Etikettarkiv: slott

Wenngarn slott

Wenngarn slott som har historia tillbaka till åtminstone tidigt 1300-tal. Ett stenchabrak som överlevt sin storhetstid. Redan när Magnus Gabriel De la Gardie köpte slottet 1653 var det säkerligen i många delar omodernt men den stora ombyggnationen på 1590-talet hade gett slottet ytterligare tid. De la Gardie som också igångsatte en ombyggnad och modernisering 1661 och det är också De la Gardies period som är slottets mest betydelsefulla och den som man nu försöker återskapa i första hand.

När jag promenerade runt i slottet var det ett par pågående konstutställningar men jag orkade inte direkt att bekymra mig om vilka konstnärer som hängde. Jag behövde hålla mig hemifrån ett par timmar så jag passade på att åka hit och ta lite bilder.

Wenngarn slott

Wenngarn slott

Wenngarn slott

Wenngarn slott

Wenngarn slott

Wenngarn slott

Wenngarn slott

Wenngarn slott

Wenngarn slott

Wenngarn slott

Wenngarn slott

Wira Bruk

Idag tog Lars-åke och Christina med mig på en tur ner till Wira Bruk. Jag har passerat några gånger men det har aldrig blivit av att jag har stannat till och tittat mig omkring. Nu fick jag äntligen chansen.
Jag kommer antagligen att återkomma det fanns mycket snyggt och intressant smide och nu innan semestern så stillade jag mig och investerade endast i en vacker handsmidd kapsylöppnare. Det fick räcka för idag. Wikipedia har en del av intresse att säga om Wira Bruk, ett utdrag av detta kan du läsa nedan.

”Wira anlades omkring år 1630 av Clas Larsson Fleming vid Wira-ån på dennens gods Mälbys ägor i Riala socken. Fleming hade ålagts av Gustav II Adolf att ”besörja klingsmidets införande i Riket”. Till detta ändamål värvade han smeder från Solingen i Tyskland till Wira. På bruket smiddes, av stångjärn från högkvalitativ järnmalm från Dannemora gruva och på basis av ett kungligt privilegium mellan åren 1635 och 1775, större delen av den svenska arméns värjor och andra hugg- och stickvapen fram till mitten av 1800-talet. Bruket fortsatte med civil produktion av bland annat liar och yxor. Under 1900-talet minskade produktionen gradvis. Omkring 1926 upphörde produktionen i Storsmedjan, varefter den siste smeden, John Dahlgren (1866-1948), ensam uppehöll en produktion i den Dahlgrenska smedjan fram till sin död.

Släkten Fleming ägde Wira till 1757 då bruket såldes till Reinhold Angerstein, som då var assessor i Bergskollegium och vars släkt ägde Vikmanshyttan och Turbo. Denne hade planer för utbyggnad som inte blev förverkligade före hans död 1760. Därefter övertogs bruket av Angersteins svåger, ärkebiskopen Samuel Troilius. Efter dennes död 1764 såldes bruket till Eva Maria von Schantz, vars son C.R. von Schantz fungerade som driftsledare. Wira köptes 1783 av kommerserådet Simon Bernhard Hebbe som år 1800 sammanförde Wira med östanå slott till ett fideikommiss, vilket genom arv övergick till släkterna Fredenheim och Boström.

Privilegierna drogs in 1775, varefter bruket utsattse för konkurrens av smeder i Fristaden i Eskilstuna. Vapensmidet fortsatte ännu långt in på 1800-talet. Bruksdriften övergick i slutet av 1800-talet i ett slags kooperativ mellan mästersmederna vilka betalade en årlig hyra för plats vid härd och städ. Tillverkningen bestod av liar, yxor, slaktbilor, isbillar med mera. Konsten att smida en värjklinga fortsatte dock att gå i arv till den siste wirasmeden John Dahlgren.”

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Mörby slottsruin

Mörby slottsruin ligger inom Fasterna socken utanför Rimbo i Norrtälje kommun, Uppland. Ruinen är belägen på en mindre höjd vid sjön Skedvikens västra strand. På sjöns andra sida ligger sedan 1800-talets början Fasterna kyrka.

Mörby är känt sedan 1380-talet, då en timrad sätesgård, ägd av Henrik Damerow (tysk adelsman), fanns på platsen. Från 1412 var pommerska släkten Slaweka Mörbys ägare och de lät på 1450-talet uppföra det första stenhuset vars delar nu återfinns i ruinens norra länga.

Mot slutet av 1400-talet övergick gården genom giftermål till släkten Oxenstierna, som här hade sitt huvudsäte under 250 år. Under 1500-talet ägdes gården av Gabriel Kristiernsson Oxenstierna, som från 1550-talet byggde ut Mörby till ett renässansslott, och påstås ha varit det ”yppersta av alla uppländska slott under 1500-talet”. Gabriel Christiernsson Oxenstierna lät 1569 placera en vapentavla ovanför borgens ingång, men troligen torde ombyggnaden ha fortsatt även efter detta. Till att börja med planerades Mörby som en försvarsborg med två försvarstorn, ett porttorn och kraftiga flygelbyggnader i öster och väster med en mur på södra sidan. Under byggnationen kom dock modet att förändras, vilket märks i byggnadsfasens senare delar.

Julen 1584 samlades släkten Oxenstierna i slottet, ett festligt upptåg utspelades med en ringdans där alla deltog, både herrskap och tjänstefolk, och som gått till historien som ”Mörbyleken”. På 1630-talet byggdes slottet ut. Slottet liksom sjötornet och porttornet höjdes med en våning, och slottet försågs med två hängtorn i sydöstra och nordöstra hörnen. Vid mitten av 1600-talet anlades även ett orangeri i slottsträdgården.

Slottet var som störst kring 1600-talets mitt, men det övergavs i slutet på seklet och fick förfalla. år 1728 inköptes egendomen av Arvid Horn. Denne hade från början avsikt att låta renovera slottet och bosätta sig där, men fann efter en besiktning av Carl Hårleman, att en renovering var alltför kostsam för att löna sig. Han lät då istället flytta det värdefulla koppartaket till det närliggande Ekebyholms slott. Slottet totalförstördes av en brand 1740 och spillrorna lämnades helt åt sitt öde. Folket i socknen började nu ta för vana att plocka sten från ruinen till byggnadsmaterial, inte minst till bygget av Fasterna kyrka.

Mörby slottsruin

Mörby slottsruin

Mörby slottsruin

Mörby slottsruin

Fasterna kyrka med Mörby slottsruin

Mörby slottsruin