Etikettarkiv: sjuk

Konvalescens

Igår var jag tillsammans med Erika och Karin hos farmor och farfar för att fira Karins 11-årsdag. Det var trevligt som alltid och det verkade som att Karin blev nöjd med sitt firande. Grattis gumman. Det var också som balsam för själen och inte minst kroppen att kunna äta tårta. På grund av infektionen i mitt ansikte så har jag inte kunnat öppna munnen speciellt mycket eller kunnat tugga något hårt. Visserligen har det tvingat mig att bli bättre på att laga nudelsoppor för att inte bli fullständigt uttråkad.

Skörbjuggen hade väl varit nära om inte morsans tårta hade lagt sig som en sammetsboll i magsäcken igår. Tack och lov.

nudelsoppa

Idag har jag inte orkat med så mycket mer än att läsa och lyssna men det får vara gott så. Den här infektionen tar verkligen på krafterna och var som ständigt trycker sig ut ur ett sår gör att man känner sig mer eller mindre spetälsk och otrevlig. Kommer förhoppningsvis att läsa ut en god bok innan kvällen är slut så jag inte känner mig helt overksam. Blir natten lika illa som natten till idag kommer jag i alla fall inte ha några problem att ta mig till jobbet i tid i morgon bitti.
Hemma är ändå hemma.

Mästers lya

Mästers lya

Chillar lite

Just nu räknar jag timmar tills jag kan stoppa i mig nästa dos antibiotika men under tiden kanske man kan försöka få i sig en fika, kaffe och en chokladbit kan kanske pigga upp. Så här långt har jag hunnit med att använda den lokala tvättstugan för första gången. Det tog nämligen en evighet att hitta låskolven till tidsbokningen men nu funkar det. Det är ett av de tråkigare momenten som finns men det var bra maskiner så det finns inget att klaga på. Skönt att få det gjort

Tvättstuge-blues

Nu hoppas vi på en vändning

Idag har jag fått tag i antibiotikan jag fick utskriven igår. Svettas floder av Alvedon så nu hoppas jag att antibiotikan ganska snabbt kickar in och hjälper till att få ner svullnaden i ansiktet så smärtan av den åtstramade huden släpper lite så jag kan sluta med paracetamol. För två veckor sedan fick jag ett insektsbett eller getingstick vid högra mungipan men eftersom jag lyckades få hål på svullnaden och bli av med pus och vätska. Nu när samma sak hände på vänster sida av hakan kapslades infektionen in och igår kom jag till sist iväg till läkare så nu är det bara att hoppas på god utväxling på antibiotikan annars måste jag ha antibiotika intravenöst enligt läkaren.
Skönt att jag har en ledig dag. Det blir tvättstuga och småpyssel för undertecknad idag.

Svullen och grinig

Nu är jag trött. Att bara stupa ner i sängen skulle vara min önskan men jag har varit på närakuten och lyckats få en läkartid till klockan 20:15 ikväll. Så nu är jag bara hemma för att suga i mig buljong och smärtstillande för att orka åka tillbaka. Stoppa febern innan den börjar rusa till kvällen igen. Dagen började ganska märkligt dessutom. Sjuksköterskan på jobbet ringde och väckte mig (avsnitt 1232 i följetången -”du sover för lite! Så vi ringer och väcker dig ovbrutet!” gjorde sig påmint) med meddelandet att hon tyckte att jag luktade hasch på jobbet igår. Sveriges största drogmotståndare skulle alltså sitta och puffa på på arbetstid så skiten pyr in i kläderna. Så jag erbjöd direkt att lämna urinprov, så slipper vi spekulation. Väl inne på jobbet så trodde hon att jag skulle urinera framför en kollega!
Svarade att tredjepart eller att vi ses i domstol.

Vi får se hur länge det tar tills deras okunniga paranoia leder till att jag inte får jobba kvar. Röka hasch, cannabis elelr något annat THC-skit kommer jag inte börja med i alla fall.
Nåväl. Nu skall jag suga in lite buljong mellan läpparna innan munnen svullnar igen.

