Etikettarkiv: Tomas Ruudh

Minolta SRT101

Min Minolta SRT101 köpte jag av min vän och tidigare chef Tomas Ruudh. Det hade varit hans morfars kamera och jag fick kameran med både standard objektivet, ett MC Rokkor ƒ1.7/55mm och ett Tokina ƒ3.5/200mm teleobjektiv. Den här kameran är lite av en favorit bland mina analoga kameror. SRT101 påminner mig mycket om mina Yaschica TL Electro X. De är stora, stabila och underbara att hantera om man som jag har stora händer. SRT101 är i mina ögon till och med en mer komplett kamera än den senare pro-modellen X-700 som jag också har haft en gång i tiden. Den här arbetshästen har nämligen allt utom en funktion för dubbelexponering. Men att kunna låsa spegeln i uppfällt läge (precis som på Yashica TL Electro X för övrigt) är en mycket användbar funktion och framkallar en hel del villhöver-känslor för att prova gamla extrema vidvinkelobjektiv som inte kunde användas utan att fälla upp spegeln som annars var i vägen.

Om man är intresserad av Minoltas kameror så rekommenderar jag et besök på The Rokkor Files där du hittar – inte allt men mycket information om Minolta kameror, objektiv och tillbehör. Om jag inte hade hittat min första systemkamera på pantbanken och därmed köpt det första som jag hittade inom min komomiska ram så hade Minolta kunnat bli mitt första alternativ. Det är så mycket intressant med Minolta kameror och både kvalitativt och ergonomiskt så ligger de definitivt på topp under många många år när kameror var mekaniska och de byggdes för att hålla. Dessutom skulle man kunna skaffa sig en extremt unik och högpresterande utrustning med exempelvis ett lämpligt Minolta-hus, kanske en Minolta XD11 samt ett Sankyo Kohki objektiv. Det skulle ju vara riktigt häftigt.

Minolta SRT 101

Istället för arbete på Marholmen

Vilken sommardag, underbar och inte blev det sämre av att jag fick möjligheten att tillbringa den på Marholmen tillsammans med några av mina kollegor från Rånäs behandlingshem. Det har inte varit så mycket av social gemenskap för mig i år. Närmast obefintligt faktiskt borträknat grillkvällen med Tomas för snart två månader sedan och min senaste resa till Kenya. Annars är jag på jobbet eller dödsknarkartrött i lägenheten.
Nu hadde Sanna samlat oss nio stycken av styrkan och dagen började perfekt med en lång och ostressad frukost. Vi satt närnare nittio minuter och åt och pratade vid furkostbuffén innan vi gick vidare för att köra lite båtorientering. Tremannalag, tre båtar, och jag skötte kommandot i vår lilla burk. Vi hade en grym effektiv plan och var 20 minuter i i mål före andra båt och 40 minuter före tredje och sista båten. Vid sex olika bojar hade man hängt olika ledtrådar till tre olika frågor till svaren på ett land, ett årtal och en person. Sedan på boj nummer sex så fanns en utslagsfråga som skulle fälla avgörandet om två eller fler lag hade samma antal rätt på de tre ledtrådsbundna frågorna. Långt före de andra lagen som sagt men tiden hade ingen betydelse. Utslagsfrågan var det som lurade oss på förstaplatsen och gav oss en sur andraplats…så vi som är dåliga förlorare gjorde nya försök…jag berättar mer om det i morgon.

