Etikettarkiv: Vallentuna

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz

Göran Rosenberg - Ett kort uppehåll på vägen från AuschwitzDet blev minst sagt ett ovanligt läsförlopp av den här boken. När jag jobbade mycket i Vallentuna för ett par tre år sedan så hade jag många jourpass vilket innebar att jag sov på plats. Eftersom jag genom hela mitt vuxna liv har haft sömnrubbningar av olika slag så var det inte alltid som min inre klocka synkroniserade med min arbetstid och definitivt inte med de tider då jag förväntades vila och sova. I jourrummet på min arbetsplats i Vallentuna hade vi ett vad som i bästa fall kan beskrivas som ett rudimentärt bibliotek. Det var inte mer än två titlar på den hyllan som överhuvudtaget lockade mitt intresse. Dels ”Örnen, bilan och stärnorna – En bok om Vallentuna”, sammanstäld av redaktör Ebbe Schön, vilken jag använde som lite av handbok för några av mina och de minas utflykter i trakterna runt Vallentuna (se exempel här). Dels var det Göran Rosenbergs mycket omtalade ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz”. Eftersom min närvaro i Vallentuna var regelbunden så tog jag mig för att läsa boken då den verkligen hade väckt min nyfikenhet men samtidigt var detta under en period då jag läste väldigt lite skönlitteratur då jag hade 60-80-timmars veckor och lät mina intressen fotografi och klockor uppta min fritid. Nu hade jag dock chansen att kanske under en tid ta mig genom boken lite pö om pö utan att känna någon press. Det kunde få ta lite tid.
Det tog tid.
Jag avslutade inte boken innan 14 oktober i år. Det tog mig flera år att läsa den. Då jag inte jobbat regelbundet i Vallentuna sedan årsskiftet 2014/15 så bestämde jag mig för att helt sonika plocka med mig boken hem. Nu uppmuntrar jag naturligtvis inte till stöld av böcker men då jag tidigare hade skänkt hyllmetrar med Kalle Anka Pocket och en kasse med barn- och ungdomslitteratur till de som bodde i huset så såg jag det mer som ett byte till deras fördel. Upplevelsemässigt var det nog till min fördel dock.

Som jag nyligen skrev här på hemsidan så tror jag inte på idén att ha en svensk litteraturkanon (läs inlägget om det personliga biblioteket och litteraturkanon här) men om jag någonsin skulle ändra åsikt i den frågan så har den här boken sin givna plats i en svensk litteraturkanon. Den har plats i min personliga kanon om inte annat. De långa läsuppehållen har faktiskt inte påverkat läsupplevelsen av boken överhuvudtaget. Den här berättelsen har känts så angelägen och har levt kvar i mitt medvetende så starkt att jag inte har känt mig det minsta vilsen när jag har plockat upp boken efter månader av läsuppehål. Göran Rosenbergs gräver i sin faders historia på ett sätt som facinerar starkt eftersom när man tar ett steg tillbaka från den omedelbara berättelsen inser den smärta och den svärta som måste ha varit en del av processen av att lära känna sidor hos en fader som varit med om det stora utrotandet av människor i Europas moderna historia.
Det finns egentligen inget annat jag kan säga än att det här en bok som jag är väldigt tacksam att jag har läst och det känns som att det var en bra process, att tiden var en del av upplevelsen.

Kreidler Florett -1967

Hemma en sväng för lite småpyssel så knattrar Rune T förbi på en Kreidler Florett från 1967. Under tiden för min pubertet och under mina tidigaste tonår så var den tyska pop-tidningen BRAVO en stor inspirationskälla. Inte för att jag läste någon tyska över huvud taget men för alla bilder på mina idoler och för all härlig mopedreklam. Zündapp var ju den ballaste moppen som fanns för en svensk mopedsugen unge men när man såg reklamen för Kreidler i BRAVO så förståd man ju att det fanns fler tyska kvalitetsmopeder på marknaden. Jag tror att jag har sett kanske två stycken Kreidler-mopeder i mitt liv. En grön i Hallunda under tidigt 1980-tal och en orange i Vallentuna för ett par år sedan, så de är inte så vanliga här i Sverige. Därför var det extra trevligt att se den här skönheten här i Östra Ledinge.

