Etikettarkiv: Uppland

Andra bestämmer

Dagen har varit lugn men stressande lik förbenat. De massiva arbetstiderna den senaste tiden tar ut sin rätt då jag inte hinner göra något på hemmaplan. Att skriva ett brev som borde blivit skivet, att gå igenom och registrera betalningar av fakturor till månadsslutet och att sova. Alla är de övningar och uppgifter som försvinner in i arbetsdimman just nu. Nu har huvudkontoret öppnat ögonen för min arbetstid och dragit i bromsen. Arbetstidslagen skall följas. Inget utrymme för att fördela sin arbetsbörda efter egna behov och målsättningar. Något får i arbetsskocken kan då bli kränkt och detta måste förhindras. Jag har ju redan tidigare stött på chefer och kollegor som ansett det till och med stötande att jag har fått ut mer i lönekuverten än vad de har fått. Att jag då valt att arbeta istället för att sitta framför TV’n hemma är inte relavant för dessa människor. Alla skall ju ha ungefär samma inkomst, oavsett omständligheter, annars är det något slags kränkande särbehandling av de som inte vill eller orkar. Det är bara så otroligt märkligt förhållningssätt till lönearbete.
Att arbetsgivarna reagerar är inte svårt att förstå. De är rädda för varje möjlig strid med facket som kan skönjas vid horisonten. Facket avväpnar man dock enkelt när man förstått deras uppsåt. Deras ondskefulla egalitära agenda kan man i den här frågan komma runt genom att ta anställning hos två av varandra oberoende arbetsgivare. Då är inte facket intresserade av hur mycket man arbetar längre. Det är för att deras huvudargument att allt arbete är tvång och att all form av arbete utöver den överenskomna arbetstiden för heltidsarbete är dödshatarnazism från arbetsgivarens sida förlorar relevans när jag valt attt arbeta hos olika arbetsgivare. Att facket inte har vågat ta det klivet ännu är naturligtvis för att det fortfarande finns en enklav av förtappade själar som anser att mängden arbete och produktionsvinst skall avspegla ersättningen där för.

Efter att bara ha åkt in till jobbet för APT idag så rullade jag snart hemåt igen. Skönt att lite lugnt kunna lyssna på poddar samtidigt som man glider igenom det uppländska landskapet. Jag stannade till för att handla lite vin och mat och fick syn på den mycket tilltalande Chevan på bilden här nedanför-↓

Chevrolet Impala från 1962 i Uppsala idag

Upplands runinskrifter 945

Tisdagsmorgon. Upp och hoppa och sedan rymma lägenheten så min städning kunde utföras utan att jag var ivägen och obstruerade. Tog mig ner till macken och fyllde på luft i däcken och olja i motorn på bilen och sprang där på Upplands runinskrift 945. För att slå ihjäl lite tid så rullade jag på vinst och förlust ut till Danmarks kyrka (bilder komer), kyligt så man saknar sockor och kängor, men mellan blåst och regn så blev jag i alla fall positivt överraskad över att jag kom in i kyrkan trots en vardag. Så här har vi stenen mina vänner.

ᛋᛁᚴᚾᛁᚢᛏᚱ᛫ᛅᚢᚴ᛫ᛅᚢᛁᚦᚱ᛫ᛚᛁᛏᚢ᛫ᚱᛅᛁᛋᛅ᛫ᛋᛏᛅᛁᚾ:ᛅᛏ᛫ᚬᚠᛅᛁᚴ᛫ᚠᛅᚦᚢᚱ᛫ᛋᛁᚾ᛫ᚴᚢᚦ᛫ᚼᛁᛅᛚᛒᛁ᛫ᛅᚾᛏᚼᛅᚾᛋ:ᛅᚢᚴ᛫ᚴᚢᛋᛘᚬᚦᛁᛦ ×ᚠᚬᛏᚱ×ᚱᛁᛋᛏᛁ×ᚱᚢᚾᛅᛦ×

× sikniutr × auk × auiþr × litu × raisa × stain × at × ofaik × faþur × si(n) [×] kuþ × hialbi × ant hans × auk × kus moþiʀ × fotr × risti × runaʀ ×

Signjut och Åvid läto resa stenen efter Ofeg, sin fader. Gud och Guds moder hjälpte hans ande. Fot ristade runorna.

