Etikettarkiv: Västerås

Marint vinterstök

I helgen var jag en tur till Hallstahammar igen. Det var ett helt år sedan senat som jag träffade Peter senast, när jag och Anush var där och hälsade på. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess men nu var det äntligen dags för en runda nere på Strömsholms båtklubb. Det stod 2016 på almanackan senast det var dags för en övernattning nere på klubben. Nu hade jag bokat tågbiljett från Stockholm men kom på att tåget stannar ju vid Bålsta station så jag sov över på jobbet och tjänade flera timmars sömn på att gå direkt till Bålsta station på morgonen istället för att åka hem hela vägen på natten och sedan ta mig ner till Stockholms Centralstation på morgonen.

Bålsta station

Utsikt från Bålsta station

Från Bålsta station till Västerås station blev det bara 29 minuter tågåka vilket var smidigt. Det är oerhört smidigt att ta sig med tåg mellan Stockholm och Västerås och jag har gjort den här resan några gånger nu faktiskt. Bland annat när min SAAB rasade ihop på väg till Västerås för jobb och när jag har varit och vittnat på rättegång på grund av händelser på jobbet i Västerås när jag fortfarande jobbade där. Jag har alltid varit svag för att resa med tåg och kan sakna de dygnslånga turerna från Stockholms Central till Abisko under militärtjänsten och när jag var där och fjällvandrade.

Tåg 724 mot Västerås

Västerås station

Väl framme i Västerås så plockades jag upp av Peter och vi rullade iväg mot båtklubben på en gång. Kort stopp för inhandling av frukostmaterial och sedan stopp på pizzerian för att få med oss ett par pizzor till middagen. Det var skönt att direkt sätta riktning mot båtklubben.

På väg till båtklubben

Väl nere på klubben packade vi snabbt in packningen i övernattningsstugan. Mat in i kylarna innan vi plockade fram verktyg för att röja lite sly och annat innan vi kunde börja avnjuta vår lediga kväll. Grillning av korv, uppvärmning av den vedeldade bastun. Efter lite grillad korv och en kall öl blev det en varm skön känsla i kroppen. Nu var det en varm bastu till kvällen som väntade. Senast vi badade bastu på klubben så badade vi i den höstkalla Mälaren men nu ligger isen tjock och att rulla sig i snön är inget jag tänker göra om på ett tag, senast var 1987 och det är lagom länge sedan.

Vi klarade natten utan att bränna ner bastun och inga båtar blev stulna så det kanske blir möjligt att göra om det här igen an något varmare dag.

Strömsholms båtklubb

Strömsholms båtklubb

Klubbhuset

öl och whisky

Peter röjer sly

Det skall lukta skogsbrand

25 december 2015

Matgemenskap med Shirin och MariellePolstjärnans HVB-hem i december 2015. Jag jobbade med Marielle och Shirin och hade ett bra pass som vanligt. Jag trivdes ypperligt med mina helgpass i Västerås. Varannan helg kom jag insvepandes klockan 17:00 på fredag eftermiddag. Sedan höll jag mig hyfsat på tå till söndagskvällen 22:00. Hade jag tur att jobba med Shirin eller Marielle så brukade vi alltid se till att få oss lite smaklig kurdisk mat till livs. Hur man väljer att äta tillsammans på jobbet avslöjar väldigt mycket om relationerna mellan kollegorna och december 2015 hade arbetsgruppen i Västerås nog uppnått sin högsta nivå på flera olika plan. Det utfördes ett väldigt kompetent arbete på boendet på den här tiden och dynamiken i arbetsgruppen var bra, kommunikativt och kunskapsrikt.
Det var flera saker som fungerade så bra att jag fortfarande håller vissa element för ledande i mitt sätt att tänka runt gruppdynamik, redan sedan min tid på Sabbatsberg sjukhus så har jag föredragit en könsfördelning på 50/50 i den här typen av arbete. Det har visat sig att det har en mycket gynnande effekt på såväl klienter som på personalgrupp när det är en jämn könsfördelning när arbetsmaterialet är människor då olika stämningslägen, bemödande metoder och liknande finns i verktygslådan då kvinnor och män helt enkelt fungerar olika och framför allt upplevs olika.
Det är faktiskt inte utan att jag emellan varven saknar tiden på Polstjärnan i Västerås. Jag hade roligt där helt enkelt.

