Etikettarkiv: Småland

Roadtrip – Hässleholm

Brown Sugar

Utan bil sedan September ifjol så nu när det hamnat en Alfa Romeo i min ägo igen så kliade det i kroppen att komma iväg och göra något som jag varit förhindrad att företa mig sedan Toyotan slogs sönder. Nu skulle jag äntligen ta mig ner till Hässleholm igen. LeStrange och jag hade gjort ett litet byte med en baskropp mot gamla laptops. Tanken var att jag skulle få bort mitt kli i fingrarna och få igång en skön lekdator igen. Stora gamla och tunga bärbara datorer som kostar mer att skicka postledes än vad de är värda i ett byte mot en baskropp laddad med mickar men inget mer. Inte värt att skicka så det var bara att försöa vänta ut ett tillfälle när någon skulle ta sig i någon riktning till eller från Hässleholm – Stockholm. Dessutom så hade LeStrange några prylar som skulle plockas upp på Twang i Stockholm på vägen så nu när jag hade en ny italiensk skönhet till förfogande så var det dags att testa den på en ordentlig roadtrip.

Jag slutade mitt arbetspass klockan 11:00 men hade fått information av LeStrange att det inte skulle vara öppen innan klockan 13:00 så jag hängde kvar på jobbet en stund ectra. Det var ju lika bra att försöka få tag på de gitarrer och laptops som skulle ner till LeStranges verkstad nu när jag äntligen skulle komma iväg.
Väl inne på Södermalm hade jag strax lastat bilen och sedan var det bara att rulla iväg mot Skåne. Första tankstoppet i Sillekrog, en klassiker är ju alltid en klassiker. Sedan var det bara att plugga in hörlurarna i öronen och lyssna på podcasts hela vägen söderut.

McDonalds Värnamo

Strax efter att jag hade passerat Jönköping och den outsägliga sträckningen genom Småland hade börjat passera under mina däck så började jag känna att jag inte hade ätit något under dagen. Nu när det var eftermiddag och blodsockret hade lämnat kroppen så började jag nästan bli skakig av hungern. Så jag ville ha en snabb lösning. Genom två regnskurar beslutade jag mig för att stanna vid avfarten till Värnamo och ta en hamburgare på McDonalds.
Det är märkligt att man aldrig lär sig ändå. Man vet ju redan att det kommer att ta längre tid och vara sämre service på McDonalds än gången innan man var där. Det är ju ett sluttande plan och särskilt när jag var så hungrig som jag var. Jag svor över att jag inte valde konkurrenten Burger King som låg mer eller mindre vägg i vägg. Man lurar sig ständigt på att McDonalds förr i tiden hade en policy att servera gästerna snabbt men att det är så länge sedan att det faktiskt inte finns någon anledning att besöka dem längre. Eftersom både Burger King och MAX har mer välsmakande hamburgare så är det ju meningslöst att återvända till Donken. Dessutom undrar man ju hur inkompetenta de kan bli. Lägga upp pommesen på brickan tio tolv minuter innan de serverar den, det är inte de spänstigaste potatisstavarna man får serverat direkt. Riktigt degenererat skräpställe nu för tiden. Omsprungna av samtliga konkurrenter.

Den legendariska workshopen på Järnvägsgatan i HässleholmVäl framme på Järnvägsgatan i Hässleholm så blev det häng i LeStranges legendariska workshop och det hänger alltid något udda och kul i verkstaden. Nu hängde det en Burns Bison kopia som fångade mitt öga längs väggen. Mycket cool och habegäret slog i taket naturligtvis. Tyvärr var den behäftad med en del halsproblematik annars hade den fått följa med mig hem. Basismen hade fått en nytändning med den grunkan. Det kan jag lova. Vilken bastard! Vilken underbar skapelse!

Efter lite häng i verkstaden och lite kläm-&-känn på mina nya laptops så dök till sist Freddan upp och vi gav oss ut på stan och gungade runt i Brown Sugar, ligans Low Rider med mullrande V8. En Cadillac är alltid en Cadillac och denna -79:a var inget undantag. Vi gungade runt i Hässleholm med slagskeppet ett tag, glidande runt i byn, innan vi åkte tillbaka till verkstaden.
Det blev några timmars surr nere i verkstaden innan vi gav oss. Diskussioner om Skåne vs. Sverige, om politik och frihet och valet i höst. Vi pratade om allt möjligt och strax efter klockan tre på natten så var det dags att bege sig hemåt. Jag hade kunnat tacka ja till LeStranges erbjudande om att sova på soffan men jag ville ut på vägearna och kände mig tillräckligt pigg för att kunna åka hem igen. Det var ärligt talat att bedra sig själv en hel del. Jag var långt ifrån pigg och redan i höjd med Värnamo började jag fundera på att stanna till och sova en stund i bilen. Det blev att stålsätta sig och efter att ha tankat både bilen och mig själv (Unleash The Beast!) i Ödeshög så var det bara att stå på.

