Etikettarkiv: Solna

Nyårsraffel i Solna

Under raketskjuteriet i natt så lyckades någon pyroteknisk amatör skjuta in en raket i lägenheten under min mors.
Naturligtvis så började det brinna och mamma och Gunnar fick lägenheten rökfylld.
Enligt brandmännen så pass att de blev tvugna att vädra ur hela lägenheten för att få sova i den…brrrr…kallt.

Ytterligare ett bevis på att fyrverkerier endast borde få hanteras av proffs under organiserade former.

Eskilstuna sjukhus

Fredagen blev arbetsfri.
Mormor har opererats och jag och morsan åkte till Eskilstuna sjukhus för att hälsa på henne och för att få se om vi kunde få några svar om vad som egentligen låg bakom behovet av operationen.

Det enda jag egentligen visste på förhand var att det var en operation av tjocktarmen, att det fanns en förträngning som skulle åtgärdas.

Vi, morsan & jag, kom överens om att vi skulle åka på ett besök till sjukhuset tillsammans.

Vilket morsan verkade tvivla på eftersom hon i telefonsamtalen innan frågade saker som:
Kommer du halv ett då?
Kan jag låta Gunnar ta bilen, eller blir du sen?
Som om jag skulle ha svårt att slita mig från jobbet.

Jag plockade upp morsan lite tidigare än planerat då jag tyckte att vi kunde ta oss en lunch tillsammans.
Det var länge sedan jag åt en riktig restauranglunch” och efter att ha jagat runt efter ett lämpligt ställe i Solna centrum satte vi oss i bilen och hamnade på Vasa’s Bar & Matsal på Norrtullsgatan 15.
Det är för min del ett klassiskt ställe.
När jag jobbade på Sabbatsbergs sjukhus 1994-1996 så var det ofta som vi var ute på ölrundor i kvarteren runt om.
Ett av de ställen vi frekventerade var just Vasa’s Bar & Matsal och det var nu alltså åtminstånde nio år sedan jag var där senast, (så vitt jag kan minnas just nu i alla fall).

Den nya sträckningen av E20 förbi Strängnäs gör att det går snabbt och smidigt ända fram till Eskilstuna och man får verkligen hålla sig för att inte överskrida hastighetsbestämmelserna, (vilket man naturligtvis aldrig gör men man undrar ju varför man inte har 140 som maxhastighet på vissa sträckor, så att man kan skapa respekt för de hastighetsbegränsningar som är viktigare för säkerheten).

Att hitta till sjuhuset var inga som helst problem, det var skyltat ända från E20-avfarten.

Väl uppe på avdelning 81 så hittade vi mormor ganska omgående. Det var personal på rummet som höll på att fixa med henne när vi kom så vi väntade utanför rummet tills de var klara.

Operationen hade hållt på i nästan åtta (8) timmar innan den var klar.
Förutom tjocktarmen så tog man bort mjälten och gallblåsan (vilket i mormors fall är ett positivt ingrepp då gallsten har plågat henne i många år).

Vi frågade om anledningen till förträngningen på tjocktarmen.
Ingen verkade unna ge ett vettigt svar.
Morsan frågade om det var cancer som var orsaken till operationen, men inget svar.
Eller…
   …rättare sagt…
   …de svar vi fick var på den raka frågan från min mor om det var cancer.
Och svaret var…att de inte kunde svara på det. Att de inte kunde svara på den frågan innan de fick svar från patologen om en två till tre veckor sådär.
Men varför ger de ingen anledning till operationen?

En förträngning, vi opererar.
Men vad beror förträngningen på?

Om det är förstoppning ger man laxerande.

De har inte ens gett oss en anledning till varför man opererar.
Ett kirurgiskt ingrepp bör ju baseraspå något.
Eller?

Jag tycker att det är otydligt så att det räcker för att säga att jag inte direkt överdriver.

Frågan är varför de tog mjälten?
Enligt mormor så var det för att de ”råkade” skära i den under operationen och att den därför blödde för mycket (tror fan det).
Ibland önskar jag att jag bodde i USA…bara så att man kunde stämma någon.

Dock så var mormor vid oerhört mycket bättre mod än vad jag hade vågat hoppats på.
Hon skämtade trots att det var mindre än ett dygn sedan hennes operation, som var omfattande.

78 år och den fysiska återhämtningspotensialen…det skulle man vilja ha själv.

