Etikettarkiv: Tony Jazbinsek

Sofias dag

Sofia och BellaI dag var det dags att fira Sofia ordentligt.
När hon fyllde år hade jag bara timmar innan kommit hem från Östersund på natten och det blev bara ett kort familjefirande på morgonkvisten.

Nu skulle Sofia bli firad som sig bör av mormor, farmor, farfar, morfar, gammelmormor, faster Carin och hela familjen.

Som en liten bonus så fick Sofia även träffa lite hundar i dag.
Sofia älskar djur men pga sin allergi kan hon inte umgås med djur så ofta.
Nu kom min vän Tony förbi med sin nya bil och då fick Sofia och Erika leka med hundarna Bella och Doris en stund.

Det var väldigt fascinerande att se Sofia gå runt med en Rottweiler i koppel utan att blinka, tack för snälla hundar.
Det är så kul att barnen som inte har några som helst fördomar bara ta för sig med hundarna så fort de blivit lite varma i kläderna.
Inga negativa tankar om att de här djuren är si eller så.
Det är bara pälsklädda kramdjur för flickorna.

Här kommer lite bilder från helgen och förra helgens begivenheter.
Snart är även oktober till ända.
Tiden går snabbare ju äldre man blir.
Så här snabbt har den aldrig gått tidigare…

Bilder:
20101031 Sofia firas
20101031 Tony, flickorna och hundarna
20101030 Scandinavian Guitar Show
201010 Västermo PrataBas-träff

Oldsmobile Vista Crusier

Oktoberhelg

Solen var framme och knappt ett moln i sikte, men nu värmer den inte mycket längre.
Jag och Tony var ute i skogarna norr om Brottby och installerade värmepump på lördagen.
Att jobba ute var faktiskt riktigt skönt men det känns verkligen att sommaren är slut nu.

Det var skönt att det fungerade så pass bra i alla fall. Det kändes faktiskt som om vi gjorde ett bra jobb.

Erika och Sofia hade sina pianolektioner i dag och det är också ett äventyr som tar en stor del av dagen.
Det är dock otroligt mysigt att vara med flickorna när de har sina pianoövningar och deras lärarinna Karina har en enorm förmåga att få med dem och tycka att ganska trista taktövningar är roliga och till och med får dem att be om mer.

♠ Nu när Simon är på ProgPower Europe med sitt band DARKWATER så får jag väl i alla fall flasha bilden på mig och Simon och två andra baskollegor, tagen i förra veckan, för det ser ju nästan ut som en bandbild!

Basister

Tony Jazbinsek

♠ Tony och jag träffades första gången när vi gick i sjätte klass. Tonys ankomst till klassen är en av få händelser som har levt kvar i minnet genom åren
Vi skulle få en ny klasskamrat och vår lärare, Lars Hansson, skulle gå upp till rektorsexpeditionen och träffa denna nya elev och hans far.
Jag och mina bänkgrannar Jerry och Anders kunde naturligtvis inte sitta stilla när vår lärare lämnade klassrummet, vi var alldeles för nyfikna för att kunna låta detta tillfälle för avbrott i skoldagen vara.
Vi sprang upp till rektorsexpeditionen för att se om vi kunde spana in denna nya spännande elev som skulle börja i vår klass.

När vi kom upp till rektorsexpeditionen kunde vi genom glasdörrarna se Tony.
Vi blev mest chockade tror jag.
Tony var då mer än huvudet längre än någon av oss och dessutom var han betydligt mer välväxt än oss.
För oss framstod Tony som betydligt äldre än oss.

Uppspelta till tusen rusade vi illbaka till klassrummet och berättade upphetsat för bänkgrannarna i vår grupp, Lotta och Ninni, att han ”är minst 17 år”
Han är ”hur stor som helst”…och andra överdrifter som vi tyckte var sanningen då.

När vår lärare och tillika klassföreståndare kom tillbaka från rektorsexpeditionen hade vi snackat gruppen samman och vi var helt övertygade om att det skulle vara taktiskt riktigt att få Tony på vår sida direkt. Så vi bönade och bad till vår lärare att vi skulle få Tony i vår grupp, vilket vi var övertygade om skulle stärka vår position i klassen ytterligare.

Om Tony placrades i vår grupp minns jag inte längre.
Men på ett fotografi jag hittade för ett tag sedan som togs på avslutningen av sjätte klass där jag, Jerry och Anders står med armarna om varandra och Lotta och Ninni står strax bredvid. Tony står bredvid oss, en bit ifrån. Men ändå där.

Vi ses igen

♦Det hann gå några år efter det att vi slutade nionde klass och det var dags för en återträff med klassen efter fem år. Det måste alltså ha varit runt 1988 som vi skulle träffas i vår gamla klass på en restaurang i Gamla Stan när Tony hörde av sig igen.
Tony hörde av sig och ville att vi skulle räffas innan vi träffade resten av våra gamla klasskamrater.
Det var starten på nästa fas i vår vänskap.