Rånäs behandlingshem på Marholmen

Rånäs behandlingshem på Marholmen

Rånäs behandlingshem på Marholmen

Rånäs behandlingshem på Marholmen

Rånäs behandlingshem på Marholmen

Rånäs behandlingshem på Marholmen

Rånäs behandlingshem på Marholmen

Rånäs behandlingshem på Marholmen

Hemma i kulan

Hemma i kulanFortfarande nio veckor efter att lägenheten städades så håller jag på med att flytta in. Nu är det väl de sista saker som skall plockas upp och ställas på plats, inrett och klart. Snart kan jag nog se det här som ett hem att komma hem till i ro. För ett tag framöver. Tavlor skall upp på väggarna och det är ju en del pyssel. Fotografier, konst och brev i en salig blandning som skall upp på väggarna, såväl här i Uppsala som tas med ner till Kisumu.
Det känns skänt att det mesta faller på plats här i Uppsala med samtidigt så känns det vemodigt att flytta ut från Johan efter att ha huserat där i fyra och ett halvt år. Redan nu börjar det dessutom bli dags för att söka en ny bostad till februari 2020. Med lite tur så kanske jag kan komma lite närmare Stockholm, steg för steg. Vi får väl se hur det går framöver. Nu när jag bor i Uppsala är jag dessutom granne med Tomas min gamle chef på SBA en gång i tiden. Jag åkte förbi Tomas härom dagen och det var trevkigt att hänga tillsammans igen.

Landsvägsvecka

Efter mitt debacle med bilen så bestämde jag mig för att ge mig ut och testa den ordentligt. Som om vore jag en Gilles Villeneuve susandes efter landsvägarna mellan Roslagen och Bålsta och genom Märsta och Sigtuna och allehanda småhålor däremellan.
Inte en tendens till att bilen skulle börja koka igen, så efter femtio mil på ett drygt dygn så tog jag bilen ner till Nynäshamn för att fira min mor på födelsedagen och sedan åkte jag upp till Bromma och gav Karin hennes presenter, hon fyller ju nio år vår Liss-Karin nu på söndag.
Bilen tuffade på.
På torsdagsmorgonen åkte Gunnar in på Karolinska för operation och jag håller tummarna på ett snabbt tillfrisknande. Efter att ha blivit sövd en gång i mitt liv är det inget jag önskar någon. Svagheten i kropp och tanke efter uppvaket. Smärtan i såren. Nej, som sagt. Det är ingen känsla jag önskar någon. Dock var det en trevlig bonus att få träffa herr och fru Anders Casselbrant hemma hos mor.

Det har blivit långt mellan gångerna sedan vi slutade jobba ihop men i tisdags så lyckades vi få till det i alla fall. Alltid trevligt att träffa Tomas och nu hoppas jag verkligen att vi kan hålla träffarna tätare framöver. Det känns som om det bara tar vid där vi slutade senast när vi ses.

En natt i Uppsala

Det var ett bra tag sedan vi träffades så jag var väldigt glad att vi nu äntligen (i lördags) fick en chans att dricka öl, äta gott och vara två gamla vänner en stund utan yttre inblandning. Det är två år sedan vi hade chansen att träffas senast och mycket vatten hinner rinna under broarna. Men Tomas har en speciell plats i mitt hjärta och det är alltid trevligt att träffa honom.

Tomas Ruudh

Semester på Kos

KosPrecis hemkommen från ön Kos i Grekland sitter jag nu framför min dator ånyo och försöker uppdatera med lite nyheter. Det har varit skönt att ha haft en helt orörd semestervecka utan dator, nästan helt utan telefon och endast med några kollegor.
Att ha kunnat styra sina dagar i ultra rapid mellan hotellrestaurangen och skuggan på terassen har varit precis vad ”doktorn ordinerade” och jag är mycket tacksam att min arbetsgivare gav mig chansen att komma med på den här resan.

Värme sol och bad men även lite boule-spel och plump i gammal god SBA-anda.
Dåliga förlorare har vi massor av men vi har också sanslöst mycket gott humör och en skön stämning. Jag, Tony och Robin camperade ihop hela veckan och fick se massor av Kos.

Från Kefalos till Kos for vi under ett par äventyr med fyrhjulingar och med bil. Den grekiska trafiken bjuder på spänning och underhållning av det mer avancerade slaget och plötsligt framstår kaoset i innerstadens Stockholm en fredagseftermiddag som rena ordningsfestivalen.
Vi har ätit gott och mått som kungar.
Det har varit en kanonvecka på alla sätt och viss helt enkelt och nu startar verkligheten upp igen så sakteliga.

