Etikettarkiv: Tyskland

Steel Cents & 2 Franc

En slant med en transatlantisk historia i två världsdelar och två länder. Under andra världskriget så var naturligtvis umbärandena stora, som i alla krig. I Belgien har ockupationsmakten Tyskland infört skatt för ockupationens omkostnader och människorna i Europa får ransonera på allt då allt material som finns behövs för det fortsatta krigsmaskineriet. På andra sidan Atlanten är det svårt att få metallerna att räcka till till alla som behöver dem, så även inkluderat mynttillverkningen och därför måste man göra förändringar i sina materialval. Koppar behövdes inom krigsindustrin så i USA fattade man beslutet att prägla sina encentsmynt, Lincoln Wheat Pennies i stål istället. Det ockuperade Belgien behövde hjälp utifrån att få ut mynt på marknaden och efter att ha beslutat att inte fortsätta prägla sina Wheat Pennies i stål längre så fanns det ett lager på 25 miljoner myntämnen som kunde användas till att prägla mynt åt belgarna istället. Så man präglade belgiska 2 Franc 1944 mynt på samma mynt ämne som man hade använt till de amerikanska encentarna 1943. För den som vill samla den här serien så finns det tre encentare att hitta. Philadelphia Mint, Denver Mint och San Fransisco Mint var de ställen där man präglade mynten och tillverkarens märke, S för San Fransisco, D för Denver finns präglat under årtalet. Mynt präglade i Philadelphia har ingen märkning. Det var dessutom Philadelpha Mint som präglade de belgiska 2 Franc mynten. De ytterst ovanliga och därmed också otroligt värdefulla mynten i den här serien är det dubbelpräglade D som finns på vissa mynt från Denver Mint. Mynt från San Fransisco Mint som har ett inverterat S samt en Jefferson Nickel femcentare 1943 präglad på detta myntämne av misstag. En Jefferson Nickel har en diameter på 21,21 mm och präglat på myntämnet för Lincoln Wheat Pennies som håller 19 mm så uppstår lite skevheter och jag vet inte hur vanligt myntet kan vara, jag har bara hittat det i en auktionskatalog. Att hitta avvikelserna kräver en plånbok av hästhandlarmått men de tre olika präglingarna av 1943 Lincoln Wheat Pennies och en 1944 2 Franc från Belgien är en trevlig liten serie med modern historia.

Två Steel Cent 1943 och en 2 Franc 1944 på en näve silvermynt

Kreidler Florett -1967

Hemma en sväng för lite småpyssel så knattrar Rune T förbi på en Kreidler Florett från 1967. Under tiden för min pubertet och under mina tidigaste tonår så var den tyska pop-tidningen BRAVO en stor inspirationskälla. Inte för att jag läste någon tyska över huvud taget men för alla bilder på mina idoler och för all härlig mopedreklam. Zündapp var ju den ballaste moppen som fanns för en svensk mopedsugen unge men när man såg reklamen för Kreidler i BRAVO så förståd man ju att det fanns fler tyska kvalitetsmopeder på marknaden. Jag tror att jag har sett kanske två stycken Kreidler-mopeder i mitt liv. En grön i Hallunda under tidigt 1980-tal och en orange i Vallentuna för ett par år sedan, så de är inte så vanliga här i Sverige. Därför var det extra trevligt att se den här skönheten här i Östra Ledinge.

Rune med Kreidler

Wira Bruk

Idag tog Lars-åke och Christina med mig på en tur ner till Wira Bruk. Jag har passerat några gånger men det har aldrig blivit av att jag har stannat till och tittat mig omkring. Nu fick jag äntligen chansen.
Jag kommer antagligen att återkomma det fanns mycket snyggt och intressant smide och nu innan semestern så stillade jag mig och investerade endast i en vacker handsmidd kapsylöppnare. Det fick räcka för idag. Wikipedia har en del av intresse att säga om Wira Bruk, ett utdrag av detta kan du läsa nedan.