Det fick bli ett par bensträckare och fler burkar Monster innan jag äntligen kunde rulla in min Alfa Romeo hemma på farmen någon gång efter klockan 10 på förmiddagen.
Nästa gång sover jag kvar på LeStranges soffa i verkstaden för jag var alldeles för trött på vägen hem för att kunna njuta av bilturen och jag sov sedan bort hela lördagen i alla fall. Hade lika gärna kunnat tillbringa en halv lördag i verkstaden och klämt loss på den där Burns-kopian.

Hemma igen. Det innebar cirka 1150 kilometer (715 miles) och till min glädje så har bilen rullat troget och krångelfritt hela vägen. Nice!

Första stoppet, på Twang på Katarina Bangata

Första stoppet, på Twang på Katarina Bangata

På väg

Tankstopp i Sillekrog

Brahehus

Cadillac - Brown Sugar

Cadillac - Brown Sugar

Cadillac - Brown Sugar

Fuel for the Driver

Skruvad i solen

:: Har äntligen fått lite tid att ge mig hän med Prinsessan. Har slitit ur säten och mattor och fått bort instrumentbrädan. Är inte så mycket kvar att demontera på insidan innan jag kan slipa och måla.
Sedan skall hela skalet slipas, rostskyddas och lackas om också.
När det väl är klart så skall det i en ny motor och växellåda. Jag funderar på att stoppa i en motor och växellåda från en Suzuki Swift. Det finns en kille i Småland som bygger om framramarna för att dessa skall passa och eftersom nya framramar är något jag redan har så skulle det innebära någon katastrof om man vill återställa till original och det skulle vara flera fördelar med en modernare motor. Tystare gång och lägre bensinförbrukning bland annat.
När jag angav de skälen för min vän ”Sunken” så fick jag bara följande kommentar tillbaka:

Tystare och bränslesnålare motor! Hur gammal är du egentligen?

Princess Vanden Plas

Instrumentbrädan i Prinsessan är tyvärr spräckt i klarlacken så valnöten ser inte så himla rolig ut. Funderar på att byta ut all valnötsfanér mot rejäla träbitar. Gärna något snyggt men kanske inte just valnöt.
Vi får se vad som kan passa.
Jag tror inte att det skulle fungera att slipa ner lacken och lägga en ny men jag har inte kasserat den tanken helt ännu. Golvet ser bra ut invändigt. På passargerarsidan finns det knappt några ålderstecken alls i golvet.
Från verkstadshandbokenPlacering av högtalare blir också en utmaning. Två feta bashögtalare har jag som skall in i bilen. Något slags upphägning från hatthyllan ner i bagageutrymmet kanske? Min grundtanke att bygga in bashögtalarna under baksätet satte själva bilkonstruktionen stopp för.

Nåväl, det är mycket kvar att lösa innan Prinsessan rullar igen.

Har kopierat och sedan kommenterat det jag hittade om demontering av instrumentbrädan i min verkstadshandbok. Hittade ett par saker som jag tyckte var värt att påpeka för den som tänker ge sig på en liknande manöver. Du klickar och laddar ner på ikonen till höger här.

En vacker dag kanske det hjälper någon. Verkstadshandboken jag använder är ”1100 Mark 1, 1962-67, autobook: workshop manual for the 1100 Mark 1, 1962-67, Austin, Morris, MG, Riley, Vanden Plas, Wolseley.

Princess Vanden Plas

Småländska nätter

lite ljusNu har jag inte sett de mina på fem hela dagar. Tiden har gått ganska snabbt men det blir lite långsamt så fort man tänker på familjen. Först en natt hos min vän Fredrik med familj bland kobbar och skär i Blekinge, sedan några nätter med min kollega Christian på Kronobergshed vandrarhem och nu en natt på samma ställe i ensamhet.

Vandrarhemmet är dock helt ok och igår så passade vi på att sitta och svettas i bastun.
Nu kommer jag att ligga och fånstirra på tv’n under kvällen och siktar på att ge mig av västerut tidigt i morgon.

Slutmålet för fredagen är Göteborg men först skall jag jobba mig fram över landskapet. Som det ser ut nu när jag kastar en blick äver kartan så ser det ut som om Gislaved kan vara en ort att jobba på under fredagens resa.
Om jag kommer iväg i tid så kanske min ankomst i Göteborg inte behöver bli allt för sen.

Med lite tur får jag glida fram på vägar jag inte kört på förut.

Bergsgården i Fryele

För att kröna vårt besök på Bergsgården i Fryele så mejlade Kerstin gruppbilden som vi tog på oss tillsammans. Eftersom jag inte tog några bilder så kändes det bra att få med den här till handlingarna.
Så här är vi då på farstukvisten till Bergsgården Fryele, Caroline, Terese, en ovillig Karin i armarna på mig Roland, Sofia, Elsa och Kerstin (Ingemar tog bilden).

Besök på Bergsgården
klicka på bilden för att se en större kopia.

Fryele

Som jag berättade redan i fjol (länk här) så passerade vi Bergsgården i Fryele för att se om jag kunde känna igen mig.

