Etikettarkiv: Södertälje

Roadtrip to Mölnbo

Startade dagen på jobbet och hade idag äntligen tid, råd och möjlighet att beställa en ny skärm och strålkastare till Škodan. Efter att ha stökat undan arbetsdagen så skulle jag åka ner till Mölnbo för att leverera en Lingman Basses bas som jag hade sålt för ett par veckor sedan. Först stannade jag till i Bromma och gav Erika hennes lilla specialpresent. Hon hade önskat sig att jag köpte Teen Tops senaste platta. Den fanns i en utgåva med antingen vitt eller rosa omslag och Erika hade sagt att det inte spelade någon roll vilken hon fick.
Hon fick båda.
Jag hoppas verkligen att hon blev så glad som jag tror hon blev.

Sedan bar det av söderut, kunde man tro. Trots juli, industrisemester och ingen trafik så har någon lyckats planera Stockholms vägarbeten med en diabolisk precision. Så det tog mig 50 minuter från Brommaplan upp till Essingeleden. Sedan så lyckas ju folk köra på varandra så att strax norr om Södertälje var det dags igen. Stillastående. Nu bara i en kvart men jag slutade jobbet klockan sexton och kom hem kvart över nio på kvällen. Trött.

Nåja, jag gjorde mig en roadtrip och körde småvägarna mellan Järna och Södertälje, förbi Håknäs och Skiljetorp där jag jobbade 1989-1990. Skön väg och nyasfalterad. Nu är det några timmars sömn innan det är dags att leverera på jobbet igen.

On The Road Again

En kort helg

Helgen passerade i vad som kändes som dubbel hastighet. På lördagen åkte jag med  Svenska SmåFlicksFörbundet  till farmor och farfar i Hälleforsnäs. Det blev lite kort på julafton tyckte flickorna så jag ville gärna komma iväg med dem så att de fick träffas igen.
Det blir lite långt för flickorna fortfarande att sitta två timmar i bilen vilket enkel resa faktiskt tar i vinterväglag. Det var riktigt halt på riksväg 55 och man fick låta sig roas av det vackra vädret och god musik så mycket det gick.

Det var skönt att vi hade hela dagen på oss och på vägen hem somnade flickorna, båda två, någonstans mellan Södertälje och Skärholmen. De var så trötta att de grät när vi gick in från bilen så det var bara att putta dem i säng omedelbart.

Jag fick en del hjälp att identifiera människor på fotografier från min mormor, jag hade plockat med mig ett album, så sakta men säkert identifieras fler och fler på bilderna. Scannandet av bilder fortsätter och det blir mer och mer som samlas på flickr. Nu senast var det galleriet nedan som scannades in:

Länk:
Ingegerds svartvita

:: Sofia fick en alldeles egen symaskin av farmor och farfar så hon var lycklig och jätteglad. Det skall bli kul att se henne komma igång med maskinen framöver. Hon brukar ju vara enormt kreativ så hon kommer att ha mycket roligt med symaskinen, det är jag säker på.

Vinterpanorama

:: Mina planer för söndagen var att slappa och kanske smyga till mig lite gubbsova på eftermiddagen. Mellan elva och ett hade jag åtagit mig att följa med Karin på kalas. Drygt 20 fyra- och femåringar gjorde vad de kunde för att göra mig än mer sliten.
Efter kalaset var planen att Per skulle komma förbi med Mie så att hon och Sofia kunde leka ihop igen. Då skulle Karin också kunna vara med och jag och Per kunna sitta och dricka te och softa i lugn och ro.
Så långt min plan men strax innan kalaset var över så ringer Per och meddelar att han står med motorstopp på Centralbron. Jag stressar genast hem med Karin och rotar fram bogserlina och startkablar i garaget. Sedan ringde jag Elsa och eftersom hon var på ingång så väntade jag in henne och lämnade över Karin innan jag tog mig till city.

