Etikettarkiv: vapen

SoldF – 1986

Soldaten i fält - 1986När det krävs så måste man ta tillvara på sig själv, man måste vara man. Om det smäller till och du blir angripen och du måste försvara dig, fienden är på väg, då måste du vara redo. Du måste vara rustad. Din fiende kan vara en väntad eller oväntad fiende, till och med en vän som vänt om och nu är din fiende plötsligt. Även om du inte har en Ksp 58 eller Truppmina 12 hemma i gömmorna men du måste vara redo mentalt. Rustad för krig. Vissa kanske tycker att rätt förberedelse är att läsa en klassiker som The Art of War av Sun Tzu eller något annat krigsfilosofiskt verk från någon sedan länge begraven asiatisk tänkare men tro mig, när det verkligen gäller så är det två böcker du vill ha nedstoppade i dina benfickor på dina m/69-byxor och det här är definitivt en av dem.

Lär känna din fiende, din fiendens uppträdande, din fiendens svagheter och det spelar ingen roll om det är anfall i öppen eller småbruten terräng, strid i mörker eller strid i bebyggelse, du måste vara redo. Du måste ta striden.
Om du har läst så här långt är det nu fullt möjligt att du tror att jag har blivit galen. Jag kan lova att jag inte är galnare nu än tidigare men idag bär jag min inre basker and my mind is set to fight.

Wira Bruk

Idag tog Lars-åke och Christina med mig på en tur ner till Wira Bruk. Jag har passerat några gånger men det har aldrig blivit av att jag har stannat till och tittat mig omkring. Nu fick jag äntligen chansen.
Jag kommer antagligen att återkomma det fanns mycket snyggt och intressant smide och nu innan semestern så stillade jag mig och investerade endast i en vacker handsmidd kapsylöppnare. Det fick räcka för idag. Wikipedia har en del av intresse att säga om Wira Bruk, ett utdrag av detta kan du läsa nedan.

”Wira anlades omkring år 1630 av Clas Larsson Fleming vid Wira-ån på dennens gods Mälbys ägor i Riala socken. Fleming hade ålagts av Gustav II Adolf att ”besörja klingsmidets införande i Riket”. Till detta ändamål värvade han smeder från Solingen i Tyskland till Wira. På bruket smiddes, av stångjärn från högkvalitativ järnmalm från Dannemora gruva och på basis av ett kungligt privilegium mellan åren 1635 och 1775, större delen av den svenska arméns värjor och andra hugg- och stickvapen fram till mitten av 1800-talet. Bruket fortsatte med civil produktion av bland annat liar och yxor. Under 1900-talet minskade produktionen gradvis. Omkring 1926 upphörde produktionen i Storsmedjan, varefter den siste smeden, John Dahlgren (1866-1948), ensam uppehöll en produktion i den Dahlgrenska smedjan fram till sin död.

Släkten Fleming ägde Wira till 1757 då bruket såldes till Reinhold Angerstein, som då var assessor i Bergskollegium och vars släkt ägde Vikmanshyttan och Turbo. Denne hade planer för utbyggnad som inte blev förverkligade före hans död 1760. Därefter övertogs bruket av Angersteins svåger, ärkebiskopen Samuel Troilius. Efter dennes död 1764 såldes bruket till Eva Maria von Schantz, vars son C.R. von Schantz fungerade som driftsledare. Wira köptes 1783 av kommerserådet Simon Bernhard Hebbe som år 1800 sammanförde Wira med östanå slott till ett fideikommiss, vilket genom arv övergick till släkterna Fredenheim och Boström.

Privilegierna drogs in 1775, varefter bruket utsattse för konkurrens av smeder i Fristaden i Eskilstuna. Vapensmidet fortsatte ännu långt in på 1800-talet. Bruksdriften övergick i slutet av 1800-talet i ett slags kooperativ mellan mästersmederna vilka betalade en årlig hyra för plats vid härd och städ. Tillverkningen bestod av liar, yxor, slaktbilor, isbillar med mera. Konsten att smida en värjklinga fortsatte dock att gå i arv till den siste wirasmeden John Dahlgren.”

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk