Etikettarkiv: socialism

Farväl DDR – Guido Knopp

Farväl DDR, författad av Guido Knopp, och utgiven av Lind & Co var visserligen intressant ur perspektivet att få komma närmare hur Erich Honecher, Erich Mielke, Walter Ulbricht och andra av diktaturens högdjur tänkte och resonerade, utan att för den sakens skull vara bra litteratur eller ens bra historisk litteratur. Det här var en bok som jag ville läsa och ta mig igenom med just det historiska syftet och DDR var en absolut realitet under min uppväxt. Det var också DDR som var den svenska vänsterns fullständiga mysterium i mina ögon. Vad var det som gjorde att kommunister i Sverige var emot DDR? DDR var ju vad de önskade oss och alla andra. Medans kommunisterna i Sverige vurmade för Sovjetunionen så ansåg de DDR vara ett problem. Ebba Grön skrev och sjöng Die Mauer och alla kommunister jag kände firade murens fall. Hade det att göra med den sekellånga kampen mellan kommunister och socialdemokrater i Sverige? (S) närde ju ett nära samarbete med DDR-regimen ända fram till regimens fall och kanske var det bara så enkelt att man inte kunde älska samma diktaturer? Nåväl, för att bli socialist måste man sakna grundläggande kunskaper i ekonomi och/eller mänskligt beteende eller helt enkelt bara vara ond. Det är just den där fullständigt blinda okunskapen som gör läsning om socialism plågsam som ämne betraktat. I övrigt så finner jag det svårt att sätta fingret på om det är översättningen eller originaltexten som brister men boken upplevs ha saknat en redaktör som kunde ha förmått författaren att styra upp sina anteckningar och formaterat dem till en bättre sammanhängande text. Det finns ett helt kapitel i boken som upplevs som nedtecknade anteckningar som inte bearbetats till färdig text. Det var dock en del lärorika nyttigheter i boken om den relativt korta parantes i världshistorien som DDR utgjorde.

Farväl DDR - Guido Knopp

Magdalena Andersson

Först byter hon namn på arbetslöshet till arbetsmarknadsutbud och sedan säger hon:

Jag vill ju inte sätt in åtgärder så att det är färre som söker sig ut på arbetsmarknaden!

Att hon inte fick några relevande motfrågor från statsmedia är inte förvånande utan det som är förvånandde är att det fortfarande finns arbetarklass som fortfarande röstar på (S). Det är faktiskt helt obegripligt. Det blir inte ens någon debatt att tala om. Det politiska etablissemanget står helt utan ansvarsutkrävande idag. Jag väntar uppriktigt fortfarande på att få höra en enda röst som tyckte att det var anmärkningsvärt att vår socialdemokratiska finansminister absolut inte tänker sätta in åtgärder mot den ökande arbetslösheten, med tanke på vallöftet om Europas lägsta arbetslöshet 2020. Fascinerande.

Islam is right about women

I en liberal håla vid namnet Winchester i USA så har vänsteristernas brist på logiskt tänkande och frånvaro av möjlighet till intellektuell diskussion visat sitt bleka ansikte efter årets kanske intelligentaste memetik i form av fem enkla ord. Att någon påstår att ”islam har rätt angående kvinnor” blev den totala mentala härdsmältan för socialliberalerna i staden. Naturligtvis så polisanmäldes det faktum att någon tejpat upp lappar med texten ”Islam is right about women”. Utgångspunkten är att det antingen är islamofobi eller kvinnofientligt.
Låt det sjunka in en stund.

Den självklara utgångspunkten hos den upprörda allmänheten är att det är en vit, kristen alternativt sekulär man som har klistrat upp texten. Så är det naturligtvis med största sannolikt också. Vad betyder då budskapet? Antagligen har det just det mål som den också uppnår, att få vänsterister i allmänhet att blotta sin intellektuella oärlighet (eller är det helt enkelt låg intelligens?) genom att skrika ut sina motstridiga åsikter huggna i sten. Om det är islamofobi att påstå att islam har rätt om något och islamofobi att påstå att islam har fel om något, vilket de redan har stadsfäst, så grundar det sig antagligen i att de också har misstagit islam för en ras och inte en religion. Oftast när jag ser någon i exempelvis sociala media som Twitter framföra en ifrågasättande eller negativ åsikt om något i islam så svarar regelmässigt någon vänsterist att det är rasism eller att budbäraren är rasist. Narrativet från liberalt håll är ju att islam inte får kritiseras och problemställningar om islam eller delar av islam måste alltid ses som rasism och kanske till och med som nazism, vilket är konstigt och historielöst i sig självt då det fanns ett mycket starkt brödraskap och samarbete mellan NSDAP och delar av den islamiska världen.