Så här skrev jag bland annat då:

Jag har ett fåtal minnen av Bergsgården, jag skulle tro att det var 1978 som jag var där senast.
Ett minne om jag har men som jag inte är riktigt säker på hur korrekt det är så här en massa år senare är när vi fick sitta i vagnen som höt skulle lastas i och åka traktor till kyrkan för gudstjänst…Kanske skulle jag ha knackat på och försökt se om det var Kersin, Kalle och Sveas dotter, som fortfarande bodde på gården, men samtidigt kände jag att jag inte riktigt hade den anknytningen till Bergsgården längre.

Jag själv för ett år sedan

Strax efter att vi hade kommit hem förra året så fick jag ett oväntat mejl från Kerstin. Den här hemsidan har sedan starten för en massa år sedan fått människor från förr att höra av sig och ta upp tråden igen. Det har varit spännande och roligt och den här gången kändes det riktigt spännande.

Hej
Roligt att ni besökt Småland och Fryele i sommar! Synd att du inte knackade på hos oss i Bergsgården. Det hade varit trevligt att träffa dig och din familj. Vi åkte nog inte med traktorn till kyrkan, Men annars stämmer det mesta av dina minnen. Träden i allén blev för gamla och dog så vi var tvungna att såga ner dem förra året. Jag satt och sökte på Google och kom på att jag kunde söka på ”Bergsgården Fryele” och då hittade jag din blogg och blev jätteglad. Hälsa till Rune om du träffar honom.

Hälsningar Kerstin

Nu skall man komma ihåg att jag inte har varit på Bergsgården sedan slutet av 70-talet, oklart om det var 1978 eller 1979 (vad det känns länge sedan när man skriver ut årtalen) som var senaste gången vi var på besök.
Jag har i mitt fotografiscannande senaste året hittat ett par bilder från tidigt 70-tal som du kan se nedan. Bilderna är senast från 1973 eftersom länsbokstäverna försvan från registreringsskyltarna då.

Det var väldigt trevligt att nu äntligen få komma tillbaka till Bergsgården efter alla dessa år. Jag hann till och med få lite fjärilar i magen när vi närmade oss Fryele. Det släppte dock så fort Kerstin öppnade dörren, jag kände igen henne direkt trots alla år som hunnit passera och enligt Kerstin så var jag mig lik. Nu fick vi träffa hela familjen Salomonsson, Kerstins man Ingemar och de två döttrarna i huset.
Elsa och jag hade den här resan bara med oss småtöserna Sofia och Karin och Sofia blev jätteglad när hon fick mata hönsen och kycklingara direkt ur handen. Karin var som vanligt lite blyg och svårstartad men när de salomonssonska flickorna tog med våra småtjejer ut och till och med gick in i kohagen så vaknade även Liss-Karin upp och trivdes bra.
Tjejerna var verkligen jättegulliga mot Sofia och Karin och Sofia hade jättesvårt att slita sig när vi skulle åka vidare hemåt. Sofia var annars den som var mest skeptisk mot upptåget. Att hälsa på människor man inte känner, vad skulle det nu vara bra för? Hon ställde sin pappa mot väggen med den frågan mer än en gång men nu när hon var på plats så visade det sig inte vara en dum idé alls.

Kerstin hade hittat ett par fotografier med mig och Anders från den senare delen av 70-talet. Där fanns också en bild på Kalle och Svea och även de kändes igen som bekanta personer från mitt pojkminne. Tänk ändå så starkt en del minnen kan sitta i, när jag väl var på plats så kändes allt så välbekant. Inne i huset var det omgjort och moderniserat som det nu blir med generationsskiften och nya tider med nya behov men gården kändes det inte som jag varit ifrån mer än ett par år. Märkligt men det var ju fantastiskt roligt att få en chans att besöka Bergsgården i Fryele igen.

Nu hoppas jag att Kerstin och Ingemar tar chansen att komma förbi på en kaffe närhelst de passerar huvudstaden. De är naturligtvis hjärtligt välkomna när helst de skulle vilja.

Det känns som om jag fick en mycket härlig möjlighet att sluta en cirkel, att få ta upp en tappad tråd och jag vet att många nog bara tycker att jag är en sentimental tok men för min del handlar det delvis om att förstå sig själv och min egen personliga resa genom livet. När jag var i tjugoårsåldern så ville jag inte blicka bakåt alls men nu så känns det skönt att få se och dela med sig av sina erfarenheter och nu fick jag ju möjligheten att anknyta Sofia och Karin till en del av min bakgrund, även om det bara var en liten del.
Det var hur som helst ett jättetrevligt besök men av någon anledning så glömde jag helt av att ta fram kameran.
Så ni får hålla till godo med bilder från förtio år tillbaka i tiden.

