Etikettarkiv: Toyota

Landsvägsvecka

Efter mitt debacle med bilen så bestämde jag mig för att ge mig ut och testa den ordentligt. Som om vore jag en Gilles Villeneuve susandes efter landsvägarna mellan Roslagen och Bålsta och genom Märsta och Sigtuna och allehanda småhålor däremellan.
Inte en tendens till att bilen skulle börja koka igen, så efter femtio mil på ett drygt dygn så tog jag bilen ner till Nynäshamn för att fira min mor på födelsedagen och sedan åkte jag upp till Bromma och gav Karin hennes presenter, hon fyller ju nio år vår Liss-Karin nu på söndag.
Bilen tuffade på.
På torsdagsmorgonen åkte Gunnar in på Karolinska för operation och jag håller tummarna på ett snabbt tillfrisknande. Efter att ha blivit sövd en gång i mitt liv är det inget jag önskar någon. Svagheten i kropp och tanke efter uppvaket. Smärtan i såren. Nej, som sagt. Det är ingen känsla jag önskar någon. Dock var det en trevlig bonus att få träffa herr och fru Anders Casselbrant hemma hos mor.

Det har blivit långt mellan gångerna sedan vi slutade jobba ihop men i tisdags så lyckades vi få till det i alla fall. Alltid trevligt att träffa Tomas och nu hoppas jag verkligen att vi kan hålla träffarna tätare framöver. Det känns som om det bara tar vid där vi slutade senast när vi ses.

Med rutorna nere i Bålsta

En roadtrip av det brutalare slaget var inplanerat för gårdagen. När min Toyota kokade för ett tag sedan och jag lämnade in den på verkstad för att de skulle byta vattenpump men återkom med ett paket av åtgärder för 12.000 kronor så bestämde jag mig för att hämta hem den och ställa den hemma på gården tills vidare och se om jag kan fixa den själv (djävulen på min axel skrattar sig vindögd vid tanken) del för del. Att köra en bil som kokar från Bålsta till österledinge är ju ingen drömutmaning direkt. Särskilt inte när verkstaden lagt till en trasig kylare till tistan precis efter havererad vattenpump. Nu undrar jag ju om de har gjort en korrekt analys av läget då jag har svårt att tro på att två problem uppstår samtidigt. Visst ett stopp i kylaren skulle ju kanske kunna leda till en död vattenpump. Men jag är skeptisk.
Med en plan i huvudet så klev jag upp 08:10 på morgonen och jag och Anush kom iväg 08:40 med riktning Liljeholmen. Anush till skolan och jag till tunnelbanan. Så 09:23 stod jag på perrongen och befann mig med packning på väg mot en beräknat lång dag i min skadeskjutna Toyota. Min plan var att köra trettio minuter sedan stå och låta bilen svalna ordentligt. Cirka två timmar tills motorn var kall räknade jag med. Om jag höll plan skulle jag kunna vara tillbaka till östra Ledinge vid 21:30. Jag hade med mig en ordentlig packning i form av en god bok och en låda med ett halvdussin anständiga cigarrer för de där timmarna som skulle tillbringas vid vägkanten väntades på att motorn skulle svalna plus mina biker-brillor från Velodrom för min körning som skulle ske med nedvevade fönster och full värme och fläktstyrka för att evakuera ut värme från motorrummet ut via kupén.

Klockan 09:48 kommer jag ner på den nya pendeltågsstationen Stockholm City. Det är inte utan att man kan komptemplera en del över hur mycket stockholm hunner ändras under ens snart femtio-åriga levnad, elle bara från 2001 då jag, Elsa och barnen lämnade innerstaden och Kungsholmen för Bromma och villalivet. Sexton år under vilka Stockholm snabbt förändras, förtätas och förloras/förstoras. Stockholm City, stationen med plexiglasväggar för att självmordshopparna skall välja en annan lösning, eller bara en annan station.

Stockholm City

Stockholm City

Väl framme i Bålsta så visste jag att jag hade en rejäl promenad fram till industriområdet där bilen stod så det var bara att ta några djupa andetag och kliva av pendeltåget vid Bålsta station klockan 10:35. Jag konstaterade att stationsklockan gick en timme fel men ryckte på axlarna och utgick från att Bålsta kanske ligger i en annan tidszon. De uppträder ju lite så där ute i skogen.

Bålsta station

Det var en promenad där jag gick igenom hela vägen hem i huvudet. VIlka eventuellt lämpliga avfarter jag kunde åka av och vänta på. Jag kom fram till att kyrkorna längs vägen på första halvan av sträckan skulle kunna vara lämpliga stopp. Håtuna kyrka skulle kuna bli fösta stoppet om bilen började koka tidigt men frågan var om jag skulle klara mig fram genom och förbi Eriksunds säteri till nästa stopp som skulle bli Haga kyrka och sedan direkt efter det Vassunda kyrka innan jag skulle vara framme vid Knivsta och en tredjedel av sträckan var avklarad.