”Wira anlades omkring år 1630 av Clas Larsson Fleming vid Wira-ån på dennens gods Mälbys ägor i Riala socken. Fleming hade ålagts av Gustav II Adolf att ”besörja klingsmidets införande i Riket”. Till detta ändamål värvade han smeder från Solingen i Tyskland till Wira. På bruket smiddes, av stångjärn från högkvalitativ järnmalm från Dannemora gruva och på basis av ett kungligt privilegium mellan åren 1635 och 1775, större delen av den svenska arméns värjor och andra hugg- och stickvapen fram till mitten av 1800-talet. Bruket fortsatte med civil produktion av bland annat liar och yxor. Under 1900-talet minskade produktionen gradvis. Omkring 1926 upphörde produktionen i Storsmedjan, varefter den siste smeden, John Dahlgren (1866-1948), ensam uppehöll en produktion i den Dahlgrenska smedjan fram till sin död.

Släkten Fleming ägde Wira till 1757 då bruket såldes till Reinhold Angerstein, som då var assessor i Bergskollegium och vars släkt ägde Vikmanshyttan och Turbo. Denne hade planer för utbyggnad som inte blev förverkligade före hans död 1760. Därefter övertogs bruket av Angersteins svåger, ärkebiskopen Samuel Troilius. Efter dennes död 1764 såldes bruket till Eva Maria von Schantz, vars son C.R. von Schantz fungerade som driftsledare. Wira köptes 1783 av kommerserådet Simon Bernhard Hebbe som år 1800 sammanförde Wira med östanå slott till ett fideikommiss, vilket genom arv övergick till släkterna Fredenheim och Boström.

Privilegierna drogs in 1775, varefter bruket utsattse för konkurrens av smeder i Fristaden i Eskilstuna. Vapensmidet fortsatte ännu långt in på 1800-talet. Bruksdriften övergick i slutet av 1800-talet i ett slags kooperativ mellan mästersmederna vilka betalade en årlig hyra för plats vid härd och städ. Tillverkningen bestod av liar, yxor, slaktbilor, isbillar med mera. Konsten att smida en värjklinga fortsatte dock att gå i arv till den siste wirasmeden John Dahlgren.”

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

2014…nu kör vi!

:: Ännu ett år att lägga till handlingarna. Nu står det nya underbart oskrivna bladet som vi kallar för 2014 för dörren och jag önskar er alla en god fortsättning.

De största händelserna för mig personligen under 2013 var två saker som påverkade mig på ett sätt som lever kvar in i 2014.
Den första händelsen var när jag och Janne på väg hem från Italien blev brutalt påkörda på autobahn strax utanför Hannover. Vi tackar Gud för att vi överlevde den smällen.
Nu och då påminns jag av smärtan i nacken men det är antagligen ett lindrigt pris jag har fått betala med tanke på hur det hade kunnat sluta.
Det andra som hände 2013 var att jag till sist beslutade mig för att sluta arbeta som säljare, för nu i alla fall, och fokusera fullt ut på jobbet på PUT-boendena.
Den största skillnaden har varit att med inbokade fasta klockslag så antingen jobbar jag eller är ledig. Som säljare blev det till sist väldigt odefinerat och det slutade med att jag inte lade ner tillräckligt med fokus på säljandet och därför aldrig kände mig ledig. Nu har jag börjat känna mig så ledig att jag till och med har börjat läsa böcker igen. Skönt.

Ett nytt år med Basistforum.se

:: Basistforum.se har under 2013 fått luft under vingarna och vårt tålamod har betalat sig. Nu fokuserar jag mina krafter på att göra Basistforum.se till ett forum som sticker ut och verkligen ger något mervärde för våra besökare.
2014 skall bli året då vi växer mest och snabbast och får alla att känna sig välkomna och kanske lyckas sprida vårt budskap till ännu fler basister i Sveriga.