…och plötsligt ringer telefonen

Häromdagen så ringde telefonen och jag fick äran att höra en röst som jag säker inte har hört på tretton fjorton månader. Det var Shirin som jag jobbade med på Polstjärnan i Västerås och för snart två år sedan så var Shirin inblandad i två bilolyckor på kort tid vilket var starten på en längre period av depression och annat elände. Jag ringde upp Shirin förra hösten och det var en mycket dämpad röst som jag fick prata med. Nu lät hon verkligen positiv och glad och det var riktigt trevligt att höra hennes röst igen. Hon håller på att samla ihop pengar för att hjälpa till med mat och förnödenheter i efterdyningarna av jordbävningen i Kurdistan. En tragisk händelse men Shirins dedikation till sin nation har alltid varit stark och hon har under den tiden jag har känt henne alltid varit inblandad i ett eller annat projekt för att hjälpa sitt folk. Jag hoppas att hon mår bättre idag och blir lycklig någon gång i framtiden.

Koks i lasten

Umeå Fyllskytte Tour 1987Jag måste ha köpt den någon gång under 1985. En snygg sjösäck som jag egentligen inte visste vad jag skulle ha till men jag gillade den, lite kärlek vid första ögonkastet, något inom mig sa att det där var accesoaren jag behövde och den blev min. Idag kommer jag inte riktigt ihåg var jag hittade den men jag har för mig att det var någonstans i Klara Norra. Ett svagt minne säger mig att jag hittade den inne på Sko-Uno men jag är långt ifrån säker. Den låg väl mest och skräpade hemma innan den kom till riktig användning men sedan den dagen har min sjösäck varit en trogen följeslagare i diverse sammanhang. Vem kunde ana att vi fortfarande hänger ihop efter 32 år.

Första äventyret tillsammans blev i månadsskiftet april maj 1986 då jag fick packa min väska med kläder och söka nattlogi hos min arbetskamrat, eller jobbarpolare som jag nog sa då, Perre Svensson på Skånegatan 75. Jag kommer ihåg att frågade honom om jag fick sova över ett par tre dagar innan jag hittade något annat men jag blev kvar till september då jag ryckte in i lumpen, mer eller mindre.
Allt jag hade att klä mig i den sommaren 1986 var det som jag hade packat i säcken, det var allt.

2:a Pluton - 7:e Specialkompaniet AF1
2:a Pluton – 7:e Specialkompaniet AF1

Så blev det då dags i september 1986 att göra militärtjänst. Jag förberedde mig genom att snagga håret och packa min sjösäck igen. Min avfärd mot Boden och Arméflyget skedde i samband med min mors födelsedag och av någon anledning hade jag ett gäng burk starköl kvar efter någon tillställning. Jag minns att släkt från Borlänge hade med sig Gustafskorv. Jag fick med mig en ring korv och ölen med min övriga packning i säcken. När jag satt ensam i hytten på tåget vid Stockholm Central så kom det in en kille och satte sig mitt emot mig där därinne vid fönstret, han tittade på mig en stund och konstaterade lite trevande att för honom var det första gången. Jag tittade på honom och berättade att det var det för mig också. Hans blick flackade mellan sjösäcken som låg uppe på bagagehyllan och på min frisyr. Fram och tillbaka ett par gånger innan han berättade att han trodde att jag var en yrkesmilitär.

Jag frågade honom om han gillade korv. Han sa ja så jag hivade ner säcken och plockade fram starköl och korv. Det var mitt första möte med Robban Elfving.

2:a Pluton - 7:e Specialkompaniet AF1
2:a Pluton – 7:e Specialkompaniet AF1

Efter 10 månader tillsammans i Boden så kom jag tillbaka till Stockholm sommaren 1987. Jag jobbade fortfarande på Ahlsell VVS i Södra Hammarbyhamnen och nu när jag hade varit borta och försvarat landet hade nya kollegor dykt upp på företaget. Bland annat ett par mer eller mindre vapenkåta killar, Robban och Greger som mest pratade vapen på dagarna. Robban hade sin morfar boende ett antal mil utanför Umeå och han och de andra jaktintresserade byborna hade en egen skjutbana. Nu var ju planerna snart igång. Vi skulle upp till by och skjuta lite jaktgevär. Planerna utökades och plötsligt var vi en full bil med ungdomar, öl och skjutvapen.
Vad kan gå fel?

