Etikettarkiv: Uppsala

IK Sirius – Hammarby IF 1-1

Fredrik Torsteinbø trycker in 1-1 på Studenternas IP i den bortamatch som Hammarby borde ha vunnit. Sirius har startat säsongen strålande men nu var Bajen det bättre laget och det enda som fäller oss är att Ögmundur Kristinsson återigen gör ett dåligt ingripande. Det känns inte alls bra att vår målvakt kostar oss fyra poäng de senaste två matcherna. Det har varit riktigt dåliga ingripanden och hans svårigheter att få igång spelet är frustrerande. Hade Ögmundur haft ett bättre spelsinne hade jag kunnat acceptera en del av missarna men nu är det under all kritik.

Fredrik Torsteinbø

Hur frustrerande det än var att bara få med sig en poäng mot IK Sirius så var det en trevlig dagstur till Uppsala. Träffa upp Janne och en handfull andra ur HammarbyklanenO’Neills för en öl och en matbit och gott samkväm med glada skratt var värt resan bara det. Det enda minuset var den kortväxte hammarbysupporten som inte orkade hålla sin flagga i luften och inte riktigt lyfta den när han hade vilat sina lite för klena och för korta armar utan vilade den mot räcket så att han förhindrade mig och cirka 40-50 andra betalande supportrar från att se halva första halvlek. I andra halvlek fick han en påminnelse och trots sin upprördhet lyckades han bättre då han fick hjälp av en nästan normallång kamrat att hålla upp flaggan.

Mot arenan

Rospiggarnas apostel har fått sin kyrka konserverad

Tidigare i höstas så tog jag några bilder på Karlungs kyrkoruin i Söderby-Karl. I söndags så snubblade jag över en artikel om platsen i Svenska Dagbladet från 23 augusti 1935 och då jag inte har något att tillägga till den texten så låter jag Svenskans text tala för sig själv. Håll till godo kamrater.

Rospiggarnas apostel har fått sin kyrka konserverad.

Högtidlighet om söndagen vid Sancte Karlungs kyrkoruin i Söderby-Karl.

En i sitt slag säregen kyrkohögtid firas söndagen den 25 aug. kl. 3 e. m. i Söderby-Karl, Uppland, då den där belägna Sancte Karlungs kyrkoruin, efter fullbordad restaurering, ”inviges”. Kyrkoruinen är belägen 14 km. norr om Norrtälje, vid stora landsvägen till Väddö. Restaureringsarbetet har pågått i fjol och i år under Riksantikvarieämbetets tillsyn; ledare för arbetet har varit amanuensen dr Rune Norberg. Av statsanslag har till arbetet erhållits 900 kr., men i övrigt har det finansierats på frivillighetens väg, ett faktum, som ger ett gott betyg åt fornminnesintresset i socknen och trakten.

Vidriga omständigheter ha gjort, att över denna kyrka, som under senmedeltiden var en av de mest besökta vallfärdsorterna i Uppland, i över hundra år glömskans och övergivenhetens slöja dragits. Genom ett tragiskt beslut av K.m:t år 1796 blev nämligen dåvarande ”Karlskyrkia sokn” sammanslagen med sin moderförsamling Söderby. Nu uppstod namnet Söderby-Karl. Från judiciell och finansiell synpunkt är naturligtvis sammanslagningen lika lite att beklaga här, som då annorstädes två små kommuner sammanslås för att åstadkomma bättre ekonomiska möjligheter. Men offret blev den gamla kyrkan, Karlskyrkia helgedom.

Segt kämpade en stor del av den lilla församlingens invånare emot, de gjorde upprepade underdåniga ansökningar om att få förbliva självständiga och reparera sin gamla kära helgedom – men förgäves. ännu så sent som 1812 hölls där gudstjänst och förättades jordfästning. Men sedan vågade man det icke mer, bl. a. på grund av takets dåliga beskaffenhet.