Hur kan det då vara kvinnofientligt eller anti-feministiskt att säga att islam har rätt angående kvinnor? Jo, för att vänsteristerna vet ju förstås vilka problem islams syn på kvinnor får i en västerlänsk kontext. Detta plus att vänsterliberalernas narrativ om att alla muslimer som kommer till Sverige vill integrersas i det svenska samhället och att deras islamska övertygelse därför också automatiskt skall övergå till ett slags moderata muslimer på samma sätt som svenska kyrkan har blivit en totalt utslätad kristendom. Detta är ju naturligtvis inte sant utan all integration är induviduell och inte ett grupparbete. Det finns ju också en anledning till att svenska kyrkan tappar medlemmar i ett rasande tempo och är ett sjunkande skepp. Om inte krista i Sverige kan identifiera sin religösa övertygelse i vad svenska kyrkan representerar så varför skulle muslimer vilja ha ett moderat islam över huvud taget? Det går inte ihop, om man inte är fast övertygad om att svenska kyrkans representation av kristendom vore den enda och rätta.

Islam har en del rätt angående kvinnor. Islam har en del fel angående kvinnor. Varför kan man inte ha en intellektuellt ärlig debatt om det? Varförf inte en debatt om islams eventuella plats i en västerländsk miljö istället? Det är väl det enda riktiga problemet?

Vi är i det sluttande planet…nu…

Det finns en gräns för när vansinne får styra våra liv och när det får styra de politiska handlingarna som styr våra liv utifrån. Vänstern har nu tagit så mycket kulturell mark att det börjar bli svårt att andas. Av någon anledning så är det nu helt comme il faux i den amerikanska universitetsmiljön att resa sig upp och lämna föreläsningar, protestera mot föreläsningar och till och med få professorer avskedade på rent politiska skäl, som dessutom är vetenskapligt och vettigt ohållbara. Nu har vänstern dessutom helt lämnat klassfrågan helt och hållet, ingen är så lämnad och bortglömd som den som råkar befinna sig i arbetarklassen. Nu har vänstern blivit helt fokuserad på rasfrågor. Inte ens en rimlig rasbiologi ligger till grund utan känslor styr vänstern fullständigt idag. När man inte längre kan visa bilder på kolarbetare utan att bli anklagad och stämplad som rasist så har det hamnat så långt utanför verklighetens ramar att det har blivit en upprinnelse till kulturkrig. Vänstern har nu kastat handsken och alla som har vettet i behåll måste ta upp den kastade handsken och ta duellen. Helst med full eldkraft, för prcis som i en gentlemannaduell så gäller det att vinna den här striden. Alternativet är inte längre överlevnad för vänstern har beslutat sig för att förinta alla lätta mål, och nu är målen samma personer som var deras skyddsobjekt för 30 år sedan. Vi i arbetarklassen är nu ett hatobjekt för vänstern och nu ska vi tas bort och tystas, förnedras och helst tas bort permanent. Om du verkligen tror att det förhåller sig på något annat sätt så läser du den här artikeln, ”https://eu.azcentral.com/story/opinion/op-ed/2019/01/28/downtown-phoenix-photo-men-soot-blackface/2683881002/ och sedan så antingen går du ner på knä eller inte.

Tankar om Afrikas mobilmarknad

Kenya - HarambeeLäser två intressanta artiklar på Business Daily om mobil-marknaden i Kenya, och för all del i Sydafrika och framför allt artikeln om hur stor del av den totala summa pengar som mobila start-ups i Afrika lyckades eska ihop under 2017. Sydafrika får ihop en tredjedel av den totala summan av pendar som olika mobila start-ups lyckats få investerat i sina projekt i hela det sub-sahariska området, men sedan kommer Nairobi, den kenyanska huvudstaden på andra plats med 25% av totalen. Som jag tidigare avslöjat så ser jag Östafrika som det kanske intressantaste området när det gäller kombinationen och mötet av finans och teknik i världen just nu. De behov som människor har här kräver otroligt mycket av de utvecklare av tjänster som nu slåss om marknaderna. Det är extremt intressant att följa. Den kommande explosionen i Vstarfrika som kommer att följa i kölvattnet på detta är också värd att böra hålla ögonen på. Artikeln Kenya firms up innovation hub status with Sh14bn deals ger en liten inblick om inte annat. Intressant att notera är att högriskmarknaden i Sydafrika faktiskt drar till sig mest investerade $ i området. Sydafrika som är på väg att införa fullskalig socialism efter samma modell som Zimbabwe med svält, elände folkförföljelse och etnisk rensning som följd. Det kommer innebära en enorm risk för inveseterare. Visserligen kan det också bli så att Sydafrika stannar vid den etniska utrensningen och efter att ha gjord sig av med den Afrikandiska ursprungsbefolkningen anser sig vara färdig med sin frihetsprocess och sedan slår på bromsen på socialistrelaterdt våld. Men fan tro’t!
Nästa artikel av intresse är Airtel eats into Safaricom, Telkom Kenya’s market om hur Airtel har börjat ta marknadsandelar av Safaricom och Telcom Kenya. Det är härligt att se hur de tre stora operatörerna strider med erbjudanden till kunderna. Sund härlig markndsekonomi i sin prydnad. Striden mellan olika mobila betalsystemen kommer definitivt vara en av de avgörande striderna som sätter marknaden för flera år framåt. Kommer T-kash ta marknad av M-Pesa? Det blir en viktig fråga.