I sista sekund ställde Greger in. Han skickade dock med ett meddelande med Robban att Greger hade precis monterat på ett nytt sikte och att han ville att jag skulle ta med hans bössa och ställa in siktet ordentligt. Det rann några liter öl under den där resan. Öl och kaliber .30-06 Springfield var temat och packningen fick plats i säcken. En vacker dag när andan faller på kanske jag berättar mer om den resan, men antagligen inte.

g.r.c. - Gunnar Roland Casselbrant
g.r.c. – Gunnar Roland Casselbrant, min signatur under några år

Sedan stuvades den undan, sjösäcken. Den kom till heders ibland men mest låg den längst ner i garderoben och plockades bara fram sporadiskt. Men sedan började behovet uppstå igen. Som säljare ute på vägarna bodde vi ofta på hotell men framför allt på vandrarhem runt om i landet och de senaste fem åren har säcken hängt med på olika HVB-hem i Stockholm och Västerås. Tygmärkena har börjat ramla av och det börjar lossna i sömmarna nu.
Det senaste bidraget till alla namnet på säcken blir det sista. Den skall pensioneras nu. När en värdig ersättare har hittats, någon gång under året, då säger jag tack för de här åren till en trogen kamrat.

Mr. Cool 2016
”2016 Du är Mr Cool fortfarande” – Kristina Botros

HKP3, HKP6, HKP9 och DRIVM. & SIGNM.
HKP3, HKP6, HKP9 och DRIVM. & SIGNM.

Vinterhalt till Västerås

SkodaDet nya året har hunnit komma igång med en närmast ljummen nyårsnatt men ett par dagar senare snö och kyla i överflöd. Då jag har hittat en köpare på min Skoda som stått still på gården i snart två år och som jag inte lyckats få ihop. Efter att ha fått i ett nytt batteri i bilen sparkade den igång utan protest och sett i backspegeln så borde jag ha försökt sälja av bilen när den var nykrockad. Hur som helst så hade en av bromsskivorna bak rostat fast med beläggningen så hårt att det inte var annat än att plocka bort oket och slipa ner beläggen lite innan jag fick rull på kärran. Precis när jag fått rull på maskin igen så kom vintern. Jag orkade inte ens ge mig på att ta mig hem efter jobbet i tisdags kväll eftersom jag förstod att det inte skulle ha hunnit plogats hemmavid ännu.

Idag trotsade jag kylan och det totala trafikkaoset med en tur och retur till Västerås. Min tidigare kollega på Polstjärnan, Amelie, lämnar Västra Aros efter ett par år och flyttar tillsammans med sin man och deras söta lilla dotter tillbaka till Västkusten. Därför tackade jag snabbt ja till att träffas på en fika, då vi kanske aldrig kommer att träffas igen. Jag kommer att sakna arbetspassen med Amelie länge än. Det var under en period en väldigt bra arbetsgrupp på boendet i Västerås och Amelie var en mycket driven, stark, kunnig och perceptiv medarbetare som jag snabbt lärde mig att hålla av som kollega och vän. Jag kan bara hoppas att jag har betytt lika mycket för hennes tid på samma arbetsplats. Det är faktiskt så att Amelie var en stark anledning till att jag kunde använda min halvtidstjänst i Västerås för att hämta energi och motivation för min heltidstjänst i Upplands Väsby.
Det kändes skönt att få träffa Amelie igen och jag önskar henne och hennes familj stort lycka till i framtiden.

Amelie Hellström

Amelie Hellström

Alfa Romeo ut, Toyota in

Förra onsdagen när jag slutade jobbet och kom ut till bilen på eftermiddagen så bara försvann kopplingspedalen under min fot när jag skulle starta bilen för hemfärd. Jag fick köra hela vägen, sextio kilometer, utan koppling och försöka kryssa på småvägarna för att slippa korsningar där jag behövde riskera att stanna in så mycket att jag fick stop i maskin. Efter mycket om och men lyckades jag ändå komma hem. Väl hemma tänkte jag mig inte för längre än att köra in skrotet på tomten. Vilket naturligtvis gav mig problem när jag i måndags skulle få ut bilen backandes ut på grusvägen. Det slutade med att jag fick köra ut på startmotorn. Johan tog ledningen i Toyotan och så tog vi oss via de smalaste slingrigaste småvägarna jag har sett här i Roslagen upp till Malsta bildemontering. Det är faktiskt den andra bilen jag skrotar på den här platsen.

