Etikettarkiv: tunnelbana

Med rutorna nere i Bålsta

En roadtrip av det brutalare slaget var inplanerat för gårdagen. När min Toyota kokade för ett tag sedan och jag lämnade in den på verkstad för att de skulle byta vattenpump men återkom med ett paket av åtgärder för 12.000 kronor så bestämde jag mig för att hämta hem den och ställa den hemma på gården tills vidare och se om jag kan fixa den själv (djävulen på min axel skrattar sig vindögd vid tanken) del för del. Att köra en bil som kokar från Bålsta till österledinge är ju ingen drömutmaning direkt. Särskilt inte när verkstaden lagt till en trasig kylare till tistan precis efter havererad vattenpump. Nu undrar jag ju om de har gjort en korrekt analys av läget då jag har svårt att tro på att två problem uppstår samtidigt. Visst ett stopp i kylaren skulle ju kanske kunna leda till en död vattenpump. Men jag är skeptisk.
Med en plan i huvudet så klev jag upp 08:10 på morgonen och jag och Anush kom iväg 08:40 med riktning Liljeholmen. Anush till skolan och jag till tunnelbanan. Så 09:23 stod jag på perrongen och befann mig med packning på väg mot en beräknat lång dag i min skadeskjutna Toyota. Min plan var att köra trettio minuter sedan stå och låta bilen svalna ordentligt. Cirka två timmar tills motorn var kall räknade jag med. Om jag höll plan skulle jag kunna vara tillbaka till östra Ledinge vid 21:30. Jag hade med mig en ordentlig packning i form av en god bok och en låda med ett halvdussin anständiga cigarrer för de där timmarna som skulle tillbringas vid vägkanten väntades på att motorn skulle svalna plus mina biker-brillor från Velodrom för min körning som skulle ske med nedvevade fönster och full värme och fläktstyrka för att evakuera ut värme från motorrummet ut via kupén.

Klockan 09:48 kommer jag ner på den nya pendeltågsstationen Stockholm City. Det är inte utan att man kan komptemplera en del över hur mycket stockholm hunner ändras under ens snart femtio-åriga levnad, elle bara från 2001 då jag, Elsa och barnen lämnade innerstaden och Kungsholmen för Bromma och villalivet. Sexton år under vilka Stockholm snabbt förändras, förtätas och förloras/förstoras. Stockholm City, stationen med plexiglasväggar för att självmordshopparna skall välja en annan lösning, eller bara en annan station.

Stockholm City

Stockholm City

Väl framme i Bålsta så visste jag att jag hade en rejäl promenad fram till industriområdet där bilen stod så det var bara att ta några djupa andetag och kliva av pendeltåget vid Bålsta station klockan 10:35. Jag konstaterade att stationsklockan gick en timme fel men ryckte på axlarna och utgick från att Bålsta kanske ligger i en annan tidszon. De uppträder ju lite så där ute i skogen.

Bålsta station

Det var en promenad där jag gick igenom hela vägen hem i huvudet. VIlka eventuellt lämpliga avfarter jag kunde åka av och vänta på. Jag kom fram till att kyrkorna längs vägen på första halvan av sträckan skulle kunna vara lämpliga stopp. Håtuna kyrka skulle kuna bli fösta stoppet om bilen började koka tidigt men frågan var om jag skulle klara mig fram genom och förbi Eriksunds säteri till nästa stopp som skulle bli Haga kyrka och sedan direkt efter det Vassunda kyrka innan jag skulle vara framme vid Knivsta och en tredjedel av sträckan var avklarad.

Vy från Bålsta

Från Knivsta fram till Gottröra finns det tillräckligt med bred väg och avtagsvägar för att jag skulle kunna köra av där det passade. Så den sträckan gjorde mig inte det minsta nervös. Men den sista sträckningen från Gottröra via Rimbo till hem?
Där skulle det vara smalt och en massa privata tomter längs med vägen. Så planen var att dela upp den sträckan i två kortare, med kanske bara en timmes kylningsvila innan sista sträckan från Rimbo och hem.