Vy från Bålsta

Från Knivsta fram till Gottröra finns det tillräckligt med bred väg och avtagsvägar för att jag skulle kunna köra av där det passade. Så den sträckan gjorde mig inte det minsta nervös. Men den sista sträckningen från Gottröra via Rimbo till hem?
Där skulle det vara smalt och en massa privata tomter längs med vägen. Så planen var att dela upp den sträckan i två kortare, med kanske bara en timmes kylningsvila innan sista sträckan från Rimbo och hem.

Med bilnycklarna i handen

Vid starten i Bålsta

Så klockan 11:04 stod jag med nycklarna i handen och gjorde mig redo för en lång dag och kväll i bilen. Av med jackan, på med solbrillorna och tända upp en cigarr innan jag vred om tändningen och det bar iväg. Det blåste friskt i kupén med alla fyra sidorutor nedvevade och det blåste snart riktigt varmt om benen och fötterna av full fläkt och full värme.
Redan halvvägs till Håtuna kyrka var jag säker på att det skulle bli det första stoppet men när jag närmade mig hade temperaturökningen avtagit och låg på sina normala 90°C vilket gjorde att jag bestämde mig för att stå på.

Det var en märklig känsla att sitta där och vänta på att snabbt få svänga av men inte en antydan till överhettning.
Räckte det med att bli av med värmen genom kupén? Jag stängde av fläkt och värme när det vr två kilometer kvar hem men det fick inte nålen att röra sig. Var det en för kort sista sträcka utan fläkten på? Kanske. Nu står jag här med en bil som inte kokade och måste provåka den lite mer innan jag vet vad tusan som händer med den men en sak vet jag i alla fall. Det var skönt att kliva ur bilen redan 12:37 hemma på gården även om den brutala förartillvaron mellan kall blåst och varm blåst gav min roslande hals en rejäl försämring. Jag har börjat titta på gamla bilderCharles Lindbergh och funderar i riktning mot läderjacka med pälskrage, vadderad pilotmössa med öronlappar och skinnhandskar med styv krage. Det kändes som en rejäl genomkörare för kroppen minst sagt.

Jag lär väl få tillfälle att återkomma i ärendet.

Billös igen

Så var det dags för nästa bil i raden av skrothögar att ge upp. Toyotan började koka på vägen till jobbet för några veckor sedan och efter att ha konstaterat att fläkten fungerade och byte av termostat utgick jag från att det var vattenpumpen som hade gjort sitt. Jag har ju bytt vattenpump på bilar tidigare men när jag sökte efter vilken firma som kunde tänkar ha vattenpumpar tillgängliga så såg jag att det var en annan typ av pump än vad jag stött på tidigare så tänkte jag att jag lika gärna kunde lämna in bilen på reparation. Sagt och gjort så letade jag upp en verkstad i Bålsta då jag hade bilen stående på jobbet och körde ner den dit. Detta var i tisdags och igår onsdag ringer de från verkstaden och berättar att jag behöver förutom vattenpump en ny kylare och byta lambda-sonden och att reparationskostnaderna kommer att överstiga tolvtusen kronor. Jag köpte bilen för sjutusen kronor för ett år sedan och beslutet att det får bli skrotning var inte så svårt. Så nu är man billös igen, med tre timmars färdväg till jobbet med kollektivtrafiken, enkel resa. Vi får väl se hur jag kan lösa det här framöver. Trött på skräpbilar är jag i alla fall.

Försenad är jag på väg igen

Man sitter där i sin lätt rostiga gamla Toyota med hål i avgasröret på E18 på väg norrut och till jobbet i Bålsta. Sen med över en och en halv timme och mins en halvtimme kvar att köra. Då dyker de upp. De ansluter från påfarten från Bergshamra, de har väl kommit med båten till Kappelskär, och de ser ut att ha det bättre än jag. De ser ut att njuta av sommaren och att vara på väg. Min trötthet och frustration över att vara sen till jobbet och alltid i brist av tid till vad det än må vara som borde göras gör mig vansinnigt avundsjuk. Sitta där och vråla i en öppen jänkare, bara några mil kvar till en bil-träff och den kalla ölen.

