Etikettarkiv: Sjöfallet

Det måste rimligen kunna bli roligt igen?!

Just nu saknar jag en habil laptop att släpa runt på och kunna vara lite kreativ med. Just nu saknar jag känslan jag hade när jag pillade med gamla datorer och skrev inlägg som Backyard Computing och läste Mae Ling Maks krönika i Maximum Linux (oktober 1999) eller som när man satt med sin IBM ThinkPad 600:a med ett nyinstallerat OS/2 i knät uppe i Sjöfallet och bara njöt av att hacka några rader REXX eller knacka HTML(r) eller något annat kontemlativt tangentbordsknackande. Just nu saknar jag att luta mig tillbaka och knacka tangenter bara för att knacka tangenter. Låta inspirationen koma av sig själv och flöda ut genom fingrarna när den väl kommer. Sitta där med begränsningar som föder möjligheter. Just nu saknar jag att vara hungrig på kunskap och att vara den som ser vilka sköna möjligheter det finns om man bara är öppen för intrycken, sådär öppen för intrycken att man bara följer med känslan tills man kommer på sig själv med att sitta och skriva artiklarna om det där som händer och som kommer att hända.
Jag saknar det och just nu vill jag känna den där känslan igen.

Jag vill hitta en laptop man kan installera OS/2 på (eller åtminstone ArcaOS 5.0) eller en gammal MacIntosh PowerBook och skriva flat file-databaser och kalkylark med fiffiga lösningar. Tänk att åter sitta med en lagom gatstökig laptop och knacka färgkodad HTML(r) som en pirat igen. Bara i en sådan datormiljö kan man bli tillräckligt kreativ för att skriva bra texter och känna det gränslösa flödet. Det konforma datoranvändandet tog bort det roliga och kreativa och låste in oss i en handfull trista förutsägbara sociala medier. Ge mig tillbaka känslan av att vara konträr och lite revolutionär igen. Det måste vara lite farligt att vara kreativ. Det måste vara lite St. Pauli och Reeperbahn över datorlivet igen. Okej jag har blivit äldre, jag vet det, men jag hör ingen prata överklockning och det finns ingen custom-falang i hacker-världen. Ledsamt. Sedan David Cantrell gjorde om sin Mac till en väckarklocka har det fan i mig inte hänt ett enda dyft i den riktiningen. Jag ser ju knappt dekaltrimmade laptops längre! Vad är det med folk.
Nu sitter jag här och är lika delar nostalgiker som visionär. Det måste ju kunna gå att vara lite Rock’n’Roll, som när man installerade sin första skarpa webbserver på fast IP-adress, även som mobil datorkraftsanvändare. Våga vägra någon trist surfplatta med skärmtangentbord! Jag har har ihopvikbara tangentbord till mobiltelefoner, jag menar för jösse namn att man måste ju kunna skapa i ett flöde. Inte trycka på färdiga emojs-ikoner. När vi 2002 sa att internet och mobiltelefonutvecklingen leds av japanska tonårslickor som tvingar NTT DoCoMo att vara nyskapande och på tårna så att vi i väst vet åt vilket håll vi skall titta så trode vi att de där tonårstjejerna skulle visa utvecklingen inte att vi skulle tvingas bli dem medans de springer vidare på nästa boll. Nu är det så puttinuttigt så man får klåda, jag saknar banne mig WAP och hajpen och förväntningarna på att kunna klicka på länkar på en treraders skärm med två färger, mörk och ljus!

Min nya målsättning inför 2018 blir att hitta mig en duglig laptop som duger till de där sköna kreativa uppgifterna. Så får det bli.

Plats för ett PS här: NTT DoCoMo är fortfarande skitballa och allt nytt är inte av ondo. Podcasts är ju helt klart det nya gamla. Ville bara nämna det.

Mae Ling Mak

Den här dagen för tio år sedan

Fullt hus i Sjöfallet i juli 2007. Barnen har med sig vänner och jag och Elsa hade sällskap av Annelie. Vi fyllde helt enkelt varsin Chrysler Voyager

flickricon     Bilder på flickr:
     https://www.flickr.com/photos/casselbrant/sets/72157601660141087/

Det är med stor värme som jag minns våra besök i Sjöfallet och speciellt alla dessa gånger då vi hade mycket släkt, vänner och barn omkring oss. Det var fantastiska trevliga tillfällen i livet.

