Etikettarkiv: taxi

Våren har kommit för att stanna

Vårfika i solenDet känns verkligen som om våren har kommit för att stanna nu, den kalla duggregnande valborg är avklarad med eld och springande barn i kvällsbelyst gräs.
Nu är det spadtag i gräsmattan och plattknackning i hallen och väggrivning i badrum som skall klaras av under den solbelysta säsongen.

I dag passade vi på att ta en fika i trädgården tillsammans, jag och Elsa.
Det blir inte så ofta så det gäller att gripa tillfället i flykten.

I fredags fick jag ett brev från min fd. arbetsgivare och åkare, som tänker vägra att betala ut min sista lön. Han tänker inte heller betala min inarbetade esemesterersättning eller min inarbetade dricks sedan sju månader.
Han är naturligtvis en liten patetisk figur som försöker sig på att lura mig.

Vi får väl se om han kommer på bättre tankar.
Han kommer ju att få vandra hela den juridiska stigen när det gäller arbetsrätt i alla fall.

Till den dag då detta har löst sig och jag har fått mina pengar så kommer jag att göra vad jag kan för att rekommendera folk att undvika anlita Transfer Taxi (STT) och SverigeTaxi.
Tills vidare satsar jag min tid på min nya arbetsgivare och hoppas på ett trevligare samarbete hos dem.

Bilder:
2010 April, vårmånad

Fire

Nytt jobb

Inte bara jobb på firman som rör sig i positiv riktning just nu.
I tisdags blev det klart med nytt jobb också.
Jag startar igång efter påsk med nya utmaningar och hoppas att jobbet som säljare skall passa mig bättre än jobbet som taxichaufför.

Det verkar i alla fall finnas möjlighet för en mer positiv löneutveckling om jag uttrycker det aningen försiktigt.

Jag hade efter kontakt på telefon blivit inbjuden för en intervju på lunchrestaurangen Druvan i Järfälla och hade förväntat mig att träffa en arbetsledare där.
Istället dök det upp tre stycken arbetsledare.
Vet inte om det är en social störning eller talang, men det passade mig minst lika bra som att det bara kom en.
Lunchen avlöpte bra och tre handskakningar senare så var det klart.

Lite lugnare

Per HanI går tog jag det lite lugnare. Efter en februari med myckat jobb så skulle jag i går hämta Noa så att han och Carl kan träffas lite under sportlovet. Carl hängde med och vi följde med Per ner till replokalen en sväng innan vi åkte hem.
Per hängde med så vi satt och pratade och tog det lugnt några timmar, kändes som det behövdes, att varva ner lite.

Jag räknade på hur mycket jag jobbade i februari och resultatet blev:
198 timmar taxikörande.
146 timmar har jag ägnat installationen i Hölö.

Det är mycket arbetstid men det känns bra att jag tog första helgen i februari ledigt, annars hade det blivit ännu mer jobb till i stort sett ingen nytta. Just nu håller jag på att söka lite tjänster, det skulle sitta bra med ett jobb med fasta arbetstider med något slags lön för mödan.
Tog mig till och med tid att öva lite på basspelandet i går.
Det kändes riktigt bra i fingrarna.

Taxidagboken & Antisemitism

01:55, Klockan 00:37 får jag ut en förbeställning från Arlanda, jag åkte upp och väntade på kunden som skulle komma 01:10 men 01:55 gav jag upp och satte mig i bilen, bommade körningen och loggade ut mig för natten.
Hemma två timmar efter att jag tagit emot körningen.
Inkomst för mina sista två timmar, 0 kronor.
Utgifter för åkaren, kostnaden till LFV för hämtningen på Arlanda, bensin, kilometerkostnaden på bilen.
Lysande!

I Studio EttP1 i Sveriges Radio i veckan hade man ett längre repotage angående de trakasserier som den judiska befolkningen i Malmö har drabbats av och kanske framför allt ur vinkeln att Ilmar Reepalu hade ansetts kommentera dessa trakasserier på ett inte helt korrekt sätt.
I studion hade man med nämnda Reepalu samt en representant från den judiska församlingen i Malmö.
Efter att ha debatterat och diskuterat problemet fram och tillbaka en längre stund så ställer den kvinnliga studioreporten frågan till representanten för den judiska församlingen om vad de själva kunde ha gjort för att undvika trakaserierna.