Det var inte svårt att hitta Per eftersom han hade fått hjälp av en vägverksbil som stod med blinkande gulljus bakom honom så att ingen skulle dundra in i honom. Vi slängde på bogserlina och tog oss till Norr mälarstrand där vi vid ett ryck lyckades med konststycket att slita av min bogserlina. Då kopplade vi upp startkablarna och laddade upp hans batteri i cirka tio minuter.
Detta gav resultat och vi tog oss till avfarten till i höjd med trafikljusen vid Stora mossen och där fick vi ånyo ge oss i kast med bogsering. Nu med Pers bogserlina.

GitarrerVäl hemma satte vi igång med startkablarna igen och efter en halvtimmes laddning så kom vi ända ner till Mälarhöjden.

Det verkade med andra ord som om bilen tog laddning igen så jag tror att det kanske bara är ett kabelglapp eller jordfel. Hoppas det.
Nåväl, från Mälarhöjden tillbaka till Bromma med Per för att hämta upp Mie och sedan skjutsa dem till Kungsholmen.
När jag kom hem igen så var det inte lång tid kvar till middagen och jag kände att mitt slappande hade slunkit mig ur händerna som en blöt aborre! Jag får säkert tillfälle att kompensera någon annan dag. Det kändes bara plötsligt som en väldigt kort helg men just nu njuter jag av att kunna sitta i mitt rum och skriva det här för hemsidan innan jag somnar in för natten.

Webbhotellproblem

Mitt webbhotell strular!
Efter att ha driftat min egen webbserver i nio år så lade jag i mars i år upp sajten, för första gången sedan år 2000, på ett webbhotell.

Man får väl skylla sig själv för att man gör som man gör, men det enda problemet just nu är att problemet med mitt webbhotell är att det inte är kul att uppdatera sajten för tillfället.
Nu är det nästan två veckor sedan jag gjorde något inlägg på sajten och det lär väl dröja ett par veckor till nästa uppdatering eftersom jag sticker till Luleå nästa vecka och jobbar. Skall bli kul att träffa Robin, min kollega i Umeå som hänger på. Det blir dessutom faktiskt den första riktiga roadtripen som jag och Tony gör tillsammans.

Jobbet

Erika - fjällbryntFörra torsdagen var jag på Cupola i Rosersberg tillsammans med med några kollegor och skrev teoriprovet som vi hade kvar för att bli legitimerade brandtekniker.
Vi klarade tydligen uppgiften så nu har man fixat ytterligare en utmaning och utbildning i livet. Det är ju inte utan att man har gjort en del.

Har de senaste dagarna jobbat i Kolbäck och Hallstahammar.
Kolbäck var ett intressant ställe där forskningen kan göra många intressanta studier i mänskligutveckling, isolering och inavel.
Hallstahammar var aningen mer positivt, åker nog snart dit igen och jobbar.

Halloween

Halloween lockade fram en del sköna figurer. Bilden nedan med våra vänner johanssons från Uppsala är ju ett lysande exempel.
Eller Erika som plötsligt hittades på bild i kodräkt på Facebook.
För att inte tala om Carls skylt på vår dörr här hemma, med texten:
Godis – NEJ!
Bus? Ni skulle bara våga!

Jag lovade att ställa upp för chaufför till några raggardamer från Södertälje. De skulle fira helgen på Moonshine Cruisers i Larsboda och jag skulle hämta dem i Södertälje halv tio på kvällen och sedan åka hem och vänta på telefonsamtalet när de ville bli hämtade.

Tre fulla fruntimmer med olika bekymmer, allt från brustna hjärtan till skadeglädje och en massa parametrar som fyllehunger och cigarettinköp gjorde att det tog tre timmar att få hem dem och sen åka hem och krascha i sängen och få ett par timmars sömn!

Jag börjar bli gammal!

Johanssons Halloween

Nummerologi

Idag är det 11-11-11 och det har fått en hel del människor att fullständigt gå i spinn.
Magiskt värre.
De som inte ifjol insåg att 10-10-10 inte var så speciellt försöker nu peppa igång på ännu mer magiska 11-11-11.
Har märkt att ofta är det människor som hävdar att Gud inte existerar som är mest entusiastiska över att några speciella siffror, gärna blandat med någon gammal kinesisk legend, skall ge dem lycka och välgång.
Vilket är egentligen knasigast?

