Etikettarkiv: Yvonne Green

Julen är slut

En julhelg är över. Tre dagars firande av olika kulturer formade helgen. Vintersolståndet är ju min egen speciella dag och firandet av detta i modern kristen form sker som bekant från den tjugofjärde (24) till den tjugosjätte (26). Vi startade upp tidigt på julaftonen när farmor och farfar dök upp redan vid elvatiden. Första sittningen vid julbordet och sedan den givna begivenheten med tindrande barnaögon, julklappsutdelningen.

Karin lyssnar radioKlappar till alla och även undertecknad fick några riktiga godbitar. Ett par tjocka volymer ur Stringbergs samlade verk och en essä-samling av Fredrik Sjöberg. Det blir mycket läsa framöver. 2012 har ju varit året då jag började ta mig tid att läsa litteratur igen efter en massa år med känslan av att all vaken tid skulle tillbringas med familj eller på arbete. Nu skall jag läsa igen.

Redan efter några timmar så åkte farmor och farfar oss och vände hemåt. Alla var nog lite trötta. Elsa åkte till kyrkan och jag läste lite och umgicks med de små. De hade ingen vidare fart heller och när Elsa var tillbaka så sov jag en och en halv timme innan middagen. Trötta och lite dämpade hela gänget. Erika åkte in till domkyrkan på sena kvällen för att sjunga. Hon dök inte upp igen förrän sent på lördag eftermiddag.

Juldagen firades enligt traditionen hos den virinska familjen i Södra Ängby. Familjen Jensen var på plats och vi var en komplett samling sånär som på storfaster Carin som inte kunde närvare pga. att SMHI hade utfärdat en ”klass 1-varning”. Hon fick vara med oss i tanken.
Barnen lever verkligen upp när de får träffa sina kusiner och de sätter igång att leka med varandra direkt de träffas, det finns ingen tid för blygsel utan man kastar sig in i nya och gamla lekar utan tvekan. Eftersom de inte kan leka med varandra alla på en gång så blir det en gruppdynamik som gör att det lever hela tiden.

Fler julklappar och ännu en bok till undertecknad. ”Guldsot” av Bernt Hermele som handlar om Röda Korset-bedragaren Johan af Donner. Den var så fängslande så att jag läste ut den samma natt. Fantastiskt fascinerande fall.

Sofia och Emma satte sig vid pianot och bara goofade och glammade men visst finns det begåvning och talang bakom fnittrandet. Kolla själva på videon nedan.

Annandagen firades som den brukar sedan några år tillbaka. Vi går på museum. Tidigare har vi varit på Naturhistoriska riksmuseet men i år fick det bli Tekniska museet och jag tror att ungarna hade det ganska skoj där också.

20 young fingers jammin’ from Roland Casselbrant on Vimeo.

Efter tre dagar kunde man ju tro att vi var färdigfirade men icke då. Torsdagen 27 hade vi bokat in ännu en julmiddag hos Thomas och Yvonne, Isoldes farmor och farfar. Vi lyckades få i oss ännu mera julmat och vi öppnade ytterligare lite presenter. Barnen har fått massor av julklappar, även om jag inte tycker att det är lika hysteriskt som det var tidigare när Carl och Erika var yngra, då kunde det vara lite för mycket. Nu får de ett sansat antal klappar och de verkar ha lika roligt och bra ändå!

Nu får julen vara slut för i år. Vi har några skinkmackor kvar att stoppa i oss och det blir nog Janssons frestelse till lunch. Tills nästa jul säger jag tack för i år och en god fortsättning!

Annandagen

KaoZ hos CasselbrantZ

KarinSedan senast? Vad som hänt sedan senast? Jo, du. Det har varit full fart och lite till i vanlig god ordning. Full fart.

Förra helgen så hängde jag lite med Per Han på lördagen. Egentligen var det Sofia som träffade Sun och Mie men som fäder så fick vi chansen att umgås också. Vi har ju ändå känt varandra längre än flickorna så att säga. Sedan laddade jag upp en liten filmsnutt på Karin och Simon som jag tog i sommras när de skulle spela ”Svälta räv”. Du kan se filmen här nedan.