Läraren Roland Casselbrant

Kenya - HarambeeSå har jag för första gången agerat småskolelärare. Jane som leder småskolan lät mig komma och hålla en liten lektion med de äldsta barnen i klassen i torsdags. Klassen ä uppdelad på tre grupper och de mest avancerade, det vill säga sexåringarna skulle jag få rätta engelsk rättstavning åt och sedan höll vi en matematiksession med lite enkel addition. Det var roligt att få prova på och barnen var mycket glada åt min små klisterlappar i form av stjärnor som jag klistrade in i deras böcker efter rättning. Efter lektionen satt jag och väntade in Agnes och Hellen då jag och Hellen skulle vidare till Dunga Hill Camp. Jag satt i en trästol utanför klassrummet och kände smärta i ryggeen. Det är sällan jag har ryggsmärtor så jag satt och filosoferade lite om det kunde bero på mina boots som jag aldrig brukar bära så ofta som jag hade haft dem nu. När Hellen kom tillbaka så tog vi en promenad ner till Dunga Hill Camp. Dunga Hill Camp och Kikoko Bay är de två turistställena här i byn. Det är inte mer än kortt promenadavstånd till någont av dem men de har lite olika profil. Båda serverar mat och dryck men Kikoko Bay har bungalows som man kan hyra, alltså en hotellverksamhet, medans Dunga Hill Camp verkar vara mer en utkikspunkt och servering. Hur som helst så är dessa ställen min livlina ut i världen. De har WiFi och ger mig en möjlighet att uppdatera hemsidan från och till. Eftersom jag inte visste om jag skulle ha nåågon tillgång till WiFi så hade jag förberett ett antal inlägg som redan ligger i databasen med spridda datum undeer mars för att det skulle hända något på hemsidan även om jag inte skulle kunna uppdatera från min resa.

Nu har jag hållt mig stilla med ryggsmärtor ett par dagar och dessutom en rejäl förkylning som bromsar nerr takten en aning. Det går att leva på en ganska stram budget och igår köpte vi Sukumawiki, som grönkåk, och tillagade med lite olja, lök och vitlök som vi åt med stapelvaran nummer ett här, Umgali. Umgali är en hård gröt gjord på majsmjöl och är i stort sett smaklös i sig själv men går därför också att kombinera med allt. Det har varit roligt och lärorikt att testa den lokala maten här. Allt från friterad spigg till nilaborre och det lokala köttet, både i form av nöt och kyckling. Kycklingen är inte lika lättflörtad mat som i Sverige. Den lokala fågeln har nästan vilt i smaken och kräver sin koktid. en det är bra mat och inget insprutat vatten för att få upp storleken.
När förkylningen har gett med sig mer så hoppas jag på lite fler utflykter i närområdet. Nu tror jag att febern gav upp i natt och nu är det bara den envisa snuvan som skall bort så jag slipper snörvla konstant. Ryggsmärtan får vi se vad den vill men den är envis så hr efter två dygn.

Agnes och Hellen småpratar under tiden jag förbereder lektion

Hellen på Dunga Hill Camp

En bortkastad dag

Vaknar strax efter klockan fyra på morgonen efter bara ett par timmars sömn. Det är smärta som väcker mig och foten är svullen så huden stramar och sträcker på ett sällsynt smärtsamt vis samtidigt som mellanfotsbenet till stortån böjs i kramp på ett sätt jag inte riktigt varit med om tidigare. Så många gånger som den här smärtan har begränsat mig i drygt tjugo år så är detta nog en av de värsta nätter som jag har upplevt med en svårhanterbar smärta. I desparation över smärtan och svullnadens omfattning så tar jag det jag har att ta till då jag har slut på diklofenak så blir det ett försök med mitt thailänska liniment som står där i hyllan och är omöjligt att veta vad det skall användas till. Nu smetar jag in min fot med den starkt doftande smörjan och efter en stund är det omöjligt att bedöma om den stegrade smärtan beror på linimentet eller skulle ha varit ändå.
EFter att ha lyckats ta mig upp till köket så plockar Johan fram Arthrotec Forte och Violtaren T plus en tub Voltaren Gel. Jag sväljer ner en Arthrotec och smetar på Voltaren på foten och tar mig i säng, somnar och vakanr med en fot jag i det närmaste kan stödja på. Skönt. Vilken vändning, så snabbt, har nog aldrig varit med om det tidigare.