När vi kom ner till vårt hotell, Norida Beach Hotel på fredagsnatten så var det inte mycket mer än att slänga oss i säng och sedan ge det en ny fräsch helgstart på lördagsmorgonen.

Sedan umgicks vi på hotellet och även på den lokala nattklubben fram till på tisdagen då vi i samlad tropp gav oss iväg på ”quad bikes” mot de västliga delarna av ön. Jag och Tony såg till att vinka av de andra badankorna efter lunchen och vi gav oss av på egna äventyr upp i bergen och susade i makligt tempo fram på de dammiga stigarna endast i konkurrens med några getter på vägen.
Vi hade en skön dag för oss själva jag och Tony och fick smyga runt bäst vi ville, vilket passade oss alldeles utmärkt.

BluefishPå onsdagen så tog vi det mycket lugnt innan vi på torsdagen åter igen gled iväg som vägens kungar, nu i bil mot staden Kos och dess myllrande blandning av stads- och hamnliv.
Det var mycket trevligt och vi fick chans att bara ta det lugnt och under tiden som Robin njöt av solande på stranden så letade jag och Tony efter öns ikonmålare.
Först började i stadens ena utkant och började sakta fråga mig fram bland hotellpersonalen. På Kos östra del viste hon inte riktigt men jag fick ett ortsnamn som skvallrade om meventuellt andra sidan staden. På västra sidan av Kos så stegade jag in på ett annat hotell och försökte se om jag kunde komma närmare sanningen. Den lokala personalen har verkligen andra upplevelser av avstånd, det är 42 kilometer mellan Kefalos och Kos så när jag fick svaret att jag var mer ller mindre vilse och att det låg ”far away” så innebar det några kilometer till det.

Inte myckt att orda om och jag och Tony lyckades lokalisera rätt bergsby men och skyltarna mot ”Icon Painter” men skyltarna upphörde tillsammans med alla andra spår mitt i bergsbyn, så vi gav upp och körde ner mot stan igen och hämtade upp Robin och satte oss och njöt av en god middag i hamnen istället.
Nog så gott alternativ.

Quad-Rolle

Road Trip – Mariestad

Hemma igen efter ett par dagar på vägarna.
Nu blev det övernattning och arbete i Mariestad.

Vi kom ner till Mariestad vid 11-tiden på tisdagen och lämnade efter lunch i går onsdag. Jag och Tomas lämnade Mariestad tog oss vidare till Laxå istället. Dels för att inte trampa varandra i hasorna i Mariestad och dels för att komma en bit på vägen hemåt.

Det blir nog dags att åka på en tur igen snart. Det är trevligt att kunna fokusera helt på jobbet ett par dagar samtidigt som man saknar sina barn men det blir mysigt när man kommer hem igen.

Meijers Place

Lofsdalen 2011

PiloterInnan jag gav mig av till Gotland för att arbeta så var vi iväg hela firman till Lofsdalen för lite rekreation och social samvaro.

Vi samlade ihop styrkorna under förmiddagen.
Jag hämtade upp mina skånska kollegor, Daniel, Christian och Dan, på Arlanda och forsatte sedan mot Uppsala.
I Uppsala plockade vi över min och skåningarnas packning till Tomas bil. Sedan packade vi in oss själva, fem man, i hans kärra för vidare färd norrut.

Strax utanför Gävle mötte vi nästa bil, med Conny och Micke.
Lite omflyttningar och sedan var vi på väg i en tvåbilskaravan till McDonalds i Söderhamn innan vi siktade in oss på Lofsdalen.

TomasVäl framme på plats fick vi äntligen göra oss hemma i Lasses hus, och vilket hus sedan! Det var mer än en liten vinterkula minst sagt. Det var ett fantastiskt vinterslott som vi fick äran att dela med Lasse en helg.

På fredagen roade vi oss med god mat, kortspel, jobbsnack och samkväm,
Vi bodde in oss ordentligt med två gubbar i varje rum och alla fick en rejäl nattsömn inför lördagens strapatser.

