Etikettarkiv: TV

Matlagning i Dunga

Kenya - HarambeeEftersom jag blev bjuden på härligt färsk och friterad nilaborre första dagen dagen så ville jag bjuda igen. Så på min andra dag i Kenya bestämte jag mig för att leka kock. Ninja-matlagning i sin ädlaste form. ta vad du har och gör något gott. En chans att få erbjuda även mina givmilda värdar lite nya exotiska smaker baserat på deras lokala råvaror. Som vanligt när jag lagar mat så blir det impovisation in till sista sekund. Ibland blir det bra, ibland mindre bra. Till den här stuvningen skulle chapati-bröd ha varit perfekt men inte visste väl jag det när jag började med den här maträtten.

Gasspis med en fungerade plattaTidigare under dagen hade jag efter enträget sökande hittat en konservöppnare inne i Kisumu CBD, vilket inte var så självklart som man skulle ha kunnat tro, ””-What can opener? We open with a knife!
Inte med vår nyinköpta kökskniv inte, över min döda kropp. Så det var bara att leta på tills jag hittade en på Choppies (lokal butikskedja). Sedan packade jag ner rödlökar, vitlökar och min burk krossade tomater i en påse och blomkål, broccoli, paprika och morötter i en annan. Sedan rafsade jag ner lite örtkryddor och buljongtärningar och vår nyinförskaffade stekpanna, jag vågade inte riktigt ge mig på att laga mat med Janes utrustning, det kändes fortfarande lite riskabelt. Väl på plats sattes jag på prov direkt.
Det var inte bara känslan av att vara ute på djupt vatten med kulturskillnaderna i matsmaker som satte mig på prov itan när jag ville ha ett extra kärl att koka grönsaker i visade det sig att bara en platta fungerade på spisen. Jag skulle alltså bli tvungen att klara en maträtt som helt och hållet var tillagad i stekpannan. Så då var det bara att börja.
Jag hackade ypp sju stycken rödlökar och en halv vitlök, alltså en fex sex klyftor, finhackat. för att få lite överblick innan jag startade så hackade och rev jag allt först. Morötterna skulle ha rivits men de var så vek storlek på flera av dem att det fick bli en blandning av rivet och hackat. Broccolin och blomkålen delade jag i små vackra buketter och paprikan hackades i lagom tärningar.

Nu har det börjat

Kispigt och bra
Precis när allt var hckat och klart kom Jane tillbaka med köttet från den lokala slaktaren. Ett kilo prima nöt för 500 kenyanska shilling motsvarar knappt förtio svenska kronor. För ett kött uppfött, slaktat och hängt lokalt. Här kom min stora utmaning, när stod jag med en bit kött som inte var putsad senast? I huvudet försökte jag söka i minnet genom varenda kockprogram jag har sett på TV och hade gärna haft morsan vid min sida så hon hade kunnat visa mig hur man gjorde. Det är kunskap jag hade velat ta till mig, nu riskerar den familjekunskapen gå förlorad och här stod jag i Dunga, Kisumu med ett kilo utmärkt nötkött som jag nu inte skulle kunna visa den respekt den förtjänade men å andra sidan så behövde jag ju i det här läget bara skära ner det till grytbitar då en enda panna inte gav mig så många alternativ för de ingredienser jag hade till hands.
Hela tiden när jag slet i köket utan riktig plan om hur jag skulle lösa detta så kom Hellen, Jane och Hellens syster Sandra med sina telefonkameror i högsta hugg ömsom fotograferande ömsom filmandes. Svetten började bryta fram i köksvärmen och jag började undra hur jag ens kunnat få en så galen idé att jag skulle laga mat till dem och det redan efter ett par dagar. Pannan började bli varm och i med olja kött och löken, det fick fräsa på inte allt för hög värme ihop en stund. När jag hade fått lite yta på alla köttbitarna så hällde jag på min enda burk med krossade tomater, lite vatten för att koka köttet sista biten. I med buljongtärningar och de torkade örterna. När det puttrat ihop ett tag och det faktiskt doftade riktigt gott i köket och smakade gott i pannan så slevade jag i några ordentliga slevar av gårdagens ris och paprikan. Smaka av med lite mer örtkryddor och buljongtärningar och till sist när pannan puttrade på som bäst lade jag blomkål, morötter och broccoli på toppen för att få dem så nära ångkokta som möjligt, smakfulla men fortfarande knapriga.

