Etikettarkiv: Uppsala

Stilla bris i mästers lya

Har suttit stilla hela dagen. Min vänsterfot är så svullen att jag inte får på mig en sko, vilket jag igår fick övervinna för att ta mig ner till apoteket på Brantingstorg. Det tog ett tag och jag däckade i timmar efteråt. Detta trots att jag hade slocknat i 23 timmar innan jag bestämde mig för att klara promenaden till Brantingstorg. Jag tror mig ha listat ut att foten klarar sig bättre om jag inte hr den horisontellt eller i högläge utan tvärtom sitter med foten i golvet. Morgonen är nämligen värst. Tyvärr så är min langare av kortison inte i landet just nu så jag får klara mig med diklofenak så gott det går även om jag inte märkt någon skillnad till det bättre det senaste dygnet. Nu har jag ägnat någon timme åt att författa ett brev till Boris Benulic och om inte annat så hade jag i alla fall tiden för mig att formulera mig ordentligt.

I brist på annat att göra tänker jag nu läsa lite bok och så passar jag på att bjuda min besökare på en bild som jag nyligen framkallat på växtligheten här i mästers lya. Kameran var en Pentax ME med objektivet SMC Pentax-M 40mm/ƒ2.8 och filmen är Lomography Berlin Kino ISO 400 35mm för er som tar anteckningar.

Det växer på Salabacksgatan 17
Klicka på bilden för en större bild

Vaksala kyrka

Efter att ha varit så trött att jag inte orkade lämna lägenheten under hela lördagen, och till och med sov en två timmar lång middagsvila mitt på dagen, så var det en betydligt mer händelserik söndag. Jag har flera gånger tagit mig förbi Vaksala kyrka för att se om jag kan komma in och fotografera kyrkan men det har alltid varit stängt. Idag kom jag in i kyrkan då det var mässa, vilket i och för sig betydde att jag inte kunde fotografera som jag skulle vilja. Hoppas kunna få chansen igen dock, eftersom mässan var trevlig och det vore trevligt att komma tillbaka igen. Altartavlan är ju fullständigt galet vacker och magnifik.

Vaksala kyrka

Vaksala kyrka

Vaksala kyrka

Chillar lite

Just nu räknar jag timmar tills jag kan stoppa i mig nästa dos antibiotika men under tiden kanske man kan försöka få i sig en fika, kaffe och en chokladbit kan kanske pigga upp. Så här långt har jag hunnit med att använda den lokala tvättstugan för första gången. Det tog nämligen en evighet att hitta låskolven till tidsbokningen men nu funkar det. Det är ett av de tråkigare momenten som finns men det var bra maskiner så det finns inget att klaga på. Skönt att få det gjort

Tvättstuge-blues

Promenad i Uppsala

En promenad i mitt Uppsala hade sin höjdpunkt på Domtrappskällaren där det blev en njutning och stilla komtemplation. Efter att ha stått och begrundat menyn så insåg jag ju att en Toast Skagen med efterföljande rimmad lax med dillstuvat potatis faktiskt vore precis vad jag förtjänar.
Kyparen hittade ett fantastiskt vitt torrt vin till min mat och efter att ha avnjutit måltiden så tog jag kyparen till min hjälp att besluta om jag hade gjort mig förtjänt av även en desser. Vi var rörande överrens om att jag förtjänade bakad choklad med blåbärsmouse och lemond curd. Till det kaffe och ett glas Plantation Extra Old 20th Anniversary Barbados Rum, kanske den bästa rom som nått min gom. Måste säga att jag är mycket nöjd med dagens promenad.

Rimmad lax och dillstuvad potatis

Kalas på stan

I onsdags hade jag besök av Ricardo; min hyresvärd; tidigare kollega; vän här på Salabacksgatan. Några öl och intressanta diskussioner som vanligt. Fantastiskt att det faktiskt visar sig att det finns folk i min direkta omgivning som har friska frihetliga tendenser. Att diskutera anarkism med någon som faktiskt är påläst och har egna fria tankar är intellektuellt stimulerande. Efter öl och samtal så förflyttade vi oss ut på gatorna i Uppsala. Första stoppet var på restaurang Paleremo vilken Ricardo rekommenderade på dess folkliga stil. Nu visade det sig att det undermåliga etablisimanget serverade fläskkött under namnet Oxmignon. När jag påpekade att det var fläskkött och defenetivy inte oxe blev reaktionen fullständig ilska gränsande till panik. Det var tydligen oförlåtligt att jag påpekade detta inför andra gäster och att jag minsann inte kunde komma undan att betala för mig. Det var med glädje jag talade om att jag gärna betalade för mig och att jag inte var önskvärd på stället längre tog jag mest som en komplimang.
Några steg senare nådde vi fram till The Churchill Arms vilket visade vara en pårla. Fantastisk mat och ett dryckessortiment som gör att du aldrig kommer att bli uttråkad. Att menyn dessutom var utformad som en klassisk engelsk morgontidning visade bara vidare att de tänkt igenom sitt koncept. Vill besöka dem igen så snart som möjligt.