Basistforum loggotyp

Rote Armee Fraktion

:: Vad är det med Sveriges Radio och RAF egentligen?
Just det!
RAF som i Rote Armee Fraktion!
Så fort någon i Sverige eller helst i Tyskland så mycket som skriver en bok, en pjäs, gör en film ett radioprogram eller ens skriver en fotnot om RAF så har kulturredaktionen på Sveriges Radio högtidsfirande och genast så knåpar de ihop ett speciallångt inslag med intervjuer och romantiserade politiska låtsatsanalyser.
Vad är det med medelklassen och revolutionsdrömmarna?
Lägg av!
Det är inte intressant längre!
Nämn pjäsen, boken, filmen, notisen i den omfattning som är relevant men lägg ner de här enorma långörerna.
Tack.

Guitarrista

HagströmJag hade bokat upp en träff med killarna från Hässleholm (Pentastar och LeStrange) för att utföra ett litet byte av gitarr/bas-prylar.
Det är ju en ständig jakt på prylar och delar för att kunna bygga och bygga om de instrument och delar av instrument man har liggande.

För att spara in på porto så bestämde vi att ses i samband med Scandinavian Guitar Show som pågår i Fryshuset under helgen. Elsa ville gå på någon mässa i domkyrkan eftersom det var diakonvigning.
Erika och hennes kör skulle sjunga i domkyrkan, Carl och Sofia fick följa med mig till gitarrshowen och Liss-Karin fick följa med mamma till mässan.

Efter att ha trängts omkring med en andra massa gubbar på Scandinavian Guitar Show med en Sofia som var otroligt uttråkad och en Carl som i alla fall påstod att han tyckte att det var kul, så lyckades jag till sist hitta Fredrik (a.k.a Pentastar) och växlade lite basmikrofoner och effekter med varandra.

Sedan bar det iväg till domkyrkanSödermalm där Elsa, Erika och Karin förhoppningsvis befann sig.

Efter att ha hittat en parkeringsplats halvvägs upp på Folkungagatan så tog vi en kort glasspaus innan vi promenerade till domkyrkan för att leta upp resten av familjen.
Vi stod i över en halvtimme i kyrkan innan vi lyckades får kontakt med Elsa, och efter ytterligare en liten stund så hittade vi på Erika ochså och kunde åka hem i samlad trupp.

SofiaEgentligen var min tanke att den här helgen skulle ägnas Volvon som nu har stått still sedan i juni. Jag beställde tidigt i veckan en ny bränslepump till Volvon då jag tror att det är den som felar. Dock har bränslepumpen inte ens lämnat leverantören ännu. Oerhört dåligt i dessa tider när man kan få varor från exempelvis Tyskland och England på ett par dagar!

Nu kommer man att få reservdelarna till en helg man absolut inte har tid att ordna med detta.
Typiskt nu när jag äntligen hade pengar att lägga på det här.

Vore dessutom kul att få igång Volvon igen.

Nu är vi hemma hela gänget igen.
Det är bara Isolde som saknas.
Dags för tvagning av hela ligan.
Sedan tar nog tröttheten ut sin rätt och det lär bli tidigt i säng ikväll.

Semestervecka igen

basEfter en vecka med jobb i den heta eftermiddagssolen så var det åter igen dags för att åka till Sjöfallet med familjen.
Isolde var kvar hemma eftersom hon skulle jobba ute på Fjäderholmarna och fick uppgiften att vattna blommor och plocka in post och Erika var i Tyskland på körresa.

Vi skulle anlända först på plats på söndagen och Niclas och Anna skulle komma senare på söndagskvällen.
Värmen och luftfuktigheten i huset var kvävande.
Vi drog igång luftkonditioneringen så fort vi bara kunde och efter inplockning av packningen så satte sig jag och Elsa framför den svala luften som strömmade ur apparaten.
Jag hann med att börja plocka med min Washburn-bas som jag vann i oktober i fjol.
Det är dags att sätta lite bättre färg på den och slipa till de osköna kantiga formerna på den.

På måndagen åkte jag iväg för att jobba i Karlskoga.
Det var nästan inte en människa hemma och jag bröt redan efter några timmar.
När jag kom tillbaka till Sjöfallet hade både Martin och Sara med barn hunnit anlända till stugan.

