Etikettarkiv: sjuk

Stilla bris i mästers lya

Har suttit stilla hela dagen. Min vänsterfot är så svullen att jag inte får på mig en sko, vilket jag igår fick övervinna för att ta mig ner till apoteket på Brantingstorg. Det tog ett tag och jag däckade i timmar efteråt. Detta trots att jag hade slocknat i 23 timmar innan jag bestämde mig för att klara promenaden till Brantingstorg. Jag tror mig ha listat ut att foten klarar sig bättre om jag inte hr den horisontellt eller i högläge utan tvärtom sitter med foten i golvet. Morgonen är nämligen värst. Tyvärr så är min langare av kortison inte i landet just nu så jag får klara mig med diklofenak så gott det går även om jag inte märkt någon skillnad till det bättre det senaste dygnet. Nu har jag ägnat någon timme åt att författa ett brev till Boris Benulic och om inte annat så hade jag i alla fall tiden för mig att formulera mig ordentligt.

I brist på annat att göra tänker jag nu läsa lite bok och så passar jag på att bjuda min besökare på en bild som jag nyligen framkallat på växtligheten här i mästers lya. Kameran var en Pentax ME med objektivet SMC Pentax-M 40mm/ƒ2.8 och filmen är Lomography Berlin Kino ISO 400 35mm för er som tar anteckningar.

Det växer på Salabacksgatan 17
Klicka på bilden för en större bild

Så missar jag derbyt idag

Derbysöndag och strid i toppen av allsvenskan. Biljetter fixade och jag skall möta upp Janne i Bromma men smärtan i fötterna som gjort att jag inte kunnat sova ordentligt under natten ger mig en föraning om situationen. Det gör för ont för att kunna gå. Det finns inte en chans att jag kan stå i närmare två timmar på arenan. Eftersom den ena foten har varit på gång att svälla upp hela veckan så har jag redan tagit för mycket mediciner, så mycket att jag hade ordentligt med blod i urinen häromdagen och därför inte vågar ta så mycket mer. Matchen är en sak men jag måste kunna ta mig till jobbet i morgon. Då måste jag kunna gå.
Det börjar bli så handikappande att jag mer än någonsin skulle vilja ha ett svar på vad jag lider av för åkomma. Är det en svår gikt? Någon reumatisk variant? Blir det värre av den annalkande artrosen som smyger sig på när jag nu börjar komma upp i ålder? Så många frågor jag skulle vilja ha svar på och eftersom jag inte får någon hjälp av den offentliga vårdapparaten i Sverige så hoppas jag mer och mer på att jag skall få en smärtepisod när jag är nere i Kenya. Då skulle jag kunna få provtagning gjord där. Kräver jag för mycket? Jag vet inte men att få bli rimligt undersökt och utredd borde åtminstone vara möjligt när jag betalar skatt till systemet varje månad, och har så gjort löpande i drygt 34 år nu. Vad krävs? Hur ser de privata alternativen ut här i Sverige?
Jag tycker inte att jag kräver för mycket. Bara en utredning. Kanske kan man se vad det är som jag lider av och kan ge mig recept för medicin som kan lindra? Det är svårt att hitta mediciner utanför systemet här i Sverige, det verkar ju bara finnas en svart marknad för narkotika. Dessutom så är jag orolig för att skada mig själv med att prova mig fram med olika läkemedel. Mina njurar har inte varit på topp den senaste veckan och jag misstänker att jag ändå behöver dem.

Svårt att inte bli gnällig när det påverkar mig så mycket. Kanske blir jag mer gnällig på grund av att jag inte kan gå på matchen idag? Det är ju inte som att jag springer till sjukvården i parti och minut utan jag har verkligen försökt att inte belasta systemet. Först försökte jag få vård genom vårdcentraler och sjukhus mellan 1997 och 2007 men nu har det passerat ytterligare tolv år så kanske skulle man sätta igång och försöka igen?

Konvalescens

Igår var jag tillsammans med Erika och Karin hos farmor och farfar för att fira Karins 11-årsdag. Det var trevligt som alltid och det verkade som att Karin blev nöjd med sitt firande. Grattis gumman. Det var också som balsam för själen och inte minst kroppen att kunna äta tårta. På grund av infektionen i mitt ansikte så har jag inte kunnat öppna munnen speciellt mycket eller kunnat tugga något hårt. Visserligen har det tvingat mig att bli bättre på att laga nudelsoppor för att inte bli fullständigt uttråkad.

Skörbjuggen hade väl varit nära om inte morsans tårta hade lagt sig som en sammetsboll i magsäcken igår. Tack och lov.

nudelsoppa

Idag har jag inte orkat med så mycket mer än att läsa och lyssna men det får vara gott så. Den här infektionen tar verkligen på krafterna och var som ständigt trycker sig ut ur ett sår gör att man känner sig mer eller mindre spetälsk och otrevlig. Kommer förhoppningsvis att läsa ut en god bok innan kvällen är slut så jag inte känner mig helt overksam. Blir natten lika illa som natten till idag kommer jag i alla fall inte ha några problem att ta mig till jobbet i tid i morgon bitti.
Hemma är ändå hemma.

