Etikettarkiv: Solna

Kattor överallt

Erika hade lyckats ragga ihop en kattungeklapparförmiddag hemma hos Ada och Denise (tidigare känd som Ida) i Solna. De är fodervärdar åt en katthona som nu har fått sex små ungar vilka naturligtvis var rena rama vinstlotten för alla mina döttrar. Rasen heter Burmilla och var ena riktiga små vita sötnosar. Det var inte utan att det var svårt att få med sig alla flickorna hem. Sofia klarade att nonchalera sin allergi i två timmar innan det blev för mycket och Karin mer eller mindra bad om att bli bortadopterad. Trevligt att träffa systrarna Yimaz igen. Det var några år sedan jag såg dem senast.

Svenska SmåFlicksförbundet i Alfan på väg mot Solna

Burmilla-ungar

Erika och Sofia med kattungar överallt

Karin och kissemissarna

Karin och kattungarna

Burmilla-unge i Sofias knä

Sofia med kattungar

En dag med mode och fotboll

Jag hade en fantastiskt trevlig lördagseftermiddag med Sofia i Vällingby. Vi började med att strosa runt och lukta på olika luktagott-produkter på Body Shop och när vi sedan skulle gå vidare för att kika på kläder så passerade vi O’Learys och jag hoppade till en aning för matchen mellan AIK och Hammarby i Svenska Cupen pågick för fullt.
Jag lyckades göra en överrenskommelse med Sofia att jag bjöd på restaurang mot att jag fick se andra halvlek av matchen. Det var fantastiskt trevligt att se Bajen spöa råttorna från Solna till hamburgarna innan vi gick på H&M och kollade lite och hittade en snygg stickad tröja till Sofia, min lilla fröken mode.

Nu hoppas jag att vi snart får en chans att göra om det hela.

Sofia Casselbrant

Sofia Casselbrant

O'Learys

Sofia Casselbrant

Basistträff i trädgården

Peter jazzar lossSå blev det dags igen då.
Basistträff hemma i vår trädgård.
Denna gång kom det femton basister från när (Solna) och fjärran (Kalskoga) och allt däremellan.
Det blev en mycket trevlig tillställning och för första gången var familjen hemma. Trots detta så gick det jättebra.
Erika var med med sin gitarr och Sofia lekte med en massa gubbar och jag trodde nästan att hon skulle adoptera Jocke och Karin charmade nog alla närvarande basister.

Simon hittade förbi en sväng trots att han redan tidigare sagt att han inte hade någon möjlighet att närvara.
Han hann knappt in i trädgården innan han stannade vid Jockes femsträngade Ibanez iceman.
Den fick bli med honom hem.

Min PrataBas-träff har en lite annan vinkel än de rent instrumentklämmande och förstärkartestande träffarna vi brukar träffas på. På min träff är knorren förutom det sociala cigarrökningen.
Flera av mina medbasister är också livsnjutare och cigarrökare.
Mycket kul tycker jag.
Så får man passa på att röka sig en cigarr i trädgården och i år kom Peter med en Davidoff som present och Fredrik hade med sig en handfull cigarrer med en gördel med hans namn, och jag kunde lägga ner en handfull av dessa i min humidor.

I år blev det mycket mindre av att sitta runt borden och snacka, och för min del blev det mycket mer av att leka värd.
Men jag tycker att det var en trevlig tillställning och det var skönt att det blev så fin uppslutning.

Bilder:
20100801 PrataBasträff i Bromma
2009 PrataBas-träff
2008 PrataBas-träff

Simon med Iceman-femma

A walk down memory lane

:: Mitt i sportlovet var det idag meningen att Carl skulle tillbringa dagen på fritids. Väl där så uppdagades att de skulle iväg för att simma och eftersom Carl inte hade några simkläder med sig, eftersom han inte hade hängt med i informationsutbytet, så kom han hemsläntrandes igen.

Jag bestämde mig för att ta mig några timmar med min son eftersom Erika och Sofia var på bio och såg Mumin med mormor och morfar.
Carl och jag umgås ytterst sällan på tu man hand och jag skulle önska att jag kunde få honom att visa lite förtroende och våga berätta lite mer om vad som händer i hans liv, i skolan och med polarna.

CarlFörst fick Carl följa med mig till Polisen i Solna eftersom jag behövde ett nytt pass.
Det var snabbt avklarat och Carl var i stort sett knäpptyst hela tiden. Jag hade bränt en skiva med musik som vi båda gillade och gjorde vad jag kunde för att få igång ett samtal…men Carl svarade som bäst med korta ljud.

Efter passpolisen så tog jag med mig Carl till Vällingby Centrum och ett fik. En Coca-Cola och en dammsugare senare hade inte konversationen kommit det minsta längre.
Hur göra för att komma närmare sin son?

Efter fikat så fick jag ta till det tunga artilleriet. Min egen barndom!
Jag styrde kosan mot Norsborg.