Ricardo

Ett annat Hammarby

Härom veckan så var jag ute på lite upptäckarresa runt Uppsala för att titta lite närmare på sevärdheterna runt mitt tillfälliga läger. Ett självklart stopp på vägen var att titta närmare på Carl von Linnés gård Hammarby. Kanske den svenske vetenskapsman som betytt mest internationellt, vår store botaniker, läkare, geolog och zoolog. Det var absolut värt inträdesbiljetten för att få ta del av den guidade turen. Att efter visningen i bostaden strosa runt på gård och i lund resulterade i ett par trevliga timmar tillbringade i kontemplation.

Carl von Linnés Hammarby

Carl von Linnés Hammarby

Carl von Linnés Hammarby

Carl von Linnés Hammarby

Carl von Linnés Hammarby

Carl von Linnés Hammarby

Carl von Linnés Hammarby

Flygkamrater över Afrika

Hellen AtienoNu har nog alla bitar fallit på plats mer eller midre och jag är redo att åka. Dessutom vet jag att Hellen är på tårna och också börjar bli färdig. Hon har till och med köpt två uppsättningar afrikanska kläder till Karin. Ikväll när vi kommer fram så kommer jag att sakta börja min återhämtning efter 329 arbetstimmar i maj och jössesmånga timmar även i juni. Så att få möjligheten att umgås med Karin och Helen två veckor i mitt underbara Kenya känns just nu som viktigt och en välsignelse.

På väg hem till Dunga utanför Kisumu, Kenya, tillsammans med Karin. I kväll när vi kommer hem till vår sköna lilla vrå så hoppas jag att Karin kommer att trivas i pappas blivande arbetsrum. I måndags kväll so jobbade Johan och jag natt på jobbet och Johan tittade på mig och frågade:

-Har du jobbat dag idag också?
-Ja och jag fortsätter att jobba dag i morgon också!

-Men du var ledig i helgen?
-Nej, jag jobbade fredag, lördag och söndag.
-Så i morgon åker du hem och vilar och packar inför onsdagen?
-Nej. Jag åker till Uppsala och jobbar natt till nio på onsdag morgon.

-Det kan vara den absolut sämsta reseförberedelse och -planering jag någonsin har hört talas om!

Visst blev det en stressig förmiddag igår. Bland annat så behövde jag besöka fyra apotek innan jag fick tag på Karins malariamedel, på grund av att jag missförstod vilket apotek som hade Malarone Junior på hyllan. Dessutom hade jag en otrevlig sladd i en rondell här i Uppsala som höll på att placera mig utanför vägen. Jag höll visserligen an aning mer fart in i rondellen än vad jag borde men mina bakdäck släppte plötsligt helt och hållet. Med en hand på ratten och en hand på växelspaken var bara att acceptera. Det fanns ingen chans att byta grepp, så med vänster hand slängde jag upp bilen i motsatt riktning samtidigt som den nästan hade slagit upp i nittio grader. Sedan snabbt snurra upp i fullt utslag åt andra hållet då däcken inte verkade få något grepp på vägbanan över huvud taget. Det var fem sekunder av bara reaktion och instinkt.
Fuktigt men inte blött på vägen och fortfarande rejält mönster i däcken och inga liknande tendenser i vintras så min första misstanke var fult spel. På morgonen när jag lämnade jobbet så hade min kollega en punkterat däck, så jag stannade och kontrollerade att det inte var något insmetat på däcken eller något liknande. Det fanns ingenting som tydde på det så jag får tills vidare anta att det var kombinationen väta, nylagd vägyta och däcktyp som orsakade sladden.

Väl medveten om att jag skulle ha tillräckligt att uträtta innan resan så att jag skulle hållas på tårna hela dagen men det där var mer äventyr än vad jag hade önskat mig. Förhoppningsvis får jag snart luta mig tillbaka och väga på hälarna snarare än att hålla mig på tårna.
Frågan är hur mycket jag vågar lita på väggreppet ikväll. Ytterligare cirka 140 kilometer kvar innan det blir taxi till Arlanda.