Etikettarkiv: Uppsala

Prokastinering

Att flytta till Uppsala under februari gick ju inte riktigt som planerat. Med målsättningen att ha flyttat färdigt under månadens gång så tackade jag till allt jobb jag kunde ta på resans gång och det har blivit arbetspass nästan varje dag, och natt. På grund av att lägenheten inte hade blivit flyttstädad så kunde jag inte börja flytta in innan städfirman var färdiga med sin insatts. Så i praktiken hade jag tre veckor på mig med av det gick ju inte som sagt. Nu hoppas jag att jag skall vara klar innan tionde mars i alla fall. Vi får väl se hur det går med det.
Eftersom jag fortsätter jobba intensivt även i mars så blir det en utmaning hur som helst. Just nu önskar jag mest att komma i ordning i lägenheten, även om det minst sagt känns lite vemodigt att lämna farmen och Johan efter dryga fyra år.

Escaping the farm

Efter några år i Roslagen förflyttas mitt nattläger till Uppsala. Staden jag inte förstår mig på. Staden som härbärgerar konungars gravar men där människorna cyklar oironiskt i parti och minut. Nu blir denna plats mitt hem för ett år. Livet tar och livet tar. Att försöka inreda ett minimalt antal kvadratmetrar här samtidigt som jag helst skulle vilja inreda kvadratmetrarna i Kenya. Hela februari har varit kaos på grund av för mycket arbete och försenad inflytt. Nu sitter jag hemma med ett glas vin (varför sitter jag inte i Kenya med en flaska av det alldeles för söta och nästan odrickbara 4th Street?) och eftersom jag inte vet vad eller hur mycket jag har ätit under helgen så önskar jag mig en liten sötsak men inget finns tillgängligt nattetid i skogarna i Roslagen. Det kanske blir skillnad i Uppsala?

Rapport från ett vinterland

50 ÖreEfter tjugo års uppehåll så har jag återigen yrkesmässigt hamnat inom missbruksvården. Nu på HVB- och behandlingshem. Det känns initialt riktigt bra hos min nya arbetsgivare och det känns som att mina gamla kunskaper kan dammas av och återanvändas igen. Efter ett pass i Uppsala över natten så stannade jag på lördagen till på Myntmässan i Mårsta (här finns en bild från mitt Instagram-flöde). Det är Sigtuna Myntklubb som anordnar mässan och jag hade velat besöka den redan förra året men det blev då aldrig av. Nu fick jag chansen att fylla min 2-kronorssamling med ett par fina exemplar. Det var trevligt att avsluta veckan med något annat än arbete och eftersom januari har varit den rörigastte månade på mycket länge när det handlar om arbete så känns det fantastiskt skönt att ha kommit vidare till nästa steg så att jag nu kan fokusera fullt ut på den kommande flytten.

La meccanica delle emozioni – II

Efter att ha varit utan bil sedan min Toyota blev sönderslagen så har jag nu skaffat mig en Alfa Romeo igen. I lördags fick jag hjälp av min kollega Hosheng att åka upp till Rasbokils-Tibble en bit norr om Uppsala för att köpa den här kärran. Mitt behov börjar bli mer akut nu när jag måste skaffa mig ett nytt jobb till slutet av sommaren då mitt gig på Vårljus är över. Dessutom skulle det ju sitta fint med ett extrajobb också om möjligt. Jag har ju sedan slutet av januari bara haft en anställning och det är ju närmast kriminellt vilsamt när man skulle kunna jobba ihop några kronor extra.

När vi hämtade bilen hann vi inte mycket längre än en tolv tretton kilometer söder om Uppsala innan bilen slocknade i höjd med Ramsta Kyrka. Motorn bara slocknade men farten räckte till för att rulla in på den obemannade bensinmacken strax norr om kyrkan. Eftersom säljaren hade påpekat och visat oro över att remmen till generatorn och servon kunde vara i dåligt skick utgick jag ifrån att det var problemet. Vi lämnade bilen på plats och åkte tillbaka till jobbet. Dagen efetr åkte jag och hämtade lite verktyg och batteriladdare hemmavid. Min tanke var att om jag laddade batteriet så skulle jag klara mig utan generator och servo de 41 kilometer som jag hade att ta mig till jobbet. Efter att ha legat på laddning i ett och ett halv dygn kunde jag utläsa av laddaren att batteriet inte laddade fullt men jag tar med mig batteriet och tar mig med diverse bussar fram till bilen och slängde i batteriet igen. Det var stendött, mer eller mindre. Ett par sekunder av startmotordriv sedan tystnad. Så åter till jobbet och tidigt på onsdagsmorgonen åkte jag ner till den lokala OK-macken och köpte ett nytt batteri. Hosheng ställde återigen upp och tog mig efter jobbet till bilen och efter batteribyte och bensinpåfyllning så har den rullat dryga nio mil utan problem. Visserligen fungerar inte ACn och när man kör fläkten verkar 90°C vara enda läget. Det är så tills vidare. Fungerar bilen över vintern kan jag tänka mig att fixa allt som behövs på den. Den är nästan i nyskick invändigt och den lejongula skinnklädseln passar mig som handen i handsken.

