Etikettarkiv: Roslagen

Escaping the farm

Efter några år i Roslagen förflyttas mitt nattläger till Uppsala. Staden jag inte förstår mig på. Staden som härbärgerar konungars gravar men där människorna cyklar oironiskt i parti och minut. Nu blir denna plats mitt hem för ett år. Livet tar och livet tar. Att försöka inreda ett minimalt antal kvadratmetrar här samtidigt som jag helst skulle vilja inreda kvadratmetrarna i Kenya. Hela februari har varit kaos på grund av för mycket arbete och försenad inflytt. Nu sitter jag hemma med ett glas vin (varför sitter jag inte i Kenya med en flaska av det alldeles för söta och nästan odrickbara 4th Street?) och eftersom jag inte vet vad eller hur mycket jag har ätit under helgen så önskar jag mig en liten sötsak men inget finns tillgängligt nattetid i skogarna i Roslagen. Det kanske blir skillnad i Uppsala?

Tisdagen 29 maj 2018

Ramon Allones Superiores LCDH EditionIdag hade jag tänkt att jag skulle skriva lite på en text och sedan klyva lite ved åt Johan här hemma på farmen men det blev en lite oväntat utflykt istället. Jag hade lånat Johans Toyota för ett kortare ärende in till Rimbo när jag passerade Runes second-hand lager och såg en oerhört läcker motorcykel som stod lutad mot byggnaden. Den stod där och såg fantastiskt cool ut och utan motor startade den min fantasi och jag såg den för mitt inre stå parkerad i ett framtida vardagsrum, helst på en persisk matta, eller med en speedway-motor som lokalt vrålåk fram och tillbaka till kiosken i Finsta och bestämde mig för att när jag kom tillbaka så skulle jag hoppa ur kärran och ta ett par bilder på den vackra rullande ramen. Väl tillbaka efter uträttat värv så var Rune själv på plats och jag stannade för att prata med honom och plåta hojen. Han hade rullat in hojen i lokalen och nu stod där istället en betydligt modernare knarr i solskenet, en Harley-Davidson förklädd till en Indian. Det visade sig att det var en hoj som Rune skulle sälja, han var mellanhand (en affärsman ut i fingerspetsarna den gode Rune) och nu skulle hojen köras ut till Nifsta Classic Cars i Gottröra. Jag erbjöd mig att köra följebil så att Rune skulle kunna komma tillbaka hem smidigt, så jag hoppade upp i Runes stora Cheva pickis och vi drog iväg.

På plats på i Nifsta väntade vi in ägaren Dick och sedan rullade vi in hojen på plats. Under tiden som de två herrarna gjorde upp affären så passade jag på att kika på alla sköna bilar på plats och drägglade nog lite extra över en Plymouth Business Coupé från 1939 men det fanns andra sköna objekt som Pontiacs, en fet och lyxig Rolls-Roys vid sidan av en massa Cadillacs, en fantastisk GMC Suburban och en handfull FordEn Ford pickis från sent 60- eller tidigt 70-tal föll mig speciellt på läppen. Det blev en mycket lyckad och trevlig liten roadtrip i Roslagen för en motorintresserad.

Väl tillbaka hemma igen så klöv vi ved. Johan hade kabbat upp med motorsågen innan jag var tillbaka och det blev några timmars klyvande innan det var dags att avrunda dagen. Det kändes fantastiskt skönt att avsluta med ett par koppar kaffe och ett par cigarrer. Jag hann röka både en Belinda, den tråkigaste och sämsta kubanska cigarrprodukten någonsin, och en Ramon Allones Superiores LCDH Edition i solnedgången med en kokbok i knät. Bra dag. Bra avslut.

Rune redo för en roadtrip

Harley-Davidson förklädd till Indian

Harley utanför Nifsta Classic Cars

Rune Thorsell utanför Nifsta Classic Cars

Middagar på stan

Lördagen tillbringades till stor del ute i Nynäshamn hos mor och Gunnar. Jag hade med mig Erika och Karin och uppdraget för dagen var att putsa fönster. På måndagen hanade jag i Norrtälje hos Lars-åke och Christina. Trevligt. Jag skulle inte ha något emot att göra det till en karriär att åka runt och äta middag hos släktingar.

Middagar med familjen

Landsvägsvecka

Efter mitt debacle med bilen så bestämde jag mig för att ge mig ut och testa den ordentligt. Som om vore jag en Gilles Villeneuve susandes efter landsvägarna mellan Roslagen och Bålsta och genom Märsta och Sigtuna och allehanda småhålor däremellan.
Inte en tendens till att bilen skulle börja koka igen, så efter femtio mil på ett drygt dygn så tog jag bilen ner till Nynäshamn för att fira min mor på födelsedagen och sedan åkte jag upp till Bromma och gav Karin hennes presenter, hon fyller ju nio år vår Liss-Karin nu på söndag.
Bilen tuffade på.
På torsdagsmorgonen åkte Gunnar in på Karolinska för operation och jag håller tummarna på ett snabbt tillfrisknande. Efter att ha blivit sövd en gång i mitt liv är det inget jag önskar någon. Svagheten i kropp och tanke efter uppvaket. Smärtan i såren. Nej, som sagt. Det är ingen känsla jag önskar någon. Dock var det en trevlig bonus att få träffa herr och fru Anders Casselbrant hemma hos mor.