Om basen på PrataBas.se:
Roland vs. femsträngat

ErikaPå tisdagen skulle jag ta mig ner till Kalhäll för att hämta upp Erika som äntligen kommit hem från sin resa till Dresden.

Det var inte utan att jag hann sakna henne massor när hon var borta över en vecka, och inte ett livstecken sedan ankomsten till Dresden drygt en vecka tidigare.
Erika var på resa med sin kör, ”Pueri Cantores”,och hade tydligen haft ett riktigt tufft schema, vilket inte minst märktes när jag hämtade henne.
Hon slocknade som en klubbad säl så fort vi kom iväg i bilen.

Söndagen och måndagen hade varit varma, heta och fuktiga men nu på tisdagen kom en rejäl skur.
Redan när jag stod och tankade bilen i Lindesberg så kom regnet och på knappt fem minuter hade det utvecklats till ett skyfall med blixtar och dunder.
Men en försiktig fot på gaspedalen så tog jag mig långsamt framåt på vägen och plötsligt upphörde ovädret; inte succesivt avtagande som det brukar utan med en skarp gräns där det plötsligt var varmt, hett och fuktigt igen.
Det var som att åka igenom en ridå.

Hela vägen ner till Stockholm var det samma gamla sommarhetta som tidigare, inte ett spår av oväder och nederbörd.

Väl tillbaka så började ovädret igen redan i höjd med Skinskatteberg.
Så var det bara Isolde som saknades för att familjen skulle vara samlad.

Länkar:
Pueri Cantores
Dresden

Elsa och KarinDet blev en lång onsdag.
Redan vid tio på kvällen var jag så trött att det kliade i ögonen.
Efter ett par koppar förmiddagste så tog jag med mig flickorna (Elsa, Erika, Sofia, Karin och Emma) på trav nere på Fornaboda travbana. De hade råkat ut för el-problem efter tisdagens oväder och därför var det fritt inträde och inget totmatspel möjligt.

Efter sex lopp på travbanan så lämnade jag av flickorna i Sjöfallet och gav mig av mot Hällefors i jobbärenden. Väg 244 bjöd på natursköna upplevelser nästan hela vägen. Vackra gröna barrskogar och klarblåa insjöar med steniga tallruskor till öar.
Vackert och trevligt att färdas igenom.

När jag kom tillbaka till stugan så blev det genast dags för bad.
Karin visade på sällsynt mod när hon med skräcken lysande i ögonen och med darrande ben stllde sig tillrätta på bryggstegen för att sedan kasta sig ner i vattnet, försvinna ner en sekund eller två och sedan dyka upp med ett kluckande och triumferande skratt, lycklig över glädjen att kunna slänga sig ut i den behagliga omfamnande sjön

På torsdagen skulle jag ta mig till Örebro och träffa Peter som jag bytte till mig min Canon G5 av för att hämta en vidvinkellins.
Erika följde med mig så vi passade på att gå på Örebrotravet.

Vi hann se tre lopp innan himlen ånyo öppnade sig och släppte lös en rejäl skur.
Vi fick springa till bilen för att inte bli genomblöta.
När vi närmade oss Sjöfallet så var vägen avstängd eftersom en lastbil hade halkat av vägen i regnet och vi fick vända och köra igenom hela Lindesberg för att komma hem.

budordenPå fredagen var det dags för hemfärd efter lunch och ”nian”.
På vägen hem stannade vi vid Fellingsbro kyrka som är från 1100-talet och en av landets största landsortskyrkor.

Kastalen som tjänar som något slags kykomuseum kunde vi inte ta oss tid att besöka, Karin var på bushumör och gjorde att det inte riktigt gick att koncentrera sig på att njuta av kyrkan.
Intressant att notera är att på 1100-talet var vattenståndet i Mälaren så högt att man kom till kyrkan i båt från vida omkring.
Detaljer från träbänkar från 1100-talet och valv från 1400-talet fanns kvar på display i kyrkan.

