Etikettarkiv: samhälle

Attacken mot Stockholm 2017

För två år sedan så skrev jag några rader om minnet av var jag var och vad jag gjorde natten när Olof Palme skjöts till döds på Sveavägen i Stockholm den där natten för trettiotvå år sedan. Tyvärr så känner jag ett behov att att tänka tillbaka en stund på händelsen på Drottninggatan, en parallellgata till Sveavägen i Stockholm, för ett år sedan när vå åter drabbades av ett terrordåd i Sverige. Vi har haft en lång rad av terroristdåd i Sverige efter andra världskriget, allt från avrättningen av Vladimir Rolović via flygkapningen på Bulltofta till ockupationen av västtyska ambasaden och försöket att kidnappa Anna-Greta Leijon i Operation Leo men det har hänt något sedan dess, någonting har förändrats i samhällets och svenskars syn på terrorism. Europa drabbades av mängder av politiskt motiverade terrordåd under 1960-, 70- och 80-talet och det fanns få om ens några, jag har inte hittat några, diskussioner om hur vi skulle förhålla oss förstående och inte problematisera kring förövaren, gärningsmannen. Förutom de som stod för exakt samma politiska åsikter där man ansåg att man hade rätten att döda andra människor för att få igenom sin idé om det perfekta samhället, alltid med idén om att det bästa för mänskligheten var kommunistisk diktatur. Eller i fallet med Rolović och Bulltofta ex. där resultatet av kommunistisk diktator skapade nationalistiska strider inom Jugoslavien som spreds till andra platser i världen. När man läser magasinsartiklar från tiden för dessa terrordåd i Sverige så är det tydligt att den allmänna hållningen var att detta sätt att med våld och vapen attackera meningsmotståndare såväl som hela samhället för att få sin vilj igenom var fel. Endast några riktigt förvirrade diktaturkramare på yttersta högerkanten tyckte att det var rätt att tvinga sina åsikter på andra med våld och att man kunde ge sig på samhället med våld. Så vad har hänt sedan dess?
Varför är det uppenbarligen så många fler som anser att de som utsätter vårt samhälle för terrordåd skall på olika sätt ursäktas och varför vill de att vi skall ursäkta deras bevekelsegrunder?

En sak som är tydligt är att vi inte längre har ett lika homogent tänkande som under den period då vi utsattes för de politiskt motiverade dåden under 1960- till 1980-talet. I Sverige var den homogena samhällssynen ett tydligt resultat av den politiska propagandan som socialdemokratin hade format samhället efter under en lång period av tid. Att Socialdemokraterna var de som vann kampen om arbetarklassens röster efter kampen mot kommunisterna i arbetarrörelsens tidiga första, andra och kanske även tredje decennium ledde som bekant till att Socialdemokraterna formade vänsterblocket där kommunisterna alltid skulle stödja (S) för att dels blockera möjligheten för en högerblcoksregering men framför allt för att (S) aldrig skulle låta kommunisterna få någon verklig makt i svensk politik.
Detta betydde att en stark statlig propagandamaskin kunde forma ett mycket homogent tänkande och en, för att använda det nuvarande modeordet, värdegrund. Bara de på den absoluta vänsterkanten kunde uttala och känna någon sympati för terrorister i det samhälle va befann oss i då.
Låt mig bara i förbifarten också nämna att det är diverseringen av regerande partier i den svenska riksdagen som ledde till att den statliga propagandan bröts i sin riktining och som möjliggjorde för människor i landet att kunna öppet formulera från den statliga propagandans avvikande tankar och åsikter som har lett fram till dagens styrande politikers desperation att återhomogenisera röstboskapet med hjälp av vad man nu kallar värdegrund. Så den fria tanken och den induveduella friheten kan endast behållas genom att hålla värdegrunden på armlängds avstånd.

Så plötsligt har den homogena känslan av att samhället hotas av terrorister bytts ut mot värdegrundens förvirrade syn på att alla vill allas bästa och misstanke mot att detta är korrekt är i sig ett hot mot samhället. Hotet mot samhälet är inte längre terrordåden i sig utan åsikten att andra kan vilja oss illa är hotet mot samhället. Att terrordåden nu utförs under religiösa förtecken förvirrar också. Nu kan man alltid skydda sig och dämpa sin oror och ångest med att påstå att de religiösa krafter som utför dåden inte representerar den religionen på riktigt utan har missförstått religionen, att de har misstolkat den. Men vänta nu en stund, var inte detta som den yttersta vänstern alltid sa om alla deras politiska terroristrepresentanter också?
Det påstods alltid av diverse kommunister att havererade kommunistiska samhällen alltid var missrepresenterade av människor som misstolkat den riktiga kommunismen. Jag hade ex. en klassföreståndare i högstadiet som sa att Sovjetunionen inte var riktig kommunism utan socialism och därför fel (Varför han då lade ner så otroligt mycket energi på att försvara Sovjetunionens system är fortfarande ett logiskt mysterium). Det är samma fenomen men nu inte begränsat till den yttersta politiska vänstern där man uttalat var emot det demokratiska samhället, nu har människor från alla möjliga olika politiska håll samlats under denna tankefigur. Problemet är dock att man missar så mycket av orsakerna till problemen faktiskt fotfarande är ett sätt att med våld försöka få till ett diktatoriskt system. Religion kan naturligtvis vara lika mycket politik som religion men i ett sekulärt samhälle som vårat måste du vara påläst och intresserad för att kunna se igenom de dimslöjor som olika företrädare för politik och religion med näbbar och klor försöker få oss att tro på.