Den gamla gråstenskyrkan, som är en av Roslagens äldsta – den härleder sig från 1100-talet – var under medeltiden säte för Sankte Karlungs, Roslagshelgonet, åkallan. Sankte Karlung är ett av dessa lokala svenska helgon, vilkas kult och minne så småningom nedmyllas i den djupa glömskan. Tvenne av våra mest framstående historiker, professorerna Gottfrid Carlsson och Nils Ahnlund, ha emellertid nyligen i vhttp://www.svd.se/etenskapliga uppsatser ägnat helgonet och dess dyrkan ett stort intresse. Carlsson har lyckats konstatera, att ingen mindre än dåvarande riksmarsken, sedemera riksföreståndaren Svante Nilsson Sture år 1502 låtit offra i Karls kyrka till helgonet – för att bli kvitt sin sjukdom. ännu år 1641 när den nitiske, mot all papistisk styggelse oblidkelige ärkebiskop Laurentius Paulinus Gothus visiterade härstädes, fanns här kvar en snidad kista av ek, innehållande ett helgedomakar av silver för helgonets ben. Det torde vara all anledning för våra kyrkohistoriker att fortsätta de undersökningar, som Carlsson och Ahnlund påbörjat. Har den förre rätt i sin teori, att Sankte Karlung varit en motsvarighet till den helige Botvid i Södertörn, torde han helt enkelt vara de gamla rospiggarnas apostel, den första kristne missionären i dessa urgamla bygder.

Hela trakten erbjuder ovanliga skatter för den historiskt intresserade. Nuvarande församlingskyrkan, Söderby gamla kyrka, härstammar från medeltiden och har underbart vackra målningar, utförda av någon av Albertus Pictors medarbetare under 1470-talet. De ha aldrig varit överkalkade. Strax intill kyrkan ligger det intressanta Erikskulle eller – såsom det väl ålderdomligare borde heta – Jerkersbacke. Där finns de största samlingar av fornsaker, som hittills hopsamlats på Upplands landsbygd. Omkring 3 000 nummer äro samlade. Där intill, i Viks by, bor fornvårdaren Erik Eriksson, som alltid med glädje visar det som är anförtrott under hans uppsikt. I sommar håller Söderby-Karls fornminnesförening på att uppföra en stor museibyggnad. Till nästa sommar, då föreningen håller sin sedvanliga fornminnesfest söndagen efter midsommar, torde det väl bli allmän folkvandring till den gamla backen.

Erikskulle är blott ett av socknens många gamla gravfält. På flera andra platser finnas också gravfält från stenåldern och bronsåldern.

I försmlingen ligga flera gamla, förnäma gårdar och gods. Bland dem må nämnas Broby, bekant såsom säte för den kände greven och presidenten Fredrik Gyllenborg under 1700-talet, Brölunda, den gamle Olof Lagerborgs vackert belägna gård, Stensta, en av den oxenstiernska ättens mest älskade tillflyktsorter, vidare Norrjersjö samt Karlösa, en gård, vars namn antyder, att den haft med helgonet Karlung att skaffa.

Vid högtiden om söndag medverka professor Sven Linder i Uppsala och Lyhundra kontrakts prost, Torsten ölund, utom församlingens kyrkoherde, Gustaf Unestam.

Karlungs kyrkoruin

Karlungs kyrkoruin

Karlungs kyrkoruin

Karlungs kyrkoruin

Katarina av Alexandria och karmeliterna

Katarina av Alexandria och karmeliterna.

Eftersom Katarina av Alexandria har sin helgondag 25 november så passar jag på att visa lite bilder från Heliga Katarinas kyrka i Gdansk från mitt besök där 27 augusti i år.

Sankta Katarina är den äldsta församlingskyrkan i gamla stan i Gdansk och uppfördes 1227 och 1239. Kyrkan brann för 10 år sedan (22 maj 2006) och sakta men säkert har tak och annat som brann ersatts. Minnet av branden hålls vid liv och utgör en stående utställning i kyrkan. Som alla kyrkor i Gdansk som jag besökte är kyrkorna höga och voluminösa men samtidigt sparsmakade, nästan nakna i sin präktiga tegeluppbarelse.
Det finns en liten svensk koppling, naturligtvis, då Cord Rogge (köpman från Stockholm) och Johannes Johanni (en kanik från Uppsala) 1438 grundade en stiftelse i Gdansk för att bygga ett kapell för svenskar i staden. Man döpte kapellet till St. Eriks kapell uppstod vid karmeliterkyrkan men fyllde sin tänkta uppgift i endast tjugo år.

Det finns spår av kyrka på platsen redan från 997. Här har alltså funnits kyrka på platsen i stort sett sedan Polen kristnades under Mieszko I. När man gick från träkyrka till stenkyrka antas vara någon gång under 1200-talet och 1227 vet man att det stod en stenkyrka på platsen.