Nu säger jag tack och på återseende för den här gången.

Ett nattinlägg

IOGT i VästermoI den gågna helgen hade vi en otroligt trevlig basist-träff hos Björn Sikehag i Västermo.
Lokalen var den gamla IOGT-lokalen och i skenet av levande ljus åt vi underbar mat och samtalade om allt mellan himmel och jord.

Med ett lämpligt antal basar och lämpligt antal deltagare så blev detta en av de mysigaste basträffar som jag haft nöjet att besöka.
Basisten Tuomo Haapala hade en underbart trevlig genomgång av basister genom åren som påverkat honom…från rock till jazz till klassiskt och runt igen.
En kanonföreläsning som kommer att leva kvar länge.

Jag tror dock att mitt och Björns jammande i lördagsgryningen knappast kommer att nämnas i historieböckerna.
Rundgång var en beskrivning av händelsen.

Nu blev resan till Västermo något mer äventyrlig än vad som hade behövts i och med att jag hade lånat Jannes Mini.
Jag plockade upp min medpassagerare Jonatan inne i stan klockan ett och vi gav oss av på väg mot Västermo.
Vägen jag valde var raka spåret mot Södertälje och E20 mot Kungsör.
Strax innan Kungsör så ville jag prova och se hur pigg bilen var. Janne och jag hade ju fått upp den andra kojan i 140 km/h och det lockade att se om 120 var möjligt.

Det var det.

Priset var att gasen hängde sig med plattan i mattan.

Efter en stund så släppte gasvajern och vi stod på en enfilig väg med vajerräcke och dike på varsin sida av bilen.
Jag kunde inte lägga mig och skruva från förarsidan eftersom trafiken dundrade förbi i full fart på den sidan.
Det blev till att ligga och skruva från passagerarsidan.
Utan att se vad jag gjorde så lyckades jag få vajern på plats i spåret i gaspedalen.
Snart var vi iväg igen och det rullade på som det skulle, även om hastighetsmätaren dog istället.

Gene Simmons bas styrde mitt hjärtas slag

Tuomo Haapala

En tålmodig liten tjej

Chinemys reevesiiJag hade lovat Sofia att vi skulle åka till en zoo-affär och titta på sköldpaddor idag.
Eftersom Sofia är allergisk mot en massa päls så har jag lovat henne att vi skall försöka hitta några alternativ.
Jag hinner ju sällan umgås med barnen, så det köndes lite skönt att kunna få tillbringa några timmar på tu man hand med Sofia.

Men vi hann inte ens ge oss av innan telefonen ringde.
En kund i Huddinge vars värmepump stannat igen.
Den har gått som en klocka i sex år men plötsligt så har den börjat stanna utan att ge ifrån sig larm eller andra tecken.
Sjätte stoppet sedan nyår.
Så jag lovade återkomma så fort jag uträttat ett ärende.
Ärendet var naturligtvis zoo-affären, men eftersom de inte hade några sköldpaddor i den första zoo-butiken så mutade jag Sofia med att hon skulle få en glass om hon följde med mig på ett litet kundbesök innan nästa zoo-besök.

Hon försökte verkligen med allt det tålamod hon kunde uppbringa att stå ut med att sitta och titta på pappa när han felsökte värmepumpen.
Det är ju dessutom kanske det tråkigaste man kan titta på.
Men till sist kröp det så i stackars Sofia att hon vred sig som en kolmask.
Jag avslutade så raskt jag kunde och så satte vi oss i bilen och gav oss av mot närmaste zoo-affär.
Inga sköldpaddor där heller.

Nästa kund ringer.
Inget varmvatten och hyresgästerna klagar.

Ny förhandling med Sofia.
En zoo-affär till och om du orkar följa med pappa till en värmepump till så får du äta på McDonalds!

Deal!

En av få zoo-affärer som jag ansåg borde finnas kvar sedan min barndom var den i Skärholmen centrum (jag tänker inte ens kommentera den där pinsamma SKHLM-satsningen som bara kan betraktas som patetisk). Dessutom så skulle det inte bli någon omväg att tala om på väg mot Hölö.