Så jag satt på en loftgång i Fittja brevid en grill och drack vodka och samtalade med an av Anush vänner när en koll på mobiltelefonen gjorde mig uppmärksam på att något hade hänt. Sociala medier började nu fyllas av bekantas eftersökningar av sina familjemedlemmar och huruvida de var okej. Efter att ha försäkrat mig om min familjs väl och ve så började vi diskutera händelsen i Stockholm, vilken ännu var omgärdad av blandningar av rykten och fakta. Anush och jag ver på besök hos hennes armeniska vänner och som enda svensk i sammanhanget fick jag ta del av deras avstånd och klarhet i relation till händelsen. Att komma från ett kristet land som slagits mot islamistiska krafter sedan islams födelse ger kanske en annan syn på konflikten mellan islam och övriga världen. Hade det varit en tillställning med endast svenskar så är jag säker på att stämningen hade sjunkit rejält men nu var det föga påverkad samling som fortsatte festandet som ingenting hade hänt. Jag fick förklarat för mig av värden att svenskar helt enkelt inte förstår sitt eget bästa och i han och hans armeniska vänners ögon var det fullständigt obegripligt att svenskar vill förstöra sitt samhälle med den inflytt av muslimer som Sverige ägnar sig åt. Han till och med skrattade åt oss och vår dumhet innan ämnet var färdigdiskuterat och festen kunde fortsätta som om inget hade hänt.
Min egen känsla var dock att när vi nu ånyo kommer att överrösas av röster om hur detta var en engångshändelse (i raden av engångshändelser) så kommer vi om vi inte drar i handbromsen snart befinna oss i en verklighet där vi alla känner någon som dött eller skadats i islams namn.

Man Kan Icke Kasta Ut Kringlan och Hafwa Kakan Kvar

Det bästa inlägget på Twitter 2015? Inte omöjligt att det var inlägget nedan. Efter allt gullande med dessa kakmonster som gör karriär på att utropa sig själva till offer och sedan bete sig som grovt imbecilla och hatiska mot andra så var lite klassisk humor på sin plats. Både ”Kringlan” och ”Kakan” har varit två tydliga representanter för den ihåliga offerromantik som har fått råda för länge.

Man Kan Icke Bådhe Kasta Ut Kringlan och Hafwa Kakan Kvar. - Gammalt Baghar-Ordstäf

Så plötsligt rycktes man in i vintern, i år något mer oförberedd än tidigare. Det var verkligen en överraskning att mötas av snön i dag.
Det skall ju bli intressant att se hur många stockholmare som tänker sladda av vägen i dag då det alltid är en överraskning för oss storstadsbo att snö och is inte bara dyker upp till vintern, utan att den är hal också.

Jag som skall ut på ”dödens väg” till Nynäshamn lär väl bli varse detta under eftermiddagen är jag rädd.

Efter den senaste tidens antihändelser i media angående Schenströmaffären så har jag fått frågan om varför jag inte kommenterar de ”moderata skandalerna” här på hemsidan, eftersom jag har nämnt Mona Sahlin?
För det första mest för att jag skriver om det som jag känner för och har ingenstans på denna sajt utgett mig för att vara någon rättvisans apostel eller för att bevaka händelser med något slags rättviseljus.
Tvärtom.
Jag skriver vad jag orkar och hinner skriva om och resten struntar jag i.

Dock skall jag ge en kort kommentar så jag kanske slipper fler mejl och SMS som detta:

Med tanke på Schenströms avgång och carnegiedebacklet signerat Odell så är det en logisk slutsats att du kommer skriva ytterligare ett hatinlägg om Mona Sahlin.
SMS från Roger Malm (tid. Karlsson) 2007-11-01 07:33

För det första. Var i följande citat från tidigare i höstas hittar man hat?

För övrigt så visade Mona Sahlin vid flera tillfällen som sommarpratare på dåligt omdömme så grattis ni som omfamnar den så kallade folkligheten därute. Ni vann och vi andra får vad ni förtjänar.
Sedan tror jag knappast att det gynnar den feministiska saken att hon utan självcensur berättar om att hon, Anna Lindh och var det Margot, i alla fall, träffades i något de kallade ”Kräkklubben” där de träffades för att prata skit om folk. Bra jobbat Mona. Nu är det bevisat med tillräcklig tydlighet. Du är ”som alla andra”.
Frågan är om det är det man vill ha av en partiledare?