Rune med Kreidler

Vallentuna kyrka

Vallentuna kyrkaVallentuna kyrka har jag besökt ett antal gånger de senaste åren men aldrig haft turen att kyrkan varit öppen när jag har varit på plats. Kyrkan får väl anses vara en av de historiska hörnstenarna i byggden tillsammans med Lindholmens gård, Arkilds tingstad och Jarlabankes bro i första hand. För några år sedan läste jag boken Vallentuna Anno Domini 1198 om Vallantunakalendariet vilken brukar kallas Sveriges äldsta bok, som är det äldsta bevarade kyrkokalendariet i Sverige och som ger ytterligare dimension åt känslan av historiens vingslag i vallentunabyggd. Tyvärr så hade jag inte plockat med mig någon kamera så det blev bara ett par suddiga bilder med mobiltelefonen.

I m&arinG;ndags så hade Erika och jag hade precis kommit från Täby Kyrkby där vi hade varit inne i min dopkyrka och tittat. Där blev det heller inga bilder tagna tyvärr men jag är glad att det blev ett besök i Vallentuna kyrka hur som helst. Det är ju onekligen lite trist att kyrkorna här på byggden är låsta mest hela tiden. Jag kan förstå behovet men vi som vill in och ta del av det vi betalar för skall bevaras drabbas ju til syvende og sidst.

Runstenen (runinskript U 212) är fortfarande en favorit. Jarlabanke drogs inte med någon onödig ödmjukhet såvitt man kan bedömma:
Jarlabanke lät resa denna sten efter sig, medan han ännu levde. Han ägde ensam hela Täby. Gud hjälpe hans själ.
Baksidan av stenen fortsätter:
Jarlabanke lät resa denna sten efter sig, medan han levde, och han gjorde denna tingsplats, och ensam ägde han hela detta hundare.

Vallentuna kyrka

Vallentuna kyrka

Vallentuna kyrka

En plats i solen

Riktig sommarvärme. Min gamla arbetsplats. Jag började här som vikarie under hösten 2012 under tiden som jag fortfarande jobbade på SBA som säljare. I Upplands Väsby blev jag kvar till början av 2014 då jag stack iväg till Vallentuna. Men redan i början av 2015 var jag tillbaka. Det känns som att året i Vallentuna var mycket längre så här i backspegeln, men det var den inte. Det hann bara vara ett skifte av halva personalgruppen och dessutom så hade jag ju redan under sommaren 2013 börjat tagit extrapass i Vallentuna. 2014 var jag där närmast heltid.
I Väsby var jag som sagt tillbaka i början på 2015 igen och i mitten av året var jag etablerad som vikarie i huset igen. Det har varit en underlig period och så fylld av dubbla känslor. Jag har fått jobba med bra personal, framför allt vikarier faktiskt, och jag har träffat en kvinna som betyder mycket för mig privat och jag har stött på ett massivt motstånd mot att utföra arbetet enligt den pedagogik som företaget har ålagt oss att använda. Kampen mot att få kollegor att utvecklas till en effektiv och kompetent arbetsgrupp gick om intet.

När Jens valde att lämna oss så var det väl sista dödsrycket för mig på enheten. Kampen slutade med en förflyttning till Bålsta och jag ser knappast någon ljusning för ”Åttan” inom någon snar framtid.
Trots min hat-kärlek till ”Åttan” så finns det ju händelser som går att binda till precis allt som du ser på bilden nedan. Grillen, de målade möblerna, brandtrappan, Anush…ja, till och med de vita bildäcken, jag kan nog koppla allt till olika händelser och historier. Men nu har jag gjort mitt på det här boendet och sedan sex veckor tillbaka så är jag ännu längre norr om Stockholm.

Anush på Vårljus i Upplands Väsby
Klicka på bilden för en förstoring.