Rolle i Fryele

Rolle i Fryele

Kyrkor, kyrkor, kyrkor och ruiner

Elsa i kyrkaSom de flesta redan vet så är det intresse som jag och Elsa delar sedan många år att besöka kyrkor. Vi föredrar båda två att besöka de gamla medeltida kyrkorna som förekommer ymnigt i vårt avlånga land. Jag gillar att fotografera kyrkorna och uppskattar allt mer den känsla av frid som just de äldsta av våra kyrkor kan förmedla.

Nu besökte vi först Norra Ljunga kyrka eftersom jag hade noterat en skylt mot kyrkan på vägen tillbaka till Linnebråten från Astrid Lindgrens värld under torsdagen och nu började vi dagens kyrkobotaniserande här.

Förutom att vi fick möjlighet att besöka en vacker kyrka så upptäckte vi att Norra Ljunga kyrka ingår i Njudungakyrkorna. Detta är nio medeltida stenkyrkor i Sävsjö och Vetlanda kommuner som har det gemensamt attde dels antagligen är byggda av de stenarbetare som var med att resa domkyrkan i Lund.
Dessutom är de byggda utan sockel vilket har gjort att de har kommit att kallas barfotakyrkor. Njudungakyrkorna är nio till antalet och nu hade vi inga ambitioner att hinna besöka samtliga men jag trodde väl aldrig att vi faktiskt skulle hinna med sex av dem.

Alla dessa kyrkor har detaljer som skiljer ut dem från de andra trots att de måste ha byggts mer eller mindre efter varandra eller till och med delvis simultant.
Hjärtlanda kyrka som står på en gammal hedninsk plats för riter där man hittat en hedninsk fallossymbol som är samtida med kyrkan och dessutom antagligen tillverkad av ”Njudungamästaren” som gjorde stenarbeten inte bara i den här kyrkan.
Eller Gamla Hjälmserys kyrka som har varit nere i ruiner och mer eller mindre skattad åt förgängelsen, nere på nio men sedna hjälpts upp och rest sig och nu är en levande kyrka med en blandning av objekt från alla dess tider. Från dopfuntets 1100-tal till altarkrucifixet av Eva Spångberg.

Nu hann vi ju titta på ett par kyrkor som inte tillhörde Njudungakyrkorna också.
Eftersom vi ändå hittade Eksjöhovsgårds slotssruin och Vallsjö nya kyrka så besökte vi dem naturligtvis.

I Gamla Hjälmseryd kyrka fick vi dessutom tips av prästen att besöka Bringetofta kyrka vilket vi faktiskt hann med att göra på vägen hem från Fryele.
Även det en 1000-talskyrka. Mycket vacker interiör där det mesta idag skvallrar om det 1700-tal då kyrkan målades om.

Ruin

Going southward

Sunken poserarPåskhelgen avslutades med en road trip ner till Hässleholm.
Som tur var så lyckades jag få med mig The One And Only JonasSunkenSundgren. Inte bara polare utan även basist i favoritbandet Librah.

Sunken påminde om att vår gemensamme vän ”LitenBjerfalk behövde hjälp att få några högtalare nerkörda till TKS EngineeringVikbolandet och eftersom ”Liten” låg sjuk så kände vi att vi lika gärna kunde ta oss en extratur. Nu ligger ju inte Örebro direkt på vägen men en road trip är en road trip!

Det blev 1399 kilometer innan vi var tillbaka och på plats igen.
Anledningen till resan var basen som jag hade lyckats byta till mig av basismens egen Dr. Baltazar, JensLestrangePersson. Du kan se mer av den här casselbrant.com/softblack.shtml.

LestrangeLite bilder lyckades jag ta i alla fall på vår lilla resa genom landet.
Inte så mycket bilder men det berodde nog mest på att det ganska snart började regna, så från strax norr om Oxelösund ända tillbaka hem hade vi regnet smattrande mot bilen.
Inte så kul och det blir svårt att köra i regn och mörker så kameran låg mest och vilade i baksätet.
Dessutom så blev jag ganska trött under eftermiddagen så Sunken fick ta ratten genom Småland och fram till Hässleholm.
Det kan faktiskt vara ganska skönt att sitta shotgun. Kör man så mycket bil som jag gör i arbetet så kan det vara lite avslappnande att få sitta och titta på omgivningarna.

I och med att vi fick en ganska lång sträcka att köra med vår lilla örebrorunda så blev det inte så många stopp på vägen, förutom matstopp och en fika hos Tommy på TKS så stannade vi inte för så mycket bensträckare.
När vi sedan fick regnet så fick det rulla på som det var.
Vi var ju nere i Hässleholm först vid 18-tiden på kvällen och ville jag vara hemma till midnatt så var det läge att rulla på ganska omgående.
Så tyvärr hann vi inte med så många minuters umgänge med grabbarna grus i gitarr-verkstaden men jag fick i alla fall hämta min fina bas och den känns kalasfin så här långt.

Arboga

Bilder

Jag har laddat upp en del bilder från den senaste tiden på mitt flickr-konto och det är lite blandade album att ta del av där.