Elsa och Annelie förbereder lite glass och melon
Elsa och Annelie förbereder lite glass och melon till efterrätt.

Arbete & bad

Arbetsvecka för mig och semestervecka för familjen. För att lyckas kombinera dessa två olika situationer så utlokaliserade vi oss till Sjöfallet så att  Svenska SmåFlicksFörbundet  kunde ägna sig åt bad och lek samtidigt som jag ägnade mig åt att brandskydda lite orter runt omkring i närområdet.

Nu visade det sig bli ganska ordentligt kringflackande då jag mötte upp kollegor i Norrköping ena dagen för att möta upp någon annan i Falun nästa dag osv.. Så jag hade att pyssla med men hann ändå med att umgås lite med familjen på tisdagen då jag tog det lite lugnare.

Anders, min bror, fyllde 40 år i veckan som gick också.
GRATTIS ANDERS!
Nu en i 40+klubben.

Nu skall jag jobba några dagar på hemmaplan igen så får det kanske li ett par dagars semester med  Svenska SmåFlicksFörbundets junioravdelning  alldeles snart.
Carl ger små livstecken från sig via Facebook och jag tror han har det alldeles utmärkt utan mamma och pappa.
Hoppas du har det bra grabben!

Sjöfallet

Hulken

HulkenI början av veckan så hittade jag en recension av ett basbygge på PrataBas.se. Recensionen skriven av Patrik i bandet Konkurs, en trevlig kille som jag gillar och hans recension gjorde mig lika intresserad som bilderna på den ärtgröna skapelsen.

Dock så vet man ju hur det kan vara med recensioner av vänners kreativa verk, det är svårt att vara elak!

Men jag flaggade på mitt intresse för basen som Jens ”Lestrange hade snickrat ihop. Han har en förmåga att våga plocka ihop de mest udda och omaka delar man kan tänka sig.
Ofta med väldigt spännande resultat!
Hoppas att denna bas är lika spännande som den verkar.

Eftersom jag inte hade någon möjlighet att skrapa ihop vad han krävde i pengar för basen så gick jag till min bas- och gitarrhörna och listade de delar som jag kunde tänka mig att avvara i byte för ”Hulken”.
Det blev till sist ett byte som sved, men nu väntar jag med spänning på att få hem skönheten.

Idag dök Sunken från Librah upp i trädgården.
Jag har min årliga basistfika i trädgården i morgon men Sunken hade lyckats ta fel på dag och hamnade här en dag för tidigt.
Det resulterade i en skön stund i trädgården och sedan satt vi och lyssnade på country och blues ett antal timmar.
I morgon ägnar vi oss åt basism igen.

Nu har även familjen kommit hem från Sjöfallet så nu börjar ordningen bli återställd igen.
Så nu skall jag lägga mig och sova några timmar innan jag skall upp och förbereda för en massa basister…

Trav på Fornaboda

Sofia på travSista dagarna på vad som kan kalas semestern. I fredags åkte vi iväg till Fornaboda travbana utanför Lindesberg och njöt av lite trav i solen.
Tyvärr hade vi lite otur för mitt i allt mysigt lunchtrav så föll en häst platt till marken ungefär fyrahundra meter efter målgång i lopp 4. Hästen var Zeb Käbb och Sofia blev naturligtvis lite ledsen och undrade hur pappa kunde ta med henne till ett ställe där hästar dör?

Det var jag och Elsa och flickorna som var på trav. Carl, Isolde och Nicko stannade kvar i stugan medans vi försökte njuta av travet trots dödsfall. Till sist var det faktisk den stekande solen som fick oss att vika ner oss och ta oss tillbaka till Sjöfallet för svalkande bad.

Fornaboda

Har lovat mig själv att jag i år skall försöka hinna besöka åtminstone en travbana som jag aldrig tidigare har varit på. Får se hur det kommer att hinnas med, men jag hoppas att det kan bli av. Under vår smålandsresa hade jag ju hoppats på i första hand travbanan i Vaggeryd som ju låg längs vägen.
Men det var inga tävlingsdagar under våra dagar i Småland.

Dössberget

Indian CheifInnan hemfärd på söndagen hade vi bestämt oss för att barnen skulle få ha lite aktiviteter på Dössberget. På lördagen hade Elsa observerat att det var en hel del aktiviteter på Dössberget på söndagen, bland annat ponnyridning, kaninhoppning och inte minst DM i tuppgalning!

