Etikettarkiv: Sundbyberg

Skåneresan – februari 2011

Hemkommen från förra veckans skåneresa med jobbet och redan har man börjat jobba igen. Det känns lite som om det inte har hunnit varit något ledigt överhuvudtaget.
Men det har hunnit hända en hel del under den gågna veckan och när jag till slut i tisdags kom hem till familjen så var det otroligt skönt att se dem igen och det verkade som om mina barn hade saknat mig massor.

Jag kom på att jag inte skrev något om konserten med ”Gunnar Källström och Fridens Liljer” den första februari!
Jag nämnde det som hastigast här; Sunken på Solvalla, men jag hann inte skriva något om det då.
Se dem på TV4’s frukostprogram här. Martins insats på gitarr var naturligtvis lysande som alltid.

Fridens LiljerDet var en trevlig kväll och efter spelningen så hängde vi med Gunnar och bandet på KGB-bar där vi satt och snackade en stund innan det var dags att bryta upp.
Bild från samlingen i baren finns på:
http://www.facebook.com/photo.php?pid=6041830&l=617ca31e02&id=537949352

Söndagen sjätte februari plockade jag upp min kollega Pontus i Sundbyberg innan vi gav oss av ner mot Viken, strax söder om Höganäs.
Vi hade första kvällen i lugn och ro innan våra kollegor kom ner på måndagen och vi hann komma i ordning för veckan.
På måndagen började jobba men det var inte utan en känsla att våra kollegor på plats i Skåne helst inte ville ha oss där.

Arbetsveckan kunde ha flytit på bättre för mig men nu är det en ny vecka och nya tag.

På torsdagen tog jag mig till Hässleholm.
Mina kollegor skulle fortsätta vidare till Uppsala men jag skulle sluta upp med Mike på Hotell Statt i Hässleholm tillsammans med min kollega Tomas från Gotland, en gammal hässleholmare faktiskt.
Jag hann inte mycket mer än in med grejerna på hotellet så bröt det ut en Pratabasträff i lobby-baren.
Till och med min kollega Tomas är ju gammal basist så det blev en basistträff med både pratabasare och icke pratabasare.

På fredagen jobbade jag och Tomas i Hässleholm, men det gav ingen vidare mersmak och på eftermiddagen begav jag mig vidare till Quality Grand i Kristianstad.
Mike och jag hade en övernattning kvar innan det var dags för 50-års festen hos Anders O. EngbergBrunnen i Arkelstorp.

Efter en ganska händelsefattig stund på O’Learys så satt vi och snackade på hotellet istället tills det var dags att knoppa in.
På lördagen var det inte så långt att ta sig till Oppmanna prästgård där vi skulle bo efter festen.

Rolle i Oppmanna

♥ På lördagskvällen var det så dags för 50-årsfirandet av Anders O. Engberg.
Brunnen i Arkelstorp visade sig vara en mycket trevlig lokal i mysig omgivning. Tidigare kom man hit för att dricka brunn, läs mer om det på http://www.brunnen.nu/Brunnens_historia.shtml.

Det blev en trevlig kväll med mycket musik och sång.

Anders band ”Storybook Children” öppnade muciserandet med ett i det närmaste full-set.
Sedan fortsatte Anders med sitt band Upmann Electric Blues Band.
Också blues-bandet spelade ett rejält set.

Sedan spelade allehanda musikaliska gäster för Anders och oss andra.
Vid det bord där jag och Mike hade placerat oss hamnade bland andra Sven Bornemark och en vissångargrupp vilket ledde till att t.om. jag gav hals och sjöng med lite då och nu.
En sprid repertoar som t.om. gav oss en kinesisk version av ”En natt i Moskva” (Подмосковные
Вечера
).
Märkligt men inte desto mindre roligt.

Lite senare under kvällen blev det lite lägereldssång runt vårt bord med sjöna sångstämmor och fantastiska röster och gitarrkomp.
Riktigt mysigt.

Musiker

♦ Efter att ha sovit i prästgården, i en likadan soffa som jag själv hade i slutet av 70-talet, så var det tidig uppstigning och jag och Mike slängde i oss ett par koppar kaffe innan vi gav oss ut på vägarna hemåt.