Vi parkerade på den parkering där jag slitit ut ett antal gympadojor och tog oss en tur in på Hundhamravägen.
Jag visade Carl var vi satt i sandlådan och kastade stenkula på små ”krigargubbar”, var Anders, min lillebror hoppade ner från ett trätak och skrapade sönder halva ansiktet.
Carl var vi spelade landhockey, bordshockey eller annan hockey överhuvudtaget.
Vi promenerade runt i skogsdungen där jag vi lekte indiander (jag var alltid Cochise) och där vi åkte pulka och skidor på vintern.

CarlSedan fick min son gå samma väg till skolan som jag gjorde i sex års tid.
Vi kollade in var jag åkte skridskor och fotboll…var jag slogs med Jörgen Selin så han blödde ner hela min täckjacka…var jag spräckte benet i underarmen på Jörgen Selin, eller där vi körde varandra i kundvagnar och jag tappade kundvagnen med Jörgen Selin så han slog huvudet i isen och fick hjärnskakning!

Efter ett tag började Carl slappna av och plötsligt så var han så intresserad att han ställde en massa frågor och vi tog en promenad till den lilla livsmedelsaffären som i folkmun gick under namnet ”Nära”.
Stället dit man helst cyklade eftersom de hade en liten altanliknande utbyggnad under tak där man kunde ställa cykeln, och där var golvet lagt i släta hala stenar så man kunde lägga upp sin Cresent eller senare Rex i sladd…
Efter att ha köpt varsin liten godisbit så gick vi igenom området tillbaka mot skogsdungen som var leknavet en gång i tiden.
Nu växer det björksly på ställen där vi gick och åkte snow-racer så att det aldrig växte något. Inte ett fotspår som tyder på att någon leker i dungen längre.
Ingen spolar längre fotbollsplanen till en isbana, där alla var hockeyspelare 1978…men idag var Carl på besök på Hundhamravägen 33…och han älskade det.

Det var en bra dag för far och son
Spännande händelser för länge länge sedan kom till liv igen och äntligen börjar Carl förstå att pappa också har varit en liten kille en gång i tiden.

Easy Action with Twisted Sister

Twisted SisterUnder 80-talet såg jag ett antal konserter med de då bästa hårdrockbanden som KISS, Iron Maiden, Mötley Crüe och en mängd andra. I Bodens ishall i december 1986 såg jag det svenska bandet Easy Action, då med sångaren Tommy Nilsson och med en falnande låga.

Plötsligt en dag ringde Roger och undrade om jag ville följa med och se Twisted Sister i Solnahallen.
Enda gången tidigare besökt Solnahallen var på SM i boxning någon gång på 80-talet. Jag var väl inte så himla sugen på att se Twisted Sister men jag ville se Easy Action eftersom Zinny Zan var tillbaka på sång som från bandets början och det är ett av de band som jag idoliserade för en så där 23 år sedan.
Dessutom så var det evigheter sedan jag och Roger gjorde något kul tillsammans.

Så var det så dags för konsert och jag och Rogerplats fick se ett oväntat bra Easy Action. Jag blev positivt överraskad av energin och ljudet och musicerandet.
Dessutom var det kul att se Zinny försöka ladda publiken för huvudattraktionen. Den här konstellationen rockade ju tillsammans redan på 80-talet.
Efter Easy Action var det så dags för ”the main event” Twisted Sister att kliva på.

Jag hade nog aldrig valt att gå på en Twisted Sister konsert om det inte vore för att Roger frågade om jag ville hänga på. När TS slog igenom i Sverige så var jag redan en hård hårdrockare och jag tyckte att TS och deras ”barnsliga” videos och låtar var lite i töntigaste laget. Barnsligt nog!
Nu stod vi dock här i Solnahallen och tittade på TS som bara rockade järnet. Gubbarna är en bra bit över 50 och är antagligen mycket bättre i dag än vad de var under 80-talet. Alla live-upptagningar med TS som jag har hört tidigare har låtit riktigt riktigt illa. Men nu lät det riktigt bra och de hade inga problem att hålla ett bra tempo genom hela giget.

Det var otroligt kul att se TS och nu fick man ju lite blodad tand att se fler konserter, nu för tiden är de ju lika sällsynta som bra humor på TV.

Farmors dag

På hemvägFarmor fyllde år i fredags så i dag var det dags för lite födelsedagsfika i lägenheten i Solna.
Nyss hemkomna från London var de dessutom, trevligt. För en knapp månad sedan var brorsan och Perre ute och åkte en sväng i Europa, så nu är jag lite ressugen jag också.
Min och Elsas långhelg i Tallin för två år sedan skulle jag gärna göra om.
Då vi för första gången någonsin gjorde något tillsammans utan barn.