Äntligen hemma så blev det en hel del uppackningsstress då Elsa skulle jobba natt och när jag äntligen fick Karin att somna så varvade jag ner genom att koppla av med den avgörande finalen i Canada Cup 1976 mellan Kanada och Tjeckoslovakien.
Det är minst sagt en klassiker.

Bilder:
201007 Sjöfallsyra
20100716 Fellingsbro kyrka

Roadtrip

The PoodleFörra året så åkte vi till Longbridge utanför Birmingham för att fira 50 år med Hundkojan.
I år var IMM-träffen i Tyskland och vi hade väl ganska tidigt bestämt att vi inte riktigt hade tid eller råd med en sådan trip.
Men vi bestämde oss för att tillsammans göra en tur med ”kojan” inom landets gränser.

Janne bestämde sig för Tjolöholm Classic Motor, en skön motorträff vid vackra Tjolöholms slott och jag lade upp en tråd på PrataBas.se där jag flaggade på för vår ankomst till Västkusten och ganska snart hade vi inte bara fått hjälp med logi för två nätter utan även fått ihop ett gäng sköna katter för en grillkväll.

På fredagen gav vi oss av ner mot Sveriges framsida (ja, ja…låt dem tro det) och ganska omgående blev det äventyrligare än vad vi kanske hade hoppats.
I på E20 i höjd med avfarten mot Järna/Nykvarn så lade vindrutetorkarna av.
Vi svängde av vägen och Janne dök ner under huven.
Tyvärr lyckades Janne inte fixa problemet utan vi fortsatte utan fungerande vindrutetorkare.

Vi gjorde ett kort stopp i Örebro för att möta upp Peter alias ”Geddan” för att få de sista prylarna till kameran, en Canon G5, som jag bytte åt mig mot mina golfklubbor härom veckan.

När vi sent på kvällen anlände till Göteborg så mötte Patrik upp oss med nycklarna till rummet han bokat åt oss.
Sängar, dusch och matlagningsmöjligheter.
Helt lysande och jag är väldigt tacksam för hjälpen vi fick.

Bilder:
20100521-23 Roadtrip to Gothenburg

På lördagskvällen var det dags för en liten ”PrataBas-träff” i form av grillkväll hos Anna och Martin.
Först gav jag och Janne oss ut på en tur på stan vilket var ett äventyr då ”Göteborgsvarvet”, en halvmara orsakade kaos och avspärrningar, men vi hittade i alla fall ett fik att slöa på en stund.

Väl på plats ute på Amandas Gård så dök det upp härliga bekanta ansikten, ett efter ett.

Trevligt, det var väl nyckeltermen den här kvällen!
Vilka fantastiska människor det finns!

Efter grillningen så gav vi oss av med hundkojan mot Stenkullen där Janne hade lyckats nosa upp en ny (nåja, nygammal) vindrutetorkarmotor.
Sedan var det dags att komma i säng eftersom söndagen skulle startas tidigt.

Bilder:
20100522 Grillkväll i Göteborg

The GrinPå söndagen var vi uppe tidigt och gav oss i gryningssolen av mot Tjolöholm och Tjolöholm Classic Motor. Janne skulle ställa ut bilen och dessutom så hade han bokat ett möte som skulle resultera i skapandet av en sektion i The British Automobile Club Sweden.
Det var nämligen skapandet av ADO16-klubben i Sverige.
Kul.

Det blev en lång skön dag på Tjolöholm innan vi på eftermiddagen gav oss av mot Varberg där Janne skulle titta på ett ”Koja-skåp”.
Men innan avfärd bytte Janne ut vindrutetorkarmotorn, vilket var tur, för efter en underbar och solig helg på Sveriges framsida (som sagt…) så började det regna rejält på vägen hem.
Vi får väl se om det blir någon affär av på den bilen.
Det var en pärla hur som helst.

Vägen genom Småland var vacker och vägen hem var lång!