Det jag framför allt är glad för att jag nu har fått på plats är de bilder tagna med en gammal Yashica Electro 35 GTN med ett Yashinon DX ƒ1.7 45mm och Fuji Superia 100 film.
Otroligt fint objektiv på den kameran och en helt utomordentligt trevlig ljusmätare som klarar snö och svåraste möjliga ljusförutsättningar utan större besvär.
Se exempelvis på de sköna skidbilderna i albumet jag länkat till nedan:

Bilder:
20120204 Vinterlek i Grisbacken

Det var i början på vintern som jag började fundera på allvar att fotografera med film igen och jag köpte en begagnad Yashica Electro 35 och när jag fick hem första rullarna som jag testat framkallade blev jag riktigt glad och överraskad.
Objektivet är skarpt, kontrastrikt och återger färger alldeles utmärkt.
Jag kommer antagligen mest skjuta svart-vitt med den här kameran med den är riktigt trevlig.

YashicaTrodde aldrig att jag skulle falla för mätsökarkameror efter åren med spegelreflexerna men det finns tydligen massor kvar att lära.

Just nu har jag ju blivit sugen på att kanske hitta något ännu äldre, som en Konica IIIM som exempelvis den här sköningen som ligger ute till försäljning just nu (http://www.ebay.com/itm/Konica-IIIM-III-M-35mm-rangefinder-camera-/200734548008?pt=Film_Cameras&hash=item2ebcb62028). Hade jag haft råd så hade jag inte tvekat men just nu finns det riktiga hål att stoppa pengarna i så det får vänta.

Tills vidare får min Yashica och mina digitalkameror fortsätta tjäna mig.

Helgavslut

Som avslutning på helgen fick jag, Elsa och Karin en trevlig stund ute i dag i alla fall.
Efter gårdagens snökaos så sken solen ikapp med alla förväntansfulla stockholmare och vi passade på att se om vi såg några vårtecken på gång.

Naturligtvis så passade Karin på att blöta ner sig ordentligt i vattenpölarna och leran.
Lite bilder på sötnosen blev det till sist i alla fall, hon gillar ju inte att stå framför kameran annars!

Bilder:
20120251 Vårpromenad

S.E.M.E.S.T.E.R.

Barnen i VretaÅrets första semestervecka var planerad att fördelas mellan Småland och Sjöfallet. Vår plan var att barnen skulle få rasa av sig så mycket de bara orkade på High Chaparral och att jag och Elsa skulle få chans att få besöka några intressanta platser och kyrkor.
Hade vi inga barn skulle vi nog mest åka omkring och besöka gamla medeltidskyrkor hela vår lediga tid.

Elsa hade ett par dagar innan vi åkte uttryckt önskemål om att besöka Vreta kloster och kyrka på vägen ner till Småland. Jag hade sagt att vi inte skulle ha tid med det eftersom vi då skulle komma för sent ner till stugan vi hade hyrt.
Jag ville också till Vreta kloster men ville inte ta ett beslut om huruvida detta var görligt eller möjligt innan vi var på väg. Planerad avfärd kan ju i det här sällskapet variera i utförande och exakthet.

När vi nådde Vreta så hade vi gott om tid på oss och hade dessutom gott humör i bilen.
Så det var klart att Elsa fick sitt klosterbesök.
Det var ett skönt och lagom stopp för att sträcka på benen och med barnen fortfarande pigga och nyfikna.
Men Vreta kloser och kyrka i all ära, Småland väntade på vår ankomst.

Bilder:
20110704 Vreta kloster och kyrka (flickr)

Vi hade hyrt en stuga som vi hittat på nätet efter att ha letat runt ett tag. Vi hade fått nobben från ett par ställen då vi inte ville hyra en hel vcka utan bara tre nätter. Till sist hittade vi dock som sagt Linnebråten och det visade sig vid ankomsten att det var en fullträff. En nyrenoverad stuga med nya vitvror, ny värmepump, nymålat och fräscht.
Kalasfint helt enkelt.
Till och med barnen gillade stället skarpt. Inte blev det sämre av att precis utanför staketet kom korna betandes och de var lika nyfikna på Sofia och Karin som de var på korna.
Sofia blev dessutom lite förälskad i speciellt en kossa som kom varje gång hon kallade på dem, lite anonymt som sådant här är i vårt modera och effektiva samhälle så var kon märkt med bara ett nummer, 1014 hette det nya föremålet för min dotters kärlek.

Våra värdar visade sig också vara ytterst hjälpsamma, precis när mjölkningen skulle till att starta så gick en säkring på inkommande i Linnebråten, bonden erbjöd sig att åka upp direkt och fixa det men jag åkte ner till honom och hämtade säkringar istället.
Man kan ju vara lite smidig också.

Bilder:
20110704-06 Linnebråten (flickr)

På tisdagen var det dags för High Chaparral, Big Bengts dröm om det gamla vilda västern-samhället. Jag antar att hans drömmar byggde på de myter som kokats ner till oigenkännlighet i ameriakanska västern-serier för TV på 60-talet.