Heliga Katarinas kyrka i Gdansk

Heliga Katarinas kyrka i Gdansk

Heliga Katarinas kyrka i Gdansk

Heliga Katarinas kyrka i Gdansk

Heliga Katarinas kyrka i Gdansk

Heliga Katarinas kyrka i Gdansk

Mariakyrkan i Gdansk (Bazylika Mariacka)

Mariakyrkan i Gdańsk (Bazylika Mariacka) är en kyrkobyggnad som ligger i Gdańsk och är världens största tegelstenskyrka. Kyrkan byggdes under åren 1342–1502 i sengotisk stil. I början på 1600-talet började man restaurera kyrkan och först 150 år senare var byggnationen helt klar. Vid det laget hade kyrkan växt betydligt, och ett nytt valvtak som ansågs, och ofta anses fortfarande, vara det vackraste i Polen hade tillkommit. Takvalven är 30 meter höga och bärs upp av 27 vita pelare, och huserar 37 fönstervalv. Tornet är 80 meter högt och var förr i tiden ett viktigt utsiktstorn. Tillsammans med Nidarosdomen i Trondheim och Uppsala domkyrka tillhör Mariakyrkan norra Europas största kyrkobyggnader.
Mariakyrkan är också berömd för sin astronomiska träklocka. Den byggdes 1464 och visar inte bara tid och datum, utan även månfaserna, månens position i förhållande till olika zodiaktecken, Adam och Eva, Döden, Apostlarna och mer. Den är 14 meter hög och räknades som den största klockan i världen på sin tid. Idag är den fortfarande en av de största astronomiska träklockorna i världen.

Mariakyrkan i Gdańsk

Mariakyrkan i Gdańsk

Mariakyrkan i Gdańsk

Mariakyrkan i Gdańsk

Mariakyrkan i Gdańsk

Mariakyrkan i Gdańsk

Mariakyrkan i Gdańsk

Mariakyrkan i Gdańsk

Mariakyrkan i Gdańsk

Mariakyrkan i Gdańsk

Studenternas IP

Inför det långa uppehållet i den allsvenska fotbollen så passade jag på att ta mig till Uppsala för att se matchen i Svenska Cupen mellan Gamla Upsala SK (jodå, stavninigen stämmer) och Hammarby IF på anrika Studenternas IP. Jag tog t.o.m. ett par timmar ledigt på eftermiddagen för att i lugn och ro ta mig till Uppsala och hinna få avnjuta en kall öl innan avspark.
Det var en lite för spännande upplevelse där GUSK tog ledningen i första halvlek innan Bajen kunde vända i andra halvlek och till slut vinna säkert med 1-2.

Studenternas IP

Studenternas IP

Bortamatch

Bajenklacken

Bajenklacken

Kennedy & Sheriffen

Stefan Batan

Östuna kyrka

Mariaskulptur från 1400-taletPå en tur fram och åter till Uppsala 11 juli så passade jag på att göra ett avstick till östuna kyrka. Uppsala stift, Knivsta pastorat. Den här kyrkan uppfördes antagligen på 1400-talet så vitt man vet, och ersatte då en äldre kyrka. Krucifix och dopfunt härstammar från 1200-talet och togs antagligen tillvara från den äldre kyrkan. Det tycks som om kyrkan aldrig har haft sina väggar dekorerade vilket jag personaligen tycker verkar intressant med tanke på den rika utsmyckning av kyrkorna på de här breddgraderna blev på 1400-talet. Det var ju inte bara Albertus Pictor som målade kyrkor utan även andra under detta århundrade vilket mitt besök i Eds kyrka för dryga året sedan visade (länk här).
Det riktigt intressanta föremålen var nog Mariaskulpturen från 1400-talet och det medeltida sakramentskåpet.

På min lilla tur på väg hem från Uppsala stannade jag även vid Broborg fornborg och den Trefaldighetskälla som ligger på norrsidan om fornborgen.
Jag tänkte förbehålla mig rätten att återkomma till dessa platser vid ett senare tillfälle då jag tog en del bilder analogt på plats och jag inte på länge har lyckats skrapa ihop tillräckligt med tid, kraft eller material för att framkalla film på ett par år nu. Den dagen jag skaffar mig en ny scanner så återkommer jag om dessa platser.