Sofia hade redan på lördagskvällen börjat fiska efter att få rida trots sin allergi.
Hon har aldrig tidigare blivit dålig efter att ha ridigt utomhus så jag hade planen att övertyga Elsa om att Sofia skulle få rida.

Mycket trevlig tillställning på Dössbeget. Berget är som ett litet Skansen med dala-miljöer. Evenemanget är Bjursvicku och mängder med lokal färg och lokala kläder från 1700- och 1800-tal på (främst) kvinnor som knypplar spets, kärnar smör, tvättar i balja och så vidare, och så vidare.

Varje år har man en ”fin dam” med en tidstypisk barnvagn från andra halvan av 1800-talet med en liten bäbis som går runt på området. Mycket god lokal mat serveras och till min stora glädje så har de ett fordonsmuseum också. Bland alla gamla skidor, vagnar och cyklar så pågick för tillfället en motorcykel-utställning där en Indian Cheif var den stora maskinen att beskåda, även om det fanns flera sköna maskiner på plats.

Sofia red två gånger, och lilla karin red en gång hon också. Med sammanbiten min och stadigt tag så leddes hon runt banan.
Kaninhoppningen regnade in så att det blev det inte mycket av, men agilityn var ganska rolig.
Bäst av allt var dock tuppgalningen.
Av alla konstiga saker man bevistat så kan den ha varit det konstigaste.
Men kul!

Facebook

Till råga på tuppgalandet så hamnade vi i Falu-Kuriren också, de hade naturligtvis en reporter på plats för att täcka den heta storyn.
http://www.dt.se/nyheter/falun/1.3745543-dramatisk-finalduell-i-tupp-dm är adressen.

Nu är vi hemma ett par dagar sedan blir det en liten tur till Sjöfallet igen.
Elsa och barnen sticker iväg nu på morgonen och jag åker efter. Jag måste planera lite för jobbandet också.
som vanligt finns det lite bilder på alla tokerier, och bilderna hittar du på adressen nedan…

Bilder:
20110724 Dössberget (flickr)

S.E.M.E.S.T.E.R. I.G.E.N.

Sofia på traktorVeckan i Sjöfallet är avslutad.
I fredags lämnade vi Närke och begav oss vidare mot Dalarna.

Det var ett blandat väder som bjöds i veckan. Trots detta fick vi en mycket bra vecka med mycket bad och lek.

Här till höger ser du Sofia köra gräsklippartraktorn, en sysselsättning hon verkligen gillade. Det är kul när barnen upptäcker nya talanger och saker i livet. Glädjen går det ej att ta fel på!

Jag tog som vanligt lite bilder som du kan hitta på flickr-länken nedan.

Bilder:
20110717-21 Sjöfallet (flickr)

Torsdagsförmiddag

Det semestras på för fulla muggar i Sjöfallet. Jag har jobbat några dagar men i dag blir det nog inget slitande för brödfödan.

Känner mig ganska trött märkligt nog och det kanske är bäst att ta det lite lugnt en dag. I morgon bör det av mot Falun.

Sofia och Karin har setts köra traktor idag. Bilder kommer senare.

Ankomst Närke

Dags att röra på sig lite igen. Elsa och barnen stack hemifrån någon timme innan jag själv lämnade Bromma.
Peter, en vän från PrataBas.se, hade efterfrågat min närvaro på sitt lilla sommartorp.

Väl på plats satt även Anders och det blev några timmars gubbprat och musiklyssning på verandan. Jag puffade upp mina absolut sista två cigarrer från stora inköpet 2006, nu är det ekande tomt i humidoren igen.
Efter några timmar på Peters nysnickrade veranda så styrde jag kosan mot Sjöfallet strax norr om Lindesberg.

När jag klev in i stugan satt hela ligan samlad.
Så nu är det dags för en veckas intensiv samvaro där barnen får rasa av sig med sina kusiner och förhoppningsvis så blir det några sköna kvällar på glasverandan för oss vuxna också.

S.E.M.E.S.T.E.R.

Barnen i VretaÅrets första semestervecka var planerad att fördelas mellan Småland och Sjöfallet. Vår plan var att barnen skulle få rasa av sig så mycket de bara orkade på High Chaparral och att jag och Elsa skulle få chans att få besöka några intressanta platser och kyrkor.
Hade vi inga barn skulle vi nog mest åka omkring och besöka gamla medeltidskyrkor hela vår lediga tid.