På söndagen kom Thomas och Yvonne förbi på en fika. Karin hade en myshelg med James och bilden här visar ungefär hur de två tillbringade helgen ihop.

På söndagskvällen så åkte vi över till Anna och Niclas och åt pizza och fick träffa Isolde och Martin också. Trevligt. Pizzan som blev över lyckades jag nästan livnära mig på hela resan till Växjö sedan.

På måndagen var det dags för resa igen.
Det är ju bara några veckor sedan jag var i Växjö och jobbade med min kollega Christian. Nu var vi ett helt gäng som åkte ner. Då som nu bodde vi på Kronobergshed vandrarhem. Det är inte utan att man undrar hur mycket mögelsporer som man har inhalerat under vistelsen på vandrarhemet. De som bodde i källaren hade det väl värst men fukten i huset märktes av ordentligt även på entré-planet. Min handduk torkade inte på det dygn som gick mellan duscharna. Handduken var precis lika blöt som när man hängde upp den. Det har jag faktiskt aldrig varit med om tidigare.

2012-07-21 Karin & Simon from Roland Casselbrant on Vimeo.

Först sent på torsdag kväll så gav vi oss av hemmåt igen. Nu har jag lite uppdateringar på Basistforum.se att göra i helgen och sedan har Elsa bjudit hem gäster till ikväll så att vi får lite socialt liv här hemma också. Tills dess måste jag ta och muntra upp Sofia som är ledsen och arg på pappa just nu. Igår så var hon på skoldisco och hade lånat ett par handskar av Erika. Det började med att hon själv köpte ett par näthandskar, den ena i neongrönt och den andra i chockrosa. Hon var jättestolt och glad över sina discohandskar och tyvärr så slarvade hon bort dem innan discokvällen. Tyvärr var det väl inte helt förvånande heller, utan snarare ganska förväntat.

Nu när hon skulle lämna tillbaka Erikas handskar så fanns de ingenstans att finna.
Erika ville inte låna ut handskarna till Sofia just på grund av den uppenbara risken att hon skulle tappa bort dem men Elsa sade åt henne att hon inte fick vara så egoistisk. Nu slapp hon vara egoistisk men belönades med att lillasyster slarvade bort handskarna så att hon blev ledsen istället.

Så nu har Sofia fått gå igenom hela sitt rum för att hitta handskarna och efter ungefär en timmes letande kom hon nu här med Erikas handskar men nu är hon naturligtvis arg, ledsen och skamsen på en gång och kan inte prata med pappa eller omvärlden. Hon får stilla sig en stund så skall vi inte se om vi kan sluta fred om ett tag.

Nu skall jag börja förbereda mig inför kvällens middag och i morgon har jag förstått att det är samling hos Niclas och Anna igen. Vi har inte varit där så mycket under våren och sommaren och nästan inte sett till dem under hösten alls så det skall bli trevligt.
Med lite tur och ork så hinner jag uppdatera lite på Basistforum.se och kanske till och med hinner ladda upp ytterligare några bilder på flickr. Senaste tillagda albumen kommer här:

Bilder:
Anders dop
1973 Juli
Thor på kurs

Bilder tar dock en hel del tid att scanna och försöka datera och geografiskt placera, så har inte för högt ställda förväntningar på när det skall komma nya uppdateringar. Jag gör så gott jag kan och det är meningen att alla bilder skall vara nåbara via den här hemsidan och via mitt konto på flickr.
Hjälp gärna till med att identifiera personer, platser och tidpunkter på bilderna om möjligt.

Per Han med Grodan

Another day in our lives

Karin och ThomasFull fart i sommarstöket. Familjen semestrar och jag jobbar. Ingenting står stilla för det naturligtvis. I går var vi utanför Heby hos Thomas och Yvonne och fikade och åt middag. Thomas är ju grym på att laga mat och såser kan han vara inofficiell världsmästare på faktiskt.