Sent på kvällen, framåt natten, var vi äntligen hemma igen.

En otroligt trevlig helg.
Jag tyckte att det var jättekul att Janne fick vara med och träffa lite ”PrataBasare” och känna på vilket skönt gäng det är.

Bilder:
20100521-23 Roadtrip to Gothenburg
20100522 Grillkväll i Göteborg
20100523 Tjolöholm Classic Motor

Danmarks dag

Inte mycket grävning kvar nu i vår grop i trädgården.
Elsa har grävt massor under veckan som har gått och jag försökte putsa av vad jag hann innan regnet kom i dag.
Det blir kanske en uteplats till sist.

Elsa har dessutom lyckats få till en ny rabatt i trädgården på ett par dagar nu. Vi ritade och skissade i onsdags och nu har hon en ny rabatt som kommer att gå mycket snyggt i linje med framtida grusgång.
Kommer att blir riktigt bra på sikt det här.

Under tiden jag försökte gräva i trädgården så hade jag sällskap av Karin som stökade runt med sitt.
Hon försökte få min uppmärksamhet så mycket det bara gick, vilket gick ganska bra eftersom det var omöjligt att göra något utan att hon dök upp vid fötterna på en.

Det har varit mycket jobb i veckan.
Förra veckan hade jag en nedgång i försäljning efter att ha presterat godkänt mina första två veckor på jobbet.
Men nu känner jag att jag börjar prestera igen.

Simon, Anders och RolandPå tisdagen var jag i Hälleforsnäs och jobbade så jag började med lunch hos mamma och Gunnar.
Sedan så kom mina kollegor och basistkollegor Simon och Anders.
De bor båda två i Eskilstuna så det var inte så långt hemifrån för dem.

Enligt våra regler på PrataBas.se så är det en officiell PrataBas-träff om det är minst tre medlemmar och det hela finns fotodokumenterat.
Vi hittade även en bra bil som kunde vara med på bild på parkeringen.
Skönt gäng samlad på liten yta.

På senare år har jag inte orkat samla ihop något större intresse för Hockey-VM.
När man var barn var det här den viktigaste turneringen som fanns.
Nu tycker jag den är rätt intetsägande.

Men i år har det börjat mycket intressant.
I går var det premiärmatch och Tyskland mötte USA i en rekordmatch, aldrig tidigare har det varit så många som samlats för att se på ishockey i en arena.
Runt 77.000 åskådare lyckades man skramla ihop, vilket bara det var rekord.
Sedan behagade tyskarna att skrälla å det grövsta när de till och med lyckades vinna mot ett på pappret mycket starkare USA.

I dag tog jag mig tid att titta på period två och tre mellan Finland och Danmark.
Jag trodde knappt vad jag såg när jag kom in i matchen och det var dansk ledning med 1-2.
De sista två perioderna spelade danskarna mycket bra ishockey och det kändes faktiskt aldrig som om finnarna var på väg att kunna hota danskarna.
När Frans Nielsen slog in 1-4 i tom kasse var det spiken i kistan för Finland och ett stort steg för ishockeyn i Danmark, få vi hoppas.
Herligt. Intet mindre.

Frankfurt

Den hejdlöst stora mässanläggningen i Frankfurt har besökts igen. Den här gången hann jag knappt se något av utställningarna. De stora värmepumpstillverkarna i Tyskland han jag besöka, och framför allt Vaillant naturligtvis.
Vi besökte vår nya leverantör av värmepumpar och upptäckte att Vaillant även hade intressanta solprodukter.

Av Frankfurt hinner man inte se mycket alls som vanligt och den här gången hann jag knappt se något alls av någonting. Tiden här nere var knapp och själva poängen med resan var ju också att träffa representanter för Vaillant och kollegor. Redan nu några dagar efter mässan har jag fått in extrajobb tack vare nya kontakter knutna på resan.

Får vi se om det dröjer fyra år till innan jag kommer ner till Frankfurtmässan.
Bergvärmepumpar kan man ju se här hemma också.