Tack och lov så hade de sköldpaddor.

Små rackare, men dock sköldpaddor.
Vi tittade och pratade sköldpaddor och gav oss raskt vidare söderut.

Slippery when wet!Det visade sig att vi åkte helt i onödan till Hölö.
Eller rättare sagt, vårt uppdrag var mer av psykologisk natur än teknisk.

Det är inte sällan som det krävs en del psykologiska kundbesök då folk ibland tror att det har hänt något trots att allt fungerar.
Bara att det har gjorts en förändring räcker för att stressa en del så till den milda grad att man måste komma förbi för att konstatera att allt är som det skall, och gärna klappa om värmepumpen och säga något fint om den när man ändå är på plats!

I dag var problemet en kvinna som upplevde varmt vatten som kallt.
Mitt intresse var måttligt just i dag just på grund av att jag hade lovat Sofia min tid samt att just varmvattnet var den del som vi inte rörde under installationen då kunden ville ha kvar sin elektriska varmvattenberedare.
Jag vred upp termostaten på elpatronen minimalt och gav hyresgästen mitt telefonnummer och sa att hon kunde ringa på kvällen och ge mig en ”varmvattenrapport”.
Sedan fick jag veta att detta är en dam som inte drar sig för att ringa och meddela sig halv sex på en söndagsmorgon.
Jag har upphört att förvånas.

Sedan var det i alla fall dags att äta på McDonalds som utlovat.
När jag svängde in vid McDonalds i Klastorp, Södertälje var det otroligt mycket folk.
Så jag sa till Sofia att vi skulle ta nästa McDonalds istället.
När hon protesterade sa jag att det var väldigt nära (i min vuxna värld ligger Södertälje och Botkyrka i stort sett i direkt anslutning till varandra).
Det höll inte riktigt Sofia med om.

Inte mycket gnäll överhuvudtaget. Sofia har varit tålmodig och duktig hela dagen.
Trots att jag hela tiden har fått skjutit upp vad vi skulle göra tillsammans för att åka och titta på värmepumpar så har hon varit mer tålmodig än vad jag kunnat kräva av henne.
Tack för det tjejen!

Sofia & Rutger

Det där med att nästa McDonalds ligger nära, det håller jag inte riktigt med om.

Sofia

Taxi driver

Den här historien är för märklig att undanhålla min omvärld så här skall ni få den ocensurerade verkligheten, direkt från källan.
Jag började som bekant att jobba som taxi-chaufför i september och efter en trevande och lite tafflig inledning så kom jag väl i alla fall igång med taxametrar och annan utrustning och ganska omgående så tyckte min åkare att bilen kunde stå hos mig.
Anledningen till att ställa bilen hos mig var för att min åkare skulle slippa ha en massa bilar på sin parkering. Onekligen underlättade ju detta även för mig. Att kunna ha jobbilen på garageuppfarten och slippa ta mig ut till Rotebro och byta bil inför varje pass.
Efter drygt ett par veckor så skulle det komma en till chaffis på bilen.

Vi träffades över en kaffe på den lokala Preem-macken vid Islandstorget. Vi snackade lite omkring arbetsrutiner och lite annat smått och gått.
Inga konstigheter alls faktiskt.

Min co-driver är bosatt i Hässelby så att bilen står hemma hos mig är ju betydligt mer smidigt även för honom.
Efter vårt första möte så ringer den andre chaffisen, låt oss kalla honom för Fisen, bara för att ha ett namn, på eftermiddagen och har ett förslag.

Han tycker att jag skall betala honom 500 kronor/månad för hans utlägg för resot till och från arbetet!
Jag förklarade att jag inte hade för avsikt att ge honom en enda krona.
Han svarade med att erbjuda att han kunde acceptera ett något lägre belopp!
Han motiverade sin idé med att jag hade bilen stående på min adress så jag kunde ju ersätta honom för att bilen inte stod hos honom.

Efter min vägran att ge Fisen några pengar för resor till och från arbetet så började han obstruera och krångla.
Han parkerade bilen på sätt som blockerade utfarter och grindar, ibland lyckades han till och med ställa bilen mitt i korsningen utanför på gatan.
Det var ganska uppenbart att han gjorde allt för att djävlas.

