Etikettarkiv: SBA

En plats i solen

Riktig sommarvärme. Min gamla arbetsplats. Jag började här som vikarie under hösten 2012 under tiden som jag fortfarande jobbade på SBA som säljare. I Upplands Väsby blev jag kvar till början av 2014 då jag stack iväg till Vallentuna. Men redan i början av 2015 var jag tillbaka. Det känns som att året i Vallentuna var mycket längre så här i backspegeln, men det var den inte. Det hann bara vara ett skifte av halva personalgruppen och dessutom så hade jag ju redan under sommaren 2013 börjat tagit extrapass i Vallentuna. 2014 var jag där närmast heltid.
I Väsby var jag som sagt tillbaka i början på 2015 igen och i mitten av året var jag etablerad som vikarie i huset igen. Det har varit en underlig period och så fylld av dubbla känslor. Jag har fått jobba med bra personal, framför allt vikarier faktiskt, och jag har träffat en kvinna som betyder mycket för mig privat och jag har stött på ett massivt motstånd mot att utföra arbetet enligt den pedagogik som företaget har ålagt oss att använda. Kampen mot att få kollegor att utvecklas till en effektiv och kompetent arbetsgrupp gick om intet.

När Jens valde att lämna oss så var det väl sista dödsrycket för mig på enheten. Kampen slutade med en förflyttning till Bålsta och jag ser knappast någon ljusning för ”Åttan” inom någon snar framtid.
Trots min hat-kärlek till ”Åttan” så finns det ju händelser som går att binda till precis allt som du ser på bilden nedan. Grillen, de målade möblerna, brandtrappan, Anush…ja, till och med de vita bildäcken, jag kan nog koppla allt till olika händelser och historier. Men nu har jag gjort mitt på det här boendet och sedan sex veckor tillbaka så är jag ännu längre norr om Stockholm.

Anush på Vårljus i Upplands Väsby
Klicka på bilden för en förstoring.

Koks i lasten

Umeå Fyllskytte Tour 1987Jag måste ha köpt den någon gång under 1985. En snygg sjösäck som jag egentligen inte visste vad jag skulle ha till men jag gillade den, lite kärlek vid första ögonkastet, något inom mig sa att det där var accesoaren jag behövde och den blev min. Idag kommer jag inte riktigt ihåg var jag hittade den men jag har för mig att det var någonstans i Klara Norra. Ett svagt minne säger mig att jag hittade den inne på Sko-Uno men jag är långt ifrån säker. Den låg väl mest och skräpade hemma innan den kom till riktig användning men sedan den dagen har min sjösäck varit en trogen följeslagare i diverse sammanhang. Vem kunde ana att vi fortfarande hänger ihop efter 32 år.

Första äventyret tillsammans blev i månadsskiftet april maj 1986 då jag fick packa min väska med kläder och söka nattlogi hos min arbetskamrat, eller jobbarpolare som jag nog sa då, Perre Svensson på Skånegatan 75. Jag kommer ihåg att frågade honom om jag fick sova över ett par tre dagar innan jag hittade något annat men jag blev kvar till september då jag ryckte in i lumpen, mer eller mindre.
Allt jag hade att klä mig i den sommaren 1986 var det som jag hade packat i säcken, det var allt.

2:a Pluton - 7:e Specialkompaniet AF1
2:a Pluton – 7:e Specialkompaniet AF1

Så blev det då dags i september 1986 att göra militärtjänst. Jag förberedde mig genom att snagga håret och packa min sjösäck igen. Min avfärd mot Boden och Arméflyget skedde i samband med min mors födelsedag och av någon anledning hade jag ett gäng burk starköl kvar efter någon tillställning. Jag minns att släkt från Borlänge hade med sig Gustafskorv. Jag fick med mig en ring korv och ölen med min övriga packning i säcken. När jag satt ensam i hytten på tåget vid Stockholm Central så kom det in en kille och satte sig mitt emot mig där därinne vid fönstret, han tittade på mig en stund och konstaterade lite trevande att för honom var det första gången. Jag tittade på honom och berättade att det var det för mig också. Hans blick flackade mellan sjösäcken som låg uppe på bagagehyllan och på min frisyr. Fram och tillbaka ett par gånger innan han berättade att han trodde att jag var en yrkesmilitär.

Jag frågade honom om han gillade korv. Han sa ja så jag hivade ner säcken och plockade fram starköl och korv. Det var mitt första möte med Robban Elfving.