Elsa hade ett par dagar innan vi åkte uttryckt önskemål om att besöka Vreta kloster och kyrka på vägen ner till Småland. Jag hade sagt att vi inte skulle ha tid med det eftersom vi då skulle komma för sent ner till stugan vi hade hyrt.
Jag ville också till Vreta kloster men ville inte ta ett beslut om huruvida detta var görligt eller möjligt innan vi var på väg. Planerad avfärd kan ju i det här sällskapet variera i utförande och exakthet.

När vi nådde Vreta så hade vi gott om tid på oss och hade dessutom gott humör i bilen.
Så det var klart att Elsa fick sitt klosterbesök.
Det var ett skönt och lagom stopp för att sträcka på benen och med barnen fortfarande pigga och nyfikna.
Men Vreta kloser och kyrka i all ära, Småland väntade på vår ankomst.

Bilder:
20110704 Vreta kloster och kyrka (flickr)

Vi hade hyrt en stuga som vi hittat på nätet efter att ha letat runt ett tag. Vi hade fått nobben från ett par ställen då vi inte ville hyra en hel vcka utan bara tre nätter. Till sist hittade vi dock som sagt Linnebråten och det visade sig vid ankomsten att det var en fullträff. En nyrenoverad stuga med nya vitvror, ny värmepump, nymålat och fräscht.
Kalasfint helt enkelt.
Till och med barnen gillade stället skarpt. Inte blev det sämre av att precis utanför staketet kom korna betandes och de var lika nyfikna på Sofia och Karin som de var på korna.
Sofia blev dessutom lite förälskad i speciellt en kossa som kom varje gång hon kallade på dem, lite anonymt som sådant här är i vårt modera och effektiva samhälle så var kon märkt med bara ett nummer, 1014 hette det nya föremålet för min dotters kärlek.

Våra värdar visade sig också vara ytterst hjälpsamma, precis när mjölkningen skulle till att starta så gick en säkring på inkommande i Linnebråten, bonden erbjöd sig att åka upp direkt och fixa det men jag åkte ner till honom och hämtade säkringar istället.
Man kan ju vara lite smidig också.

Bilder:
20110704-06 Linnebråten (flickr)

På tisdagen var det dags för High Chaparral, Big Bengts dröm om det gamla vilda västern-samhället. Jag antar att hans drömmar byggde på de myter som kokats ner till oigenkännlighet i ameriakanska västern-serier för TV på 60-talet.

Dock känns High Chaparral betydligt trevligare och betydligt mer lätthanterligt än många andra liknande nöjesparker.
Personalen var väldigt trevlig och ansträngde sig för att sprida en skön stämning för alla men framför allt barnen. Mycket snyggt jobbat!

Det fanns något för alla på High Chaparral och det minne som kanske kommer att stanna längst i hjärtat är när Karin som fått ett sött litet hölster och puffra första gången drog son pickadoll och samtidigt när hon såg att vi tittade på henne blev så blyg att hon gömde sig bakom vagnen.
Just då så var hon den sötaste lilla tjejen i världen!

Bilder:
20110705 casselbrantarna på High Chaparral (flickr)

Tyvärr så försvann 550 stycken av bilderna jag tog på High Chaparral. Bilder på Carl ridande på mekaniska tjuren och Karin med sin nya pistol med mera. Synd, men så kan det tyvärr gå.

På onsdagen ville vi ta det lite lugnare efter tisdagens revolverstrider och bisonbrottning…
Vi startade med ett besök på Nydala kloster, ett kloster med både en kyrka för de munkar som bodde på och drev klostret samt en ”bonnakyrka” för lokalbefolkningen.
Vi fick starta dagen med ett vilsamt besök och rundade av med en fika på Nydala Café.

Bilder:
20110706 Nydala kloster och kyrka (flickr)

Nästa stopp var i Fryele.
Jag tillbringade flera somrar nere i Fryele med familjen som barn. Min styvfar Rune som jag växte upp med under 70- och början av 80-talet blev under 50-talet nerskickad av myndigheterna till en gård i Småland då hans föräldrar inte hade möjlighet att ta hand om alla sina barn. Rune och några av hans bröder hamnade nere i Småland och Rune hamnade hos Kalle och Svea Svensson på Bergsgården i Fryele.