Attacken mot Stockholm 2017

För två år sedan så skrev jag några rader om minnet av var jag var och vad jag gjorde natten när Olof Palme skjöts till döds på Sveavägen i Stockholm den där natten för trettiotvå år sedan. Tyvärr så känner jag ett behov att att tänka tillbaka en stund på händelsen på Drottninggatan, en parallellgata till Sveavägen i Stockholm, för ett år sedan när vå åter drabbades av ett terrordåd i Sverige. Vi har haft en lång rad av terroristdåd i Sverige efter andra världskriget, allt från avrättningen av Vladimir Rolović via flygkapningen på Bulltofta till ockupationen av västtyska ambasaden och försöket att kidnappa Anna-Greta Leijon i Operation Leo men det har hänt något sedan dess, någonting har förändrats i samhällets och svenskars syn på terrorism. Europa drabbades av mängder av politiskt motiverade terrordåd under 1960-, 70- och 80-talet och det fanns få om ens några, jag har inte hittat några, diskussioner om hur vi skulle förhålla oss förstående och inte problematisera kring förövaren, gärningsmannen. Förutom de som stod för exakt samma politiska åsikter där man ansåg att man hade rätten att döda andra människor för att få igenom sin idé om det perfekta samhället, alltid med idén om att det bästa för mänskligheten var kommunistisk diktatur. Eller i fallet med Rolović och Bulltofta ex. där resultatet av kommunistisk diktator skapade nationalistiska strider inom Jugoslavien som spreds till andra platser i världen. När man läser magasinsartiklar från tiden för dessa terrordåd i Sverige så är det tydligt att den allmänna hållningen var att detta sätt att med våld och vapen attackera meningsmotståndare såväl som hela samhället för att få sin vilj igenom var fel. Endast några riktigt förvirrade diktaturkramare på yttersta högerkanten tyckte att det var rätt att tvinga sina åsikter på andra med våld och att man kunde ge sig på samhället med våld. Så vad har hänt sedan dess?
Varför är det uppenbarligen så många fler som anser att de som utsätter vårt samhälle för terrordåd skall på olika sätt ursäktas och varför vill de att vi skall ursäkta deras bevekelsegrunder?

En sak som är tydligt är att vi inte längre har ett lika homogent tänkande som under den period då vi utsattes för de politiskt motiverade dåden under 1960- till 1980-talet. I Sverige var den homogena samhällssynen ett tydligt resultat av den politiska propagandan som socialdemokratin hade format samhället efter under en lång period av tid. Att Socialdemokraterna var de som vann kampen om arbetarklassens röster efter kampen mot kommunisterna i arbetarrörelsens tidiga första, andra och kanske även tredje decennium ledde som bekant till att Socialdemokraterna formade vänsterblocket där kommunisterna alltid skulle stödja (S) för att dels blockera möjligheten för en högerblcoksregering men framför allt för att (S) aldrig skulle låta kommunisterna få någon verklig makt i svensk politik.
Detta betydde att en stark statlig propagandamaskin kunde forma ett mycket homogent tänkande och en, för att använda det nuvarande modeordet, värdegrund. Bara de på den absoluta vänsterkanten kunde uttala och känna någon sympati för terrorister i det samhälle va befann oss i då.
Låt mig bara i förbifarten också nämna att det är diverseringen av regerande partier i den svenska riksdagen som ledde till att den statliga propagandan bröts i sin riktining och som möjliggjorde för människor i landet att kunna öppet formulera från den statliga propagandans avvikande tankar och åsikter som har lett fram till dagens styrande politikers desperation att återhomogenisera röstboskapet med hjälp av vad man nu kallar värdegrund. Så den fria tanken och den induveduella friheten kan endast behållas genom att hålla värdegrunden på armlängds avstånd.