Upplands runinskrifter 945

Rospiggarnas apostel har fått sin kyrka konserverad

Tidigare i höstas så tog jag några bilder på Karlungs kyrkoruin i Söderby-Karl. I söndags så snubblade jag över en artikel om platsen i Svenska Dagbladet från 23 augusti 1935 och då jag inte har något att tillägga till den texten så låter jag Svenskans text tala för sig själv. Håll till godo kamrater.

Rospiggarnas apostel har fått sin kyrka konserverad.

Högtidlighet om söndagen vid Sancte Karlungs kyrkoruin i Söderby-Karl.

En i sitt slag säregen kyrkohögtid firas söndagen den 25 aug. kl. 3 e. m. i Söderby-Karl, Uppland, då den där belägna Sancte Karlungs kyrkoruin, efter fullbordad restaurering, ”inviges”. Kyrkoruinen är belägen 14 km. norr om Norrtälje, vid stora landsvägen till Väddö. Restaureringsarbetet har pågått i fjol och i år under Riksantikvarieämbetets tillsyn; ledare för arbetet har varit amanuensen dr Rune Norberg. Av statsanslag har till arbetet erhållits 900 kr., men i övrigt har det finansierats på frivillighetens väg, ett faktum, som ger ett gott betyg åt fornminnesintresset i socknen och trakten.

Vidriga omständigheter ha gjort, att över denna kyrka, som under senmedeltiden var en av de mest besökta vallfärdsorterna i Uppland, i över hundra år glömskans och övergivenhetens slöja dragits. Genom ett tragiskt beslut av K.m:t år 1796 blev nämligen dåvarande ”Karlskyrkia sokn” sammanslagen med sin moderförsamling Söderby. Nu uppstod namnet Söderby-Karl. Från judiciell och finansiell synpunkt är naturligtvis sammanslagningen lika lite att beklaga här, som då annorstädes två små kommuner sammanslås för att åstadkomma bättre ekonomiska möjligheter. Men offret blev den gamla kyrkan, Karlskyrkia helgedom.

Segt kämpade en stor del av den lilla församlingens invånare emot, de gjorde upprepade underdåniga ansökningar om att få förbliva självständiga och reparera sin gamla kära helgedom – men förgäves. ännu så sent som 1812 hölls där gudstjänst och förättades jordfästning. Men sedan vågade man det icke mer, bl. a. på grund av takets dåliga beskaffenhet.

Den gamla gråstenskyrkan, som är en av Roslagens äldsta – den härleder sig från 1100-talet – var under medeltiden säte för Sankte Karlungs, Roslagshelgonet, åkallan. Sankte Karlung är ett av dessa lokala svenska helgon, vilkas kult och minne så småningom nedmyllas i den djupa glömskan. Tvenne av våra mest framstående historiker, professorerna Gottfrid Carlsson och Nils Ahnlund, ha emellertid nyligen i vhttp://www.svd.se/etenskapliga uppsatser ägnat helgonet och dess dyrkan ett stort intresse. Carlsson har lyckats konstatera, att ingen mindre än dåvarande riksmarsken, sedemera riksföreståndaren Svante Nilsson Sture år 1502 låtit offra i Karls kyrka till helgonet – för att bli kvitt sin sjukdom. ännu år 1641 när den nitiske, mot all papistisk styggelse oblidkelige ärkebiskop Laurentius Paulinus Gothus visiterade härstädes, fanns här kvar en snidad kista av ek, innehållande ett helgedomakar av silver för helgonets ben. Det torde vara all anledning för våra kyrkohistoriker att fortsätta de undersökningar, som Carlsson och Ahnlund påbörjat. Har den förre rätt i sin teori, att Sankte Karlung varit en motsvarighet till den helige Botvid i Södertörn, torde han helt enkelt vara de gamla rospiggarnas apostel, den första kristne missionären i dessa urgamla bygder.