Alfa Romeo 156

Alfa Romeo 156

Alfa Romeo 156

Hammarby IF – IK Sirius 3-1

Så var det då äntligen dags för premiärmatch i Allsvenskan och den härliga marschen från Medborgarplatsen till Nya Söderstadion. Janne och jag möttes upp på Götgatan och gick till Oliver Twist där Janne hade bokat bord för uppladdning inför marsch och match. En härlig BBQ-bacon burger och några goda öl att starta eftermiddagen med. Efter lunchen så var det dags för Hammarbyklanen att samlas utanför krogen och starta marschen till marschen ner till Medis.

Hammarbyklanen - För en positiv suporterkultur

Det var trevligt att träffa på min gamle vän Tarzan i folkmassan och tack för den varma kramen min vän! Väl på plats så var det då dags för nitto minuter Allsvensk fotboll mot IK Sirius från Uppsala. Tyvärr så var Bajens två senaste värvningar inte klara för spel på grund av lite administrativa oklarheter så idag fick supportrarna inte se Erkan Zengin vilket jag misstänker att de flesta suktade efter.

Hammarbyklanen - För en positiv suporterkultur

Det var skönt att se att Johan Wiland var tillbaka i målet efter skadan, speciellt eftersom jag hade en känsla av att Wiland skulle vara borta länge än. Det började riktigt bra och Bajen spelade en helt duglig fotboll i första halvlek. Fortfarande är det ett gigantiskt frågetecken varför Jeppe Andersen någonsin värvades, han har ännu inte visat att det var värt besväret. Dessutom blev jag riktigt irriterad på att Simon Sandberg varje gång han var bollförande drog ner tempot. Det gjorde att vi tappade fart framåt vid några tillfällen, dessutom visade han lite för starka tendenser till gåfotboll vilket inte är bra för ett lag som flera säsonger i rad har fastnat i att stå stilla i obefintligt tempo under perioder av matcherna. Så där vill jag se en betydligt bättre inställning framöver. Muamer Tankovic är ibland märkligt fumlig med bollen. Det tänks för mycket och det tas orimliga och obegriplga beslut.
Annars bjöd både Neto Borges och Imad Khalili på positiva överraskningar idag. Bjørn Paulsen fick spela en helt defensiv roll idag men är stadig som få och levererade en habil insats som vanligt. Dessutom med mycket hjärta, det värmer att se. Kennedy Bakircioglu blev till sist inbytt och tillsammans med Neto Borges och kvällens tremålsskytt Jiloan Hamad ett intressant samarbete framåt. Kan bli riktigt bra på vänsterkanten där. Hamad och Borges verkar hitta varandra och förstå varandra riktigt bra.

Två straffmål av Jille var ju avgörande men att behöva vänta till tilläggstid innan det produceras ett spelmål oroar en aning. Hammarby ägde spelet och styrde spelet så det borde kunna ha blivit minst två spelmål och minst ett redan i första halvlek. Nu var det flera spelare som hade för bråttom att avsluta men det kan ju också vara premiärnerver, även om jag anser att fenomenet bara är dålig mental inställning och förberedelse. En spelare i Allsvenskan skall kunna hålla fokus och vara på topp i nitto minuter med rätt mentala inställning och coachning. Jag tror tyvär att lagen inte riktigt använder rätt psykologiska verktyg i arbetet med spelarnas inställning. Det beror nog mycket på 80- och 90-talens försök med psykologisk coachning inom de största lagsporterna vilka troligtvis för det mesta var bortkastade då de inte var rätt utformade. Min gamla chef Conny skulle vara den perfekta mannen för att förmedla den nödvändiga mentala inställningen för en vinnare. Det kommer vi dock tyvärr antagligen aldrig få se.