Casselbrant.org – 2007-08-07

Jag anser att socialdemokratin förtjänar ett intellektuellt starkare ledarskap och att Mona Sahlin som partiledare är resultatet av flera sammanfallande olykshändelser och trender. Hon medger ju själv att hon inte skulle ha varit partiledare om Anna Lindh hade levt. Hat spar jag till ett fåtal väl utvalda. Så starka känslor kan man inte slösa på vad eller vem som helst.

Vad som skiljer Schenström från Lars Danielsson är vad jag kan bedömma bara att Schenström finns fångad på bild. Det är väl det som gör att hon inte kan få spåren av sitt handlande hemligstämplat, för i övrigt skiljer det vad jag kan bedömma ingenting i inkompettens och olämpligt uppträdande. En brist på professionell uppträdande som de flesta jag känner själva har tangerat och passerat med råge flera gånger. Bevisar möjligen att politikerer som är som oss andra verkligen inte är vad medborgarna vill ha.

De journalister och hobbybedömmare som anser att det var fel av Mats Odell att anställa folk som kom direkt från Carnegie hade själva inte kompetensen att bedömma detta när han utsåg dessa personer till deras poster. Visa mig den text daterad till dessa datum som upprört invänder mot att dessa personer rekryterats så kan jag diskutera saken. Annars är det bara pöbelmentalitet.
Även om det rent moraliskt kan vara ett problem så rent praktiskt är det väl rätt att använda ett företag som är vana att skriva upp värden till fantasinivåer när man skall sälja ut statens ägande?
Rent samhällsekonomiskt alltså?
😉

Det är verkligen synd att alla som verkligen vet hur landets ska styras är upptagna med att antingen köra taxi eller klippa hår.

George Burns

Ja nu skall vi alla stoppa våldet…suck!

FistIbland blir man bara så djävla trött. När man alltid kommer tillbaka till samma gamla moralistiska argument som aldrig leder någonstans och alltid av samma anledning:
Alla är lika rädda för att ta konsekvenserna av verkligheten eftersom verkligheten kräver ett personligt ansvar av en yrkesgrupp och dessutom av föräldrar.

Anledningen till att tonårspojkar (i första hand, jag envisas ju med att inte vara genderblind) slår varandra så att skallarna spricker är inte, jag upprepar, INTE att de tittar på våldsfilmer, spelar dataspel och liknande.
Det hjälper inte att informera en testosteronstinn tonårspojke med neurologiska data, hur pedagogiskt förpackad informationen än må vara.
Så förslaget från någon förvirrad neurolog går bara bort, helt enkelt.

Inte om man inte gör vad som måste göras!

Absolut ingenting har hänt vad gäller hur man hanterar våld i en högstadieskola sedan jag genomled eländet i Norsborg för 23 år sedan.
Om två 14 åringar spöar skiten ur den tredje på ett skolområde kallas det för mobbing som bäst. I resten av landet kallas det för allt från grov misshandel till dråpförsök och renderar kännbara straff.
Men inte i skolan. I skolan kan du bete dig som en djävla gris, en översittare och våldsverkare utan att behöva oroa dig för att du skulle behöva stå till svars för dina handlingar.
Eftersom våldet fortfarande är utanför övrig bedömmning i skolorna i Sverige så är säkerligen det sexuella våldet likaså utanför lagen fortfarande.
Det vi killar utsatte varandra och tjejerna för under hödstadietiden ledde på sin höjd till att någon speciellt känslig lärare kunde kommentera det, men i övrigt…ingenting.

Skolorna/lärarkollegiet har lärt sig att hålla sig utanför inblandning och ansvar genom att kalla vad vi andra kallar för förtal, misshandel, våldtäkt, övergrepp i rättssak, dråpförsök och utpressning för mobbing.
Mobbing är ju ett enklare sätt att hantera verkligheten på. Mobbing må vara moraliskt förkastligt men vi vet ju alla att om någon säger mobbing så samlar vi oss inte i Kungsträdgården för att manifestera mot något överhuvudtaget.
Men vad händer när ett ungdomsgäng gör precis vad de har gjort under hela sin högstadietid? Men då utan att det hade några som helst konsekvenser?
Vill man ha skillnad är det dags att ställa kraven. Kraven på skolan, på lärarna och föräldrarna.

Om lille Lars pappa inte anser att lille Lars kan göra några fel så kan lille Lars pappa gott få ta konsekvenserna av sin ännu inte myndige sons handlingar (att lille Lars ännu inte är myndig borde ge hans föräldrar en vink om vem som skall ta ansvar och konsekvens).

Vi har skapat en fristad för allehanda omoraliskt och olagligt handlande, vi har kallat det för skola, och vi vill att någon annan tar ansvar.
Nu får vi betala priset.

Så sluta gnäll.
Våga ändra på situationen istället!

Nu skall man manifestera mot gatuvåldet och säga usch och fy, men när en lärare tar av en elev en störande mobiltelefon under lektionstid är det att inkräkta på elevens integritet?!
En människa som inte klarar att hantera den frihet han har tilldelats måste man integritetskränka, det bygger hela vårt system med lag och rätt på. Kom ihåg det.