För att visa att han inte tänkte ta mitt nej så kapade Fisen bilen hela första helgen han jobbade. Både mitt lördagspass och söndagspass gick utan att bilen dök upp. Han vägrade svara i telefon eller på SMS. På måndagsmorgonen stod jag i gryningen och väntade på bilen eftersom jag hade bokat in service på verkstaden.
Ingen bil…

Sedan dess har Fisen kostat mig drygt 6.000 kronor i förlorade inkomster.
Han vägrar tvätta bilen när den är smutsig.
Andra gången han körde punktering på bilen så körde han hem den till mig och lämnade den med punktering. När jag fick däcket lagat så bar sidan alldeles bubblig vilket tyder på att däcket har rullat med punktering, men Fisen nekar.

Andra gången han kapade bilen och inte kom tillbaka med den så var båda bromsljusen och ett positioneringsljus trasiga. Jag försökte vänta och se hur lång tid det skulle ta innan han fixade problemet. Inte.

Efter tre dagar utan bromsljus så fick jag ordna även detta.
Jag vet inte hur många gånger jag har städat ur gamla matrester, tomflaskor och till och med äppelskrut ur bilen.
Nu har hans polare börjat ringa direkt till bilen också eftersom han sköter sina privatsamtal från den telefonen.

I förra veckan ringde Fisen och hade ett förslag.
Till historien hör att jag redan första gången vi träffades framförde en önskan om att vi skulle kunna byta några pass i månaden, två eller tre stycken, för att undvika att jag skulle missa arbetspass då Elsa jobbar.
Jag plockade fram ett schemaförslag men Fisen ville inte ens titta på det. Han var inte intresserad, det gällde mig och inte honom.
Visst, jag kan inte kräva att han ändrar schema för min skull, men personligen hade jag nog både tittat på schemat och och kanske till och med försökt hjälpa min medarbetare om jag kunnat.
Men det är ju jag det!

Nåväl, Fisen ringde med schemaförslaget att jag alltid skulle jobba kväll och natt.
Jag försökte förklara för honom att jag inte kunde tänka mig att jobba så jag aldrig skulle träffa mina barn.
Naturligtvis fick jag efter att ha blivit kallad lögnare, opålitlig muslim(?) plus ett antal andra otrevliga saker plikta med arbetstid. Fisen började lämna igen bilen för sent igen

Igår kom så det senaste påhittet.
Vid sjutiden på kvällen ringer Fisen till bilen och frågar var jag är någonstans.
Jag berättar att jag befinner mig på Arlanda.
Då säjer han att han vill att jag skall hämta honom på en verkstad i Södertälje. Hans bil har underkänts i besiktningen och han har lämnat in den till en landsman på en verkstad i Södertälje.
Jag känner att jag inte orkar argumentera med honom utan talar om för honom att jag väntar på en kund.
Han insisterar på att jag skall ringa tillbaka och meddela vilken tid jag kommer och hämtar honom(?). Så jag skickar honom ett SMS där jag meddelar att jag inte har råd att avvara tre timmar av mitt pass för att skjutsa runt honom.
En timme senare ringer han och säger att han skall ha bilen inom en timme. Jag förklarar att han får hämta bilen som vanligt när mitt pass är slut och han ifrågasätter detta då han ju har tagit ledigt på dagen för att lämna in bilen på verkstad, så nu skall han ta igen den tiden på mitt pass?!

När jag försöker förklara för honom att han kan glömma att få bilen under mitt arbetspass så lägger han på i örat på mig.
Jag ställer av bilen i natt och lägger mig och sover tre timmar, innan jag åker iväg med Elsas bil på ett kundbesök för firmans räkning. Då får jag ett SMS där Fisen berättar att han har glömt bilnyckeln till taxin i sin egen bil som är på verkstad. Så han undrar om han kan få låna min nyckel, om jag kan lägga den i min brevlåda.
Visst, han måste ju få en chans att jobba sitt pass, jag är inte omöjlig.