2:a Pluton - 7:e Specialkompaniet AF1
2:a Pluton – 7:e Specialkompaniet AF1

Efter 10 månader tillsammans i Boden så kom jag tillbaka till Stockholm sommaren 1987. Jag jobbade fortfarande på Ahlsell VVS i Södra Hammarbyhamnen och nu när jag hade varit borta och försvarat landet hade nya kollegor dykt upp på företaget. Bland annat ett par mer eller mindre vapenkåta killar, Robban och Greger som mest pratade vapen på dagarna. Robban hade sin morfar boende ett antal mil utanför Umeå och han och de andra jaktintresserade byborna hade en egen skjutbana. Nu var ju planerna snart igång. Vi skulle upp till by och skjuta lite jaktgevär. Planerna utökades och plötsligt var vi en full bil med ungdomar, öl och skjutvapen.
Vad kan gå fel?

I sista sekund ställde Greger in. Han skickade dock med ett meddelande med Robban att Greger hade precis monterat på ett nytt sikte och att han ville att jag skulle ta med hans bössa och ställa in siktet ordentligt. Det rann några liter öl under den där resan. Öl och kaliber .30-06 Springfield var temat och packningen fick plats i säcken. En vacker dag när andan faller på kanske jag berättar mer om den resan, men antagligen inte.

g.r.c. - Gunnar Roland Casselbrant
g.r.c. – Gunnar Roland Casselbrant, min signatur under några år

Sedan stuvades den undan, sjösäcken. Den kom till heders ibland men mest låg den längst ner i garderoben och plockades bara fram sporadiskt. Men sedan började behovet uppstå igen. Som säljare ute på vägarna bodde vi ofta på hotell men framför allt på vandrarhem runt om i landet och de senaste fem åren har säcken hängt med på olika HVB-hem i Stockholm och Västerås. Tygmärkena har börjat ramla av och det börjar lossna i sömmarna nu.
Det senaste bidraget till alla namnet på säcken blir det sista. Den skall pensioneras nu. När en värdig ersättare har hittats, någon gång under året, då säger jag tack för de här åren till en trogen kamrat.

Mr. Cool 2016
”2016 Du är Mr Cool fortfarande” – Kristina Botros

HKP3, HKP6, HKP9 och DRIVM. & SIGNM.
HKP3, HKP6, HKP9 och DRIVM. & SIGNM.

Speedway i Hallstavik

Jag har så i stort sett så länge jag kan minnas varit attraherad av motorsport men jag tror knappt att jag har sett någon motorsport live trots det. Det har nog blivit så att jag har hanterat mer motorcyklar och bilar än vad jag har sett det köras av andra, bättre förare. När jag och Niklas Johansson kom ner på plats i Holzminden så delade vi motor-historier i ett tempo som skulle ha fått den starkaste nerv att dallra. Vi ägde lokalen den kvällen. Det var fantastiska historier som berättades och vi var båda galna, glada och ärliga.

Flattrack/Dirttrack i USA och Speedway, more or less in the rest of the world, har samma ursprung men har tagit sig olika former. Nu kör vi rundbana, och inget annat än rundbana i Europa och Australien. I USA så är Dirt Track the BIG DEAL. Mitt första Speedway-minne är att jag ligger på golvet under vardagsrumsbordet och ser Anders Michaneck bli världsmästare. Det är med stor sannolikhet ett felaktigt minne då han blev världsmästare 1974, om det är sant är det mitt andra minne från Norsborg.

Fullt sprut

Nu hade jag inget annat för mig och jag håller på att trappa ner min arbetsbörda till att jobba heltid. Det kommer attt ta ett tag då jag är van att ligga runt 160-170% arbetstid per månad sedan flera år nu.
Jag kom på mig själv med att reagera enligt det inlärda mönstret sedan länge att om jag nu blir tillsvidareanställd från 1 oktober så kommer jag ha cirka 2 veckor betald semester att ta ut nästa år. Min första tanke var hur jag skulle kunna jobba då och ha dubbel lön. Lite skadad fortfarande. Lite stressad! På väg att lära om.