Dock känns High Chaparral betydligt trevligare och betydligt mer lätthanterligt än många andra liknande nöjesparker.
Personalen var väldigt trevlig och ansträngde sig för att sprida en skön stämning för alla men framför allt barnen. Mycket snyggt jobbat!

Det fanns något för alla på High Chaparral och det minne som kanske kommer att stanna längst i hjärtat är när Karin som fått ett sött litet hölster och puffra första gången drog son pickadoll och samtidigt när hon såg att vi tittade på henne blev så blyg att hon gömde sig bakom vagnen.
Just då så var hon den sötaste lilla tjejen i världen!

Bilder:
20110705 casselbrantarna på High Chaparral (flickr)

Tyvärr så försvann 550 stycken av bilderna jag tog på High Chaparral. Bilder på Carl ridande på mekaniska tjuren och Karin med sin nya pistol med mera. Synd, men så kan det tyvärr gå.

På onsdagen ville vi ta det lite lugnare efter tisdagens revolverstrider och bisonbrottning…
Vi startade med ett besök på Nydala kloster, ett kloster med både en kyrka för de munkar som bodde på och drev klostret samt en ”bonnakyrka” för lokalbefolkningen.
Vi fick starta dagen med ett vilsamt besök och rundade av med en fika på Nydala Café.

Bilder:
20110706 Nydala kloster och kyrka (flickr)

Nästa stopp var i Fryele.
Jag tillbringade flera somrar nere i Fryele med familjen som barn. Min styvfar Rune som jag växte upp med under 70- och början av 80-talet blev under 50-talet nerskickad av myndigheterna till en gård i Småland då hans föräldrar inte hade möjlighet att ta hand om alla sina barn. Rune och några av hans bröder hamnade nere i Småland och Rune hamnade hos Kalle och Svea Svensson på Bergsgården i Fryele.

Jag har ett fåtal minnen av Bergsgården, jag skulle tro att det var 1978 som jag var där senast.
Ett minne om jag har men som jag inte är riktigt säker på hur korrekt det är så här en massa år senare är när vi fick sitta i vagnen som höt skulle lastas i och åka traktor till kyrkan för gudstjänst.
Jag är som sagt inte säker på att vi faktiskt var på någon gudstjänst. Kalle och Svea var troende och flitiga kyrkobesökare, men som uppväxt i ett modernt sekulärt arbetarhem var mina kyrkobesök begränsade till de årliga fackeltågen i skolan som gick till Botkyrka kyrka, huruvida det faktiskt blev något kyrkobesök i Fryele är jag inte lika säker på.
Men eftersom vi nu var på plats så passade vi naturligtvis på att besöka även Fryele kyrka.

Bilder:
20110706 Fryele kyrka (flickr)

Barndomsminnen är fulla av saker som inte riktigt stämmer med hur man upplever saker som vuxen. Bergsgården miindes jag som ett ganska stort hus till vilken man åkte igenom en lång allé för att komma fram till. Denna långa allé visade sig vara en uppfart på 30 meter med ett par träd på sidorna.
Huset var inte alls så stort och ståtligt som jag mindes det. Jag mindes dessutom ett stenhus men det trähus som jag nu fick se var inte riktigt lika imponerande, dock så fanns det flera detaljer på huset som skvallrade om att det var samma hus.

Kanske skulle jag ha knackat på och försökt se om det var Kerstin, Kalle och Sveas dotter, som fortfarande bodde p gården, men samtidigt kände jag att jag inte riktigt hade den anknytningen till Bergsgården längre.

Ett annat minne som jag har från Bergsgården från min barndom är väl också ganska typiskt för en liten pojke som växer upp i en icke troende familj.
Jag kommer ihåg hur jag satt i vardagsrummet med katten Britta i knät och undrade förrvånat varför det fanns en tavla med en karta över Jerusalem på väggen?
I min tankevärld hade ju en karta över Småland varit bättre behövd.

Efter besöket i Fryele så rullade vi vidare mot något som kunde roa barnen, var min plan i alla fall. Jag hade sett en skylt mot Ohs och deras rullande järnvägsmuseum.
Dett kunde ju vara kul tänkte jag, så vi rullade mot Ohs. När vi rullade in mot Ohs så hamnade vi i en vacker bild, som ett vykort, över Ohs kyrka och det var så vackert att vi naturligtvis stannade för att göra ett besök i kyrkan.
Karin sov och Carl ville sitta kvar i bilen, så vi övriga tittade på kyrkan och tog oss en liten skön promenad ner till sjön som låg strax bakom.

Järnvägen skulle inte erbjuda någo tåg på ytterligare en och en halv timme så det blev inget av med det, istället vände vi åter och stannade på vad som antagligen är Sveriges vackraste rastplats, Bohulta stenmur, och fick en skön stund i solen med en kaffe och några tranor på fältet.

Bilder:
20110706 Ohs kyrka (flickr)
20110706 Bohulta stenmur (flickr)

TrioPå vägen mot Ohs så hade vi passerat en skylt med texten ”Helveteshål”!