Det skulle vara så skönt att hitta en lösning på det här eländet. Om man visste vad det var, om det fanns en behandling, det drömmer jag om. Att det inte skall kunna gå att få hjälp av vården i Sverige är ju tråkigt men de nio år då jag försökte få hjälp med detta och kanske att få en utredning om vad det är för krämpa jag lider av har märkt min relation med vården för alltid. Jag tar inte vad som helst och den behandling som vården kan erbjuda är tyvärr inte seriös. En dag kanske jag kan hitta hjälp i något nnat land. Vi får se vad som händer, just nu gläds jag åt att jag har nästan ett och ett halvt dygn på mig innan jag måster vara på jobbet igen. Förhoppningsvis räcker den tiden för tillräcklig återhämtning för att kunna jobba.

Med nyputsade vingar

Jag bestämde mig för att trotsa feber och värkande leder med att ta mig till Åsa och få min frisyr, eller vad man skall kalla den, ompysslad. Min favoritklipperska, Åsa, såg till att styra upp frisyren och om jag nu överlever den kommande natten så kommer jag att vara snyggast på jobbet i morgon…igen.

Nu blir det ett par timmars fullständigt omotiverat slöhäng framför TV’n då Johan och Lena är i Spanien och jag har huset för mig själv. Egentligen borde jag utföra en del andra sysslor men jag pallar faktiskt inte att motivera mig när inte febern kan låta mig vara ifred. Får bli vila och ett glas Martini (tack Åsa) ikväll.

Åsa Alinger

The Big Scan

I går firade vi Erika som hunnit fylla år i helgen.
Själv har jag varit lite krasslig med star i fredags eftermiddag då jag plötsligt fick ett feberanfall och gick lite i väggen orkesmässigt.
Nu trodde jag att jag var på väg tillbaka ordentligt redan men efter att ha tagit Sofia till hennes balettträning kände jag att det räckte för att ta musten ur mig.

Det känns bra så länge jag sitter ner framför datorn och jobbar men så fort jag förflyttar mig så blir jag svag och illamående.

Annars så sitter jag just nu mest och scannar in negativ och diabilder från mina samlingar.
Det har ju tagits en del bilder kan man ju säga.
Jag har hållt på sedan ett år drygt nu och det är ännu långt ifrån färdigt.
Sedan skall bilderna sorteras också.
Det kommer också att ta sin tid naturligtvis.

Inte nog med det!

Jag har en hel kartong med diabilder från morfar som skall scannas och sorteras också.
Kul men tidskrävande.

Nedan ser vi ett par bilder tagna från min lägenhet på Kungsklippan 11 som jag hade mellan 1988 och 2001.
Ett par nattbilder som blev ganska snygga om jag får säga det själv.

Utsikt Kungsklippan

Magsjuk

Tänk att man är så enkel att få ur spel ändå.
Jag skulle ta en smörgås med leverpastej igår och en knapp timme efter jag har ätit upp smörgåsen så slår illamåendet till, först med en yrsel och matthet, sedan med full kraft.
Helt utslagen i tre timmar innan jag blev mig något sånär ok igen.

En liten skiva dålig leverpastej, så blev man på mind om sin litenhet igen.

Vilken dag den här veckan skall man hinna med ett besök på NordBygg

Beste P4. Er det ikke på tide dere bytter spilleliste? Nå har dere har spilt Sting med «Fields of Gold» fra 1994 og Cecilia Vennerstens Melodifestivallåt «Det vackraste» fra 1995 i stort sett hver dag siden jeg flyttet til Norge. Det er over ti år siden. Jeg begynner å bli litt lei dem nå.

Peter Karlsson, Softwolves