Jag har ett fåtal minnen av Bergsgården, jag skulle tro att det var 1978 som jag var där senast.
Ett minne om jag har men som jag inte är riktigt säker på hur korrekt det är så här en massa år senare är när vi fick sitta i vagnen som höt skulle lastas i och åka traktor till kyrkan för gudstjänst.
Jag är som sagt inte säker på att vi faktiskt var på någon gudstjänst. Kalle och Svea var troende och flitiga kyrkobesökare, men som uppväxt i ett modernt sekulärt arbetarhem var mina kyrkobesök begränsade till de årliga fackeltågen i skolan som gick till Botkyrka kyrka, huruvida det faktiskt blev något kyrkobesök i Fryele är jag inte lika säker på.
Men eftersom vi nu var på plats så passade vi naturligtvis på att besöka även Fryele kyrka.

Bilder:
20110706 Fryele kyrka (flickr)

Barndomsminnen är fulla av saker som inte riktigt stämmer med hur man upplever saker som vuxen. Bergsgården miindes jag som ett ganska stort hus till vilken man åkte igenom en lång allé för att komma fram till. Denna långa allé visade sig vara en uppfart på 30 meter med ett par träd på sidorna.
Huset var inte alls så stort och ståtligt som jag mindes det. Jag mindes dessutom ett stenhus men det trähus som jag nu fick se var inte riktigt lika imponerande, dock så fanns det flera detaljer på huset som skvallrade om att det var samma hus.

Kanske skulle jag ha knackat på och försökt se om det var Kerstin, Kalle och Sveas dotter, som fortfarande bodde p gården, men samtidigt kände jag att jag inte riktigt hade den anknytningen till Bergsgården längre.

Ett annat minne som jag har från Bergsgården från min barndom är väl också ganska typiskt för en liten pojke som växer upp i en icke troende familj.
Jag kommer ihåg hur jag satt i vardagsrummet med katten Britta i knät och undrade förrvånat varför det fanns en tavla med en karta över Jerusalem på väggen?
I min tankevärld hade ju en karta över Småland varit bättre behövd.

Efter besöket i Fryele så rullade vi vidare mot något som kunde roa barnen, var min plan i alla fall. Jag hade sett en skylt mot Ohs och deras rullande järnvägsmuseum.
Dett kunde ju vara kul tänkte jag, så vi rullade mot Ohs. När vi rullade in mot Ohs så hamnade vi i en vacker bild, som ett vykort, över Ohs kyrka och det var så vackert att vi naturligtvis stannade för att göra ett besök i kyrkan.
Karin sov och Carl ville sitta kvar i bilen, så vi övriga tittade på kyrkan och tog oss en liten skön promenad ner till sjön som låg strax bakom.

Järnvägen skulle inte erbjuda någo tåg på ytterligare en och en halv timme så det blev inget av med det, istället vände vi åter och stannade på vad som antagligen är Sveriges vackraste rastplats, Bohulta stenmur, och fick en skön stund i solen med en kaffe och några tranor på fältet.

Bilder:
20110706 Ohs kyrka (flickr)
20110706 Bohulta stenmur (flickr)

TrioPå vägen mot Ohs så hade vi passerat en skylt med texten ”Helveteshål”!

Nu på väg tillbaka på samma väg så tänkte jag inte missa aatt svänga av in på denna väg. Dock blev det ett litet antiklimax, inte hittade jag mer än en dalgång, en stor gryta i naturen som antagligen var det som hade fått namnet.

Vi hade nu tiibringat en god stund av dagen i bilen och det var dags för en rejäl bensträckare och glasspause. Vi svängde in mot Hillerstorp där barnen fick rasa av sig på en lekplats och där vi slurpade i oss varsin glass.
Jag hade av någon anledning fått för mig att det fanns något att se i Skillingaryd vaför jag nu styrde kosan dit. På vägen passerade vi skylten för ett bad och eftersom Skillingaryd verkade så trist att vi inte ens klev ur bilen så tog vi sikte på Flatenbadet som vi hade passerat tidigare och tog ett rejält stopp för bad där.

Flatenbadet var absurt långgrunt. Hur långt barnen än gick ut i sjön så nådde inte vattnet längre upp än på låren på dem. Så det var svårbadat minst sagt. De lyckades roa sig en lång stund i alla fall och när vi kände oss färdigbadade så blev det dags att ta sig hem till Linnebråten igen.