Hela trakten erbjuder ovanliga skatter för den historiskt intresserade. Nuvarande församlingskyrkan, Söderby gamla kyrka, härstammar från medeltiden och har underbart vackra målningar, utförda av någon av Albertus Pictors medarbetare under 1470-talet. De ha aldrig varit överkalkade. Strax intill kyrkan ligger det intressanta Erikskulle eller – såsom det väl ålderdomligare borde heta – Jerkersbacke. Där finns de största samlingar av fornsaker, som hittills hopsamlats på Upplands landsbygd. Omkring 3 000 nummer äro samlade. Där intill, i Viks by, bor fornvårdaren Erik Eriksson, som alltid med glädje visar det som är anförtrott under hans uppsikt. I sommar håller Söderby-Karls fornminnesförening på att uppföra en stor museibyggnad. Till nästa sommar, då föreningen håller sin sedvanliga fornminnesfest söndagen efter midsommar, torde det väl bli allmän folkvandring till den gamla backen.

Erikskulle är blott ett av socknens många gamla gravfält. På flera andra platser finnas också gravfält från stenåldern och bronsåldern.

I försmlingen ligga flera gamla, förnäma gårdar och gods. Bland dem må nämnas Broby, bekant såsom säte för den kände greven och presidenten Fredrik Gyllenborg under 1700-talet, Brölunda, den gamle Olof Lagerborgs vackert belägna gård, Stensta, en av den oxenstiernska ättens mest älskade tillflyktsorter, vidare Norrjersjö samt Karlösa, en gård, vars namn antyder, att den haft med helgonet Karlung att skaffa.

Vid högtiden om söndag medverka professor Sven Linder i Uppsala och Lyhundra kontrakts prost, Torsten ölund, utom församlingens kyrkoherde, Gustaf Unestam.

Karlungs kyrkoruin

Karlungs kyrkoruin

Karlungs kyrkoruin

Karlungs kyrkoruin

Konsert i Rö kyrka

För snart ett år sedan så var jag vid Rö kyrka för första gången. Nu dök det upp ett ypperligt tillfälle att få se lite mer av kyrkan då det var konsert med gitarristen Magnus Gutke på söndagskvällen. Kvällssolen gav ett fantastiskt sommarkvällsljus över hela Roslagen och det var trevligt att få en chans att se kyrkans interiör.

De tacksamma döda
Klicka på bilden för att få en förstorad kopia.

En av kalkmålningarna var mycket intressant då jag inte kan påminna mig om att jag har sett något liknande tidigare. Det är bilden av De tacksamma döda. Jag citerar Bengt Ingemar Kilström som författat häftet om Rö kyrka: ”Man ser en kyrka med torn och hög spira, omgärdad av en kraftig ringmur med två stigluckor. Utanför muren ses fem riddare, och en annan riddare har redan tagit sig in på kyrkogården. Denne försvaras mot sina förföljare – de fem andra riddarna – av döda, som stigit upp ur sina gravar och försett sig med diverse allmogeredskap. Enligt den legend- återgiven i flera medeltida exempelsamlingar – som motivet bygger på, brukade den fromme riddaren varje gång, han passerade en kyrkogård, bedja för de döda. Av tacksamhet härför försvarar nu dessa riddaren, då han själv råkat i trångmål.”

Andra intressanta artefakter är valvbrickan med motiv av Nådastolen och den del av ett gammalt altarskåp med S:t Eskil och S:t Laurentius och naturligtvis kalkmålningen av heliga Birgitta. Läs gärna Riksantikvarieämbetets bok om kyrkorna i Uppland på länken:
http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/9680/978-91-7209-742-1.pdf

Rö kyrka

Rö kyrka

Rö kyrka

Heliga Birgitta
Klicka på bilden för att få en förstorad kopia.

