Etikettarkiv: Socialdemokraterna

Attacken mot Stockholm 2017

För två år sedan så skrev jag några rader om minnet av var jag var och vad jag gjorde natten när Olof Palme skjöts till döds på Sveavägen i Stockholm den där natten för trettiotvå år sedan. Tyvärr så känner jag ett behov att att tänka tillbaka en stund på händelsen på Drottninggatan, en parallellgata till Sveavägen i Stockholm, för ett år sedan när vå åter drabbades av ett terrordåd i Sverige. Vi har haft en lång rad av terroristdåd i Sverige efter andra världskriget, allt från avrättningen av Vladimir Rolović via flygkapningen på Bulltofta till ockupationen av västtyska ambasaden och försöket att kidnappa Anna-Greta Leijon i Operation Leo men det har hänt något sedan dess, någonting har förändrats i samhällets och svenskars syn på terrorism. Europa drabbades av mängder av politiskt motiverade terrordåd under 1960-, 70- och 80-talet och det fanns få om ens några, jag har inte hittat några, diskussioner om hur vi skulle förhålla oss förstående och inte problematisera kring förövaren, gärningsmannen. Förutom de som stod för exakt samma politiska åsikter där man ansåg att man hade rätten att döda andra människor för att få igenom sin idé om det perfekta samhället, alltid med idén om att det bästa för mänskligheten var kommunistisk diktatur. Eller i fallet med Rolović och Bulltofta ex. där resultatet av kommunistisk diktator skapade nationalistiska strider inom Jugoslavien som spreds till andra platser i världen. När man läser magasinsartiklar från tiden för dessa terrordåd i Sverige så är det tydligt att den allmänna hållningen var att detta sätt att med våld och vapen attackera meningsmotståndare såväl som hela samhället för att få sin vilj igenom var fel. Endast några riktigt förvirrade diktaturkramare på yttersta högerkanten tyckte att det var rätt att tvinga sina åsikter på andra med våld och att man kunde ge sig på samhället med våld. Så vad har hänt sedan dess?
Varför är det uppenbarligen så många fler som anser att de som utsätter vårt samhälle för terrordåd skall på olika sätt ursäktas och varför vill de att vi skall ursäkta deras bevekelsegrunder?

En sak som är tydligt är att vi inte längre har ett lika homogent tänkande som under den period då vi utsattes för de politiskt motiverade dåden under 1960- till 1980-talet. I Sverige var den homogena samhällssynen ett tydligt resultat av den politiska propagandan som socialdemokratin hade format samhället efter under en lång period av tid. Att Socialdemokraterna var de som vann kampen om arbetarklassens röster efter kampen mot kommunisterna i arbetarrörelsens tidiga första, andra och kanske även tredje decennium ledde som bekant till att Socialdemokraterna formade vänsterblocket där kommunisterna alltid skulle stödja (S) för att dels blockera möjligheten för en högerblcoksregering men framför allt för att (S) aldrig skulle låta kommunisterna få någon verklig makt i svensk politik.
Detta betydde att en stark statlig propagandamaskin kunde forma ett mycket homogent tänkande och en, för att använda det nuvarande modeordet, värdegrund. Bara de på den absoluta vänsterkanten kunde uttala och känna någon sympati för terrorister i det samhälle va befann oss i då.
Låt mig bara i förbifarten också nämna att det är diverseringen av regerande partier i den svenska riksdagen som ledde till att den statliga propagandan bröts i sin riktining och som möjliggjorde för människor i landet att kunna öppet formulera från den statliga propagandans avvikande tankar och åsikter som har lett fram till dagens styrande politikers desperation att återhomogenisera röstboskapet med hjälp av vad man nu kallar värdegrund. Så den fria tanken och den induveduella friheten kan endast behållas genom att hålla värdegrunden på armlängds avstånd.

Så plötsligt har den homogena känslan av att samhället hotas av terrorister bytts ut mot värdegrundens förvirrade syn på att alla vill allas bästa och misstanke mot att detta är korrekt är i sig ett hot mot samhället. Hotet mot samhälet är inte längre terrordåden i sig utan åsikten att andra kan vilja oss illa är hotet mot samhället. Att terrordåden nu utförs under religiösa förtecken förvirrar också. Nu kan man alltid skydda sig och dämpa sin oror och ångest med att påstå att de religiösa krafter som utför dåden inte representerar den religionen på riktigt utan har missförstått religionen, att de har misstolkat den. Men vänta nu en stund, var inte detta som den yttersta vänstern alltid sa om alla deras politiska terroristrepresentanter också?
Det påstods alltid av diverse kommunister att havererade kommunistiska samhällen alltid var missrepresenterade av människor som misstolkat den riktiga kommunismen. Jag hade ex. en klassföreståndare i högstadiet som sa att Sovjetunionen inte var riktig kommunism utan socialism och därför fel (Varför han då lade ner så otroligt mycket energi på att försvara Sovjetunionens system är fortfarande ett logiskt mysterium). Det är samma fenomen men nu inte begränsat till den yttersta politiska vänstern där man uttalat var emot det demokratiska samhället, nu har människor från alla möjliga olika politiska håll samlats under denna tankefigur. Problemet är dock att man missar så mycket av orsakerna till problemen faktiskt fotfarande är ett sätt att med våld försöka få till ett diktatoriskt system. Religion kan naturligtvis vara lika mycket politik som religion men i ett sekulärt samhälle som vårat måste du vara påläst och intresserad för att kunna se igenom de dimslöjor som olika företrädare för politik och religion med näbbar och klor försöker få oss att tro på.

