Etikettarkiv: Solidarnosc

Birgittakyrkan i Gdansk

Amor Meus Crusifixus EstHeliga Birgittas kyrka i Gdansk är rederiarbetarnas kyrka. Kyrkan restaurerades så sent som 1973. Under den av fackföreningen Solidaritet ledda storstrejken 1980 så var Heliga Birgittas kyrka en samlingsplats där den antikommunistiska fader Henryk Jankowski blev strejkens egen kaplan. Kyrkans bärnstensaltare är fantastiskt vackert och jag har nog aldrig sett dess like. Altaret i sig är inte bara on of a kind utan anledning nog till att besök i kyrkan.
Birgittinorden uppförde kyrkan 1394-1397 men med så många andra unika medeltida byggnader i Gdansk så förstördes mycket under andra världskriget.

Enligt diverse historiska källor så skall Birgittas barn Birger och Katarina ha rest ner till Rom för att föra hem Birgittas kvarlevor. På grund av dåligt väder så stannade man i Gdansk. Vid skrinet med Birgittas kvarlevor i Mariakyrkan satte man vakt. När man senare helgonförklarade Birgitta bestämde myndigheterna att bygga ett kloster och en kyrka.
I början av 1500 talet kom Reformationen och protestantismen till Gdansk, vid slutet av 1500-talet var nästan 80% av alla invånare i Gdansk antingen kalvinister eller luteraner. Trots detta kunde både klostret och kyrkan fortsätta sin mission bland katolikerna. 1595 hämtade Sigismund III Vasa ett tiotal nunnor från Vadstenaklostret där orden upplöstes av riksdagen. I Birgittaklostret i Gdansk stannade alltid mellan 40 och 60 nunnor. 1793 inkorporerades Gdansk i Preussen. 1807 användes klostret som sjukhus för franska soldater något som nästan ruinerade orden. 1817 blev den upplöst av preussiska myndigheter, 1851 rev man ner klostret och 1885 dog den sista nunnan. Birgittaklostret spelade en viktig roll i Gdansks historia. Det var det första kloster för kvinnor där man hjälpte de prostituerade; här undervisade man unga flickor i religion, lärde dem att läsa och skriva och sjunga katolska visor.

Jag hade gärna tillbringat en längre stund i kyrkan men det pågick brölopp löpande under tiden jag var där. Det som pågick när jag kom till kyrkan avlöstes an nästa direkt därpå så jag ville inte störa genom att gå runt och ta bilder.

Kościół św. Brygidy

Kościół św. Brygidy

Kościół św. Brygidy

Kościół św. Brygidy

Kościół św. Brygidy

Kościół św. Brygidy

Kościół św. Brygidy

Kościół św. Brygidy

Danuta Siedzikówna och Feliks Selmanowicz

Danuta SiedzikównaMin sista dag i Gdansk, åtminstone för den här gången, så tog jag min sedvanliga promenad ner på stan. På väg mot Gamla stan så noterade jag att ju närmare den gamla delen av Gdansk jag kom desto fler människor med olika nationalistiska motiv på sina t-shirts. Dessutom så ökade antalet uniformerade människor drastiskt när jag kom fram till Gamla stan. Inte bara det, präster, systrar, bröder, scouter, flickscouter, krigsveteraner och polska fanor. Överallt. Det blev trängre och trängre. Plötsligt befann jag mig nere vid Mariakyrkan och jag stannade för att beskåda den anhopning av människor som samlats utanför basilikan. Det var en lång kö till portarna i kyrkan och det var samlingar av grupper, allt ifrån fackföreningsfolk, nationalister, bikers, krigsveteraner och alla andra jag räknade upp ovan. Det var en oväntad mängd människor och det tog mig en stund innan jag listade ut vad som pågick. Först trodde jag att det var en minneshögtid för Danuta ”INKA” Siedzikówna och Feliks ”Zagończyk” Selmanowicz, krigshjältarna som avrättades av ryssarna 1946, men senare visade det sig vara en begravning, minst sagt statsmannamässig begravning, av kvarlevrna från ”INKA” och ”Zagończyk” vilka hittades 2014 av IPN (Nationella Minnesinstitutet).

Efter att ha tagit lite bilder så gick jag upp en bit för gatan och satte mig för att avnjuta lite polska piroger och en kall öl. När jag satt där och inväntade mina piroger så kom det inte bara en karavan med limousiner utan två. Det var säkerhetspoliser och visade det sig när jag undersökte saken vidare, såväl premiärminister Beata Szydło och president Andrzej Duda passerade mindre än en meter från mig och min resväska.
Vildsvinspirogerna smakade utmärkt för övrigt.

Danuta ”INKA” Siedzikówna var sjuksköterska i den polska motståndsarmén Armia Krajowa, AK. ”INKA” & ”Zagończyk” blev offer för den terrorvåg som bröt ut när den Sovjetstödda kommunistregeringen jagade dem som efter krigsslutet förhöll sig lojala mot den polska exilregeringen i London. Deras kroppar påträffades vid en utgrävning som gjordes för ett par år sedan, på en plats där man misstänkte att den tidens säkerhetspolis grävt ner sina offer. Den underjordiska motståndsarmén var även efter kriget lojal mot den polska exilregeringen i London, och många av dem som tjänstgjorde där ansågs som fiender till staten, jagades, dödades och grävdes ner i gravar utan namn.

Begravningen av Danuta Siedzikówna och Feliks Selmanowicz

Begravningen av Danuta Siedzikówna och Feliks Selmanowicz

Begravningen av Danuta Siedzikówna och Feliks Selmanowicz

Begravningen av Danuta Siedzikówna och Feliks Selmanowicz

Begravningen av Danuta Siedzikówna och Feliks Selmanowicz

Begravningen av Danuta Siedzikówna och Feliks Selmanowicz

Begravningen av Danuta Siedzikówna och Feliks Selmanowicz

Begravningen av Danuta Siedzikówna och Feliks Selmanowicz

Begravningen av Danuta Siedzikówna och Feliks Selmanowicz

Polens sötaste polis

Begravningen av Danuta Siedzikówna och Feliks Selmanowicz