På lördagen hade vi snöskotertur på schemat.
Vissa hade aldrig tidigare kört skoter och några andra hade som jag kört några gånger och somliga var vana skoterchaufförer. I släptåg på en van guide gav vi oss av över Lofssjön, där vårt första stopp skedde på grund av undertecknad.
Jag hade min kamera runt halsen och när jag försökte gasa med vänsterhanden för att kunna plåta med högerhanden. Då lyckades jag slå ner avstägningsknappen av misstag och min skoter dog.
Jag trodde att knappen var en fjädrande variant så jag kollade aldrig om det gick att dra upp den igen. Så jag började försöka starta skotern utan vidare framgång.
Jag provade med och utan chok. Kollade om det fanns soppa och pysslade omkring lite i största allmänhet.

Efter en fem sex minuter började jag fundera på om ingen saknade en skoter?

Efter ytterligare en stund började jag ställa in mig på att ingen skulle komma tillbaka och att jag snart kunde börja min vandring tillbaka till skoteruthyrningen!
Efter ett tag hördes en skotermotor vråla över isen, vår guide hade till sist insett att det saknades en skoter.
Jag skämdes inte så lite när det visade sig att det bara var att återställa avstägningen!
Men det kände jag var glömt drygt tio minuter senare när Conny körde av ena batterikabeln. Sedan rullade det på rätt bra, den mjuka blöta snön gjorde att vi skar ner med banden ett par gånger men vi höll bra snurr på grejerna i det stora hela.

Nästa år skall vi försöka göra om det lite tidigare på året så att vi får snö så det räcker till för att köra oss fullständigt slut.

Snowmobile

Snowmobile

Destination Gotland

Destination GotlandJag och Tomas åkte ner till Gotland i måndags för att samla ihop det lokala lager vi har haft på ön efter att vår kollega slutat.
Vår plan var att tömma lagret och försöka sälja av så mycket som möjligt innan vi skulle åka tillbaka till fastlandet igen.

Bara att hitta visade sig vara en historia för sig.
Vi hade fått uppgiften att vi skulle knappa in ”Slattflis hage” på vår GPS när Tomas ringde och bokade vandrarhemsrummet åt oss.
Dock visade det sig att ”Slattflis hage” inte bara var okänt för den elektroniska apparatur vi hade till hands utan också var okänt för de gotlänningar vi frågade.

Tack vare vår tidigare kollega på ön, Thomas Larsson, så lyckades vi till sist hitta fram med hjälp av hans guidning.

Skyltarna kallade det för ”Traume” och inte en skylt med ”Slattflis hage” någonstans.
Dock visade det sig att vandrarhemmet var en del av Visby AIKs idrottsanläggning i Traume

Mystiskt hela affären med adressen, men efter lite sökning på nätet så hittade jag följande:

Traume Vandrarhem ligger 8 km utanför Visby innerstad, kör väg 142 mot Burgsvik. Avtagsvägen mot Traume är skyltad med Traume Vandrarhem.
I en GPS använder du adressen ”Slättflishage” och kör vidare en liten bit på vägen när din GPS talar om att du är framme.”

Det heter tydligen ”Slättflishage”.
Märkligt att missa det vid en bokstavering kan jag tycka!

Noterar att gotlänningar hatar alla fastlänningar.
Vi kanske inte skall spendera en massa semesterpengar där vi inte är önskade?

Destination Gotland

Väl hemma visade Karin och Sofia sina påskpyssel från respektive skola. Mycket fina och söta pyssel.
De målade äggen var av högsta klass!

Flickorna

Skåneresan – februari 2011

Hemkommen från förra veckans skåneresa med jobbet och redan har man börjat jobba igen. Det känns lite som om det inte har hunnit varit något ledigt överhuvudtaget.
Men det har hunnit hända en hel del under den gågna veckan och när jag till slut i tisdags kom hem till familjen så var det otroligt skönt att se dem igen och det verkade som om mina barn hade saknat mig massor.

Jag kom på att jag inte skrev något om konserten med ”Gunnar Källström och Fridens Liljer” den första februari!
Jag nämnde det som hastigast här; Sunken på Solvalla, men jag hann inte skriva något om det då.
Se dem på TV4’s frukostprogram här. Martins insats på gitarr var naturligtvis lysande som alltid.