Så jag satt på en loftgång i Fittja brevid en grill och drack vodka och samtalade med an av Anush vänner när en koll på mobiltelefonen gjorde mig uppmärksam på att något hade hänt. Sociala medier började nu fyllas av bekantas eftersökningar av sina familjemedlemmar och huruvida de var okej. Efter att ha försäkrat mig om min familjs väl och ve så började vi diskutera händelsen i Stockholm, vilken ännu var omgärdad av blandningar av rykten och fakta. Anush och jag ver på besök hos hennes armeniska vänner och som enda svensk i sammanhanget fick jag ta del av deras avstånd och klarhet i relation till händelsen. Att komma från ett kristet land som slagits mot islamistiska krafter sedan islams födelse ger kanske en annan syn på konflikten mellan islam och övriga världen. Hade det varit en tillställning med endast svenskar så är jag säker på att stämningen hade sjunkit rejält men nu var det föga påverkad samling som fortsatte festandet som ingenting hade hänt. Jag fick förklarat för mig av värden att svenskar helt enkelt inte förstår sitt eget bästa och i han och hans armeniska vänners ögon var det fullständigt obegripligt att svenskar vill förstöra sitt samhälle med den inflytt av muslimer som Sverige ägnar sig åt. Han till och med skrattade åt oss och vår dumhet innan ämnet var färdigdiskuterat och festen kunde fortsätta som om inget hade hänt.
Min egen känsla var dock att när vi nu ånyo kommer att överrösas av röster om hur detta var en engångshändelse (i raden av engångshändelser) så kommer vi om vi inte drar i handbromsen snart befinna oss i en verklighet där vi alla känner någon som dött eller skadats i islams namn.

Socialdemokraterna

Socialdemokraternas kriskommission, under gemensam ledning av Ardalan Shekarabi och Anna Johansson, har redan förvånat positivt.
I en debattartikel i Dagens Nyheter, från i onsdags, under rubriken ”Varför ökade klyftorna också när S hade makten?” lyckas man peka på de absolut viktigaste punkterna för vad socialdemokratin behöver göra för att återhämta sig efter den kräftgång partiet har vandrat i de senaste decennierna.
För att citera artikelskribenternas lista av punker så kan man sammanfatta det så här:

”Varför ökade klyftorna också under socialdemokratins tid vid makten och hur kan den utvecklingen vändas? Har skattesystemet verkligen utformats för att främja full sysselsättning? Hur ska man komma till rätta med att allt fler för varje lågkonjunktur permanent ställs utanför arbetsmarknaden? Hur kan vi förena krav på jämlikhet med stor valfrihet i välfärden? Vad och vem är egentligen arbetare i dag – och spelar det någon roll? Hur ser ett fungerande mångkulturellt samhälle ut och hur kommer vi dit? Vilka investeringar ska Sverige satsa på för att vara världsledande? Vad är statens roll i att skapa förutsättningar för fler jobb och bättre möjligheter för svenska företag med global konkurrens? Och vilken är socialdemokratins målbild på lång och medellång sikt?”

Jag tycker att man på ett mycket precist sätt har hittat kärnfrågorna som partiet måste ställa sig.
Sedan kommer detta inte att räcka till för att klara av den förändring som krävs!
Just nu har Mona Sahlin mer eller mindre öppnat dammluckorna till vad som kommer bli ett smutsigt maktspel där personer vars enda egentliga meriter och egenskaper som politiker är att de gått den rätta vägen i partiet, vilket tyvärr fortfarande är den enda vägen för att nå toppen inom Socialdemokratiska arbetarepartiet.