Eds kyrka

När jag tidigare har passerat Eds kyrka i Uppland så har jag inte riktigt sett något som har lockat mig att stanna till. Nu hade jag en timme att slå ihjäl och kameran låg nyladdad och klar i passargerarsätet i bilen så jag svängde av Mälarvägen mellan Upplands Väsby och Stäketvägen.
Till min glädje så var kyrkan öppen trots att det var en vanlig tisdag och när jag klev in i den öppna kyrkan så insåg jag att jag tidigare hade missat en upplevelse. Fantastiskt dekorerade valv i koret.

År 1487 målades valven av Albertus Pictor men bara något eller några decennier tidigare hade någon annan kyrkomålare dekorerat valven. Detta gjorde att när man har tagit fram de medeltida målningarna så har man fått fram två olika stilar. Dessutom så finns det flera för området, och för Svenska kyrkor, ovanliga helgon avbildade som Kosmas och Damianus .
I kyrkan finns också en så kallad altarpredikstol, dvs predikstolen är placerad ovanför altaret.Altarpredikstolar förekom under 1700-talet och tidigt 1800-tal men fick inte längre uppföras efter 1834.

Upplands runinskrifter 104

Runinskrift U 104 är en runsten som fram till 1600-talets slut satt inmurad i Eds kyrkas kyrkogårdsmur. År 1687 beviljade Karl XI att denna och en annan runsten, skulle skänkas till kungen i England och den hamnade i Oxford där den införlivades med universitetets samlingar. Stenen blev 1848 flyttad till Ashmolean Museum och där står den nu i vestibulen utanför museets bibliotek. En kopia av ”Oxfordstenen” finns att beskåda i bogårdsmurens stiglucka vid Eds kyrka.

Þorstæinn let gæra mærki æftiR Svæin, faður sinn, ok æftiR þori, broður sinn, þæiR vaRu ut til G[r]ikkia, ok æftiR Ingiþoru, moður sina. ØpiR risti.

Torsten lät göra minnesmärket efter Sven, sin fader, och efter Tore, sin broder – de voro ut till Grekland – och efter Ingetora, sin moder. Öpir ristade

flickricon     Bilder på flickr:
     https://www.flickr.com/photos/casselbrant/sets/72157652535133506/

Altare

Upplands runinskrift 277

Direkt efter jobbet i söndags passade jag på att ta ett par bilder av Upplands runinskrift 277 som är den tredje stenen i den seria av U 273, U 276 och denna, U 277, som är från samma familj som har haft sin gård och släkt i Hammarby i Upplands Väsby.

Kætilgærðr let stæin haggva æftiR Assur, bonda sinn, ok UlfR let haggva æftiR Biorn.

Kättilgärd lät hugga stenen efter Assur, sin make, och Ulv lät hugga efter Björn.

Upplands runinskrift 277

Upplands runinskrift 277

Upplands runinskrift 277

Fasterna kyrka och Ösby järnåldersgravar

Kyrkan har medeltida ursprung men har blivit kraftigt ombyggd vid början av 1800-talet. Byggnadsmaterialet är tegel och i viss mån gråsten. Kyrkans planform är ett stort, likarmat kors och ovanför korsmitten vilar ett kupoltorn av tegel och trä. Förebild anses ha varit Adolf Fredriks kyrka i Stockholm. Ytterväggarna är spritputsade och målade i gult och vitt. Korsarmarna täcks av valmade sadeltak klädda med plåt medan tornet täcks av en kopparklädd tornhuv. Alla korsarmar utom den östra har portaler. Sakristian är inhyst i östra korsarmens östparti och avskiljs från koret med en tegelvägg. Kyrkorummet täcks av vitputsade trävalv där korsmitten har ett slags kryssvalv, medan korsarmarna har tunnvalv. Innerväggarna är vitputsade och genombryts av bågformiga fönster som släpper in rikligt med ljus. Under koret i östra korsarmen finns ett underjordiskt gravvalv från 1600-talet för ätten Oxenstierna på Mörby slott. Kyrkans byggnadsmaterial skall till viss del ha tagits från slottet efter att det övergivits och förfallit.

