Etikettarkiv: Volvo

Födelsedag

Med hela barnaskaran hos farmor och farfar för att äntligen fira Sofia som ju fyllde år redan i oktober men först nu kunde vi knyta ihop säcken och fira henne. Jag hade med lite fotarbete lyckats få låna en bil av en kollega. Olof bor i Vällingby och det passade alldeles utmärkt då jag kunde hämta upp bilen och hämta barnen direkt. Det fyller mig alltid med en värme i hjärtat att se barnen tillsammans. Deras fantastiska sällskap är verkligen en gåva.

Grattis Sofia min underbara dotter.

Bara att sitta där bakom ratten i en stor Volvo med alla mina barn samlade runt mig kände jag mig mer hel än på mycket mycket länge. De här stunderna vill jag ha så mycket mer av.

Traktorer på Färsna gård

Här är en del av de traktorer som jag hade chansen at få se på Färsna gård igår. Det är en salig blandning av olika tillverkare som Ford, Volvo, Bolinder Munktell och Ferguson bland annat. Det blev ett litet traktorgalleri med bilder. Jag har ju en svaghet för traktorer vilket antagligen kommer sig av mitt Harley-intresse som har utvecklat sig till ett allmänt intresse för lågvarviga motorer. Dessutom så är ju en veterantraktor så mycket Hot-Rod det går att bli utan att vara en Hot-Rod, med de små framhjulen och de stora bakhjulen, de nakna kylargallren och öppna motorerna. Vackert.

Fordson
Klicka på bilden för större bild.

Fordson
Klicka på bilden för större bild.

Volvo
Klicka på bilden för större bild.

Boliner Munktell BM 425 Terrier
Klicka på bilden för större bild.

Boliner Munktell BM2

McCormick

Ferguson FE-35

Boliner Munktell
Klicka på bilden för större bild.

Leyland 270

One moment in time X

Volvo L120Det måste ha varit vintern 87/88 en sådan där halvkall vinterkväll när jag höll på att hamna i Hammarby kanal. Det här var långt innan det hade skett en gentrifiering av Södermalm i allmänhet och Hammarbyhamnen, som vi kallade det då, i synnerhet. I dag rör sig en massa, alldeles säkert trevliga och lyckliga, människor på samma plats där vi lastade lastbilar med allehanda VVS-materiel och rör i tremeterspipor.
Kopparrör och stålrör och alla möjlig rör. I den så kallade rörhallen där raggaren Flipper var lika inofficiell som ohotad chef (firmafesten där Flipper tungkysste chefer i ledningsgruppen mot deras vilja skulle antagligen utgöra utmärkt material för ett eget inlägg en vacker dag) sorterade man upp och flyttade nyinkomna rörbuntar till respektive lagerplats med hjälp av traverser. Då lagret var ålderstiget och inte alls dimensionerat för den omsättning av varor som vi i slutet av 1980-talet hanterade så fanns det en brist på lagerutrymme. Rörhallen var antagligen ändå den yngsta byggnaden på Ahlsells område men för att få plats med det som skulle lastas på bil på kvällen så lade man upp det i stallage utomhus, på kortsidan nedanför rörhallen ner mot kanalen.
Det var som sagt en kall vinterkväll, vädret hade växlat från regn till minugrader och jag minns fortfarande hur rått det var i luften. Det var kallt inne på lagret och när jag var tvungen att gå ut för att hämta en rörbunt till en av kvällsbilarna (Södertälje, Uppsala och två bilar till Norrköping om jag minns rätt) så var det med viss brådska jag hoppade in i lyftaren.