Ny teknik är bra att ha tillhands ibland

Mitsubishi L200 ChampHäromveckan när Elsa och Sofia var i England så ramlade min planering samman redan på tisdag morgon n&aumlr Carl plötsligt började kräkas ner baksätet i bilen.
Jag ringde genast upp min mor som bor i Solna där barnen också går i skolan och frågade henne om hon kunde ta hand om en sjukling.
Efter att ha placerat Isolde och Erika i skolan och Carl hos farmor så var jag äntligen på väg till jobbet.

Efter att ha slitit mig från mina arbetsuppgifter, vilket inte är någon barnlek för undertecknad, stressad som en iller for jag mot Solna för att plocka upp mina små.
Först till skolan för att hämta upp Isolde och Erika och sedan snabbt iväg till Centralvägen för att plocka upp den nu plötsligt helt befriade från symptom Carl.
När jag kommer farande in på Centralvägen observerar jag att det finns en stor fin lucka för minst två och en halv bil.
En SAAB närmar sig luckan men jag oroar mig inte eftersom det fanns gott om utrymme för två bilar som sagt.

När jag svängt runt och kommit fram till vad som tidigare var ett veritabelt hav av parkeringsutrymme och upptäcker att människan i SAAB:en nu bestämt sig för att dra i handbromsen mitt i det utrymmet som fram till detta ögonblick hade varit gigantiskt vilket naturligtvis gjorde att utrymmet nu inte räckte till för min något längre än normalbilen LS200.
Mannen med SAAB:en slängde en nonchaland blick mot undertecknad och gick sedan bara därifrån, och förbi parkeringsautomaten.
Mitt annars långa tålamod har i trafiksamanhang bytts ut mot ett kort och mer lättirriterat dito så vid det här laget är jag riktigt ilsk.
Jag funderar nu alvarligt på att släppa ut luften ur den arrogante idiotens däck eller kanske till och med skära upp ett däck med kniv…

Med tanke på barnen så biter jag dock ihop och parkerar min egen bil på en plats där det kostar mig en tusenlapp om lapplisorna dyker upp, eftersom annat nu inte bjudes.
Vi åker hissen upp och hämtar Carl och i hissen ner igen så känner jag att jag måste göra något för att låt människan ifråga få veta att han var en usel individ utan värde för den övriga mänskligheten.
Nu hade jag en ide om att sätta en kort kommentar på vindrutan.

Till sist beslutar jag mig för att skriva ett par väl valda rader på ett visitkort – för feg är jag banne mig inte.
Men först så tänkte jag att jag skulle kolla upp bilen via bilregistret.
Så jag knackade iväg registreringsnumret till bilregistret på 71456.

Svaret plingade till efter en två tre sekunder redan:

TUL679, PB, SAAB 9-5 KOMBI EB59E, GRå, RIKSPOLISSTYRELSEN RIKSKRIMINALEN, STOCKHOLM

Jag beslutade min omgående för att ligga lågt tillsvidare och att någon annan skulle få bli målet för min ilska.

Juleslut

:: Ja, det var ett tag sedan jag uppdaterade sajten, jag vet.
Men det innebär inte att jag har legat på latsidan direkt, inte alls.

Jag har jobbat hårt med den kommande uppdateringen av Robocode-sidorna.
Det kommer att innebära cirka 135 till 145 nya sidor för den avdelningen så det är en ordentlig uppdatering.

Några nya ligor har kört igång som jag har anmält robotar till och statistik från IBMs Robocode Rumble tidigare i höstas kommer att finnas tillgänglig här.

Grislistan har inte blivit uppdaterad sedan den 17 december på grund av tidsbrist och det är direkt dåligt.
Jag lovar att uppdatera den med samtliga nya grisar så fort jag hinner.

Julen har nu firats färdigt och det var en flerdagarsjul i vanlig ordning.

Julafton firades hos min mor i Solna.
Barnen fick fira med farmor, farfar och gammelmormor vilket de gillar så det blev bra.
Elsa och jag var väldigt trötta och slitna redan på julafton men vi tog oss allt eftersom helgen skred vidare.

Juldagen blev enligt traditionen avfirad hos Elsas föräldrar och hela ligan var samlad.
Att barnen blir stressade och inte kan hantera det enorma julklappsflödet blev tydligt och det är väl förståligt antar jag.
Det blev en lyckad juldag och man somnade ånyo ovaggad.

Annandag jul firades traditionsenligt (andra gången i rad) med Elsas kusinskara, dvs palmlöfarna i Bromma gymnasiums gymnastiksal.
I år hade evenemanget utökats med julmat i skolköket innan vi gick loss på diverse bollar och redskap.
Olle fick ingen revansch på strafsparkstävlingen i år, men vi kom överrens om en ny utmaning nästa år, så jag anser mig fortfarande regerande mästare på straffsparkar ytterligare ett år.