Dessutom fick flickorna klappa katterna och det var ju kul fram till dess att Sofias mediciner inte hjälpte henne längre och det blev jobbigt att andas och tårarna rann på en liten flicka som älskar djur. Idag har hon fått lite revanch då James har gosat med henne.

På vägen dit lyckades jag nog köra fel på alla möjliga ställen som fanns att köra fel på. Det började med att jag glömde ta av vid Fjärdhundra och åka mot Heby utan susade rakt fram mot Sala istället. Det blev en rejäl miss men det löste sig till sist. På vägen hem sedan var flickorna trötta och griniga men hem kom vi och vi fick med oss en ny kattlåda att pröva på James också. Jag försökte pedagogiskt visa honom den nya tronen men han visade direkt motstånd iställe för tacksamhetens glädje det lilla kräket. Som väntat faktiskt.

Just i detta nu…

…så springer Karin omkring och upprepar högt för sig själv, ”Pippi, hon gör ALLTING själv! gång på gång på gång. Hjältesagor!

Jobb eller semester?

Måndagmorgon och dags att resa iväg till Sjöfallet igen.
Jag hade massor av grejer i bilen då jag för arbetet hade fyllt bilen med material. Så det var till att försöka tömma bilen tillräckligt för att få in vår veckopackning men samtdigt ha kvar nog med material för att kunna arbeta under veckan.

Det är facinerande att se hur mycket prylar man behöver för att kunna leva på landet en vecka. Väska efter väska med kläder och prylar. Då reste vi utan Isolde men lyckades väl mer eller mindre fylla bilen ändå, detta trots det faktum att jag glömde jacka och några grejer som jag skulle ha med mig för jobbets räkning.

Väl på plats i Sjöfallet så ville naturligtvis alla barn bada innan vi gjorde så mycket annat, och trots att det var lite ruggit så kom alla fyra barnen i sjön med glädje.
Till och med Lilla Kanin badade utan mamma eller pappa i vattnet.

Skönt att komma på plats igen.
Karin har ju en ganska begränsad erfarenhet av Sjöfallet så hennes reaktion var att börja fråga efter mormor och morfar eftersom det var så det såg ut tidigare i somras.

Vädret är mulet och blött omväxlande och med lite tur kanske vi får se en kantarell eller två.
Barnen kommer i alla fall att plocka blåbär tills alla munnar är blå, det är ett som är säkert.
Med lite tur så kan till och med pappa få stäcka ut och gubbsova lite nu på eftermiddagen.

Tisdag

Augusti i GusselbyHela klanen ute i skogen och letar kantareller och blåbär på förmiddagen.
Jag hinner vara med eftersom jag skall jobba i Frövi bara drygt en halvtimmes bilfärd härifrån.
Vi plockar ihop en full tallrik med kantareller och när jag kommer hem på kvällen så steker jag kantareller i smör och en droppe grädde eller två och äter dem till några välstekta kotletter.
Underbart gott.

Arbetsdagen flöt också på bra.
Regnet höll sig tack och lov borta vilket var tur eftersom min jacka hängde kvar på en krok i hallen i Bromma.
Flera av mina arbetskamrater har sagt att jag pratar för mycket!
Men det fungerar ju ganska bra om jag får säga det själv.

Alla barnen har nu mörkblåa händer och munnar.
Blåbären är stora som humlor och skogen är full av dem.

Onsdag

Onsdag och min plan vara att komma igång med arbetet så fort som möjlig. Köra ett hästpass och sedan kunna ta det lite lugnare torsdag och fredag.
Så gick det ju inte.

Jag hade inga garantisedlar kvar i min pärm så jag ringde till en kollega i Västerås, inget svar där.
Skulle jag bli tvungen att åka hem och hämta papper och mer grejer så skulle det gå åt fem timmar fram och tillbaka. Det kändes som en onödig tidsspillan och bensinkostnad.
Ringde upp Simon i Eskilstuna och han meddelade att eftersom han hade bilen på verkstad så skulle han samåka med Anders.
Först skulle Anders dock på läkarbesök och de skulle vara iväg strax efter klockan fyra.
Det skulle innebära att det gick åt lika mycket tid som om jag skulle åka hem, men jag skulle slippa att sitta i bilen dessa fem timmar.
Jag åkte ner till bokhandeln i Lindesberg och köpte plastfickor som vi alla tre behövde.
När vi kom igång så sent som vi gjorde så var naturligtvis resultatet uselt.
Det var egentligen en bortkastad arbetsinsats.
Tyvärr.