Ett snabbt frunch-stopp i Örkelljunga på McDonalds för lite bränslepåfyllnad så var man klar för vidare hemfärd.
Det blev en lugnt resa, både jag och Mike höll ett lugnt tempo på motorvägen eftersom det var vintirgt på sina ställen.
Väl hemma igen så kunde jag konstatera att det blev exakt 600 kilometer (373 miles) från Oppunda till Komministervägen i Bromma.

Det hann bli en massa mil den här veckan.
Nu skall jag jobba hemma ett tag.

Drive-by Photo Shoot

Full fart en lördag i maj

Erika och Nyet

Det är naturligtvis full rulle i det casselbrantska hemmet en lördag. Elsa har försvunnit iväg till klostret och Carl är hemma hos sin kompis Arvin.
Sofia och jag hänger bara med och skjutsar runt Erika på pianolektioner och på kalas med Nyet. Nyet som vi inte hört och sett av på hur länge som helst. Nyet och Erika var kamrater när de gick på S:ta Cecilia katolska musikskola tillsammans.

Kalaset som firades på bowlinghallenStationsgatan 1 i Sundbyberg var lyckat och flickorna var glada att ha träffat varandra igen.
jag och Nyets mor lovade varandra att hjälpa flickorna att hålla kontakten.

One Moment In Time – Part I

På bilden till höger ser ni ingen annan än undertecknad poserandes inför ett av otaliga krogbesök i Sundbyberg 1993. Den som står bakom kameran och förevigar ögonblicket är min vän Bjarne Ekholm.
Rolle poserar 1993På den här tiden var vi mer eller mindre oskiljaktliga. Vi umgicks mer eller mindre dag och natt, närhelst vi kunde.
Bjarne var den som lärde mig allt som jag behövde om fotografering, så att jag kunde komma igång med mitt intresse.
När den här bilden togs var vi med största säkerhet på väg till Esplanaden 18, där vårt stamlokus på den här tiden. Jag kommer inte längre ihåg vad restaurangen hette men i dag heter den Boulevard, vilket den mycket väl kan ha gjort även 1993. Vad jag minns däremot var att turken som hade restaurangen gillade Bjarne och han hade aldrig några problem att kunna få loss en flaska vin om han hade slut på förråden hemma.
Mig såg han dock alltid på med skepsis. Jag vet inte varför men eftersom jag med jämna mellanrum var ordentligt snaggad så kan han ha trott att jag var skinnskalle. Vem vet.

Bilden är som sagt tagen uppe i Bjarnes lilla lägenhet på Vegagatan i Sundbyberg. Där satt vi ofta och lyssnade på musik, tittade på dokumentärer om andra världskriget och inte minst drack öl och vin.
Första gången vi träffades var på Roslagstull sjukhus där vi båda jobbade. Jag jobbade natt och Bjarne jobbade dag på avdelning 9 som då var en nystartad (1989) låst avdelning för infektionssjuka missbrukare. Detta innebar på den tiden att 70% av våra patienter hade HIV och nästan samtliga Hepatit B eller C och allsköns problem relaterade till dessa sjukdomar och/eller deras leverne.

Min och Bjarnes vänskap grundlades när jag kom till jobbet med ett eget akut medicinskt dilemma. Jag hade som vanligt torkat mina öron med bomullstops efter duschen och den här dagen lyckades bomullstoppen lossna från topsen och blev kvar i mitt öra. Detta var inte bara otroligt irriterande för mig och mitt öra utan även, i mitt tycke, ganska pinsamt.
När jag väl kom till jobbet på kvällen fann jag till min glädje att Bjarne jobbade kvällspasset. Vi hade då bara samtalat några gånger i rökrummet, den självklara samlingsplatsen för både patienter och personal på den här tiden. Dock kände jag redan ett visst förtroende för Bjarne så jag berättade för honom om mitt tops-dilemma. Naturligtvis så tvekade han aldrig. Att få gå in i mitt öra med pincett var ett alltför attraktivt erbjudande, så han hjälpte mig med att få ut den kliande bomullsbiten och se…vänskap var född.

Bjarne, 2008-03-13 Läste en gång till det du skrivit på din hemsida där jag omnämns…Något som jag alltid tyckte var kul med restaurang Boulevard, som du nämner, var ju att alla fyra turkar som jobbade där hette Mehmet…vad är oddsen för det tro… Borde nämnas, men å andra sidan inte viktigt. Det var tider det också. Skulle inte vilja ha det livet nu, men är glad att det var så då…