Inne på lagret så använde vi en uppsjö olika gaffeltruckar för att utföra vårt jobb men för att lyfta rörbuntarna behövdes rejälare doningar så ute på gården hade vi en stor Volvo L120, en sådan där stor gul ramstyrd bjässe som man flyttar på det mesta med. Jag justerade ut gafflarna så att det var ett så brett mellanrum mellan dem som möjligt för att jag inte skulle behöva balansera rörbunten och riskera att den gled av i något moment. Gafflar och annan metall var iskall och kylan bet rakt igenom handskarna så jag hade ganska bråttom upp i styrhytten.
När den stora dieselmotorn brummade igång och ett moln av svartrök blåste ut genom svgasröret som mynnade ut strax ovanför hytten så la jag i växel och åkte ner. Just det ner.
Det var nämligen en lutning, svag, men ändå en lutning ner till stallaget vid gaveln på rörhallen. Jag körde ganska försiktigt men ändå resolut ner mot stallaget, jag hade redan flera års truckvana och kände mig betydligt mer hemma i en lastmaskin eller på en motorcykel än bakom ratten på en bil. Vid stallaget fick jag hoppa ur lastaren och börja leta efter adresslappar på de buntar av stålrör som fanns i stallagen. De där handskrivna adresslapparna som manuellt hade krokats i stålbandet som höll ihop rörbunten med en liten metallmärla. Ibland satt adresslapparna så illa till att man var tvungen att lyfta på en rörbunt för att komma åt att se och läsa på adresslappen på bunten under. Kylan gjorde att det var svårt att räta ut fingrarna trots handskarna. Jag hittade snart rätt rörbunt och gladde mig åt att det var en fristående bunt. Bara att köra in gafflarna under den och lyfta.

Sagt och gjort. Jag snurrade med van hand in lastaren framför rörbunten och lyfte av den från stallaget. Nu var det bara att svänga runt och köra upp till lastkajen och lägga rören på lastbilen. Eller, ja, bara och bara.
Eftersom det var kallt och hade frusit på så tog jag det lugnt. Jag hade inte känt att det var någon halka på gården men det glänste förädiskt i asfalten så det var lika bra att vara försiktig. Det sista jag vill var att rörbunten skulle glida av gafflarna och att jag skulle bli tvungen att på något sätt rätta upp situationen för hand för att få upp bunten pågafflarna igen. Inte i den här kylan.

I uppförsluet började det slira. Inget grepp under de stora däcken och lastaren började sakta sakta glida bakåt. Bakom mig fann Hammarbykanalen. Hur många meter? Fem kanske sex meter till kajkanten. Jag gav lite gas men det greppade inte utan jag fortsatte att glida bakåt i det flacka utförslutet. Först bara lite nervös, det måste ju ta grepp snart. Fortsätter att glida i sakta mak, nu kanske fyra meter kvar och verkligheten började bli besvärlig. Tankarna rusade. Om jag tippar i kanalen, vilket är min bästa chans? Ska jag hoppa när lastaren faller eller sitta kvar i hytten? Jag har ingen aning om vilket alternativ som är det minst dåliga. Hoppa innan lastaren faller över kanten? Det var inte ett alternativ då jag var rädd att mina chefer skulle bli arga på mig för att jag hade hoppat och låtit lastaren gå i vattnet. Hur kunde jag ens tänka så? Idag är det ett mysterium, då tycktes det vara en relevant tankegång.
Jag vet fortfarande inte vilket alternativ som hade dödat mig minst!
Hoppa ur lastaren i det iskalla vattnet eller sitta kvar i hytten? Hur långt från kajkanten till vattenytan? Kanske tre fyra meter. Kanske mer. Jag vet inte.

Nyss genomfrusen nu svettig satt jag och försökte hitta rätt alternativ när jag vid ett nytt försök med gaspådrag plötsligt får fäste igen. Sakta sakta, lika sakta som jag nyss gled baklänges började jag nu ta mig framåt och uppför. Jag svängde upp på gården och körde fram till lastbilen. Med säker hand lastade jag rörbunten mot sidolemmen på lastflaket och parkerade sedan lastaren. Nyss så nära panik, nu började kylan göra sig påmind igen och min svettiga rygg blev iskall på någon minut. Nu ville jag bara in på lagret igen.

Nättraby, first roadtrip of 2015

Ibland får man bara ta sig tid. Vinter och massor av jobb inplanerat eftersom jag täcker upp där andra vill vara lediga, ha semester eller bara slentriansjukskriva sig efter sagda ledighet. Mitt i detta lyckades jag och den fantastiskt sympatiska Magnus Bladh få till en roadtrip till det vilda, aningens ociviliserade men ack så trevliga Blekinge.
Tidigt på lördagsförmiddagen satte vi oss tillrätta i Magnus Volvo och avverkade i lagom tempo den ganska mediokra men samtalsvänliga kuststräckan ner till södern.

Fredrik hade en av Magnus basarhyvelbänken och väntade in Magnus för att han skulle få vara med på sista justeringarna. Lördagskvällens spellista blev nog minst sagt diversierad men att Fredrik Källquist är landets okrönte mästare på halsbandning…punkt.

