Etikettarkiv: Transportkompaniet

Vad man kan hitta i sina gömmor

När jag höll på och rotade runt för att försöka hitta något helt annat så råkade jag på mina gamla dartpilar. Det var väl senast på 1990-talet som jag höll på senast men det är några roliga minnen förknippade med dart iallafall. Det började med lite oorganiserad pilkastning på landet med morfar på 70-talet men när han började jobba med några sköna sällar som ofta var ute på krogen och tog sig en öl och spelade dart så blev det mer på riktigt med riktig darttavla och korrekta mått osv.. När jag senare började sommarjobba på Transportkompaniet så blev det dart på rasterna och sedan dart varje gång man var på landet och hälsade på mormor och morfar. Så snart jag hade börjat tjäna egna pengar på mitt sommarjobb så blev det en självklarhet att skaffa egna pilar också. Jag kommer inte ihåg vad jag skaffade för pilar men jag minns att jag tidigt föredrog lite tyngre pilar så när de flesta jag spelade med använde pilar på mellan 21-24gr så skaffade jag 26gr när jag köpte mina första pilar men gick ner till 23gr när jag köpte Jim Pike Dart-pilar i tungsten. Idag råkade jag plocka fram mina pilar för första gången på många herrans år och jag tog ett par bilder. Det var inte utan att jag blev lite sugen på att spela igen. Man kanske skulle hänga upp en tavla här hemma på gården för lite trevlig och avkopplande kvällsdart i sommar?

En liten lustig detalj som slagit mig på senare år var att det rådde en del begreppsförvirring när jag lärde mig dart i början. När jag började kasta så kallade alla omkring mig de tre delarna av pilen, pil, cane & flight. Idag verkar det som det svenska begreppet stolpe, dartstolpe är allmänt använt. Det roliga är att det inte heter cane på engelska, det heter shaft. Det vore intressant att veta om det hela var ett missförstånd eller en senare tids begreppsförändring?

Dartpilar

Dartpilar

Sommaren 1977

Sommaren 1977, förtio år sedan i år. Vi firade midsommar som vanligt i Strömshammar och sedan var vi med mormor och morfar i Örebro och tittade på Sim-SM. Jag har ett svagt minne av att vi sitter på läktaren och tittar på simningen men i övrigt minns jag inte så mycket specifika detaljer från just det här året. Bilderna är tagna av mormor och morfar och jag har skannat in dem och lagt upp dem på flickr så följ länken nedan så får du ditt lystmäte i trumpna ungar och grådaskig KODAK-nostalgi.

flickricon     Bilder på flickr:
     https://www.flickr.com/photos/casselbrant/albums/72157631874109693/with/8132192495/

Det är ändå lite kul att se hur otroligt loj och ointresserad jag verkar vara av det mesta. Det är inte utan att jag undrar vad som rörde sig i huvudet på mig själv där för förtio år sedan.

Jag och lillebror
Jag och Anders vid Örebro slott.

Gunnar Thor

Gunnar ThorGunnar var inte min biologiske morfar men han var den som tog rollen inte bara som morfar utan även rollen som min huvudsaklige manlige förebild.
Jag tillbringade så mycket tid hos min mormor och morfar att jag faktiskt har fler minnen från livet med dem än från livet med och hos min mor, styvfar och bror.
Det var långa härliga sommarveckor på badstranden med mormors äggsmörgåsar i sommarstugeidyllen i Strömshammar.
Det var utflykter med bil i den sörmländska idyllen till alla upptänkliga platser.
Tobaksbutiken i Malmköping kommer alltid att vara ett positivt minne. Jag minns hur jag och morfar brukade åka in till Malmköping och handla och då var det alltid ett stopp på tobaksbutiken för morfars Pall Mall utan filter och jag fick en chans att kolla in de senaste serietidningarna. Många gånger kom man därifrån med något spännande seriealbum eller serietidning som man kunde njuta uppkrupen i soffan i stugan.

Gunnar var den som lärde mig simma i tidig ålder. Jag hade misslyckats i simskolan (minnena av någon naturdyrkande hitlertyp gör att jag förlåter mig själv för denna fadäs) men Gunnar ansåg att det var viktigt att behärska simning och för honom var det självklart att man skulle kunna vara som ”fisken i vattnet”.
Mycket riktigt så hade jag mycket roligt i vattenlekar tack vare Gunnars envishet med min simning.
Det var också självklart för honom att man skulle ta simmärken av olika slag. När jag var fjorton år gammal så tog jag ”kandidaten” och jag tror att han var ganska stolt vid det tillfället. Han hade gjort en lagerkrans i skogen så glad var han onekligen.
Det blev det sista märket, det blev ingen slutgiltig kröning med ”magistern”, det blev sista sommaren med badlek och strandliv.

Jag hade förmånen att få jobba med Gunnar som min chef sommrarna 1982 och 1983.
Gunnar var lagerchef på Transportkompaniet som var ett lagerhotell och åkeri. Lagerhotellet var beläget i Norrtull, på en plats där Norra länken nu går fram, precis bakom Karolinska Institutet.
Om jag inte minns fel så var adressen Eugeniavägen 49.

NekrologEn historia från Transportkompaniet som jag aldrig glömmer var från den dagen då Gunnar beslutade sig för att sluta röka. Roffe, en av medarbetarna på Transportkompaniet, berättade om när Gunnar kom tillbaka ner på firman efter ett läkarbesök och gick runt på hela firman och tog ett personligt farväl och tack för tiden som har varit av var och en på företaget. Vilket på den här tiden var en fyra fem stycken män.
Gunnar hade fått beskedet från läkaren att det antingen var sluta röka NU eller att se döden i vitögat inom några månader, nått halvår.

Efter den dagen beslutade sig morfar för att sluta med sina älskade Pall Mall utan filter av vilka han tryckte i sig minst två paket om dagen.
Jag kommer ihåg när man som liten sov över hos mormor och morfar och morfar kom upp första gången på morgonen vid kvart över fyra. Satte sig vid köksbordet och rökte en cigg och bläddrade i en av mormors veckotidningar innan han gick tillbaka till sängen. Denna scen upprepade sig en tre kvart senare och sedan gick han upp klockan sex och rökte morgonens tredje cigg innan han ens hunnit få igång kaffebryggaren.

Gunnar slutade röka genom att slå in ciggarettpaketet i bisarra mängder aluminiumfolie och gummisnoddar och sedan slänga bollen av folie i bakluckan på bilen. Gunnar var fåfäng, så fåfäng att han aldrig skulle ha förnedrat sig genom att stå och fumla med sitt gigantiska aluminiumfoliepaket där någon kunde se honom. Detta omak tillsammans med ett rejält tuggande av Sorbits Ice Mint gjorde honom rökfri på tre veckor. Men jösses vad han tuggade Sorbits Ice Mint.

Vila i frid