Etikettarkiv: Salabacksgatan 17

Konvalescens

Igår var jag tillsammans med Erika och Karin hos farmor och farfar för att fira Karins 11-årsdag. Det var trevligt som alltid och det verkade som att Karin blev nöjd med sitt firande. Grattis gumman. Det var också som balsam för själen och inte minst kroppen att kunna äta tårta. På grund av infektionen i mitt ansikte så har jag inte kunnat öppna munnen speciellt mycket eller kunnat tugga något hårt. Visserligen har det tvingat mig att bli bättre på att laga nudelsoppor för att inte bli fullständigt uttråkad.

Skörbjuggen hade väl varit nära om inte morsans tårta hade lagt sig som en sammetsboll i magsäcken igår. Tack och lov.

nudelsoppa

Idag har jag inte orkat med så mycket mer än att läsa och lyssna men det får vara gott så. Den här infektionen tar verkligen på krafterna och var som ständigt trycker sig ut ur ett sår gör att man känner sig mer eller mindre spetälsk och otrevlig. Kommer förhoppningsvis att läsa ut en god bok innan kvällen är slut så jag inte känner mig helt overksam. Blir natten lika illa som natten till idag kommer jag i alla fall inte ha några problem att ta mig till jobbet i tid i morgon bitti.
Hemma är ändå hemma.

Mästers lya

Mästers lya

Chillar lite

Just nu räknar jag timmar tills jag kan stoppa i mig nästa dos antibiotika men under tiden kanske man kan försöka få i sig en fika, kaffe och en chokladbit kan kanske pigga upp. Så här långt har jag hunnit med att använda den lokala tvättstugan för första gången. Det tog nämligen en evighet att hitta låskolven till tidsbokningen men nu funkar det. Det är ett av de tråkigare momenten som finns men det var bra maskiner så det finns inget att klaga på. Skönt att få det gjort

Tvättstuge-blues

Kalas på stan

I onsdags hade jag besök av Ricardo; min hyresvärd; tidigare kollega; vän här på Salabacksgatan. Några öl och intressanta diskussioner som vanligt. Fantastiskt att det faktiskt visar sig att det finns folk i min direkta omgivning som har friska frihetliga tendenser. Att diskutera anarkism med någon som faktiskt är påläst och har egna fria tankar är intellektuellt stimulerande. Efter öl och samtal så förflyttade vi oss ut på gatorna i Uppsala. Första stoppet var på restaurang Paleremo vilken Ricardo rekommenderade på dess folkliga stil. Nu visade det sig att det undermåliga etablisimanget serverade fläskkött under namnet Oxmignon. När jag påpekade att det var fläskkött och defenetivy inte oxe blev reaktionen fullständig ilska gränsande till panik. Det var tydligen oförlåtligt att jag påpekade detta inför andra gäster och att jag minsann inte kunde komma undan att betala för mig. Det var med glädje jag talade om att jag gärna betalade för mig och att jag inte var önskvärd på stället längre tog jag mest som en komplimang.
Några steg senare nådde vi fram till The Churchill Arms vilket visade vara en pårla. Fantastisk mat och ett dryckessortiment som gör att du aldrig kommer att bli uttråkad. Att menyn dessutom var utformad som en klassisk engelsk morgontidning visade bara vidare att de tänkt igenom sitt koncept. Vill besöka dem igen så snart som möjligt.

Ricardo

Pyssel i hemmet

När vi stängde ner HVB-hemmet i Bålsta så tyckte min chef att jag skulle ta med mig den tunna emliga Kantdracena (Dracaena marginata) som stått i boendet. Jag vet inte varför jag gick med på det men nu har jag haft den där tunna växten i mitt hem i ett år och den har väl aldrig sett ut att må riktigt bra. Så igår beslutade jag att plantera om den stackaren i något där rötterna kan växa. Man börjar med ett projekt och några timmar senare står man där med två kantdrakenor, två ampelliljor (Chlorophytum comosum) och ett paradisträd (Crassula ovata). Så kan det gå.

Grönska

Skön hemkomst med Karin

Karin spelar fußballMitt favoritresesällskap, Karin, var förvånansvärt alert när vi kom hem från Kenya. Karin var stoisk i sitt tålamod och hemresen startade med taxi till Kisumu International Airport klockan 11:30  på tisdag förmiddag. Sedan flyg till Nairobi för att genast checka in för flyget till Doha. Alla säkerhetskontroller på vägen och all väntan mellan anslutningsflyg tar på krafterna hos alla men Karin visade tålamod hela vägen. Strax efter midnatt sittandes på flygplatsen i Doha somnade Karin till sist efter att bara ha sovit ett fåtal timmar natten innan. Ändå så orkade hon köa med tålamod för att kliva på planet hem till Arlanda– Karin sov hela sista etappen hem innan vi äntligen kunde kliva av hemma på Salabacksgatan 17 klockan  08:00  onsdag morgon. Vi spelade lite fußball och Karin ville egentligen stanna kvar hemma hos pappa men efter att vi pratat om det så bestämde vi oss för att ta oss hem till Bromma till familj och hund. Efter den här erfarenheten så kan jag verkligen tänka mig att resa mer med Karin. Det har varit roligt och mysigt till tusen. Tack min dotter.