Nu håller vi tummarna för att det inte ligger allt för långt fram till nästa roadtrip till Nättraby.

Fredrik i den mytomspunna basverkstaden

Magnus levererar

Wall of Strings

Alla dagar flyter ihop

Alexanderssons GrabberDe senaste veckorna har jag haft bra arbetsveckor.
Det har dock varit mycket tid på vägarna till och från och de senaste två veckorna har jag tillbringat sex dagar i Finspång.
Det är dock en bit dit.

Jag hade sedan länge lovat min gamla barndomsvän Roland Alexandersson att jag skulle hjälpa honom att installera en värmepump i hans stugbygge i Flen. Först i dag blev det av.
Det gick i stort sett efter plan och det blev mycket prat om vad som runnit under broarna under åren.
Det blev mycket prat om Ahlsell och om basism.

På vägen hem stannade vi till hos Roland och han plockade fram sin gamal Gibson Grabber som han spelade med på det glada 80-talet med sitt band Neptune.
Han ville att jag skulle låna den ett tag.
Vilken skön bas.
Den behöver justeras ordentligt, jag måste leta upp något verktyg att justera dragstången med, och eventuellt ge mig på att flytta översadeln.
Men den var klart spelbar…klart spelbar.

Angående Finspång; bilen nedan sprang jag på i fredags.
Kan vara Finspångs sunkigaste Volvo.
Men lite kul var den ändå!

Finspångs sunkigaste Volvo

Stängt

Roland som mekanikerFordonstekniker.
Det är en utbildning jag har men aldrig använt.
Nu när det behövs står man sig slätt som vanligt.

Hittar ju inga uppenbara fel på bilskrotet!

Efter en laddning av batteriet så verkar det ju i alla fall vara så att motorn går runt och att det är bensinpumpen som kan vara boven i dramat.
Det skulle kunna förklara varför bilen inte svarare på gaspådrag när den började strula i söndags.

Annars har det varit en skön lördag.
Jag och Elsa skulle passa på att handla lite prylar och få lite gjort. Men när vi kom ut till de olika butikerna upptäckte vi naturligtvis att allt var stängt idag.

Väl hemma med småflickorna igen så tog vi en gemensam fika med kaffe, glass och ananas.
Sedan var det dags att skruva lite bilmotor en stund innan jag, Sofia och Erika åkte till Bromma flygplats och hämta upp Carl som kom hem efter att ha tillbringat veckan med kusin Johannes i Skåne under veckan.

Kvällen avslutades med en trevlig middag.
Som aperetif Elsas gazpacho och sedan grillade revbensspjäll med en utsökt kalifornisk grönsakspaj.

Mätt och nöjd.

Midsommar i Strömshammar

KramTraditionen trogen firade vi midsommar hos Ingegerd i Strömshammar
I år fick vi klara oss utan Carl som kommer hem från Skåne först i dag och Isolde jobbade, men det var många år sedan hon var med oss på midsommmar tyvärr.

En annan frånvarande var regnvädret som blötte ner oss fullständigt i fjol.

Det vanliga programmet hölls.
Mat på verandan, dans och lotterier på ängen.
Karin vann ett brännbollspaket med slagträn och boll och Sofia vann ett jätteplockepinn.
Dessutom fick flickorna fina somriga kläder av farmor.
Karin fick dessutom en jättesöt ryggsäck i form av ”Tummen”.

Erika fick också pengar till resekassan inför hennes tysklandsresa i juli.
Nu har hon så att hon klarar sig bra under resan.
Hoppas bara att hon är försiktigt med som portmonä.

TummenI bilen på väg hem sov båda Elsa, som hade jobbat hela natten, och Karin. För lugnet i bilen nästan hela vägen hem så betalade vi med en mycket sen nattning, och jag tror inte att Karin somnade före midnatt med speciellt många minuter.

Natten till igår var det också nattning sent och när jag kom hem från jobbet vid 22-tiden så var Karin fortfarande vaken. Då fick jag henne att somna först cirka  22:20 . Nu är det full fart på lilla damen igen men med tanke på att hon vaknade först kvart över nio på förmiddagen så blir det ingen middagsslummer för Karin idag.

♥ Nu skall Elsa och jag ta en tur och se om det finns några öppna butiker en midsommardag.
Plantor och lite byggmateriel vill vi gärna ha fatt i.
Lite småjobb kvar på pergolan.
Sedan skall jag börja felsöka bilen också.
Tvärdöd.