När man läser Tomas östros debattartikel Så ska S åter bli centrum i den svenska politiken från tidigare i dag i samma tidning så inser man att vägen fortfarande är lång.
En historilös, på gränsen till historieförfalskande, bild av verkligheten som skall pådyvlas partikamraterna med formuleringar så ovederhäftiga att man inte riktigt kan se om de är skrivna för att lura folk eller av okunskap och dålig bildning?
När Tomas östros skriver,

”Vi ska grunda vår politik på tidlösa värderingar, till exempel att det ska löna sig att arbeta och att Sverige ska konkurrera med kunskap”

…så undrar man ju vad tidlös är?
I östros fall handlar tidlös uppenbarligen om runt ett decennium ungefär.
Hans exempel är i alla fall allt annat än tidlösa socialdemokratiska frågeställningar!
Med den ingressen i alla fall inte jag att läsa mer av den artikeln.
Att Sverige skall konkurrera med kunskap släppte man ju helt inom arbetarrörelsen under den värsta vänsterflumperioden på 1970-talet, då ABF-kurserna riktades från tydliga kunskapsämnen till flummigare kulturinriktning som fortfarande är den bildning som arbetarklassen verkar föredra.
Bort från tydliga bildningsområden och mot kurser i dans och ”låtskrivning för tjejer”.

Det ena behöver naturligtvis inte utesluta det andra men det är ganska tydligt att klassisk bildning och kunskap inte riktigt längre är en drivande kraft inom arbetarrörelsen.
Detta tror jag är en annan viktig del av socialdemokraternas fall, den allmänna utslätningen.

Den här tendensen att glömma sin historia är en annan viktig punkt där man gärna vill förenkla och undanhålla verkligheten.
Jag känner allt för många som sätter ett likhetstecken mellan Socialdemokratiska ArbetarePartiet och arbetarrörelsen.
Det är naturligtvis en förenkling som försvårar att se de korrekta sambanden i den moderna svenska politiska historien.
Socialdemokratin er det politiska organet som drivit arbetarrörelsens politiska frågor, men arbetarrörelsen består av så långt mycket mer.
Utan att förstå det så är det lätt att överdriva partiets betydelse och göra det till en enda enad arbetarrörelseröst.
Det är historielöst.

Tyvärr så kommer väl inte partiets kriskommision att nå hela vägen fram, även om jag hoppas det.
Trots att jag själv lämnade socialdemokraterna bakom mig för många år sedan så anser jag att en politik driven av arbetarrörelsen är en ytterst viktigt pusselbit för den politiska livskraften i landet.

För oss som inte kan räkna

I dagens SvD skriver Ingvar Carlsson och Mona Sahlin en debattartikel om ”straffskatten” på pensionärer.
Ett par små iakttagelser man kan roa sig med:

Det Ingvar och Mona kallar ”straffskatt” är alltså den skattesats Socialdemokraterna själva har skapat!
Det är ju ingen som har höjt skatten för pensionärer.

Ingenstans i artikeln, eller för den delen i Thomas Östros artikel på samma plats i vintras, kan man hitta ett löfte om att sänka skatten för pensionärer.
Det kan lika gärna vara så att man tänker höja skatten för arbete igen.

Slutsatsen man kan dra är det enbart handlar om att spinna på människors avundsjuka.
Ingenstans har man sagt att man tänker sänka skatten för pensionärer utan man hittar bara att de skall ha samma skatt som arbetstagare.
Det innebär alltså att den gradvisa skattesänkning som Alliansen hela tiden utlovat för de grupper som inte fick en skattesänkning när arbetstagarna fick den inte är nog, det man är ute efter är millimeterrättvisa tills man stångat huvudet blodigt.
Dessutom så undrar jag varför man inte står för sin egen politik?
Aldrig någonsin har jag hört Socialdemokraterna prata om att man skall ha väldigt skiftande procentuella skattesatser beroende på inkomst (nja, inte sedan tidigt 80-tal i alla fall).
Ändå så pekar man hela tiden på hur många fler kronor en miljonär tjänar på samma skattesänkning som en vanlig löntagare.
Naturligtvis, det är ju samma effekt som att de betalar mycket mer i skatt än en löntagare.

Oärliga debattmetoder!
Är det allt de röda har att komma med så hoppas jag verkligen att de inte får återta makten.

Irakkriget

Nu har de USA-ledda allierade styrkorna gått in i Bagdad.
Irak hävdar att det inte finns några allierade styror i Bagdad.

Det måste vara svårt att hålla skenet uppe och hävda att man har saker och ting under kontroll när hela ens verklighet rämnar omkring en….

Vi är nästan mer kritiska än någon annan regering.

Gunnar Lund, biträdande finansminister är socialdemokratiskt glasklar angående kriget i Irak i Aktuellt 2003-03-25.

Valet 2002

:: Valet blev för oss med högersympatier en riktigt stor besvikelse.

Nu vänder snart ekonomikonjunkturen uppåt och då är socialdemokraterna nästan garanterade att vinna valet 2006 också.

Då kan de hävda att det är deras förtjänst att ekonomin har blivit bättre och tro mig:
Det kommer de att göra.

Gå inte på det tramset.
Tänk själv – rösta borgerligt 2006!

Mitt tidigare jobb som mentalskötare och vårdarinna är till stor hjälp nu när jag skall leda riksdagsgruppen.

Britt Bohlin, socialdemokraternas nya gruppledare i riksdagen efter valet 1998 hasplade ur sig denna kommentar efter valet det året.