Nåväl. Seger och tre viktiga poäng direkt i starten av säsongen och dessutom med en tremålsskytt som visade upp ett enormt spelhumör idag. Skönt.

Tarzan i full form - Fotografi: Jan Engvall

Plikt att lämna sju pliktexemplar

Om du låter trycka en publikation skall pliktexemplar lämnas till följande sju bibliotek:

Landsvägsvecka

Efter mitt debacle med bilen så bestämde jag mig för att ge mig ut och testa den ordentligt. Som om vore jag en Gilles Villeneuve susandes efter landsvägarna mellan Roslagen och Bålsta och genom Märsta och Sigtuna och allehanda småhålor däremellan.
Inte en tendens till att bilen skulle börja koka igen, så efter femtio mil på ett drygt dygn så tog jag bilen ner till Nynäshamn för att fira min mor på födelsedagen och sedan åkte jag upp till Bromma och gav Karin hennes presenter, hon fyller ju nio år vår Liss-Karin nu på söndag.
Bilen tuffade på.
På torsdagsmorgonen åkte Gunnar in på Karolinska för operation och jag håller tummarna på ett snabbt tillfrisknande. Efter att ha blivit sövd en gång i mitt liv är det inget jag önskar någon. Svagheten i kropp och tanke efter uppvaket. Smärtan i såren. Nej, som sagt. Det är ingen känsla jag önskar någon. Dock var det en trevlig bonus att få träffa herr och fru Anders Casselbrant hemma hos mor.

Det har blivit långt mellan gångerna sedan vi slutade jobba ihop men i tisdags så lyckades vi få till det i alla fall. Alltid trevligt att träffa Tomas och nu hoppas jag verkligen att vi kan hålla träffarna tätare framöver. Det känns som om det bara tar vid där vi slutade senast när vi ses.

IK Sirius – Hammarby IF 1-1

Fredrik Torsteinbø trycker in 1-1 på Studenternas IP i den bortamatch som Hammarby borde ha vunnit. Sirius har startat säsongen strålande men nu var Bajen det bättre laget och det enda som fäller oss är att Ögmundur Kristinsson återigen gör ett dåligt ingripande. Det känns inte alls bra att vår målvakt kostar oss fyra poäng de senaste två matcherna. Det har varit riktigt dåliga ingripanden och hans svårigheter att få igång spelet är frustrerande. Hade Ögmundur haft ett bättre spelsinne hade jag kunnat acceptera en del av missarna men nu är det under all kritik.

Fredrik Torsteinbø

Hur frustrerande det än var att bara få med sig en poäng mot IK Sirius så var det en trevlig dagstur till Uppsala. Träffa upp Janne och en handfull andra ur HammarbyklanenO’Neills för en öl och en matbit och gott samkväm med glada skratt var värt resan bara det. Det enda minuset var den kortväxte hammarbysupporten som inte orkade hålla sin flagga i luften och inte riktigt lyfta den när han hade vilat sina lite för klena och för korta armar utan vilade den mot räcket så att han förhindrade mig och cirka 40-50 andra betalande supportrar från att se halva första halvlek. I andra halvlek fick han en påminnelse och trots sin upprördhet lyckades han bättre då han fick hjälp av en nästan normallång kamrat att hålla upp flaggan.

Mot arenan

Rospiggarnas apostel har fått sin kyrka konserverad

Tidigare i höstas så tog jag några bilder på Karlungs kyrkoruin i Söderby-Karl. I söndags så snubblade jag över en artikel om platsen i Svenska Dagbladet från 23 augusti 1935 och då jag inte har något att tillägga till den texten så låter jag Svenskans text tala för sig själv. Håll till godo kamrater.

Rospiggarnas apostel har fått sin kyrka konserverad.

Högtidlighet om söndagen vid Sancte Karlungs kyrkoruin i Söderby-Karl.

En i sitt slag säregen kyrkohögtid firas söndagen den 25 aug. kl. 3 e. m. i Söderby-Karl, Uppland, då den där belägna Sancte Karlungs kyrkoruin, efter fullbordad restaurering, ”inviges”. Kyrkoruinen är belägen 14 km. norr om Norrtälje, vid stora landsvägen till Väddö. Restaureringsarbetet har pågått i fjol och i år under Riksantikvarieämbetets tillsyn; ledare för arbetet har varit amanuensen dr Rune Norberg. Av statsanslag har till arbetet erhållits 900 kr., men i övrigt har det finansierats på frivillighetens väg, ett faktum, som ger ett gott betyg åt fornminnesintresset i socknen och trakten.