Prova att använda samma fråga om det hade gällt en kvinna som blivit misshandlad av sin man, eller ett barn som blir mobbat i skolan.
Vad hade du själv kunnat göra för att undvika att bli trakasserad?
Skulle inte tro det va!

Otroligt smaklöst!

Länkar:
Studio Ett – torsdag 25 februari
Israel Defense Forces

Vilken vecka

Tonon FortyDet har varit en händelserik och full vecka.
Två installationer i Hölö och så mycket taxi som jag bara hinner.
Har noterat att åldern nu absolut sätter gränser för vad man orkar med. Att sova tre fyra timmar per natt är inte längre möjligt. Ett par nätter i rad sedan så orkar jag helt enkelt inte längre.
Nu för tiden så måste jag ha en sju åtta timmars sömn åtminstone två gånger i veckan.
Just nu finns det dock inte tid för det riktigt.

Nu när jag knappt är hemma så träffar jag nästan inte barnen alls.
Sofia tycker att hon aldrig får träffa mig, vilket just nu stämmer rätt bra med sanningen tyvärr.
Tyvärr är det lita dubbla känslor inför att komma hem när man vet att man har jobb att göra, nu när jag skall sitta och ta hand om kvittoredovisningen från veckans taxikörning så har Karin fått springa in och börja röja i mitt rum fyra gånger nu. Jag får liksom inte göra det som måste göras när jag väl är hemma, vilket är oerhört frustrerande.
Jag skulle behöva ägna lite tid åt både kundbesök och offerter, men just nu finns det inte en chans.
Jag kan inte lägga tid för ens ett kundbesök i veckan.
Det gör naturligtvis situationen ohållbar, men det går helt enkelt inte.

Två fastighetsinstallationer i Hölö den här vecka som sagt. Det verkade rulla på bra till en början trots en ny elektriker och de praktiska problemen med att förflytta ett hlavt ton värmepump i djupsnö.
Vi hittade en lokal firma som kunde hjälpa oss att lyfta in värmepumparna på plats med kranbil. De sista metrarna fick vi ta med hjälp av att trycka in skidor under pallarna och dra dem genom snön.

Två maskiner på 29,9 respektive 19,9kW som installeras med ackumulatortankar tillsammans med de befintliga oljepannorna.
Den här gången har jag själv inte gjort systemlösningarna.
Och gissa…jo visst. Ett hyreshus i Hölö med fem lägenheter har nu stått kallt sedan i fredags.
En hel arbetsdag gick åt på lördagen för felsökning. Jag fick ut en av rörmokarna på plats men det gick inte att lösa. Vi åkte hem på lördagskvällen när vi trodde att vi hade löst problemet och vi fick oljepannan att värma ackumulatortanken.
01:40 ringde en av hyresgästerna och meddelade att det fortfarande är kallt.
Jag förstår inte varför och systemlösningen är ljusår ifrån hur jag själv hade löst problemet så jag har svårt att bena ut vad som felar.

Tyvärr blir det väl ett dyrt kalas med elelement till alla hyresgäster.
Och lärdomen den här gången är naturligtvis att jag skall göra systemlösningarna själv, oavsett komplexitet på anläggningarna.

Det som skulle ha varit klart nu är alltså inte nära att vara klart eftersom vi inte har funktion och dessutom ägnat stora delar av lördagen åt att riva den installation vi gjort.
En djup suck, ett konstaterande om alltings djävlighet och nya tag på måndagmorgon.

Pappa det känns som om du åker till ett annat land. Du är borta så länge!

Sofia

Lite gnissel och gnäll

Känner att jag måste skriva av mig lite. Det har varit en jobbig vecka och nu börjar det bli komplicerat.
Sitter och tittar på en fot med en stor stortå och fyra blå tår.
Det satte igång ett giktanfall i början på veckan och jag har inte haft mediciner hemma. Ibland fungerar det bromsande att ta Jictin i stora överdoser när anfallet börjar för att få det att klinga av på några dagar.
Den här veckan har jag inte haft tid att försöka få tag på Jictin men idag blev det ohållbart.
Gikt ger en sanslös smärta och beröringskänslighet och ikväll har det stegrats så jag klarar inte att stödja på foten ordentligt, jag har visserligen haltat hela veckan men nu kom jag knappt ur bilen.