Jane frågade när jag ställde pannan på bordet, ”What do we call this food?” och efter att stirrat en stund på innehållet i pannan så svarade jag ”Dunga stew”. Det blev något slags stuvning, eller röra, men det var gott. All vätska hade ångat bort eller sugits upp av riset och andra ingredienser så det var bara att sleva upp på tallrikarna. Det enda som saknades var som sagt Chapati-brödet som hade gjort det här till en riktigt bra måltid och jag erkänner att jag var lite nervös men när Jane slevade upp en andra portion kunde jag andas ut. Det tog jag som ett godkänt betyg. Att ha lånat hennes kök och lagat mat åt dem om det inte hade fallit henne på läppen, det hade varit en jobbig situation. Nu blev det ganska bra trots allt.

Linda tycker om konst

AnushSå var det dags att säga adjö till ännu en kollega som snart försvinner vidare till nya utmaningar. Anush har varit en flitig vikarie sedan i våras och det har varit ett nöje att jobba med henne. Vi bestämde att vi skulle gå ut tillsammans och jag vet inte om hon har några fler arbetspass inbokade när jag är på plats så det kändes som en bra idé. När Anush gick av sitt arbetspass idag så skickade hon ett meddelande och undrade vad hon skulle ha på sig, jag hade inte sagt vad vi skulle göra. Hon hade förväntat sig en krogrunda och jag hade en lite annan plan för kvällen. Jag svarade att hon skulle klä sig sobert men inte balklänning för att inte avslöja något. Jag hade nämligen sett att Waldemarsudde hade öppet till 20:00 på torsdagar och jag hade redan blivit lite nyfiken på deras pågående utställning om salongsmåleri. Jag tror att Anush blev aningen överraskad av att plötsligt befinna sig på en konstutställning men det var nog ganska träffsäkert för inte bara har hon målat själv utan har en farbror som har varit en framstående målare under sovjeteran enligt hennes berätterlser. Det var en mycket bra utställning och utställningen med Cecilia Edefalk var också överraskande på många sätt. Jag var inte helt tagen på plats men det är hennes konst som snurrar i huvudet nu när jag har kommit hem och har upplevelsen några timmar bakom mig. Bra. Jag gillar det som sätter spår.

Jag har under den senaste månaden följt SVT-serien Konstnärsdrömmen med intresse och glädje. Det har varit strålande underhållning och att nu få se vinnaren Stina Gunnarssons målningar från TV-serien på väggarna på Prins Eugenes Waldemarsudde var intressant. Det var rejält mycket mer intryck än att se dem på TV. Det är ju så naturligtvis men det var nästan lite svårt att ta in de levande färgerna i tavlorna och hur de gick fram i rummet som de inte gjorde på TV. Kul att se.

Det fick blir en avslutning av kvällen på restaurang Grodan. Fick mig en alldeles egen överraskning när Anush beställde sniglar till förrätt. Tror det är första kvinnan som jag träffar som hugger in på sniglarna och de här Roquefortgratinerade små sniglarna var verkligen små läckerbitar. Börjar man bra så vill man avsluta bra så det fick bli en biff Tartar som avslutning. Kanske den bästa råbif jag har ätit faktiskt.

Cecilia Edefalk

Anush tycker om konst

Amerikansk populärkulturs ankare

David Letterman För några veckor sedan så var David Letterman värd för sin prat- och underhållningsshow The Late Show with David Letterman för sista gången. En TV-historisk era på 32 år av god underhållning. Personligen har jag tittat på The Late Show i perioder och de senaste tio åren har jag nog inte sett mer än något enstaka avsnitt men jag håller ändå showen för en av de bästa som jag har sett på TV. Det finns ingen som har kommit ens i närheten av att kunna kopiera detta koncept i Svenskspråkig TV och det är bara att gratulera David Letterman till att ha skapat TV-historia och att vara en viktig person för modern amerikansk populärkultor.

Kalla dagar och kvällar i februari

Efter ett par långa kalla arbetsdagar i Uppsala sitter jag nu i soffan och lyssnar ikapp på de senaste veckornas ”Spanarna” i P1. De senaste veckorna är det en massa radio- och teveunderhållning som jag har missat av det jag brukar försöka hinna med.

