Etikettarkiv: Yadira Nisch

Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll – Olof Lundh

Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll - Olof LundhDet här är en bok som jag fick av min chef Yadira Nisch i Upplands Väsby när jag jobbade mitt sista pass på plats där i början på sommaren. Det är i sig en intressant detalj, att för Yadira är mitt fotbollsintresse så starkt att det är en del av min identidet utåt. Jag som bara bryr mig om Bajen (och i viss mån St. Pauli). Visserligen har det ju gett sköna kollegiala trätostunder men framför allt Jens och Lazze, men det har ju mest varit en rolig grej. Hur som helst. Vad Olof Lundh pratar om när han han pratar om fotboll är mycket Svenska Fotbollförbundet och deras affärer. Jag blir inte så himla entusiastisk trots Olof Lundhs fina arbete och mod att ta bladet från munnen om den allmänna korruptionen och den halvgråa verksamhet som svensk fotbolls affärer består av. Mest blir jag beklämd av att se att hur man utser personer till ledande befattningar i en av svenskt samhälles största verksamheter fortfarande är svågerpolitik utan ens förmåga till intellektuell analys och när i hela världen skall någon någonsin göra en konsekvensanalys av något överhuvudtaget?

Boken är en habil genomgång av svensk fotboll och spelet bakom kulisserna och det är på ett sätt tragisk att se hur fotbollen även i Sverige drivs i samma svågerkapitalistiska anda som internationell fotboll genom organisationer som FIFA och UEFA. Trots mitt svala intresse för fotbollens infrastruktur så är det en mycket välskriven och bra genomgång. Är man intresserad av svensk fotboll är det definitivt en måste-bok i biblioteket så absolut en bok som var värd att läsa.

En plats i solen

Riktig sommarvärme. Min gamla arbetsplats. Jag började här som vikarie under hösten 2012 under tiden som jag fortfarande jobbade på SBA som säljare. I Upplands Väsby blev jag kvar till början av 2014 då jag stack iväg till Vallentuna. Men redan i början av 2015 var jag tillbaka. Det känns som att året i Vallentuna var mycket längre så här i backspegeln, men det var den inte. Det hann bara vara ett skifte av halva personalgruppen och dessutom så hade jag ju redan under sommaren 2013 börjat tagit extrapass i Vallentuna. 2014 var jag där närmast heltid.
I Väsby var jag som sagt tillbaka i början på 2015 igen och i mitten av året var jag etablerad som vikarie i huset igen. Det har varit en underlig period och så fylld av dubbla känslor. Jag har fått jobba med bra personal, framför allt vikarier faktiskt, och jag har träffat en kvinna som betyder mycket för mig privat och jag har stött på ett massivt motstånd mot att utföra arbetet enligt den pedagogik som företaget har ålagt oss att använda. Kampen mot att få kollegor att utvecklas till en effektiv och kompetent arbetsgrupp gick om intet.

När Jens valde att lämna oss så var det väl sista dödsrycket för mig på enheten. Kampen slutade med en förflyttning till Bålsta och jag ser knappast någon ljusning för ”Åttan” inom någon snar framtid.
Trots min hat-kärlek till ”Åttan” så finns det ju händelser som går att binda till precis allt som du ser på bilden nedan. Grillen, de målade möblerna, brandtrappan, Anush…ja, till och med de vita bildäcken, jag kan nog koppla allt till olika händelser och historier. Men nu har jag gjort mitt på det här boendet och sedan sex veckor tillbaka så är jag ännu längre norr om Stockholm.

Anush på Vårljus i Upplands Väsby
Klicka på bilden för en förstoring.

Miljöterapi

PM - Överlämningar ur ett miljöterapeutiskt perspektiv Det har ju varit en del intenutbildningar och annat att pyssla med under den senaste tiden. Oktober och november hade jag väl rätt mycket att göra och nu när det bara är julstöket kvar på årets agenda känns det som ett intressant 2017 ligger för våra fötter. Inför 2016 lovade jag mig själv att grilla minst en gång och att äta kräftor minst en gång. Efter som jag misslyckades med det så får det vara min målsättning för 2017 istället.
En av de internutbildningar jag deltog i under hösten var utbildningen i Miljöterapi. Jag och några kollegor i Väsby skrev ett PM om Överlämningar i ett Miljöterapeutiskt perspektiv som jag tänkte att jag kunde delge omvärlden här. Det är skrivet utifrån att vi inom vår egen verksamhet lokalt behöver komma vidare med det miljöterapeutiska förhållningssättet genom bland annat att se till att våra överlämningar följer ett miljöterapeutiskt tankesätt.
Läs om du vill.

Continental 175/65R14

Efter ett dygnspass på jobbet så var det dags att åka hem. Jag kände mig ovanligt trött efter ett dygn på jobbet så jag stannade kvar en stund extra. Det låter kanske lite tokigt men att i lugn och ro få äta lunch med ett par kollegor innan man hastar iväg kan ge den energi som behövs för de 57 kilometrarna hem till Österledinge. Att få lite mat och få skingra tankarna innan man sätter sig en timme i bilen efter ett dygn på jobbet kan vara skillnaden mellan att orka göra något mer den dagen eller inte. Så är man redo att åka hem och kommer ut till bilen och upptäcker att ett hjul är platt.

Just där med ett bagageutrymme som inte går att öppna tappar man lite lusten för den här dagen.
In och flörta lite med chefen och låna boendets buss. Jag måste få med mig garagedomkraften, verktyg och reservdäck till Upplands Väsby i morgon så att jag kan skifta hjulet och få hem kärran.

Nu har jag packat bilen för i morgon och hoppas att det inte händer så mycket mer eller att det skulle bli panikkallt och frysa på igen för nu får jag rulla på udda gummin några dagar.