Arbetspassen den senaste veckan flyter ihop med varandra och jag har svårt att skilja dag från dag. I förmiddags på väg he, från Bålsta funderade jag på att återupprätta den gamla management- & framgångsbokmarknaden med att skriva en ok med titeln Arbetet – Din livsstil med underrubriken Så blir även du en framgångsrik arbetsnarkoman. Nu när jag firat ett år som vanlig heltidsknegare känns det ju lite som en paradox att jag är upptagnare än någonsin men jag har svårt att faktiskt hinna få något gjort.
Jag skulle ta mig tusan ta och skriva den där självhjälpshandboken ändå! Jag menar, min syn på arbete, moral och flit skiljer sig ju från hela min samtid så man skulle ju antagligen kunna generera någon lättkränkt litteraturkritiker ett ulcus perforare. Det vore ett kul projekt. Arbetsfilosofi. Nåväl, de lediga timmar jag har haft den senaste veckan har jag ägnat åt att tvätt upp tvätthögen och att hjälpa Anush med flytten till södra sidan av stan. Packa upp kläder och skor. Nu är jag hemma en stund, och hänger ånyo tvätt eftersom min tvätthög växer fortare än jag hinner tänka.

Åter till den där bilen, den där cabrioleten med finsk flagga i aktern och glada människor i durken. Just nu skulle jag vilja ha den där känslan igen. Känslan av att vara på väg. Den där känslan av att vara on the road och känslan av frihet.

Sko

Finska raggare

Wrenching it out

Det började med en tur till Biltema på morgonen, med knappt dugliga bromsar begav jag mig till Norrtälje och sedan snabbt hem igen. Att byta bromsbelägg ska ju inte vara något större besvär men naturligtvis stötte jag på problem och bromsbeläggen låg på konstant efter bytet. Provkörningen gick ju inget vidare kan man ju säga. Efter att ha kollat in några filmer om bromsarna på min Toyota Corolla och upptäckte då att det var fästen som ska vara fjädrande som är stumma på min bil vilket kunde vara förklaringen. Jag funderade på om detta gjorde att beläggen blev för breda när kalipern inte kan öra sig som det är tänkt så jag plockade ner allt igen och böt bara beläggen på ena sidan bromsskivorna, den sida där bromscylindern sitter och som hade störst slitage. Och se, det verkar fungera.

Där står jag och suckar över ytterligare ett bilproblem
Där står jag och suckar över ytterligare ett bilproblem. Bromsbeläggen bytta, och ombytta igen då det inte ville sig och bromsarna låste sig.

Precis tillbaks från provkörning så kliver jag ur bilen så kommer min granne, Rune T, inglidande med sin prisvinnande Ford. Det kändes nästan som att min bil skrattade åt mig. Ibland känns det mer uppför än man förtjänar.

Runes Ford

Vårkänning i Markim

Så var det dags för den första riktiga vårkänslan. Nästan all snö som kom tidigare i mars har försvunnit och solen ger värme. Eftersom min Toyota ligger i vila med vinglig framvagn så har Anush varit god i överkant och låtit mig låna hennes bil tillsvidare och därför skjutsade jag henne till jobbet i morse. Det gjorde att jag fick möjligheten att komma ut tidigare än vad jag skulle ha gjort annars.

Vår vid Markims kyrka

Indian vs. Victory

När jag besökte MC-mässan igår så hade jag förutom förutom min arbetsrelaterade uppgift också för avsikt att titta närmare på ett par hojar som lockat mitt intresse på senare tid. Harley-Davidson i all ära men vad Polaris har lyckats göra med Victory och inte minst på senare tid med Indian är bra mycket mer intressant. Elnora, världens sexigaste testbänk har stärkt mitt intresse för Indian rejält. Mc-mässan 2011 var första tillfället jag hade att se en Victory i levande livet och de har imponerat på mig sedan dess.

Indian

Då jag hoppas att jag kan hålla min Toyota rullande ett par säsonger till så kanske en motorcykel skulle kunna vara ett skönt sommaralternativ som transportmedel?
Suget finns där påtagligt i alla fall.

Indian

Indian

Indian

Victory

Victory

Indian

Indian

De två motorcyklar som jag idag ser som de två mest intressanta om jag satsar på att köpa en ny hoj nästa år är Indian Scout Sixty och Victory Judge. Lite olika varianter på hojar men med fantastisk utstrålning och mojo. Den mindre Scouten är ju fantastiskt cool men den lite fräckare Judgen ser ju nästan ut som en Dodge Challender redo att spinna loss i ett moln av gummirök. De har sin charm båda två.

En hoj till 2018?. Kanske det. Vi får väl se vad framtiden ger.

Indian

Victory

Karin och raketen

Karins skåpTill min stora glädje har jag delat ett drygt dygn med Karin. Hon har legat sjuk med feber under veckan och var lite låg men enligt uppgift feberfri när jag hämtade henne i Bromma i fredags. Dock hade hon inte återfått någon aptit så vi fokuserade på att köpa glass istället för så mycket mat men kyckling med ris och curry-sås ville hon gärna ha beställt till lördagen. Nåväl, glass och vindruvor är bättre än ingenting och vi hade en mysig kväll i mitt kryp-in. Det var faktiskt fantastiskt att få krypa ner i sängen och ha sin dotter sovandes på armen. Det var väldigt länge sedan senast. Saknar det redan.