Skönt att ta några timmar i hemmets varmaste plats för familjens pappa, soffan. Platsen där jag gillar att halvligga på rygg och somna till lyssnandes på radio.
Dessutom bjuder natten på två avsnitt av ”Hårdrockens historia” på SVT.
Kalas!

Soppa är så otroligt gott!

Per Morberg

TV & VVS

Karin♠ Elsa är i Rom.
Jag och Karin skjutsade ut henne till Arlanda på måndagsmorgonen. Det var inte det roligaste Karin hade varit med om att med pyjamasen fortfarande på bli nertryckt i overallen och bli tvingad till nästan en och en halv timmes bilåkande innan vi kom hem igen, och då var det dags för dagis.

Det var första gången sedan dagisstarten i höstas som Karin protesterade och inte ville gå.
Men just nu har hon varit extra pappig och efter att Elsa försvann så skall det inte bara mysas med pappa utan även testas gränser och trotsas utan dess like.
Men hon är trots trots en snäll liten tjej våran Karin.

♠ Helgen var full med pyssel och bland annat hann jag med att leka rörmokare när jag bytte ut fläktkonvektorn i Carls rum.
Den gamla var den dyraste och mest avancerade fläktkonvektorn jag någonsin testat och den pajade ju ihop i styningen redan efter ett par månader naturligtvis.
Det var ju en Stiebel Eltron, det kanske sämsta skräpet som går att hitta när det gäller värmeprodukter.

Nu sitter det en annan fläktkonvektor på plats.
Tyvärr så är den jag nu mpnterat på plats inte alls avsedd för det lilla rummet och den lägsta fläkthastigheten dundrar på duktigt. Men om man låter den gå när Carl är i skolan på dagarna hinner det bli ordentligt varmt i hans rum och för att inte tala om varmt på golvet även i smatten utanför.
Där har vi aldrig haft det så varmt som vi hade det tidigare ikväll.

Apropå Stiebel Eltron så löpte värmepumpen amok i går igen.
Precis som en gång tidigare så börjar den plötsligt och utan efterfrågan att producera full kyla!
Förra gången var under sommaren…men i går när det hände var utomhustemperaturen -4,4°C!
Kanske inte helt rätt läga för full kyla i maskin!

En bättre begagnad tv, en SONY Triniton, gjordes det plats för i bokhyllan i vardagsrummet. Där hade det inte städats på länge kan jag säga. Nu fick sig delar av bokhyllan en välbehövlig genomstädning och vi fick två mer tum tv-yta och äntligen ånyo en tv som vi kan koppla ljudet via stereon på.

♣ Pratade lite med Per Han angående en av texterna som han jobbar med till en bok som kommer ut senare i år. Någon gång till hösten tror jag att den är aktuell.
Hoppas att jag kunde bidra på något sätt i alla fall.
Ämnet var att komma in i slutna sällskap och jag försökte beskriva hur det fungerar i hojsvängen.
Per läste upp den inledande texten som han hade skrivit och jag tror nog att han kommer att få till det på ett bra sätt, skall faktiskt bli kul att läsa när det kommer i tryck.

♠ Båda småtjejerna var med mig till farmor och farfar i Hälleforsnäs i lördags.
Jag skulle vidare till Simon i Eskilstuna och jobba lite på vår arbetsgivares hemsida som vi har lovat att få på banan.
Både Karin & Sofia hade skött sig bra medans jag var iväg och på vägen hem sov Karin hela vägen.

♠ Sofia var på bowlingkalas på söndagen och hon kom stolt hem med resultatet i högsta hugg.

Det finns något så otroligt underbart när de är så där helt oförställt jätteglada och lyckliga för att de har gjort något roligt!

Easy Action with Twisted Sister

Twisted SisterUnder 80-talet såg jag ett antal konserter med de då bästa hårdrockbanden som KISS, Iron Maiden, Mötley Crüe och en mängd andra. I Bodens ishall i december 1986 såg jag det svenska bandet Easy Action, då med sångaren Tommy Nilsson och med en falnande låga.

Plötsligt en dag ringde Roger och undrade om jag ville följa med och se Twisted Sister i Solnahallen.
Enda gången tidigare besökt Solnahallen var på SM i boxning någon gång på 80-talet. Jag var väl inte så himla sugen på att se Twisted Sister men jag ville se Easy Action eftersom Zinny Zan var tillbaka på sång som från bandets början och det är ett av de band som jag idoliserade för en så där 23 år sedan.
Dessutom så var det evigheter sedan jag och Roger gjorde något kul tillsammans.