Mästers lya

Mästers lya

Chillar lite

Just nu räknar jag timmar tills jag kan stoppa i mig nästa dos antibiotika men under tiden kanske man kan försöka få i sig en fika, kaffe och en chokladbit kan kanske pigga upp. Så här långt har jag hunnit med att använda den lokala tvättstugan för första gången. Det tog nämligen en evighet att hitta låskolven till tidsbokningen men nu funkar det. Det är ett av de tråkigare momenten som finns men det var bra maskiner så det finns inget att klaga på. Skönt att få det gjort

Tvättstuge-blues

Nu hoppas vi på en vändning

Idag har jag fått tag i antibiotikan jag fick utskriven igår. Svettas floder av Alvedon så nu hoppas jag att antibiotikan ganska snabbt kickar in och hjälper till att få ner svullnaden i ansiktet så smärtan av den åtstramade huden släpper lite så jag kan sluta med paracetamol. För två veckor sedan fick jag ett insektsbett eller getingstick vid högra mungipan men eftersom jag lyckades få hål på svullnaden och bli av med pus och vätska. Nu när samma sak hände på vänster sida av hakan kapslades infektionen in och igår kom jag till sist iväg till läkare så nu är det bara att hoppas på god utväxling på antibiotikan annars måste jag ha antibiotika intravenöst enligt läkaren.
Skönt att jag har en ledig dag. Det blir tvättstuga och småpyssel för undertecknad idag.

Svullen och grinig

Nu är jag trött. Att bara stupa ner i sängen skulle vara min önskan men jag har varit på närakuten och lyckats få en läkartid till klockan 20:15 ikväll. Så nu är jag bara hemma för att suga i mig buljong och smärtstillande för att orka åka tillbaka. Stoppa febern innan den börjar rusa till kvällen igen. Dagen började ganska märkligt dessutom. Sjuksköterskan på jobbet ringde och väckte mig (avsnitt 1232 i följetången -”du sover för lite! Så vi ringer och väcker dig ovbrutet!” gjorde sig påmint) med meddelandet att hon tyckte att jag luktade hasch på jobbet igår. Sveriges största drogmotståndare skulle alltså sitta och puffa på på arbetstid så skiten pyr in i kläderna. Så jag erbjöd direkt att lämna urinprov, så slipper vi spekulation. Väl inne på jobbet så trodde hon att jag skulle urinera framför en kollega!
Svarade att tredjepart eller att vi ses i domstol.

Vi får se hur länge det tar tills deras okunniga paranoia leder till att jag inte får jobba kvar. Röka hasch, cannabis elelr något annat THC-skit kommer jag inte börja med i alla fall.
Nåväl. Nu skall jag suga in lite buljong mellan läpparna innan munnen svullnar igen.

Läraren Roland Casselbrant

Kenya - HarambeeSå har jag för första gången agerat småskolelärare. Jane som leder småskolan lät mig komma och hålla en liten lektion med de äldsta barnen i klassen i torsdags. Klassen ä uppdelad på tre grupper och de mest avancerade, det vill säga sexåringarna skulle jag få rätta engelsk rättstavning åt och sedan höll vi en matematiksession med lite enkel addition. Det var roligt att få prova på och barnen var mycket glada åt min små klisterlappar i form av stjärnor som jag klistrade in i deras böcker efter rättning. Efter lektionen satt jag och väntade in Agnes och Hellen då jag och Hellen skulle vidare till Dunga Hill Camp. Jag satt i en trästol utanför klassrummet och kände smärta i ryggeen. Det är sällan jag har ryggsmärtor så jag satt och filosoferade lite om det kunde bero på mina boots som jag aldrig brukar bära så ofta som jag hade haft dem nu. När Hellen kom tillbaka så tog vi en promenad ner till Dunga Hill Camp. Dunga Hill Camp och Kikoko Bay är de två turistställena här i byn. Det är inte mer än kortt promenadavstånd till någont av dem men de har lite olika profil. Båda serverar mat och dryck men Kikoko Bay har bungalows som man kan hyra, alltså en hotellverksamhet, medans Dunga Hill Camp verkar vara mer en utkikspunkt och servering. Hur som helst så är dessa ställen min livlina ut i världen. De har WiFi och ger mig en möjlighet att uppdatera hemsidan från och till. Eftersom jag inte visste om jag skulle ha nåågon tillgång till WiFi så hade jag förberett ett antal inlägg som redan ligger i databasen med spridda datum undeer mars för att det skulle hända något på hemsidan även om jag inte skulle kunna uppdatera från min resa.