Nu på väg tillbaka på samma väg så tänkte jag inte missa aatt svänga av in på denna väg. Dock blev det ett litet antiklimax, inte hittade jag mer än en dalgång, en stor gryta i naturen som antagligen var det som hade fått namnet.

Vi hade nu tiibringat en god stund av dagen i bilen och det var dags för en rejäl bensträckare och glasspause. Vi svängde in mot Hillerstorp där barnen fick rasa av sig på en lekplats och där vi slurpade i oss varsin glass.
Jag hade av någon anledning fått för mig att det fanns något att se i Skillingaryd vaför jag nu styrde kosan dit. På vägen passerade vi skylten för ett bad och eftersom Skillingaryd verkade så trist att vi inte ens klev ur bilen så tog vi sikte på Flatenbadet som vi hade passerat tidigare och tog ett rejält stopp för bad där.

Flatenbadet var absurt långgrunt. Hur långt barnen än gick ut i sjön så nådde inte vattnet längre upp än på låren på dem. Så det var svårbadat minst sagt. De lyckades roa sig en lång stund i alla fall och när vi kände oss färdigbadade så blev det dags att ta sig hem till Linnebråten igen.

Bilder:
20110706 Glasspause i Hillerstorp (flickr)
20110706 Det långgrunda Flatenbadet (flickr)

På torsdagen skulle vi lämna Linnebråten för denna gång. Det var storstädning och packning av bilen.
Strax efter klockan 11 på förmiddagen lämnade vi nyckeln till stugan och tretton och en halv timme senare skulle vi anlända i Sjöfallet som var målet för dagen.
Men först hade vi föresatt oss att hinna besöka ett par kyrkor till. Vi hade ingen tid att passa så det fick ta den tid det tog.

Vi började med et snabbt stopp vid Kävsjö kyrka, en träkyrka som vi hade passerat på väg tillbaka från Skillingaryd dagen innan. Det var framplockat för begravning i kyrkan så vi stannade inte så länge. Dock var det kul att se gravstenarna från 1700-talet som var mycket lika varandra i stil och hade en vacker textning.

Vi hade en plan att ta oss via ”getaryggarna” och på småvägarna till Drevs gamla kyrka. Vilka stopp vi tog på vägen fick ge sig efterr hand. När jag såg en skylt som skvallrade om en öppen vägkyrka så stannade jag för en kopp kaffe och saft.
Kyrkan ifråga var Voxtorp kyrka där vi träffade ett par mycket engagerade damer som guidade runt och berättaade om kyrkan.
Den ena av damerna berttade om att hennes far hade varit med att bygga Ohs kyrka. Det blev ett väldigt trevligt stopp och Elsa köpte en liten skål av olivträd som passar bra som litet kakfat.

Av på småvägarna (”getaryggarna”) och vidare, tills vi kom till sjön Furen vid Hyltans badplats. Där kunde barnene rasa av sig och bada i över en timme innan vi fikade vid strandkanten och gjorde oss redo för nästa etapp.

Vi hittade en gammal damm och en kvarn vid Knaggabo och plötsligt var vi framme vid Rydaholms kyrka. Rydaholm som är känt för ”Rydaholmsalnen” som var normalmåttet för alnen i Sverige,  1604  beslutade riksdagen att ”alnen här i riket skall rättas efter Rydaholms aln”.
Kyrkans två spiror är också utmärkande och speciellt för Rydaholm.

Knaggabo

::Vi hade ett mål till för dagen, och det var att hinna till Drevs gamla kyrka innan den slog igen innan dagens slut. Vi körde småvägar genom skogarna och lyckades till sist komma fram till den underbara lilla medelidskyrkan. I kyrkan hänger kransarna kvar efter barnbegravningarna på 1800- och början av 1900-talet.
En fin sed som gör att man kommer verkligheten lite närmare.

I området kring Drev och Hornaryd så finns det en massa intressanta kyrkor, ruiner och gravfält. Nästa gång vi semestrar i Småland skall vi planera in besöken lite noggrannare. Då hinner vi med mer och kaan koncentrera oss på de mest intressanta kyrkorna, nu blev det bara lite på måfå med ett par fasta önskemål.

Efter Drevs gamla kyrka så fortsatte vi genom skogarna upp mot Jönköping. På vägen hittade vi en gammal kvarn som brann  1960  Ingelstorp kvarn, där vi stannade och sträckte på benen en stund.
Sedan blev det stopp i Vrigstad, Jönköping, Motala och Askersund för toabesök, mat och tankning innan vi till sist, klockan 00:39 stannad till utanför Sjöfallet. Elsa gick in och bäddade för barnen så att de snabbt kunde gå raka vägen in och lägga sig.

Nu har vi varit i Sjöfallet några dagar och det har bara varit fokus på bad och kontemplation. Helt underbart. Vilken skön vecka vi har haft tillsammans.
Karin blir modigare och modigare för varje bad och hoppar nu i för egen maskin, lika modig som i fjol. Vi har det bra, och snart skall vi ha en vecka semester igen.