Östuna kyrka

En natt i Uppsala

Det var ett bra tag sedan vi träffades så jag var väldigt glad att vi nu äntligen (i lördags) fick en chans att dricka öl, äta gott och vara två gamla vänner en stund utan yttre inblandning. Det är två år sedan vi hade chansen att träffas senast och mycket vatten hinner rinna under broarna. Men Tomas har en speciell plats i mitt hjärta och det är alltid trevligt att träffa honom.

Tomas Ruudh

One Moment in Time – VI

Mitt motorcykelintresse startade tidigt i livet. Det började med min kompis Peter vars bror ”Adde” hade en moped som han skötte som vore det ett barn. Varje helg så tvättade Adde sin Zündapp KS50 från hjul till hjul med minitiös noggrannhet och Peter som drillades hårt av sina bröder lät i sin tur mig lida för mina brister i fordonskunskap. Peter kunde avkräva mig svaret på ”tio motordelar på en moped” och i min pojkaktiga naivitet trodde jag att detta var kunskaper som en kille i lågstadiet måste ha och Peter var aldrig sen att rätta mig överlägset när jag inte klarade uppgiften.

Objektet för Addes putstrasa åndrades senare till en Suzuki GT125, en riktig motorcykel, så fantastiskt mycket ballare än en moped. Hur coolt det än hade varit med Addes Zündapp så var detta det ballaste som existerade, en motorcykel.

Efter en kortare hatupplevelse med en Honda XL125 så blev det dags att ta tag i drömmen om motorcykeln. Jag hade läst hojblaskan nummer ett, MCM, sedan första numret och Hojmagasinet, MC-Nytt och Bike innan dess och min dröm om amerikanskt gjutjärn skulle sättas i verket.
Min oförmåga att spara ihop pengar på min arma inkomst gjorde att jag tog mig ner till mitt lokala bankkontor för att låna en slant. Nu blev det en kapplöpning mot min oförmåga att hållla i pengar också och när jag hade lyckats partaja upp förtio procent av lånebeloppet så raggade jag skjuts av morsan och Gunnar till Sulas Custom i Ölsta utanför Uppsala.

Jag hittade en lagom sliten och begagnad Sportster som stod i ett hörn. Det var det enda järnet som jag klarade att lägga vantarna på med min budget och efter en kortare diskussion med en säljare presenterade jag mitt enda krav, att det skulle gå att köra hojen från platsen.
Vi kom överrens om ett datum då jag kunde hämta hojen ett par veckor senare, de ville ha en chans att gå igenom den först.

När den stora dagen för avhämtning var inne så hade jag lyckats få min polare Jörgen Ekström att ge mig skjuts till Ölsta för att hämta min Sportster. Jag skulle jobba natt på behandlingshemmet i Järna där jag var anställd på den här tiden så det var några duktiga mil som skulle utgöra min första roadtrip med hojen.
Jörgen låg bakom mig hela vägen tillbaka till Norsborg där han bodde på den här tiden. Tydligen hade jag svårigheter att hålla jämn hastighet och Jörgen dålde bristfälligt sin skadeglädje över mina tillkortakommanden som hojpilot då jag hade pendlat mellan sjuttio och hundra km/h hela vägen.
Till saken hör att på den gamla järnhästen från 1973 så satt inte bara broms och växelspak spegelvänt mot vad jag var van vid. Avsaknad av hastighetsmätare och varvmätare tog ett ganska bra tag att vänja sig vid och bemästra.

Att köra i jämn hastighet utan hjälp av hastighetsmätare är inte lika enkelt som det vid ett första påseende verkar. Bilden nedan togs just på denna första tur. Jörgen tog bilden precis vid ingången till deras tomt i Norsborg. En kort paus innan turen fortsatte mot Håknäs i Järna.

Jag och min Sportster XLCH 1973

Uppsala en söndag

:: Söndagens äventyr fick bli en liten avstickare till Uppsala. Jag och Elsa tog med oss  Svenska SmåFlicksFörbundet  till Uppsala domkyrka och på vägen hem stannade vi till i Alsike och fikade i bilen. Utrustade med en pick-nick-korg med bullar, saft och småfrös vi och lyssnade på Prix d’Amerique på radion.

Uppsala Domkyrka