Nu körde jag norrut till Hallstavik, som jag bara har besökt en gång tidigare, då som säljare och då även på en tävlingsdag. Ljudet från Speedway-banan och resultatet därav, dåligt med folk hemma, gjorde att det blev en lång dag i Hallstavik den gången. Nu kom jag dit mer än en timme tillgodo. Det var verkligen en trevlg upplevelse. Motor-vrål och metanoldoft

En hamburgare i kiosken och ett program för kvällen, sedan var det bara att vänta in start.
Det var bra.
Det var riktigt bra!
Smattrande/vrålande motorer och doften av bränsle och uppsprätt grus i håret. Underbart.

Hur som helst så lyckades Rospiggarna utnyttja sin hemmaplan och slå Indianerna från Kumla. Resolut och aldrig hotat skulle jag vilja påstå.

Startfållan

Rospiggsledning

Sista böj

Antonio Lindbäck

Jason Doyle

En natt i Uppsala

Det var ett bra tag sedan vi träffades så jag var väldigt glad att vi nu äntligen (i lördags) fick en chans att dricka öl, äta gott och vara två gamla vänner en stund utan yttre inblandning. Det är två år sedan vi hade chansen att träffas senast och mycket vatten hinner rinna under broarna. Men Tomas har en speciell plats i mitt hjärta och det är alltid trevligt att träffa honom.

Tomas Ruudh

2014…nu kör vi!

:: Ännu ett år att lägga till handlingarna. Nu står det nya underbart oskrivna bladet som vi kallar för 2014 för dörren och jag önskar er alla en god fortsättning.

De största händelserna för mig personligen under 2013 var två saker som påverkade mig på ett sätt som lever kvar in i 2014.
Den första händelsen var när jag och Janne på väg hem från Italien blev brutalt påkörda på autobahn strax utanför Hannover. Vi tackar Gud för att vi överlevde den smällen.
Nu och då påminns jag av smärtan i nacken men det är antagligen ett lindrigt pris jag har fått betala med tanke på hur det hade kunnat sluta.
Det andra som hände 2013 var att jag till sist beslutade mig för att sluta arbeta som säljare, för nu i alla fall, och fokusera fullt ut på jobbet på PUT-boendena.
Den största skillnaden har varit att med inbokade fasta klockslag så antingen jobbar jag eller är ledig. Som säljare blev det till sist väldigt odefinerat och det slutade med att jag inte lade ner tillräckligt med fokus på säljandet och därför aldrig kände mig ledig. Nu har jag börjat känna mig så ledig att jag till och med har börjat läsa böcker igen. Skönt.

Ett nytt år med Basistforum.se

:: Basistforum.se har under 2013 fått luft under vingarna och vårt tålamod har betalat sig. Nu fokuserar jag mina krafter på att göra Basistforum.se till ett forum som sticker ut och verkligen ger något mervärde för våra besökare.
2014 skall bli året då vi växer mest och snabbast och får alla att känna sig välkomna och kanske lyckas sprida vårt budskap till ännu fler basister i Sveriga.

Basistforum loggotyp

Forever Two Wheels (FTW)

:: WOW – i går när jag kom hem från mitt arbetspass så hade jag på sju dygn jobbat 113,5 timmar och det var inte utan att det kändes skönt att klicka på snooze tre gånger när mobilen larmade på i morse.
Mycket annat än jobb har man inte riktigt hunnit med den senaste veckan med andra ord. Småpysslat lite med svensktbrandskydd.com och konstaterar att det kan bli en kul hockeysäsong både i Nordamerika och Sverige. Kan bara konstatera att i detta nu så ligger Brynäs tvåa i Svenska HockeyLigan och Toronto Maple Leafs har startat strålande i NHL.

Med så mycket arbete och så lite tid för annat så blir allt i min omgivning lidande mer eller mindre. Saknar mina småflickor när jag inte kan vara hemma och jag får inte tid att ägna åt fotografering eller skruva med mina fordonsvrak. Det som man kan få en stund över till är lite slösurfande nu och då och jag samlade ihop förmiddagens bästa länkar här nedan för att ha dem någonstans så jag kommer ihåg att läsa igenom dem ordentligt senare ikväll, eller bara för att de var sköna grejer helt enkelt.

Länkar:
Vintage 1967 EKO Condor Electric Guitar
El Degas Ricky Bass

Black and white film development for lazy people

Processing films – 2

Strindbergs live – Ultras 500e konsert 19870510

Processing films -1



:: Jag har äntligen hittat någon liten del som tar mitt motorcykel-projekt från sin nuvarande slummer. Jag har hittat rätt bakdel till rätt pris hos Wrenchmonkees och det gjorde det lättare att komma till ett slutgiltigt beslut om stuket också. Min Yamaha får bli en caféracer i svart och den enda färg som bryter av får bli på tanken.
Man kanske kan få sin Yamaha att rulla på sikt och äntligen få känna vinden i håret igen.