Med bilnycklarna i handen

Vid starten i Bålsta

Så klockan 11:04 stod jag med nycklarna i handen och gjorde mig redo för en lång dag och kväll i bilen. Av med jackan, på med solbrillorna och tända upp en cigarr innan jag vred om tändningen och det bar iväg. Det blåste friskt i kupén med alla fyra sidorutor nedvevade och det blåste snart riktigt varmt om benen och fötterna av full fläkt och full värme.
Redan halvvägs till Håtuna kyrka var jag säker på att det skulle bli det första stoppet men när jag närmade mig hade temperaturökningen avtagit och låg på sina normala 90°C vilket gjorde att jag bestämde mig för att stå på.

Det var en märklig känsla att sitta där och vänta på att snabbt få svänga av men inte en antydan till överhettning.
Räckte det med att bli av med värmen genom kupén? Jag stängde av fläkt och värme när det vr två kilometer kvar hem men det fick inte nålen att röra sig. Var det en för kort sista sträcka utan fläkten på? Kanske. Nu står jag här med en bil som inte kokade och måste provåka den lite mer innan jag vet vad tusan som händer med den men en sak vet jag i alla fall. Det var skönt att kliva ur bilen redan 12:37 hemma på gården även om den brutala förartillvaron mellan kall blåst och varm blåst gav min roslande hals en rejäl försämring. Jag har börjat titta på gamla bilderCharles Lindbergh och funderar i riktning mot läderjacka med pälskrage, vadderad pilotmössa med öronlappar och skinnhandskar med styv krage. Det kändes som en rejäl genomkörare för kroppen minst sagt.

Jag lär väl få tillfälle att återkomma i ärendet.

I startblocken för att sluka asfalt

PianoLördagen startade ungefär som varannan lördag alltid startar i det casselbrantska livet numera. Flickorna och jag åkte iväg till Lidingö på pianolektionerna och mamma åkte till klostret i Djursholm och om Carl överhuvudtaget märkte något av detta är svårt att veta.

Det går bra både för Sofia och Erika på pianolektionerna och Karin, ja hon är mest med och skapar kaos. Det är lite av hennes uppgift än så länge.
På bilden till höger så ser ni hur en pianolektion med Svenska SmåFlicksFörbundet kan gå till.
Full fart och kaos.
Som pappa och roadie kan man bara försöka hänga med så gott det går.

Skönt att se att det går så bra för dem och det är otroligt så konstnärliga de är både Sofia och Erika.
papper och penna, kamera eller instrumen! Spelar ingen roll, nog tusan skapa de och de gör det bra.
Fantastiska små fantasimaskiner de här tjejerna.

Låt Stockholm växa starkt

Yes In My BackYard”För att vi älskar Stockholm” är en slogan som mötte mig när jag surfade runt och letade lite politisk information på webben.
Det visade sig vara YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk som är öppet för alla stadsvänner.

Diskussionerna om Slussen är väl i stort sett de enda som dyker upp i pressen.
I övrigt finns det dåligt med öppen debatt och bevakning av förslag om hur staden skall växa.
Det anländer motsvarande två SL-bussar fulla med folk varje dag till Stockholm. Inflyttningen är minst sagt massiv och unik för vårt land. Då gäller det att staden får växa, många är ju helt emot förändringar av staden medans andra förstår att den måste växa. Som jag nämnde så tycker jag inte att man har någon vidare diskussion i medierna av den här frågan så jag blev väldigt glad när jag hittade YIMBY, så nu har jag fått att läsa ikapp under vintern.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad – inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska och levande täta stadsmiljer, inte glesa isolerade bostadsområden.

YIMBY

I samma veva hittade jag den här bloggen av Karl Henriksson, kristdemokratisk kommunalpolitiker i Huddinge.
Han skrev ett mycket intressant blogginlägg om spårväg och tunnelbana här; http://karlhenriksson.blogspot.com/2011/11/tunnelbanan-behover-sparvagnar.html.

On The Raod Again

Nu blir det några timmars sömn.
Sedan bär kosan av mot Luleå för arbete en vecka.

Var iväg och bytte till dubbdäcken i Tonys garage idag.
Han hade en betydligt starkare muttermaskin än jag, så det var tacksamt. Att jag inte har någon fungerande domkraft lyckades vi också lösa, så nu är jag redo för Norrland igen.

Är Norrland redo för mig?

Tony skulle egentligen ha varit med men det går inte alltid som man hoppas, nåja, det kommer fler tillfällen.
Om några timmar rullar kärran norrut.
Kommer väl vara lugnt här tills jag kommer hem igen.
Ha det!

Tony