Så plötsligt har den homogena känslan av att samhället hotas av terrorister bytts ut mot värdegrundens förvirrade syn på att alla vill allas bästa och misstanke mot att detta är korrekt är i sig ett hot mot samhället. Hotet mot samhälet är inte längre terrordåden i sig utan åsikten att andra kan vilja oss illa är hotet mot samhället. Att terrordåden nu utförs under religiösa förtecken förvirrar också. Nu kan man alltid skydda sig och dämpa sin oror och ångest med att påstå att de religiösa krafter som utför dåden inte representerar den religionen på riktigt utan har missförstått religionen, att de har misstolkat den. Men vänta nu en stund, var inte detta som den yttersta vänstern alltid sa om alla deras politiska terroristrepresentanter också?
Det påstods alltid av diverse kommunister att havererade kommunistiska samhällen alltid var missrepresenterade av människor som misstolkat den riktiga kommunismen. Jag hade ex. en klassföreståndare i högstadiet som sa att Sovjetunionen inte var riktig kommunism utan socialism och därför fel (Varför han då lade ner så otroligt mycket energi på att försvara Sovjetunionens system är fortfarande ett logiskt mysterium). Det är samma fenomen men nu inte begränsat till den yttersta politiska vänstern där man uttalat var emot det demokratiska samhället, nu har människor från alla möjliga olika politiska håll samlats under denna tankefigur. Problemet är dock att man missar så mycket av orsakerna till problemen faktiskt fotfarande är ett sätt att med våld försöka få till ett diktatoriskt system. Religion kan naturligtvis vara lika mycket politik som religion men i ett sekulärt samhälle som vårat måste du vara påläst och intresserad för att kunna se igenom de dimslöjor som olika företrädare för politik och religion med näbbar och klor försöker få oss att tro på.

Så jag satt på en loftgång i Fittja brevid en grill och drack vodka och samtalade med an av Anush vänner när en koll på mobiltelefonen gjorde mig uppmärksam på att något hade hänt. Sociala medier började nu fyllas av bekantas eftersökningar av sina familjemedlemmar och huruvida de var okej. Efter att ha försäkrat mig om min familjs väl och ve så började vi diskutera händelsen i Stockholm, vilken ännu var omgärdad av blandningar av rykten och fakta. Anush och jag ver på besök hos hennes armeniska vänner och som enda svensk i sammanhanget fick jag ta del av deras avstånd och klarhet i relation till händelsen. Att komma från ett kristet land som slagits mot islamistiska krafter sedan islams födelse ger kanske en annan syn på konflikten mellan islam och övriga världen. Hade det varit en tillställning med endast svenskar så är jag säker på att stämningen hade sjunkit rejält men nu var det föga påverkad samling som fortsatte festandet som ingenting hade hänt. Jag fick förklarat för mig av värden att svenskar helt enkelt inte förstår sitt eget bästa och i han och hans armeniska vänners ögon var det fullständigt obegripligt att svenskar vill förstöra sitt samhälle med den inflytt av muslimer som Sverige ägnar sig åt. Han till och med skrattade åt oss och vår dumhet innan ämnet var färdigdiskuterat och festen kunde fortsätta som om inget hade hänt.
Min egen känsla var dock att när vi nu ånyo kommer att överrösas av röster om hur detta var en engångshändelse (i raden av engångshändelser) så kommer vi om vi inte drar i handbromsen snart befinna oss i en verklighet där vi alla känner någon som dött eller skadats i islams namn.

Politik och högsäsong

Ja, regeringen förlorade sin första medarbetare redan efter åtta dagar, vi får se om det blir ytterligare en avgång i veckan.
En av de mer intressanta rubrikerna i veckan som gick var den att Maria Borelius inte ägde sin bostad. Som om det vore ett brott att vara hyresgäst!
Jag vet att de ville visa på att hon och hennes make hade köpt huset via ett av sina företag för att undkomma beskattning men rubriken antydde som sagt snarare att hon på något sätt skulle vara brottslig för att hon inte ägde sitt boende. Det skall vara en socialdemokratisk tidning att sätta den rubriken.

Samtidigt tar Anna Sjödin ”Time out”.
Ja, brott ställda mot brott i proportioner.
Ett juridiskt ännu oprövat brott mot fällande dom i ett antal åtalspunkter gällande misshandel och hatbrott.
Det ena är ett givet skäl för avgång, det andra leder bara till en ”time out” och Anna Sjödin håller fast vid sin post i fast övertygelse om att hon är bättre än andra.

Entreprenören

Fullt upp hela veckan som gått.
Nu hoppas jag få den tid som krävs för att kunna förbereda ett lyckat deltagande på Hem- & Villa-mässan i slutet på den kommande veckan.

Bildt is back

Carl Bildt som utrikesminister och en Timbro-chef, Cecilia Stegö Chilò, som kulturminister. Det blir en starkare laguppställning än vad jag hade vågat hoppas på.
Jag hoppas och tror mycket på den här regeringen.

Det var ju lite kul att höra en bitter Mona Sahlin i P1 ifrågasätta hur en «räknenisse» skall kunna fungera som finansminister. Det är ju intressant att notera att sossar alltid ifrågasätter kunskap. Hela Mona Sahlin är ju ett ifrågasättande av kompetens.

Tjoho! Jag firade vår nya regering med en Partagas De Luxe.