När jag väl hade kommit hem förra onsdagen så ringde jag genast till min kollega Ingalill som jag hade jobbat med på tisdagen och då låtit berätta att hon skulle sälja sin Toyota Corolla. Eftersom jag hade jobb i Upplands Väsby torsdag klockan 16:00 till fredag 11:00 och sedan förväntades vara i Västerås en timme senare för jobb hela helgen så fanns det inte riktigt utrymme för tåg– och busstransport. Vi gjorde upp affären på en gång. Så jag kunde rulla hem med bilden direkt. Till skillnad från när jag skrotade min senaste SAAB så hade jag inte så mycket grejer liggandes i baksäte och bagageutrymme så det var snabbt gjort att slänga över det jag hade liggande i Alfan till den nya bilen. Nu hoppas vi att den här tar sig fram ända till besiktningen i september.
Men jag saknar ju redan Alfan. Jag måste ha en Alfa Romeo snart igen. Vilken kul bil det var ändå.

I Alfa Romeo-miljö

Toyota Corolla LXi

Västerås, igen…

En fyradagars jobbturné kräver sin tribut och det är inte alltid det känns som den bästa idén att sätta sig i bilen för att mörkerköra hem i två och en halv timme. Särskilt inte som det brukar vara dubbelseende redan efter drygt en timme efter de där långa helgpassen i Västerås. Tack och lov kan man dra sig tillbaka en stund i Puff & Stuffs lounge. Efter att ha varvat ner med några underbara cigarrer så somnade jag på soffan. Snart tillbaka igen.

Cumulus

Retarder

Retarder

Roadtrip Nynäshamn

Ny bil hemma på farmen igen. Den SAAB som tjänstgjort som pendlarsläde sedan augusti i fjol dog på E18 i höjd med Ekolsund för en vecka sedan. Förra fredagen på väg till jobbet i Västerås så dog eländet och nu måste jag ta mig till Enköping för att flytta liket från bilverkstaden till skroten. Under tiden behövde jag skaka fram ett nytt fordon. Det jag snabbt kunde skaka fram var en Alfa Romeo. Den lämnar en del övrigt att önska men för minsta möjliga antal tusenlappar så får jag ta det. Rullar motorn några månader, minst tre helst, så har den ändå gjort sitt. Kan jag få den att rulla i sex månader vore det fantastiskt.

Alla bilintresserade måste ha ägt en Alfa Romeo under sin livstid!
Var det inte Jeremy Clarkson som sade det?
Nåväl, jag antar att det är min tur nu.
Må det icke ta en ände med förskräckelse!

Alfa Romeo

Idag fick det bli en första roadtrip med bilen.
Jag och  Svenska SmåFlicksFörbundet  åkte till Nynäshamn och hälsade på farmor och farfar som en första test av bilen. Jag hade lovat Sofia att försöka fixa hennes mobiltelefon som inte har gått att använda då den varit fullkomligt knökfull i minnet. Visserligen fick hon en ny telefon i förra veckan men jag ville prova att rädda de filer som hon hade på sin gamla Samsung Galaxy Express II så att jag kunde återställa den till leveransskick. Över sextonhundra bilder och filmer lyckades jag tömma ner till min dator innan jag var klar. Det passade perfekt att göra detta hemma hos morsan då jag kunde få sitta ifred och tjejerna inte hängde rastlösa i knät på mig.

Alfa Romeo

Tacksamt konstaterar jag att det nu är ljust nästan fram till klockan 17:00 på eftermiddagen. Vintersol i ögonen hela vägen söderut mot Nynäshamn och sedan svart som natten på väg norrut mot Roslagen. Det har varit uppehåll från snöandet hela dagen utom precis på morgonen så jag bör få en ganska behaglig resa hemåt med flickorna ikväll.

Det sliter verkligen på  Svenska SmåFlicksFörbundet  att sitta i två timmar enkel resa så jag hoppas att de orkar vara vakna en stund när vi kommer hem till mig ikväll igen.

Alfa Romeo

Alfa Romeo

Alfa Romeo