Ursprungliga kyrkan hette Esterna kyrka och uppfördes någon gång på medeltiden. Socknen omnämns för första gången 1303 och kyrkan fanns möjligen redan då. Medeltidskyrkan var byggd av gråsten och hade samma bredd som nuvarande kyrka. Under 1400-talet försågs kyrkorummet med tegelvalv. Liksom de flesta medeltidskyrkor i trakten hade den vapenhus i sydväst och sakristia i nordost. På 1600-talet byggdes kyrkan ut åt öster och fick ett tresidigt kor. Under det nya koret inreddes ett gravvalv för familjen Oxenstierna. Ett kopparstick i Suecia antiqua et hodierna visar hur kyrkan såg ut efter ombyggnaden. Långhuset täcktes av ett valmat tak som hade en sirlig takryttare över östra taknocken. Kyrkfönstren var då stora och rundbågiga från att tidigare troligen ha varit små.

Gravfältet är från yngre järnåldern (500 – 1100 e Kr). Den består av 24 gravhögar och cirka 101 runda flacka gravar täckta med sten och jord. Människorna som begravde sina döda här bodde på ösby järnåldersgård som då sannolikt låg någonstans nära gravfältet.

Fasterna kyrka

Fasterna kyrka med Mörby slottsruin

Ösby järnåldersgravar

Mörby slottsruin

Mörby slottsruin ligger inom Fasterna socken utanför Rimbo i Norrtälje kommun, Uppland. Ruinen är belägen på en mindre höjd vid sjön Skedvikens västra strand. På sjöns andra sida ligger sedan 1800-talets början Fasterna kyrka.

Mörby är känt sedan 1380-talet, då en timrad sätesgård, ägd av Henrik Damerow (tysk adelsman), fanns på platsen. Från 1412 var pommerska släkten Slaweka Mörbys ägare och de lät på 1450-talet uppföra det första stenhuset vars delar nu återfinns i ruinens norra länga.

Mot slutet av 1400-talet övergick gården genom giftermål till släkten Oxenstierna, som här hade sitt huvudsäte under 250 år. Under 1500-talet ägdes gården av Gabriel Kristiernsson Oxenstierna, som från 1550-talet byggde ut Mörby till ett renässansslott, och påstås ha varit det ”yppersta av alla uppländska slott under 1500-talet”. Gabriel Christiernsson Oxenstierna lät 1569 placera en vapentavla ovanför borgens ingång, men troligen torde ombyggnaden ha fortsatt även efter detta. Till att börja med planerades Mörby som en försvarsborg med två försvarstorn, ett porttorn och kraftiga flygelbyggnader i öster och väster med en mur på södra sidan. Under byggnationen kom dock modet att förändras, vilket märks i byggnadsfasens senare delar.

Julen 1584 samlades släkten Oxenstierna i slottet, ett festligt upptåg utspelades med en ringdans där alla deltog, både herrskap och tjänstefolk, och som gått till historien som ”Mörbyleken”. På 1630-talet byggdes slottet ut. Slottet liksom sjötornet och porttornet höjdes med en våning, och slottet försågs med två hängtorn i sydöstra och nordöstra hörnen. Vid mitten av 1600-talet anlades även ett orangeri i slottsträdgården.

Slottet var som störst kring 1600-talets mitt, men det övergavs i slutet på seklet och fick förfalla. år 1728 inköptes egendomen av Arvid Horn. Denne hade från början avsikt att låta renovera slottet och bosätta sig där, men fann efter en besiktning av Carl Hårleman, att en renovering var alltför kostsam för att löna sig. Han lät då istället flytta det värdefulla koppartaket till det närliggande Ekebyholms slott. Slottet totalförstördes av en brand 1740 och spillrorna lämnades helt åt sitt öde. Folket i socknen började nu ta för vana att plocka sten från ruinen till byggnadsmaterial, inte minst till bygget av Fasterna kyrka.

Mörby slottsruin

Mörby slottsruin

Mörby slottsruin

Mörby slottsruin

Fasterna kyrka med Mörby slottsruin

Mörby slottsruin