Bilder:
20110706 Glasspause i Hillerstorp (flickr)
20110706 Det långgrunda Flatenbadet (flickr)

På torsdagen skulle vi lämna Linnebråten för denna gång. Det var storstädning och packning av bilen.
Strax efter klockan 11 på förmiddagen lämnade vi nyckeln till stugan och tretton och en halv timme senare skulle vi anlända i Sjöfallet som var målet för dagen.
Men först hade vi föresatt oss att hinna besöka ett par kyrkor till. Vi hade ingen tid att passa så det fick ta den tid det tog.

Vi började med et snabbt stopp vid Kävsjö kyrka, en träkyrka som vi hade passerat på väg tillbaka från Skillingaryd dagen innan. Det var framplockat för begravning i kyrkan så vi stannade inte så länge. Dock var det kul att se gravstenarna från 1700-talet som var mycket lika varandra i stil och hade en vacker textning.

Vi hade en plan att ta oss via ”getaryggarna” och på småvägarna till Drevs gamla kyrka. Vilka stopp vi tog på vägen fick ge sig efterr hand. När jag såg en skylt som skvallrade om en öppen vägkyrka så stannade jag för en kopp kaffe och saft.
Kyrkan ifråga var Voxtorp kyrka där vi träffade ett par mycket engagerade damer som guidade runt och berättaade om kyrkan.
Den ena av damerna berttade om att hennes far hade varit med att bygga Ohs kyrka. Det blev ett väldigt trevligt stopp och Elsa köpte en liten skål av olivträd som passar bra som litet kakfat.

Av på småvägarna (”getaryggarna”) och vidare, tills vi kom till sjön Furen vid Hyltans badplats. Där kunde barnene rasa av sig och bada i över en timme innan vi fikade vid strandkanten och gjorde oss redo för nästa etapp.

Vi hittade en gammal damm och en kvarn vid Knaggabo och plötsligt var vi framme vid Rydaholms kyrka. Rydaholm som är känt för ”Rydaholmsalnen” som var normalmåttet för alnen i Sverige,  1604  beslutade riksdagen att ”alnen här i riket skall rättas efter Rydaholms aln”.
Kyrkans två spiror är också utmärkande och speciellt för Rydaholm.

Knaggabo

::Vi hade ett mål till för dagen, och det var att hinna till Drevs gamla kyrka innan den slog igen innan dagens slut. Vi körde småvägar genom skogarna och lyckades till sist komma fram till den underbara lilla medelidskyrkan. I kyrkan hänger kransarna kvar efter barnbegravningarna på 1800- och början av 1900-talet.
En fin sed som gör att man kommer verkligheten lite närmare.

I området kring Drev och Hornaryd så finns det en massa intressanta kyrkor, ruiner och gravfält. Nästa gång vi semestrar i Småland skall vi planera in besöken lite noggrannare. Då hinner vi med mer och kaan koncentrera oss på de mest intressanta kyrkorna, nu blev det bara lite på måfå med ett par fasta önskemål.

Efter Drevs gamla kyrka så fortsatte vi genom skogarna upp mot Jönköping. På vägen hittade vi en gammal kvarn som brann  1960  Ingelstorp kvarn, där vi stannade och sträckte på benen en stund.
Sedan blev det stopp i Vrigstad, Jönköping, Motala och Askersund för toabesök, mat och tankning innan vi till sist, klockan 00:39 stannad till utanför Sjöfallet. Elsa gick in och bäddade för barnen så att de snabbt kunde gå raka vägen in och lägga sig.

Nu har vi varit i Sjöfallet några dagar och det har bara varit fokus på bad och kontemplation. Helt underbart. Vilken skön vecka vi har haft tillsammans.
Karin blir modigare och modigare för varje bad och hoppar nu i för egen maskin, lika modig som i fjol. Vi har det bra, och snart skall vi ha en vecka semester igen.

Bilder:
20110707 Kävsjö kyrka (flickr)
20110707 Voxtorp kyrka (flickr)
20110707 Bad i Furen (flickr)
20110707 Rydaholms kyrka (flickr)
20110707 Drevs gamla kyrka (flickr)
20110707 Ingelstorps kvarn (flickr)

Linnebråten