Men jag får nog ge mig till tåls ett tag.

flickricon     Bilder på flickr:
     https://www.flickr.com/photos/casselbrant/sets/72157602046227993/

Arbetarnas dag

Fösta maj och dessutom eldningsvecka i Stockholms kommun, så jag passade på att elda upp resterna av vårt körsbärsträd istället för att demonstrera.
Sedan åkte jag på ett möte i Solna för att se om jag inte kan ta in lite mer entreprenadjobb på Södertörns EnergiCenter, det finns ju en viss efterfrågan på renoveringar och liknande som jag tidigare tvingats säga nej till. Så fick man lite gjort i dag också.

Nyårsraffel i Solna

Under raketskjuteriet i natt så lyckades någon pyroteknisk amatör skjuta in en raket i lägenheten under min mors.
Naturligtvis så började det brinna och mamma och Gunnar fick lägenheten rökfylld.
Enligt brandmännen så pass att de blev tvugna att vädra ur hela lägenheten för att få sova i den…brrrr…kallt.

Ytterligare ett bevis på att fyrverkerier endast borde få hanteras av proffs under organiserade former.

Eskilstuna sjukhus

Fredagen blev arbetsfri.
Mormor har opererats och jag och morsan åkte till Eskilstuna sjukhus för att hälsa på henne och för att få se om vi kunde få några svar om vad som egentligen låg bakom behovet av operationen.

Det enda jag egentligen visste på förhand var att det var en operation av tjocktarmen, att det fanns en förträngning som skulle åtgärdas.

Vi, morsan & jag, kom överens om att vi skulle åka på ett besök till sjukhuset tillsammans.

Vilket morsan verkade tvivla på eftersom hon i telefonsamtalen innan frågade saker som:
Kommer du halv ett då?
Kan jag låta Gunnar ta bilen, eller blir du sen?
Som om jag skulle ha svårt att slita mig från jobbet.

Jag plockade upp morsan lite tidigare än planerat då jag tyckte att vi kunde ta oss en lunch tillsammans.
Det var länge sedan jag åt en riktig restauranglunch” och efter att ha jagat runt efter ett lämpligt ställe i Solna centrum satte vi oss i bilen och hamnade på Vasa’s Bar & Matsal på Norrtullsgatan 15.
Det är för min del ett klassiskt ställe.
När jag jobbade på Sabbatsbergs sjukhus 1994-1996 så var det ofta som vi var ute på ölrundor i kvarteren runt om.
Ett av de ställen vi frekventerade var just Vasa’s Bar & Matsal och det var nu alltså åtminstånde nio år sedan jag var där senast, (så vitt jag kan minnas just nu i alla fall).

Den nya sträckningen av E20 förbi Strängnäs gör att det går snabbt och smidigt ända fram till Eskilstuna och man får verkligen hålla sig för att inte överskrida hastighetsbestämmelserna, (vilket man naturligtvis aldrig gör men man undrar ju varför man inte har 140 som maxhastighet på vissa sträckor, så att man kan skapa respekt för de hastighetsbegränsningar som är viktigare för säkerheten).

Att hitta till sjuhuset var inga som helst problem, det var skyltat ända från E20-avfarten.

Väl uppe på avdelning 81 så hittade vi mormor ganska omgående. Det var personal på rummet som höll på att fixa med henne när vi kom så vi väntade utanför rummet tills de var klara.

Operationen hade hållt på i nästan åtta (8) timmar innan den var klar.
Förutom tjocktarmen så tog man bort mjälten och gallblåsan (vilket i mormors fall är ett positivt ingrepp då gallsten har plågat henne i många år).

Vi frågade om anledningen till förträngningen på tjocktarmen.
Ingen verkade unna ge ett vettigt svar.
Morsan frågade om det var cancer som var orsaken till operationen, men inget svar.
Eller…
   …rättare sagt…
   …de svar vi fick var på den raka frågan från min mor om det var cancer.
Och svaret var…att de inte kunde svara på det. Att de inte kunde svara på den frågan innan de fick svar från patologen om en två till tre veckor sådär.
Men varför ger de ingen anledning till operationen?

En förträngning, vi opererar.
Men vad beror förträngningen på?

Om det är förstoppning ger man laxerande.

De har inte ens gett oss en anledning till varför man opererar.
Ett kirurgiskt ingrepp bör ju baseraspå något.
Eller?

Jag tycker att det är otydligt så att det räcker för att säga att jag inte direkt överdriver.

Frågan är varför de tog mjälten?
Enligt mormor så var det för att de ”råkade” skära i den under operationen och att den därför blödde för mycket (tror fan det).
Ibland önskar jag att jag bodde i USA…bara så att man kunde stämma någon.

Dock så var mormor vid oerhört mycket bättre mod än vad jag hade vågat hoppats på.
Hon skämtade trots att det var mindre än ett dygn sedan hennes operation, som var omfattande.

78 år och den fysiska återhämtningspotensialen…det skulle man vilja ha själv.