Fridens LiljerDet var en trevlig kväll och efter spelningen så hängde vi med Gunnar och bandet på KGB-bar där vi satt och snackade en stund innan det var dags att bryta upp.
Bild från samlingen i baren finns på:
http://www.facebook.com/photo.php?pid=6041830&l=617ca31e02&id=537949352

Söndagen sjätte februari plockade jag upp min kollega Pontus i Sundbyberg innan vi gav oss av ner mot Viken, strax söder om Höganäs.
Vi hade första kvällen i lugn och ro innan våra kollegor kom ner på måndagen och vi hann komma i ordning för veckan.
På måndagen började jobba men det var inte utan en känsla att våra kollegor på plats i Skåne helst inte ville ha oss där.

Arbetsveckan kunde ha flytit på bättre för mig men nu är det en ny vecka och nya tag.

På torsdagen tog jag mig till Hässleholm.
Mina kollegor skulle fortsätta vidare till Uppsala men jag skulle sluta upp med Mike på Hotell Statt i Hässleholm tillsammans med min kollega Tomas från Gotland, en gammal hässleholmare faktiskt.
Jag hann inte mycket mer än in med grejerna på hotellet så bröt det ut en Pratabasträff i lobby-baren.
Till och med min kollega Tomas är ju gammal basist så det blev en basistträff med både pratabasare och icke pratabasare.

På fredagen jobbade jag och Tomas i Hässleholm, men det gav ingen vidare mersmak och på eftermiddagen begav jag mig vidare till Quality Grand i Kristianstad.
Mike och jag hade en övernattning kvar innan det var dags för 50-års festen hos Anders O. EngbergBrunnen i Arkelstorp.

Efter en ganska händelsefattig stund på O’Learys så satt vi och snackade på hotellet istället tills det var dags att knoppa in.
På lördagen var det inte så långt att ta sig till Oppmanna prästgård där vi skulle bo efter festen.

Rolle i Oppmanna

♥ På lördagskvällen var det så dags för 50-årsfirandet av Anders O. Engberg.
Brunnen i Arkelstorp visade sig vara en mycket trevlig lokal i mysig omgivning. Tidigare kom man hit för att dricka brunn, läs mer om det på http://www.brunnen.nu/Brunnens_historia.shtml.

Det blev en trevlig kväll med mycket musik och sång.

Anders band ”Storybook Children” öppnade muciserandet med ett i det närmaste full-set.
Sedan fortsatte Anders med sitt band Upmann Electric Blues Band.
Också blues-bandet spelade ett rejält set.

Sedan spelade allehanda musikaliska gäster för Anders och oss andra.
Vid det bord där jag och Mike hade placerat oss hamnade bland andra Sven Bornemark och en vissångargrupp vilket ledde till att t.om. jag gav hals och sjöng med lite då och nu.
En sprid repertoar som t.om. gav oss en kinesisk version av ”En natt i Moskva” (Подмосковные
Вечера
).
Märkligt men inte desto mindre roligt.

Lite senare under kvällen blev det lite lägereldssång runt vårt bord med sjöna sångstämmor och fantastiska röster och gitarrkomp.
Riktigt mysigt.

Musiker

♦ Efter att ha sovit i prästgården, i en likadan soffa som jag själv hade i slutet av 70-talet, så var det tidig uppstigning och jag och Mike slängde i oss ett par koppar kaffe innan vi gav oss ut på vägarna hemåt.

Ett snabbt frunch-stopp i Örkelljunga på McDonalds för lite bränslepåfyllnad så var man klar för vidare hemfärd.
Det blev en lugnt resa, både jag och Mike höll ett lugnt tempo på motorvägen eftersom det var vintirgt på sina ställen.
Väl hemma igen så kunde jag konstatera att det blev exakt 600 kilometer (373 miles) från Oppunda till Komministervägen i Bromma.

Det hann bli en massa mil den här veckan.
Nu skall jag jobba hemma ett tag.

Drive-by Photo Shoot