Efter att jag blev bogserad hem av Janne i söndags så vägrade sedan bilen att starta i onsdags. Batteriet var då helt slut så jag antar att jag kan ha något slags kortslutning någonstans. Det är väl bara att bita ihop och börja skruva. Jag har ingen aning om vad som felar.

Junibilder:
20100625 Midsommar i Strömshammar
20100621-22 Kolmården
20100619 Lördagsmys
20100612 Johanssons inflyttningsfest
20100606 Trädgårdspyssel
20100605 Custom Bike Show – Norrtälje

Jag rullar ej

SofiaMin söndag startade väl inte så där jättebra och helkul direkt!

Jag skulle iväg en sväng till Nacka på förmiddagen för att lämna av lite grejer till en polare.
Efetrsom jag ändå var i området så stannade jag till på Forum Nacka och letade upp en kabel med 3,5mm stereojack, för att ersätta en kabel som jag trampade av ena pluggen på härom veckan.
Väl tillbaka till bilen igen så startar bilen och jag slänger i ettan och kommer…ingenstans…två hostningar från motorn och där stod jag.

Bilen betedde sig precis som om någon stoppat en potatis i avgasröret.
Jag plockade ur luftfiltret och testade om det var för skitigt.
Inte då…

Jag ringde Janne som slängde sig i bilen och åkte ut till Nacka för att hämta mig.

Vi bogserade hem Volvon och när vi kom hem med bilen så startade den på första försöket!
Dock hade vi observerat ett rykande från fördelardosan och nu när den startade så var det ett konstigt klickande ljud.
Får nog ta och skruva lite på den här de närmaste dagarna!

K23

Hjulen snurrar

Lunch med SunkenDe nya förfrågningarna för värmepumpar på de stora fastigheter som jag nu har fått in kräver en hel del grundarbete.
Ett steg för att komma närmare en realiserad offert var att se vilken hjälp med CAD-ritningar och annat som man måste köpa in.
Därför blev det en lunch med Jonas Sundgren på ”Evt Umeå AB” på Jonas favoritrestaurang, nämligen lunchrestaurangen på Solvalla.
Passar en gammal travgalning perfekt, och jag förstår varför Jonas föredrar den här restarangen, maten är utsökt.

Som sagt så kommer jag behöva en del ritningshjälp när jag väl har ritat systemlösningen så måste jag ha ut både VVS- och EL-lösning på lösbara ritningar. Det är ju inte direkt små villalösningar vi pratar om nu.
Det måste finnas underlag för deras personal och deras fastighetsavdelning att jobba med.

En annan sak jag kommer behöva hjälp med är att göra flödesberäkningar för vilka cirkulationspumpar som behövs till fastighetsanslutningen.
För att inte tala om svetskunskap när vi talar om rördimensioner på 250mm.

Lunchmötet var synerligen givande och en del bitar föll på plats.
Det är helt avgörande med bra kontakter just nu.

GrodanEn annan sak som blev akut i.o.m mitt nya jobb och inte minst installationerna på Hölö, var bilfrågan.
Jag och Elsa har slagits om hennes bil och i går när vi för jag vet inte vilken gång i ordningen missade i kommunikationen så att jag ånyo fick ringa kunden och förklara att jag inte kunde komma på plats som avtalat, ja, då var måttet faktiskt rågat.
Inte bara för min kund.
Så länge som vi inte är klara med entreprenaden så är det här känsligt. Om man anlitar någon för att byta värmesystem i sina hyreshus så har man ingen större acceptans för att denna person inte kan ta sig ut på plats under arbetets gång.

Att få tag i en bil som både har plats för att transportera grejer och som är hyfsat billig, samt har gått igenom besikningen och är skattad, det är inte det lättaste.
Jag fick ett erbjudande från taxiåkaren jag jobbar för att köpa hans Volvo 855 för 25.000 kronor.
Då ryker den som ett gummibränneri och drar två liter milen.
Den här var billigare, ingen trimning som drar bensin och låter tonårsmoped.
Framförallt så är den besiktad och skattat till slutet av året.
Och kostade betydligt mindre.

Den dagen jag får upp handskfacket får vi se vad som döljer sig där också…

Two wrongs don’t make a right, but three lefts do.

Jason Love