Etikettarkiv: Zündapp

Kreidler Florett -1967

Hemma en sväng för lite småpyssel så knattrar Rune T förbi på en Kreidler Florett från 1967. Under tiden för min pubertet och under mina tidigaste tonår så var den tyska pop-tidningen BRAVO en stor inspirationskälla. Inte för att jag läste någon tyska över huvud taget men för alla bilder på mina idoler och för all härlig mopedreklam. Zündapp var ju den ballaste moppen som fanns för en svensk mopedsugen unge men när man såg reklamen för Kreidler i BRAVO så förståd man ju att det fanns fler tyska kvalitetsmopeder på marknaden. Jag tror att jag har sett kanske två stycken Kreidler-mopeder i mitt liv. En grön i Hallunda under tidigt 1980-tal och en orange i Vallentuna för ett par år sedan, så de är inte så vanliga här i Sverige. Därför var det extra trevligt att se den här skönheten här i Östra Ledinge.

Rune med Kreidler

Motormässan i Älvsjö

Det var några år sedan jag var på MC-mässan senast. Nu hade jag köpt biljetter för att få med ett par av ungdomarna från vårt boende på en aktivitet. När det väl var dags att åka så var det en stackare som vi fick med oss. Jag ringde till Axel då jag hade en biljett ledig plötsligt men tyvärrr missade han samtalet vilket var tråkigt då jag tror att det hade kunnat varit trevligt för såväl Axel som Ali att ha få träffat varandra.
Nåväl, vi hittade sent omsider iväg till Älvsjö-mässan och väl där fick vi ägna en försvarlig del restiden till att hitta en parkeringsplats. Jag kan inte för mitt liv förstå varför man har underdimensionerat behovet av P-platser så kraftigt på Stockholmsmässan? Det är obegripligt. Det borde rimligen vara enkel matematik att räkna ut hur många besökare som de har på de största evenemangen och sedan anpassa parkeringstillgången efter detta? Det kommer folk även utifrån, utanför det omedelbara kommunaltrafiksnätet i Stockholm till de här evenemangen.

Den enskilt största anledingen till besöket på mässan var att få dit ALi och min kollega Kristina för att kanske umgås på en neutral plats då deras kommunikation helt har frusit in. Väl på plats så gjorde ALi allt för att undvika Kristina så att jag och Kristina fick vandra omkring på mässan på egen hand under tiden Ali höll avstånd och kollade in lite sköna hojar. Sju timmars ganska bortslängt arbete på min lediga dag men ibland måste man försöka med något annat. Jag fick ialla fall kolla in de två olika motorcyklar som jag just nu fundrear kring som framtida fördmedel.

Triumph

Ducati

Ducati

Honda

Ducati

Harley-Davidson

Harley-Davidson

Harley-Davidson

BMW

Ducati

Zündapp

One Moment in Time – VI

Mitt motorcykelintresse startade tidigt i livet. Det började med min kompis Peter vars bror ”Adde” hade en moped som han skötte som vore det ett barn. Varje helg så tvättade Adde sin Zündapp KS50 från hjul till hjul med minitiös noggrannhet och Peter som drillades hårt av sina bröder lät i sin tur mig lida för mina brister i fordonskunskap. Peter kunde avkräva mig svaret på ”tio motordelar på en moped” och i min pojkaktiga naivitet trodde jag att detta var kunskaper som en kille i lågstadiet måste ha och Peter var aldrig sen att rätta mig överlägset när jag inte klarade uppgiften.

Objektet för Addes putstrasa åndrades senare till en Suzuki GT125, en riktig motorcykel, så fantastiskt mycket ballare än en moped. Hur coolt det än hade varit med Addes Zündapp så var detta det ballaste som existerade, en motorcykel.

Efter en kortare hatupplevelse med en Honda XL125 så blev det dags att ta tag i drömmen om motorcykeln. Jag hade läst hojblaskan nummer ett, MCM, sedan första numret och Hojmagasinet, MC-Nytt och Bike innan dess och min dröm om amerikanskt gjutjärn skulle sättas i verket.
Min oförmåga att spara ihop pengar på min arma inkomst gjorde att jag tog mig ner till mitt lokala bankkontor för att låna en slant. Nu blev det en kapplöpning mot min oförmåga att hållla i pengar också och när jag hade lyckats partaja upp förtio procent av lånebeloppet så raggade jag skjuts av morsan och Gunnar till Sulas Custom i Ölsta utanför Uppsala.

Jag hittade en lagom sliten och begagnad Sportster som stod i ett hörn. Det var det enda järnet som jag klarade att lägga vantarna på med min budget och efter en kortare diskussion med en säljare presenterade jag mitt enda krav, att det skulle gå att köra hojen från platsen.
Vi kom överrens om ett datum då jag kunde hämta hojen ett par veckor senare, de ville ha en chans att gå igenom den först.

När den stora dagen för avhämtning var inne så hade jag lyckats få min polare Jörgen Ekström att ge mig skjuts till Ölsta för att hämta min Sportster. Jag skulle jobba natt på behandlingshemmet i Järna där jag var anställd på den här tiden så det var några duktiga mil som skulle utgöra min första roadtrip med hojen.
Jörgen låg bakom mig hela vägen tillbaka till Norsborg där han bodde på den här tiden. Tydligen hade jag svårigheter att hålla jämn hastighet och Jörgen dålde bristfälligt sin skadeglädje över mina tillkortakommanden som hojpilot då jag hade pendlat mellan sjuttio och hundra km/h hela vägen.
Till saken hör att på den gamla järnhästen från 1973 så satt inte bara broms och växelspak spegelvänt mot vad jag var van vid. Avsaknad av hastighetsmätare och varvmätare tog ett ganska bra tag att vänja sig vid och bemästra.

Att köra i jämn hastighet utan hjälp av hastighetsmätare är inte lika enkelt som det vid ett första påseende verkar. Bilden nedan togs just på denna första tur. Jörgen tog bilden precis vid ingången till deras tomt i Norsborg. En kort paus innan turen fortsatte mot Håknäs i Järna.

Jag och min Sportster XLCH 1973