Vidriga omständigheter ha gjort, att över denna kyrka, som under senmedeltiden var en av de mest besökta vallfärdsorterna i Uppland, i över hundra år glömskans och övergivenhetens slöja dragits. Genom ett tragiskt beslut av K.m:t år 1796 blev nämligen dåvarande ”Karlskyrkia sokn” sammanslagen med sin moderförsamling Söderby. Nu uppstod namnet Söderby-Karl. Från judiciell och finansiell synpunkt är naturligtvis sammanslagningen lika lite att beklaga här, som då annorstädes två små kommuner sammanslås för att åstadkomma bättre ekonomiska möjligheter. Men offret blev den gamla kyrkan, Karlskyrkia helgedom.

Segt kämpade en stor del av den lilla församlingens invånare emot, de gjorde upprepade underdåniga ansökningar om att få förbliva självständiga och reparera sin gamla kära helgedom – men förgäves. ännu så sent som 1812 hölls där gudstjänst och förättades jordfästning. Men sedan vågade man det icke mer, bl. a. på grund av takets dåliga beskaffenhet.

Den gamla gråstenskyrkan, som är en av Roslagens äldsta – den härleder sig från 1100-talet – var under medeltiden säte för Sankte Karlungs, Roslagshelgonet, åkallan. Sankte Karlung är ett av dessa lokala svenska helgon, vilkas kult och minne så småningom nedmyllas i den djupa glömskan. Tvenne av våra mest framstående historiker, professorerna Gottfrid Carlsson och Nils Ahnlund, ha emellertid nyligen i vhttp://www.svd.se/etenskapliga uppsatser ägnat helgonet och dess dyrkan ett stort intresse. Carlsson har lyckats konstatera, att ingen mindre än dåvarande riksmarsken, sedemera riksföreståndaren Svante Nilsson Sture år 1502 låtit offra i Karls kyrka till helgonet – för att bli kvitt sin sjukdom. ännu år 1641 när den nitiske, mot all papistisk styggelse oblidkelige ärkebiskop Laurentius Paulinus Gothus visiterade härstädes, fanns här kvar en snidad kista av ek, innehållande ett helgedomakar av silver för helgonets ben. Det torde vara all anledning för våra kyrkohistoriker att fortsätta de undersökningar, som Carlsson och Ahnlund påbörjat. Har den förre rätt i sin teori, att Sankte Karlung varit en motsvarighet till den helige Botvid i Södertörn, torde han helt enkelt vara de gamla rospiggarnas apostel, den första kristne missionären i dessa urgamla bygder.

Hela trakten erbjuder ovanliga skatter för den historiskt intresserade. Nuvarande församlingskyrkan, Söderby gamla kyrka, härstammar från medeltiden och har underbart vackra målningar, utförda av någon av Albertus Pictors medarbetare under 1470-talet. De ha aldrig varit överkalkade. Strax intill kyrkan ligger det intressanta Erikskulle eller – såsom det väl ålderdomligare borde heta – Jerkersbacke. Där finns de största samlingar av fornsaker, som hittills hopsamlats på Upplands landsbygd. Omkring 3 000 nummer äro samlade. Där intill, i Viks by, bor fornvårdaren Erik Eriksson, som alltid med glädje visar det som är anförtrott under hans uppsikt. I sommar håller Söderby-Karls fornminnesförening på att uppföra en stor museibyggnad. Till nästa sommar, då föreningen håller sin sedvanliga fornminnesfest söndagen efter midsommar, torde det väl bli allmän folkvandring till den gamla backen.

Erikskulle är blott ett av socknens många gamla gravfält. På flera andra platser finnas också gravfält från stenåldern och bronsåldern.

I försmlingen ligga flera gamla, förnäma gårdar och gods. Bland dem må nämnas Broby, bekant såsom säte för den kände greven och presidenten Fredrik Gyllenborg under 1700-talet, Brölunda, den gamle Olof Lagerborgs vackert belägna gård, Stensta, en av den oxenstiernska ättens mest älskade tillflyktsorter, vidare Norrjersjö samt Karlösa, en gård, vars namn antyder, att den haft med helgonet Karlung att skaffa.

Vid högtiden om söndag medverka professor Sven Linder i Uppsala och Lyhundra kontrakts prost, Torsten ölund, utom församlingens kyrkoherde, Gustaf Unestam.

Karlungs kyrkoruin

Karlungs kyrkoruin

Karlungs kyrkoruin

Karlungs kyrkoruin