Inflammationen hinner bli rätt kraftig under ett ”skov” och de senaste dagarna har det varit vid flera tillfällen då inflammationen påverkar allmäntillståndet så mycket att jag får feberstunder, inte så långa men rätt jobbiga när de sätter in.

Inget Jictin har jag fått tag på heller.
På hälsokostaffären vid Brommaplan hade de fortfarande inte tagit in Jictin vilket de lovade sist jag var där.
i Rotebro hittade jag det senast.
Väl inne i köpcentrat så visade det sig att de hade rivit hela den del där hälsokostaffären låg. Jag hade sådan svår smärta att jag hade svårt att ta mig ut till bilen igen och när jag väl kom dit så höll jag på att kräkas av smärtan.

Sedan hade jag inte tid att jaga längre. Mitt arbetspass skulle börja, och hela förmiddagen hade jag suttit framför en värmepump och tittat på staplar över driftdata.
Nu får jag lite panik för jag vet inte hur jag skall klara morgondagen.
Jag har nu ingen möjlighet att få på mig en sko på foten igen och att köra med bara strumpa är det lite för kallt för, även om jag bara skall jobba fyra fem timmar i morgon kväll eftersom Elsa jobbar kväll.
Det är för mycket kvar att köra in den här veckan och eftersom Elsa jobbade i tisdags så har jag redan fått boka upp helgen också. Det funkar helt enkelt inte att inte jobba i morgon.
Jag har bara kört in drygt 27 timmar den här veckan, måste till åtminstone det dubbla för att det inte skall bli problem.
Just nu ser jag inte ens hur jag skall kunna ta mig till Rotebro och hämta bilen.

Just nu vet jag inte ens hur jag skall ta mig in till sängen…

Taxidagboken – Söndag

I Gävle00:52, lördag. Strax söder om Gävle rusar en räv rakt över vägen. Jag får hastigt bromsa in och jag förbannar det svaga helljuset som gör allting grått och otydligt.
Halvljuset är starkare men lyser upp kortare sträcka.
Räven kommer över vägen och jag kan fortsätta tillbaka mot Stockholm.

Lyssnar alltid på P1 när jag sitter i bilen. Tycker dock att kulturbevakningen oftast är ganska trist och enformig.
Det är samma navelskådande typer som kommer till tals hela tiden.
Kultureliten har lyckats få mig att alltid tolka ordet ”sorglustig” som tråkig och pretentiös.
Jag saknar humor och självdistans i svensk kultur.
Särskilt hos ”kulturproffsen”

Vad är det som händer?

Det har varit en helt obeskrivbar vecka.
Elsa blev i mitten av veckan så sjuk att hon låg på golvet och inte kunde resa sig av smärtan.
En ambulansfärd, två akutbesök senare…och vi vet fortfarande inte vad som hände.
Nu har det snart gått en vecka och Elsa verkar ha hämtat sig helt och hållet, men med tanke på den smärtan hon kände och sedan hur sjuk hon blev av morfinet så känns det bara tomt att inte veta vad nästa steg är!

Skall vi bara gå och vänta på att det händer igen?

Till råga på eländet så fick jag motorstopp på bilen när jag var på väg hem.
Elsa ringde och förklarade gråtandes att hon låg på köksgolvet och inte kunde resa sig av smärtorna, så jag satte av hemåt så fort jag kunde och vågade i snöstormen.
Direkt efter avfarten vid Solvalla så fick jag motorstopp.
I det läget kändes det inget vidare kan jag säga. Efter ett par minuter gick bilen igång igen men det var en kortvarig lycka.
Mitt på Bällstavägen där trafiken är tät och vägen smal bredvid Bromma flygfält, där stannade den igen.

Efter att lyckats få igång bilen igen så kom jag faktiskt hem innan ambulansen dök upp.

Så efter all stress över Elsas tillstånd så skulle bilen bärgas till verkstad också.
Det tog ett antal timmar att dra bilen ända ut till Wäsby.
Ingen verkstad i Bromma/Vällingby ville eller kunde ta den tidigare än på ett par veckor. Så det fick bli vår ordinarie verkstad vid InfraCity.

Tror att det hela tog en fem sex timmar totalt.
Det visade sig vara en trasig bränslepump.