Jag svarade på hans SMS och meddelade att jag inte skulle vara hemma före klockan tio men att jag då skulle lägga nyckeln i brevlådan.

Mitt pass börjar klockan 15:00, när jag klockan 15:15 skickar ett SMS till Fisen och frågar om han är på väg in så får jag inget svar.
Jag förstår att det är dags att plikta med arbetstid igen, jag har varit en dum igen, skall straffas!
Klcokan 16:00 försöker jag ringa, inget svar. Och när jag hämtar posten så märker jag att när han hämtade nyckeln i brevlådan så stängde han den inte efter sig, så vår post är blöt av regnet.

När min åkare ringer och försöker få reda på vad Fisen håller på med så ljuger han ihop att jag har sagt att jag skall vara ledig idag samt att jag minsann hade taxin på hans arbetspass.
När han sedan ringer hit så är han arg för att jag har blandat in chefen.
Ånyo blir jag kallad lögnaktig muslim, jag borde åka till Bagdad(?) och jag skall minsann skall sluta prata Rinkebysvenska med honom (???).
Dessutom visar det sig att han tror att bara för att jag svarade honom att jag inte var hemma när han ville låna min nyckel till taxin så var det för honom samma sak som att jag var ute och körde taxi på hans pass (?).

BluefishNu får jag plikta igen.
Hela mitt arbetspass borta. Ingen bil dyker upp.
I morgon är det löningsfredag och en bra kördag.
Kommer jag att få in bilen då? Vem vet?

Det här kan vara den ointelligentaste människan som jag har träffat i hela mitt liv.
Att han kostar mig inkomst börjar nu tära på mitt tålamod.

Småprat på Facebook

Du som nu är en lögnaktig muslim, ge fan i att ge TAXI-bilen till denne ”illaluktande Fis”. Göm helt enkelt bilen för denne galning. Säg åt honom att Du har fått en uppenbarelse från självaste profeten Muhammed himself i Bagdad som har sagt ifrån att Du inte skall ställa upp på dårens idiotier något mer. Han får väl klaga hos sin chef eller vända sig till Arbetsmarknadsdomstolen? Det måste ju bli ett slut på dumheterna någon gång.
Fontofilen

Dagsutflykt

Efter att ha firat sin födelsedag först i stillhet hemma och med glass och ballonger på dagis på onsdagen och sedan med mor- och farföräldrar på torsdagen så frågade Erika i dag om hon inte skulle få några presenter i dag och varje dag fram till sitt kalas om ett par veckor.
När Elsa sa att så inte var fallet blev Erika förvånad eftersom det var så hon hade förstått saken.
:-)

Utsikt över Gripsholm från slottet

Stockholm – Gripsholm – Stockholm

I dag tog vi en tur till Gripsholms slott.
Elsa, Erika, Carl och jag skulle ut på en liten tur, en utflykt, och jag bestämde mig för att köra på tills vi kom till Gripsholm.

Efter gårdagens vårpromenad med Mange så föreslog jag Elsa att vi skulle ta en liten vårutflykt med barnen i det plötsliga vårvädret.

Färden till Gripsholm gick smidigt. Elsa somnade en stund. Likaså Carl.
Erika hann bli en aning otålig men när vi kom fram var det Erika som var den piggaste och soligaste yngligen på platsen.

Carl hade en lång startsträcka och ville inte vara med på noterna alls.
När Erika glatt poserade framför pappas kamera vid kanonerna ”Galten” och ”Suggan” så vägrade Carl helt och hållet att ställa upp på något poserande alls.
Carl ville hem.

När vi hamnade nere vid bryggan sittandes på kanonrör drickandes kaffe resp. saft och ätandes plättar så lättade Carls humör betydligt.

Det blev en riktigt trevlig utfärd i vårsolen…

På vägen hem så tog jag Gamla Södertäljevägen från Södertälje Norra till Botkyrka kyrka och passade på att kontrollera hur lång sträcka vi åkte.
Gripsholms slott – Komministervägen 23 :: 84,9 km

Carl Casselbrant

Erika Casselbrant

Erika Casselbrant;

Carl Casselbrant

Erika och Elsa i finkan

Borggården;