Jens Alnervik (1984-2017)

Jens Alnervik, Kicker i San José State SpartansDöden hälsar på igen. Ännu en kollega som faller. Jens Alnervik som började på Vårljus i Upplands Väsby någonstans strax före nyår 2012 och vi jobbade ihop fram till slutet av 2013 då jag mer och mer hamnade i boendet i Vallentuna. När jag kom åter till Väsby i början av 2015 så var sig det mesta likt. Jens släppte aldrig in någon kollega så nära att vi någonsin pratade om hur han mådde och kände själv. Med en stark integritet så höll Jens allt prat om sig själv på en armlängds avstånd och när jag i januari i år för första gången var hemma hos Jens så var det ingenting som skvallrade om att han snart skulle vara sjukskriven och sex veckor senare död.

Den där natten jag sov på Jens soffa så hade vi tittat på NFL-fotboll, ätit Jens hamburgare och druckit några bira. När Jens sedan blev sjukskriven och veckorna gick så började han bli rejält saknad. Nu var vi flera som såg fram emot att han snart skulle vara tillbaka på jobbet.
Istället får vi ett dödsbud.
Jag kommer aldrig att acceptera. Det finns något inom mig som kan förstå, men att acceptera att Jens valde den lösning på sina problem som han valde? Nej. Saknaden efter honom är stor. Våra politiska, samhälls- och religionsdiskussioner har upphört och det känns ofantligt tomt att inse det.

Jens Alnervik, Kicker i San José State Spartans

Lindholmens gård

Lindholmens gård i Orkesta socken i Vallentuna väckte mitt historiska intresse så sent som för ett par år sedan när jag började botanisera runt om i Vallentuna-byggd. Lindholmen kan ha varit Gustav Vasas födelseplats då hans far ägde gården på den tiden. Eftersom Gustavs far även ägde Rydboholms slott anges även denna som möjlig födelseplats för Sveriges förste landsfader.

Lindholmens gård
Lindholmens gård från Suecia antiqua et hodierna, 1670

Det finns fortfarande ett Lindholmens gård på platsen men den gård där Gustav Vasa möjligen föddes men den byggnad där detta då skulle ha skett är det nu bara ett litet lager stenar från grunden kvar av.
www.lindholmen.info har man gjort en animerad rekonstruktion av hur Lindholmens gård kan ha sett ut en gång i tiden.

Lindholmen

Lindholmen, ruiner

Lindholmen, ruiner

Lindholmen, ruiner

Minnessten över Gustaf Vasa

Granbyhällen

Äntligen blev det av med ett besök på Granbyhällen i Orkesta socken. Skulle ha kommit hit redan under fjolåret men nu blev det till sist av i alla fall. Det är en rejäl stenhäll med ristning som täcker närmare 10 m2 och ovanför hällen en vikingatida stormansgård, ägd av Finnvid. Resterna kring stengrunden syns tydligt i beteshagen. På en skylt från Riksantikvarieämbetet vid hällen står att läsa: Granbyhällens runinskrift är den till ytan största i Sverige och den täcker cirka 10 meter. Den är också den längsta i Uppland med nästan 200 runor. 5-7 runor har gått förlorade i en skada nära rundjurets framfot. Uttrycket ”han ägde ensam allt först” betyder troligen att gården, som varit faderns odal och ättejord, blivit delad mellan sönerna. Kalv och Ragnfrid nämns även på andra runstenar i Granbytrakten. Ristaren Visäte var troligen verksam omkring mitten av 1000-talet.

Häming och Själve och Johan de hugga efter sin fader Finnvid, och Vargas och Ragnfrid, och efter sin moder, och efter Ingegärd och efter Kalv och Gärdar och…Han ägde ensam allt först. Det var deras fränder. Gud hjälpe deras ande. Visäte ristade dessa runor.

Granbyhällen ligger i Vallentunas kulturtrakter och det är tätt mellan runstenar och medeltida kyrkor. Vid hällen ligger ocså Granby gård och Hökeriet där du kan köpa produkter, såväl mat som hantverk, direkt från gården. Gården har en oförändrad väg- och gårdsstruktur sedan järnålden.