Nu har jag hållt mig stilla med ryggsmärtor ett par dagar och dessutom en rejäl förkylning som bromsar nerr takten en aning. Det går att leva på en ganska stram budget och igår köpte vi Sukumawiki, som grönkåk, och tillagade med lite olja, lök och vitlök som vi åt med stapelvaran nummer ett här, Umgali. Umgali är en hård gröt gjord på majsmjöl och är i stort sett smaklös i sig själv men går därför också att kombinera med allt. Det har varit roligt och lärorikt att testa den lokala maten här. Allt från friterad spigg till nilaborre och det lokala köttet, både i form av nöt och kyckling. Kycklingen är inte lika lättflörtad mat som i Sverige. Den lokala fågeln har nästan vilt i smaken och kräver sin koktid. en det är bra mat och inget insprutat vatten för att få upp storleken.
När förkylningen har gett med sig mer så hoppas jag på lite fler utflykter i närområdet. Nu tror jag att febern gav upp i natt och nu är det bara den envisa snuvan som skall bort så jag slipper snörvla konstant. Ryggsmärtan får vi se vad den vill men den är envis så hr efter två dygn.

Agnes och Hellen småpratar under tiden jag förbereder lektion

Hellen på Dunga Hill Camp

En bortkastad dag

Vaknar strax efter klockan fyra på morgonen efter bara ett par timmars sömn. Det är smärta som väcker mig och foten är svullen så huden stramar och sträcker på ett sällsynt smärtsamt vis samtidigt som mellanfotsbenet till stortån böjs i kramp på ett sätt jag inte riktigt varit med om tidigare. Så många gånger som den här smärtan har begränsat mig i drygt tjugo år så är detta nog en av de värsta nätter som jag har upplevt med en svårhanterbar smärta. I desparation över smärtan och svullnadens omfattning så tar jag det jag har att ta till då jag har slut på diklofenak så blir det ett försök med mitt thailänska liniment som står där i hyllan och är omöjligt att veta vad det skall användas till. Nu smetar jag in min fot med den starkt doftande smörjan och efter en stund är det omöjligt att bedöma om den stegrade smärtan beror på linimentet eller skulle ha varit ändå.
EFter att ha lyckats ta mig upp till köket så plockar Johan fram Arthrotec Forte och Violtaren T plus en tub Voltaren Gel. Jag sväljer ner en Arthrotec och smetar på Voltaren på foten och tar mig i säng, somnar och vakanr med en fot jag i det närmaste kan stödja på. Skönt. Vilken vändning, så snabbt, har nog aldrig varit med om det tidigare.

Det skulle vara så skönt att hitta en lösning på det här eländet. Om man visste vad det var, om det fanns en behandling, det drömmer jag om. Att det inte skall kunna gå att få hjälp av vården i Sverige är ju tråkigt men de nio år då jag försökte få hjälp med detta och kanske att få en utredning om vad det är för krämpa jag lider av har märkt min relation med vården för alltid. Jag tar inte vad som helst och den behandling som vården kan erbjuda är tyvärr inte seriös. En dag kanske jag kan hitta hjälp i något nnat land. Vi får se vad som händer, just nu gläds jag åt att jag har nästan ett och ett halvt dygn på mig innan jag måster vara på jobbet igen. Förhoppningsvis räcker den tiden för tillräcklig återhämtning för att kunna jobba.

Med nyputsade vingar

Jag bestämde mig för att trotsa feber och värkande leder med att ta mig till Åsa och få min frisyr, eller vad man skall kalla den, ompysslad. Min favoritklipperska, Åsa, såg till att styra upp frisyren och om jag nu överlever den kommande natten så kommer jag att vara snyggast på jobbet i morgon…igen.

Nu blir det ett par timmars fullständigt omotiverat slöhäng framför TV’n då Johan och Lena är i Spanien och jag har huset för mig själv. Egentligen borde jag utföra en del andra sysslor men jag pallar faktiskt inte att motivera mig när inte febern kan låta mig vara ifred. Får bli vila och ett glas Martini (tack Åsa) ikväll.

Åsa Alinger

Sjukvård & småbarn

Karin:: Det fick bli närakuten som start på dagen för mig och Karin. Hon har klagat lite på ont när hon kissar och den lilla stackaren har naturligtvis dragit på sig en urinvägsinfektion.
Den här gången hade jag dragit lärdom av misstaget senast jag var på besök där. Då med Sofia. Den här gången så såg jag till att skriva ner mitt barns personnummer och memorerade det precis innan vi gick in.
Det stirrades ju med en sällan skådad förvåning senast över att jag inte hade koll på mitt barns personnummer.

Jag försökte förklara att jag visste vad hon hette och att det verkar fungera lysande som igenkänning på hemmaplan. Det var uppenbarligen fel svar och den här gången kunde jag rabbla siffrorna snabbt och flytande som en vårbäck.
Dock så störde det ju till sig när den undersökande läkaren upptäckte att Karin ännu inte var inskriven i rullorna som patient på den mottagningen. Så nu fick pappa fylla i en anmälan och nu hade jag ju hunnit blanda ihop ordningen på siffrorna tills jag kom till den kolumnen på blanketten.

Nåja, nu får de ju se att systemet med namn är fullständigt lysande när de skall skriva in henne.

Karin är ju som bekant av en bestämd sort som inte hur som helst låter sig påverkas av att mamma eller pappa har önskemål om hur saker och ting förhåller sig.
Hon förhåller sig nyktert skeptisk tills hon blivit överbevisad om att medverkan från hennes sida är till hennes fördel.