Vi firar Karin

Karin blåser ut ljusen:: I helgen har det blivit mycket tårta och hurrande. Först fyllde farmor 70 år och vi fick glädjen att fira henne tillsammans med farbror Anders och Johanna och kusinen Gideon. Lars-Åke och Kristina var också på plats i Hälleforsnäs. Jag återkommer med bilder från dagen när jag har framkallat de analoga bilder jag tog också.

På söndagen var det dags för Karin att firas. Nu kom farmor och farfar och hälsade på oss istället. Först var de och firade kusin Gideon som fyller år bara en dag från Karin. Karin fyller ju först på tisdag men eftersom vi brukar passa på med helgfirande så passade det ju extra bra när farmor och farfar var på födelsedagsturné och jag själv är på jobbresa i Skövde under hela veckan.

Karin uppskattade sina presenter och innan hon skulle lägga sig så försökte hon spela flöjt och piano samtidigt med varsin hand på respektive instrumen. Gulligt är inte ett tillräckligt beskrivande ord men det visar riktningen i alla fall.

Här kommer lite bilder från firandet.

Elsa och Karin

Farmor och farfar

Karin Casselbrant

Karin Casselbrant

Karin piffar upp farmor

Karin piffar upp farmor

Kick-off Valbo 2013

:: Det slog mig precis att jag inte nämnt något om vår trevliga kick-off i Valbo härom veckan. Vi hade en rafflande femkamp som jag spelade bort redan i gren nummer två. Med en grenseger så blev det platt fall, hade jag styrt upp fotbollsgolfen så hade jag inte bara satt banrekord utan haft två grenvinster. Nåja, jag och mina lagkamrater spelade en ganska bra boule och det var faktiskt roligare.

På den fina gården där vi bodde, badade tunna och bastade var det lagom lantligt idylliskt och det kändes skönt att man inte hade överrenoverat huset och rummen till konferensnivå. Jag gillar det rustikt genuina.

Tack för i år kära kollegor.

Boendet i Valbo

Valborg, hundar & bilar

Vårens första cigarr:: Våren börjar sakta men säkert få grepp om situationen och årstidernas skeenden skapar hopp inför resten av året. Det har varit mörkt kallt och vått alldeles för länge nu och det är skönt att få lite solsken på den bleka huden.

Valborgsbrasan i Eneby hade ställts in i år så den här gången fick vi gå en lång promenad till Kyrksjön för att få se eld. Sofia hade länge sett fram emot kvällen och när det blev dags ville även Karin följa med. Jag trodde att Karin skulle tröttna och vika ner sig både på grund av den sena timmen och på grund av det avstånd som vi skulle gå men ack så fel jag skulle få.
När vi blev upphämtade av Sofias kompis Emma med familj visade det sig vara några fler med och en 13 år gammal labrador skulle visa sig tjusa Karin fullständigt.
Jag,  Svenska SmåFlicksFörbundet  och resten av sällskapet spatserade på och kom så småningom till Kyrksjön och väl där roade sig barnen på egen hand och när det var dags att gå hem hade jag räknat med att få bära Karin. Men när Karin fick ansvaret att ta hundens koppel så var det en stolt och fokuserad fyraåring som utan protester gick hela vägen hem och jag är säker på att hon utan att tveka gärna hade gått flera kilometer till om hon bara hade fått göra det i sällskap med hunden.

Länk:
Erikas fantastiska manga-skisser

karin med hund:: Erika har lagt upp lite bilder på sin Instagram (http://instagram.com/erikasak) och jag har samlat några av dem på länken ovan. Hon börjar bli riktigt grym på att teckna min stora tjej.

För min egen del har det varit många timmars jobb under det här årets första månader och det fortsätter på samma sätt fortfarande. Snart beger jag mig tillsammans med Janne till Italien på IMM 2013 och det lär bli ett äventyr i sig.
Jag lär få anledning att återkomma med bilder och berättelser om resan när vi kommer hem igen. På söndag 12 maj kommer Janne och bilen vi skall färdas med att synas i TV4 Fakta i programmet ”Bilarna som förändrade världen”.