Länkar:
Hökeriet – historia
Hökeriet – gårdens historik

Under ledning av Riksantikvarieämbetet och Stockholms universitet genomfördes arkeologiska utgrävningar här 1989. Arkeologernas slutsats var att Granby troligen varit en betydelsefull gård eller by under sen vikingatid (400–500-talen e.Kr.).

Enligt en gammal sägen skall där ha bott en forntida hövding. Undersökningar av platån har påvisat ett treskeppigt långhus, som troligen kan dateras till vikingatid. Vid prov-grävningar på plats har man funnit brända och obrända ben, så kallad “östersjökeramik”, mynt m.m.

Det finns likheter mellan Fornsigtuna, Adelsö Hovgården och Granby genom att de har varsitt centralt beläget, upphöjt platåhus. Det rör sig om en hallbyggnad som placerats på en konstgjord platå i närheten av vattenleder. I Sverige finns det högst ett 20-tal kända platåhus. I huvudsak finns de i centrala Uppland och kring den inre delen av Mälaren.
Mälardalen har många fornlämningar och området Markim/Orkesta räknas internationellt sett till de märkligaste delarna av det svenska kulturarvet. En del av runstenarna här är troligen resta kring den förhistoriska väg som ledde från Granby via Kööhögen och Vaxtuna till en marknads- och tingsplats i Lunda.

Granbyhällen

Granbyhällen

Granbyhällen

Granbyhällen

Granbyhällen

Granbyhällen

Frösunda kyrka

Frösunda kyrka är en av fyra kyrkor i Vallentuna församling. Vallentunas kyrkor är fördelade på två församlingar, Vallentuna och Össeby, och vi har ju botaniserat lite i några av kyrkorna tidigare (som ni kan se här och här) och nu var det dags igen. Den här gången hade vi förberett oss en aning genom att jag hade kontaktat församlingen för att se om vi kunde få komma in i någon av kyrkorna. Vi fick svar att vi var välkomna till Försunda kyrka och det var ju trevligt då vi inte hade varit ut och kikat på den ännu.

Frösunda kyrka bjuder på flera pärlor. Förutom historiens vingslag som finns allestädes närvarande inte bara i de fantastiska kyrkorna i socknen utan också i snart sagt varenda kvadratmeter av denna kulturbyggd. Kyrkan har ett fantastisk altarskåp som jag fullständigt misslyckades med att fotografera då jag inte hade med mig något stativ utan fotograferade handhållet.Altarskåpet är från 1400-talets första hälft och antagligen av nordtyskt urspung, kanske L&uoml;beck?
Utvändigt är ärkeängeln Gabriel och sankt Olov stående på trollet Skalle avbildade.
Mittpartiet visar en skulpterad framställning av korsfästelsen och runt om på luckornas insidor jungfru Maria, sankta Birgitta, sankta Katarina av Alexandria, sankta Barbara, sankta Margareta, sankta Ursula, sankta Dorotea samt sankta Agnes.
Dopfuntet i upplänsk sandsten med gotlänsk stil från 1100-talet är en godbit och den sengotiska mässingsljuskronan i koret är mycket vacker.
En godbit är klockan ute i klockstapeln. Den har inskriptioner på gammelryska. Klockan är gjuten 1559.

 

Frösunda kyrka

Familjegrav - Frösunda kyrka
Familjegrav – Frösunda kyrka

Interiör - Frösunda kyrka
Interiör – Frösunda kyrka

Frösunda kyrka

Interiör mot öster – Frösunda kyrka

Grav - Frösunda kyrka
Här ligger Hans Iöransson i åttesta, begravd 1732

Frösunda kyrka med klockstapel
Frösunda kyrka med klockstapel

Runsten - Frösunda kyrka
Biorn, de läto göra minnesmärket efter Fulner, sin fader

 

Össeby kyrkoruin

Jag har ju varit i össeby kyrkoruin tidigare (här kan du läsa om det; http://casselbrant.com/wordpress1/2014/06/06/sseby-kyrkoruin/) och nu passade det bra att visa familjen detta utmärkta ställe för en fika på våra kultursafaris i allehanda väderlekar. Efter att ha hållt igen sin energi på besöket i Frösunda kyrka fick Sofia och Karin nu släppa loss och Sofia fick passa på att vara fotograf en stund.