Så var det så dags för konsert och jag och Rogerplats fick se ett oväntat bra Easy Action. Jag blev positivt överraskad av energin och ljudet och musicerandet.
Dessutom var det kul att se Zinny försöka ladda publiken för huvudattraktionen. Den här konstellationen rockade ju tillsammans redan på 80-talet.
Efter Easy Action var det så dags för ”the main event” Twisted Sister att kliva på.

Jag hade nog aldrig valt att gå på en Twisted Sister konsert om det inte vore för att Roger frågade om jag ville hänga på. När TS slog igenom i Sverige så var jag redan en hård hårdrockare och jag tyckte att TS och deras ”barnsliga” videos och låtar var lite i töntigaste laget. Barnsligt nog!
Nu stod vi dock här i Solnahallen och tittade på TS som bara rockade järnet. Gubbarna är en bra bit över 50 och är antagligen mycket bättre i dag än vad de var under 80-talet. Alla live-upptagningar med TS som jag har hört tidigare har låtit riktigt riktigt illa. Men nu lät det riktigt bra och de hade inga problem att hålla ett bra tempo genom hela giget.

Det var otroligt kul att se TS och nu fick man ju lite blodad tand att se fler konserter, nu för tiden är de ju lika sällsynta som bra humor på TV.

Monster Jam

I dag var jag och Carl på Monster JamGloben.
Det var en annorlunda upplevelse må jag säga.
Så här vrålande motorer och en underbar doft av diesel och bensin värmer ett gammalt Harley-hjärta. Jösses vilket ös.
Det var dock uppenbart att Globen är en något för liten arena för dylika evenemang och jag antar att när de kör på Ullevi så får monstertruckarna litet mer utrymme att röra sig på.

Carl hoppade en meter från sin plats när första monstertrucken med vrålande motor och exploderande fyrverkeri fullkomligt studtsade in på arenan.
När jag inför fjärde entrén så förvarnade jag Carl och han greppade tag i armstöden och tryckte sig ner i stolen, men han hoppade en halvmeter i alla fall.

”-Pappa. Det är bättre att vara på plats än att se på TV. Fett coolt!”

Varmaste november någonsin

Så här långt har det varit den varmaste novembermånaden sedan man startade mätningar, på flera platser i landet.
Det märks här i Stockholms utkanter får man ju säga. Det känns ju mer som september än november.
Men vädret är inte allt grått och höstlikt.
Det har varit ett par grå veckor med efterfrågningar på värmepumpar då Mona Sahlin gått ut med att det skall komma konverteingsbidrag efter nyår.
Synd då att man inte har förslaget på långa vägar klart ännu.

När man frågade Mona Sahlin på TV om ansvaret mot företagen i branschen som nu plötsligt står utan förfrågningar tills regeringen har beslutat sig om hur bidraget skall se ut, så svarade hon lungt att det är sånt som företagare får vara beredda på.
Bra jobbat Mona.
Det blir så himla bra när man politiskt skall reglera fungerande marknader!

Bra på TV

Andreas och Musse, programledarna i Z-TVs program Rallarsving är den här säsongens stora TV-överraskning.
Ett kampsportprogram verkar kanske inte vara det mest spännande alternativet, men med två avslappnade initierade och intresserade programledare som brinner för vad de gör på det sättet som Musse och Andreas gör är fantastiskt kul att se.

Tänk att det kunde vara så kul att se någon få
på nöten, igen och igen och igen…

There is no place like 127.0.0.1

T-shirt print

dotcom – nu tyvärr slut

Visst är det underbart med bra TV-underhållning?!
Sista avsnittet i serien dotcom visades i kväll på SVT kanal 1 och det känns lite sorgligt när en bra serie slutar.
Dock känns det kul att kunna konstatera att man har bjudits på ännu en bra engelsk produktion. Ett ypperligt manus, imponerande skådespelarinsatser och snyggt foto.

Det är bara att tacka för en bra serie och hoppas att SVT kommer att reprisera den inom snar framtid (de repriserar ju en massa annat av lägre kvalitet).

Frågan är bara varför SVT väljer att bara visa 10 avsnitt när första omgången består av 13 avsnitt?
Sedan finns det en andra omgång med 16 avsnitt också…