Tony och jag höll en sporadisk kontakt där vi träffades ungefär vart tredje år och nästan alltid på Tonys initiativ.
Jag levde inte familjeliv under de här åren och det var mycket som hände i livet så vi hade alrig någon tätare kontakt utan det blev som sagt ungefär vart tredje år och försökte rekapitulera våra liv under en kort träff.
Åren gick.

Vuxna män gör saker tillsammans

♣ Någon gång under början av 2003 hörde Tony av sig igen.
Han tyckte att det var dags att träffas igen, det hade hunnit gå rätt lång sedan senaste tillfllet.
Vi träffades på fiket i hörnet Götgatan Folkungagatan och satt och pratade om ganska allvarliga saker och det blev en känsla av att vi borde träffas igen, ganska snart.

Sedan dess har vi haft en regelbunden kontakt och en god vänskap.
Tony är en sån där kamrat som man vet alltid ställer upp om man behöver hjälp.
En viktig och ovanlig kamratskap med andra ord. En sån vänskap man ser till att vårda när man väl funnit den.

Tony-flytt

Jag hjälpte min polare Tony att flytta i dag.
Det mesta var redan gjort så när jag väl anlände så var det lite kartonger säckar och en tvättmaskin kvar att bita i…eller kånka på, rättare sagt.

Kul att Tony och Sussie fått tag på en lägenhet med ordentligt med utrymme. Det behöver de.
Och otroligt skönt att det inte var så mycket kvar att göra när jag kom på plats.

Innan hemfärd i dag så var jag tvungen att ta mig ända ut till Saltsjöbaden för att skruva upp en rumstermostat och driftsätta en värmepump.
Mina egna minnesanteckningar om att aldrig driftsätta på fredagar har nu lett till att jag jobbar på helgerna.
Helt makalöst, jag har lyckats missförstå mig själv.

Det märkliga är att kunderna inte reagerar över det faktum att man arbetar i deras hem på en helg.
Det är i stort sett självklart.
Skrämmande

Tonight the Heaven’s are hung in black

President Abraham Lincoln after reading the casualty reports from the battle of Gettysburg

Skampålen

SkampåleDen här sidan är en dedikation till dem som varit inbjudna till CasselNET LAN-Party men av olika anledningar ballat ur.
Dessa individer blir placerade i skampålen för evig framtid.
Det finns inget sätt att bli raderad från skampålen men man kan få sina uppgifter överstrukna om man utför en handling som gynnar CasselNET LAN-Party på ett bra sätt.

Skammens män:

Följande personer har lyckats vika ner sig i förnedring och kan aldrig mer återupprätta sin status i LAN-spelandets kretsar:

Mikael ”Micke” Lindberg

Tony ”Raggarn” Jazbinsek

Mikael ”Micke” Lindberg

Micke lyckades vika ner sig på självaste speldagen.
Första CasselNET LAN-Party skulle precis ta sin början och Micke lös med din frånvaro.
Jag ringde upp Micke som inte hade hört av sig innan och som med följande förklaring försökte ursäkta sin frånvaro:

”-Jag har lovat min fru att hjälpa henne att städa…i morgon”

Efter dessa ord löpte Rico i det närmaste amok och vilje genast prata med Micke.
Micke stammade sig igenom sina ursäkter men imponerade inte på någon.

Då Micke är diabetiker så hade jag dessutom inhandlat mat och dryck som han skulle ha kunnat åtnjutit under LAn:et men detta tog han ingen hänsyn till.

Tony ”Raggarn” Jazbinsek

Tony hörde inte heller av sig frivilligt.
Jag förstod dock vad klockan var slagen så jag ringde upp Tony dagen innan LAN:et och frågade om hans intentioner.

Gissa min förvåning när ursäkten var att han skulle vara fyllechaffis åt medlemmar i raggarklubben?!

Drinking and driving

Natten till torsdagen åkte en vän till mig av vägen med en hastighet av mellan 100 och 150 km/h och med en hög halt av alkohol i blodet.
Bilen stoppades av en trädstam.
Den person som framförde bilen hade väl vad som kallas för änglavakt.

Utan säkerhetsbälte i en hejdlös hastighet i ett bostadsområde.
Rakt in i ett träd.

Ambulansmännen applicerade en nackkrage och drog ut den medvetslöse föraren ur bilen.
Man letade först efter en passagerare eftersom föraren hade slagit i ansiktet i passagerarsidan och blodat ner i huvudsak den sidan.
Otroligt nog så var de fysiska skadorna begränsade till en kluven överläpp, ett knäckt käke och några lösa tänder.
Det är frågan om man kan ha en sådan tur.

Mer tur…
   …ingen annan människa kom till skada under den oregerliga färden.

Jag behöver inte påpeka för personen i fråga hur djävla oförlåtlig en sådan här händelse är.
De demoner som jagar honom nu sliter honom ändå i stycken av svettig ångest.

Only two things are infinite, the universe and human stupidity, and I’m not sure about the former.

Albert Einstein