Väl tillbaka i stugan så smörstekte Elsa kantareller och serverde på tunt knäckebröd och sedan fick jag en rejäl bit hemlagad blåbärspaj.
Det räddade den här dagen till en del i alla fall.
Innan John Blund så såg jag och Elsa på ”Sea of love”, en av mina favoritfilmer.

Torsdag

På torsdagen fick vi besök av Yvonne & Thomas.
De kom med två gigantiska familjepizzor och massor med fikabröd, händerna fulla.
Elsa hade bakat ännu en blåbärspaj av alla blåbär barnen hade plockat.
Jag fick lov att bryta upp efter middagen för att ge mig ut på arbete.

Fredag

Erika skulle på körläger på Ekerö så vi hade bråttom iväg, Elsa satte igång med städning och packning tidigt, medans jag låg kvar i sängen och hoppades att smärtan ii min hand skulle släppa en aning.
Ipren, Voltaren och någon lokalt verkande smärtstillande salva gjorde ingen större skillnad idag. Tre månader och det blir bara värre, får nog ta mig till sjukstugan snart.

Väl hemma, efter att ha släppt av Erika på Ekerö, blev det en snabb rakning och dusch och sedan iväg för att jobba ihop med chefen i Eskilstuna.
Hemma igen, semestern slut för familjen Casselbrant för den här gången.

Bilder:
2010 Sjöfallet i augusti

Vägen hem

Kalvsnäs kvarnHemfärden gick i första delen i cirkel.
Vi gav oss av öster ut och när jag väl började söka mig söderut så hamnade vi i skogarna vid något som hette ”Kratte masugn”.
Det hade varit lite kallt hela morgonen och förmiddagen, regnet hade kommit redan under natten i Falun, så vissa familjemedlemmar tyckte att det var för kallt för att gå ur bilen och titta på underverket.
Själv försökte jag införa tankesättet att ”det går inte att frysa i plusgrader” vilket enbart Erika visade vilja att anamma.

Efter att ha bråkat lite om vädret fick vi i alla fall en liten bensträckare vid denna masugn.

Anledningen till att vi överhuvudtaget hittade stället var att vi körde efter min ”intuition”.
Nu blev den plötsligt ifrågasatt.
Detta efter att jag singlade slant om vi skulle vända om eller om jag skulle fortsätta fram på den lilla grusväg genom skogen som vi befann oss på. Då vägen blev mindre, smalare och gropigare sade Elsa med märkbar sarkasm i rösten:

-Nu kan väl din intuition få vila ett tag så kör vi efter GPS’en istället!

På vägen in mot ”Kratte masugn” hade vi passerat en byggnad där jag hade sett skylten ”Museum” och nu kom vi ut tillbaka på den vägen så jag stannade till och vi gick in på ”Kalvsnäs kvarns museum”.
Det var ett riktigt trevligt museum och en lokal hantverkare hade ställt ut trähantverk för försäljning.
Elsa, Sofia och Carl köpte varsitt hantverk att ta med hem. Fina saker som de verkligen verkade gilla.

Strax efter att vi hade lämnat Kalvsnäs fick Elsa i SMS-kontakt med sin mor veta att Kalvsnäs var en viktig plats för henne när hon växte upp.
Hennes moster Margit, som senare bodde i Sjöfallet, hade bott nere vid kvarnen och Anna hade lekt massor i ladan och vid kvarnen.