Bilder:
20110707 Kävsjö kyrka (flickr)
20110707 Voxtorp kyrka (flickr)
20110707 Bad i Furen (flickr)
20110707 Rydaholms kyrka (flickr)
20110707 Drevs gamla kyrka (flickr)
20110707 Ingelstorps kvarn (flickr)

Linnebråten

Jannes skåp

Jannes skåpJanne åkte ner till Varberg och hämtade Mini-skåpet som vi kikade på i förra veckan.
Han skickade bilden här till höger ( > > ) samtidigt som jag jobbade på som bäst i någon del av Mariefred.
Inte utan att man ångrade att man inte var med på resan.
Skulle ha varit kul att fått chansen att köra den en tank eller två.

• Veckan har plötsligt vänt upp ett par spader men det skall jag förhoppningsvis få ordning på vad det lider.
Huvudvärk.

♠ Jag filmade med mobilen en snutt när vi speedade igenom det smålänska landskapet härom veckan.
Motorpoesi…

Det är bara att se och njuta.

Roadtrip

The PoodleFörra året så åkte vi till Longbridge utanför Birmingham för att fira 50 år med Hundkojan.
I år var IMM-träffen i Tyskland och vi hade väl ganska tidigt bestämt att vi inte riktigt hade tid eller råd med en sådan trip.
Men vi bestämde oss för att tillsammans göra en tur med ”kojan” inom landets gränser.

Janne bestämde sig för Tjolöholm Classic Motor, en skön motorträff vid vackra Tjolöholms slott och jag lade upp en tråd på PrataBas.se där jag flaggade på för vår ankomst till Västkusten och ganska snart hade vi inte bara fått hjälp med logi för två nätter utan även fått ihop ett gäng sköna katter för en grillkväll.

På fredagen gav vi oss av ner mot Sveriges framsida (ja, ja…låt dem tro det) och ganska omgående blev det äventyrligare än vad vi kanske hade hoppats.
I på E20 i höjd med avfarten mot Järna/Nykvarn så lade vindrutetorkarna av.
Vi svängde av vägen och Janne dök ner under huven.
Tyvärr lyckades Janne inte fixa problemet utan vi fortsatte utan fungerande vindrutetorkare.

Vi gjorde ett kort stopp i Örebro för att möta upp Peter alias ”Geddan” för att få de sista prylarna till kameran, en Canon G5, som jag bytte åt mig mot mina golfklubbor härom veckan.

När vi sent på kvällen anlände till Göteborg så mötte Patrik upp oss med nycklarna till rummet han bokat åt oss.
Sängar, dusch och matlagningsmöjligheter.
Helt lysande och jag är väldigt tacksam för hjälpen vi fick.

Bilder:
20100521-23 Roadtrip to Gothenburg

På lördagskvällen var det dags för en liten ”PrataBas-träff” i form av grillkväll hos Anna och Martin.
Först gav jag och Janne oss ut på en tur på stan vilket var ett äventyr då ”Göteborgsvarvet”, en halvmara orsakade kaos och avspärrningar, men vi hittade i alla fall ett fik att slöa på en stund.

Väl på plats ute på Amandas Gård så dök det upp härliga bekanta ansikten, ett efter ett.

Trevligt, det var väl nyckeltermen den här kvällen!
Vilka fantastiska människor det finns!

Efter grillningen så gav vi oss av med hundkojan mot Stenkullen där Janne hade lyckats nosa upp en ny (nåja, nygammal) vindrutetorkarmotor.
Sedan var det dags att komma i säng eftersom söndagen skulle startas tidigt.

Bilder:
20100522 Grillkväll i Göteborg

The GrinPå söndagen var vi uppe tidigt och gav oss i gryningssolen av mot Tjolöholm och Tjolöholm Classic Motor. Janne skulle ställa ut bilen och dessutom så hade han bokat ett möte som skulle resultera i skapandet av en sektion i The British Automobile Club Sweden.
Det var nämligen skapandet av ADO16-klubben i Sverige.
Kul.

Det blev en lång skön dag på Tjolöholm innan vi på eftermiddagen gav oss av mot Varberg där Janne skulle titta på ett ”Koja-skåp”.
Men innan avfärd bytte Janne ut vindrutetorkarmotorn, vilket var tur, för efter en underbar och solig helg på Sveriges framsida (som sagt…) så började det regna rejält på vägen hem.
Vi får väl se om det blir någon affär av på den bilen.
Det var en pärla hur som helst.

Vägen genom Småland var vacker och vägen hem var lång!

Sent på kvällen, framåt natten, var vi äntligen hemma igen.

En otroligt trevlig helg.
Jag tyckte att det var jättekul att Janne fick vara med och träffa lite ”PrataBasare” och känna på vilket skönt gäng det är.

Bilder:
20100521-23 Roadtrip to Gothenburg
20100522 Grillkväll i Göteborg
20100523 Tjolöholm Classic Motor