I dag hade vi lite pyssel inomhus i första hand. Vi gjorde klart Karins spegelskåp och pysslade med det en liten stund. Sedan ritades det och vi la pussel. Sedan kom vi faktiskt ut en stund. Vi skulle leka kurragömma och Karin ville att jag skulle räkna och leta. Det blev i ärlighetens namn inte så svårt. Jag visade Karin hennes fotspår. De enda fotspåren på hela västersidan av tomten. Då bestämde hon sig för att lägga ut villospår. Så där gick vi omkring i olika mönster och cirklar för att lura varandra i ett senare skede.
Det pysslades även i det fria. En kartong som tidigare huserat en strålkastare till min gamla Skoda, vilken den nya ägaren hämtade i onsdag, blev till en raket och skulle användas ute i snölandskapet. Kvistar skulle stickas in i håret och bli älghorn.
Det verkade vara en ganska pigg tjej i alla fall, men när vi skulle äta mat så kändes hon var och aptiten var fortfarande borta (kan ha berott på att min curry-sås inte riktigt klarade förväntningarnai>) igen. En snabb koll visade på att det var feber igen. Inte mycket men tillräckligt för att ta lite energi av Karin och i bilen hem somnade hon.

Nu ser jag fram emot nästa gång jag får ha henne här igen.

Karin och raketen
Karin och raketen fotograferad med en gammal Polariod-kamera och film från Impossible Project.

Continental 175/65R14

Efter ett dygnspass på jobbet så var det dags att åka hem. Jag kände mig ovanligt trött efter ett dygn på jobbet så jag stannade kvar en stund extra. Det låter kanske lite tokigt men att i lugn och ro få äta lunch med ett par kollegor innan man hastar iväg kan ge den energi som behövs för de 57 kilometrarna hem till Österledinge. Att få lite mat och få skingra tankarna innan man sätter sig en timme i bilen efter ett dygn på jobbet kan vara skillnaden mellan att orka göra något mer den dagen eller inte. Så är man redo att åka hem och kommer ut till bilen och upptäcker att ett hjul är platt.

Just där med ett bagageutrymme som inte går att öppna tappar man lite lusten för den här dagen.
In och flörta lite med chefen och låna boendets buss. Jag måste få med mig garagedomkraften, verktyg och reservdäck till Upplands Väsby i morgon så att jag kan skifta hjulet och få hem kärran.

Nu har jag packat bilen för i morgon och hoppas att det inte händer så mycket mer eller att det skulle bli panikkallt och frysa på igen för nu får jag rulla på udda gummin några dagar.

Alfa Romeo ut, Toyota in

Förra onsdagen när jag slutade jobbet och kom ut till bilen på eftermiddagen så bara försvann kopplingspedalen under min fot när jag skulle starta bilen för hemfärd. Jag fick köra hela vägen, sextio kilometer, utan koppling och försöka kryssa på småvägarna för att slippa korsningar där jag behövde riskera att stanna in så mycket att jag fick stop i maskin. Efter mycket om och men lyckades jag ändå komma hem. Väl hemma tänkte jag mig inte för längre än att köra in skrotet på tomten. Vilket naturligtvis gav mig problem när jag i måndags skulle få ut bilen backandes ut på grusvägen. Det slutade med att jag fick köra ut på startmotorn. Johan tog ledningen i Toyotan och så tog vi oss via de smalaste slingrigaste småvägarna jag har sett här i Roslagen upp till Malsta bildemontering. Det är faktiskt den andra bilen jag skrotar på den här platsen.

När jag väl hade kommit hem förra onsdagen så ringde jag genast till min kollega Ingalill som jag hade jobbat med på tisdagen och då låtit berätta att hon skulle sälja sin Toyota Corolla. Eftersom jag hade jobb i Upplands Väsby torsdag klockan 16:00 till fredag 11:00 och sedan förväntades vara i Västerås en timme senare för jobb hela helgen så fanns det inte riktigt utrymme för tåg– och busstransport. Vi gjorde upp affären på en gång. Så jag kunde rulla hem med bilden direkt. Till skillnad från när jag skrotade min senaste SAAB så hade jag inte så mycket grejer liggandes i baksäte och bagageutrymme så det var snabbt gjort att slänga över det jag hade liggande i Alfan till den nya bilen. Nu hoppas vi att den här tar sig fram ända till besiktningen i september.
Men jag saknar ju redan Alfan. Jag måste ha en Alfa Romeo snart igen. Vilken kul bil det var ändå.

I Alfa Romeo-miljö

Toyota Corolla LXi