Plötsligt var min ”intuition” i ropet igen.
Tänk så snabbt saker ändrar sig,

Hungriga, trötta och Sofia kanske även lite febrig, slukade vi en hög med hamburgare och pommes frites på McDonalds i Hedemora.
Vi hade åkt länge utan lunch och barnen började se lidande ut.
Eftersom vi hade varit på tur i Gästrikland och nu var tillbaka i Dalarna någon halvtimme innan vidare hemfärd så passade jag på att köpa en ring Gustafskorv på Hemköp i Hedemora.
Min lycka gjord!

Efter stoppet i Hedemora var det raka spåret till Thomas och Yvonne där vi grillade och åt middag tillsammans. Isolde och Martin var också på plats.

Nu är vi hemma.
Barnen sover och jag är otroligt trött.
Nu skall jag bara få upp alla bilder till Flickr så skall jag sova ett par timmar sedan.

Hur det än är:
Hem ljuva hem!

Bilder:
20100725 Kratte masugn
20100725 Kalvsnäs kvarn
2010 juli, Dalarna

Carl äter hamburgare

Hemmåt genom Dalarna, Västmanland och Uppland

KidzenAtt det skulle bli mycket bilåka den här dagen det var vi ju förberädda på men det blev ett par extra svängar även denna dag.
Efter att vi hade lämnat Birgittagården i Hosjö, Falun så var första målet Vika kyrka. Väl vid Vika så var det en begravning på gång så vi fortsatte vidare.
Jag hade läst kartan väldigt slarvigt tydligen för den vägen som jag trodde skulle ta oss längs Runn till Torsång och sedan Borlänge var fel väg, jag dammade ut på 266:an och kom ut vid Hedemora.

Vi var tidigt ute så jag satt fart tillbaka norrut mot Borlänge. Ett snabbt stopp i Gustafs, in på ICA och ut med en kasse Gustafskorv.

Nästa stopp blev Säter, jag svängde av pga. en skylt som jag inte längre minns vad den informerade om och sedan följde jag en annan skylt som det stod ”Konsthjulet” på.
Lyckades aldrig lista ut vad ”Konsthjulet” var för något, för som vanligt i Dalarna så skyltade man på ett sätt som krävde att man hittade utan skyltar.
Flera gånger fick man vända för att skyltarna upphörde utan ledtrådar eller så blev det som i det här fallet, att vi fick se något annat istället.
Vi hamnade i utkanten av Säterdalens nationalpark vid en fors som använts av gruvnäringen.

Sedan blev det Stora Tuna kyrka som kompensation för det uteblivna besöket i Vika kyrka.
Det var lättare sagt än gjort att ta sig till St. Tuna kyrka.
Tur att tornet syns, för skyltning vill inte kommunen ha. Det visade sig att trots påtryckningar från kyrkan så tycker kommunen att det blir för mycket skyltar?
De tycker att det redan är så mycket skyltar i korsningen där man tar av, bl.a till Romme travbana.
Hur de nu tänker då?

älgVi fortsatte sedan upp till Kvarnsvedens norra grifteplats för att besöka graven där min gammelmorfar, gammelmormor och morfar ligger begravd.
Sofia tyckte att det var synd om Ingegerd som måste klara sig utan Gunnar och plockade kottar som hon dekorerade gravstenen med.

Efter ett snabbt lunchstopp på Burger King så lämnade vi Borlänge och Dalarna för att åka hemåt.
Ett stopp för eftermiddagskaffe hos Thomas och Yvonne ett par mil norr om Heby var det sista stoppet vi planerat innan hemkomsten.

Strax söder om Avesta tog vi av och åkte småvägarna och precis innan vi lämnade Dalarna så fick vi syn på en älg.

Det var en uttråkad älgko som inte ägnade oss någon uppmärksamhet. Vi fortsatte vidare över Möklinta på vackra vägar och vid halv fyra var vi framme hos Yvonne och Thomas och fick oss en ordentlig fika och barnen fick leka i vatten innan vi satte oss i bilen för sista sträckan hem. Vi tog småvägarna över skogen och åkte över Uppsala hem. Vårt sista äventyr för veckan blev när en bil framför oss tappade sitt vänstra bakhjul. Men det var så många andra som stannade så vi kunde fortsätta hemåt.

Gravsten