Sofia i Össeby kyrkoruin
Sofia i Össeby kyrkoruin. Fotografi: Sofia Casselbrant

Roland i Össeby kyrkoruin
Roland röker en Perdomo Lot23 och dricker en kopp kaffe i Össeby kyrkoruin. Fotografi: Sofia Casselbrant

Karin i Össeby kyrkoruin
Karin trycker en muffin i Össeby kyrkoruin. Fotografi: Sofia Casselbrant

Karin i Össeby kyrkoruin
Karin, en del av Össeby kyrkoruin.

 

Össeby-Garn kyrka

Össeby-Garn kyrka var tyvärr liksom de andra kyrkorna i socknen låst. Men den ligger fantastiskt vackert på sin höjd och vi passade på att göra tt snabbt stopp för att ta en titt på omgivningarna och kyrkan.

Össeby-Garn kyrka

Össeby-Garn kyrka

 

Vada kyrka

På väg hem trodde alla men jag kunde inte låta bli att svänga av och kika lite närmare på Vada kyrka, det var ju fortfarande ljust och viist duggregnade det, men det öste inte ner över oss.
Trakten kring kyrkan har anor långt tillbaka i tiden och sedan bronsåldern finns en kontinuitet av fornlämningar och spår av ortsbefolkningen genom årtusendena. Ett exempel är de tre så kallade Sjökullarna som är cirka 30 meter i diameter och fem meter höga. Man tror att det här fanns en central förvaltning för det gamla folklandet Attundaland.

Kyrkan anges först 1314, då Vada anges vara moderförsamling med Angarn som annex. Nu när vi stannade till så hade vi den turen att porten till kyrkan var öppen. Plötsligt slank Sofia och Karin in genom porten till vår stilla förvåning. Det befann sig en kvinna i kyrkan, lite oklart vad hennes roll var men vi fick chansen att kika lite närmare på kyrkan och det var ju tacksamt.

Vada kyrka />

Vada kyrka med klockstapel

Vada kyrka
Jakob Trelos och Margareta Slotz grav i Vada kyrka

Vada kyrka

Vada kyrka
Igång till sakristian med dörr från senare hälften av 1400-talet. På väggen konsekrationskors och fragment av kalkmålningar från 1400-talet.

Vada kyrka
Vada kyrka

Össeby kyrkoruin

:: För ett par veckor sedan passade jag på att titta lite närmare på Össeby kyrkoruin i Brottby, Vallentuna. Jag tog några bilder och beskrivningen av kyrkan nedan kommer från Wikipedia.

"Össeby kyrka byggdes på 1200-talet och var en medeltida sockenkyrka. 1797 kom ett förslag om att slå ihop Garns och Össeby församlingar. Då fanns det en stor spricka i muren och valvet på Össeby kyrka. Det saknades pengar för reparationer och 1837 övergavs kyrkan och den fick förfalla. Garns kyrka blev nu församlingens enda kyrka. 1856 utsattes Össeby kyrka för en blixt under ett oväder. Blixten antände kyrkan och det som återstod förföll sedan helt. Några inventarier togs till Garns kyrka och en del auktionerades bort. Altaruppsats och predikstol fördes till Eksta kyrka på Gotland." – Össeby kyrkoruin på Wikipedia

 

Össeby kyrkoruin

Össeby kyrkoruin

Össeby kyrkoruin

Össeby kyrkoruin

Össeby kyrkoruin

Össeby kyrkoruin

Össeby kyrkoruin

Össeby kyrkoruin

Össeby kyrkoruin

Össeby kyrkoruin

Össeby kyrkoruin

Här ligger Huskarl
"Här ligger Huskarl" – Upplands runinskrifter 184

Össeby kyrkoruin