Det har blivit långt mellan gångerna sedan vi slutade jobba ihop men i tisdags så lyckades vi få till det i alla fall. Alltid trevligt att träffa Tomas och nu hoppas jag verkligen att vi kan hålla träffarna tätare framöver. Det känns som om det bara tar vid där vi slutade senast när vi ses.

Middag hos farmor och farfar

Lördagen blev inte riktigt som jag hade planerat men en sak som följde schemat var middag hos farmor och farfar. Sofia sjuk och när jag väl fick tag på Axel var han nyvaken och hade varit ute länge kvällen innan. Så jag och Karin tog med oss Anush som precis kommit tillbaka från Armenien på semester. Karin hade fått löfte om att få sköta kameran idag och då snart ingen människa i min närhet vill vara med på bild så blir det bilden nedan från bilturen hem som får illustrera den här dagen. Dock var humöret så bra på Karin att jag blev väldigt glad att fånga henne och Anush på film dansandes i väntan på att jag skulle ordna en parkeringsbiljett. Fantastiskt meterial. EFter en mycket trevlig middag hos farmor och farfar så rullade vi hemåt och som grädde på moset stannade vi till hos Anush där Karin fick popcorn och läsk innan vi fortsatte den långa färden hemåt österledinge. Karin hann knappt i säng innan hon somnade idag. Sista natten med lilltjejen för den här gången.

Roadtrip Roslagen - Nynäshamn, tur och retur

Rospiggarnas apostel har fått sin kyrka konserverad

Tidigare i höstas så tog jag några bilder på Karlungs kyrkoruin i Söderby-Karl. I söndags så snubblade jag över en artikel om platsen i Svenska Dagbladet från 23 augusti 1935 och då jag inte har något att tillägga till den texten så låter jag Svenskans text tala för sig själv. Håll till godo kamrater.

Rospiggarnas apostel har fått sin kyrka konserverad.

Högtidlighet om söndagen vid Sancte Karlungs kyrkoruin i Söderby-Karl.

En i sitt slag säregen kyrkohögtid firas söndagen den 25 aug. kl. 3 e. m. i Söderby-Karl, Uppland, då den där belägna Sancte Karlungs kyrkoruin, efter fullbordad restaurering, ”inviges”. Kyrkoruinen är belägen 14 km. norr om Norrtälje, vid stora landsvägen till Väddö. Restaureringsarbetet har pågått i fjol och i år under Riksantikvarieämbetets tillsyn; ledare för arbetet har varit amanuensen dr Rune Norberg. Av statsanslag har till arbetet erhållits 900 kr., men i övrigt har det finansierats på frivillighetens väg, ett faktum, som ger ett gott betyg åt fornminnesintresset i socknen och trakten.

Vidriga omständigheter ha gjort, att över denna kyrka, som under senmedeltiden var en av de mest besökta vallfärdsorterna i Uppland, i över hundra år glömskans och övergivenhetens slöja dragits. Genom ett tragiskt beslut av K.m:t år 1796 blev nämligen dåvarande ”Karlskyrkia sokn” sammanslagen med sin moderförsamling Söderby. Nu uppstod namnet Söderby-Karl. Från judiciell och finansiell synpunkt är naturligtvis sammanslagningen lika lite att beklaga här, som då annorstädes två små kommuner sammanslås för att åstadkomma bättre ekonomiska möjligheter. Men offret blev den gamla kyrkan, Karlskyrkia helgedom.

Segt kämpade en stor del av den lilla församlingens invånare emot, de gjorde upprepade underdåniga ansökningar om att få förbliva självständiga och reparera sin gamla kära helgedom – men förgäves. ännu så sent som 1812 hölls där gudstjänst och förättades jordfästning. Men sedan vågade man det icke mer, bl. a. på grund av takets dåliga beskaffenhet.

Den gamla gråstenskyrkan, som är en av Roslagens äldsta – den härleder sig från 1100-talet – var under medeltiden säte för Sankte Karlungs, Roslagshelgonet, åkallan. Sankte Karlung är ett av dessa lokala svenska helgon, vilkas kult och minne så småningom nedmyllas i den djupa glömskan. Tvenne av våra mest framstående historiker, professorerna Gottfrid Carlsson och Nils Ahnlund, ha emellertid nyligen i vhttp://www.svd.se/etenskapliga uppsatser ägnat helgonet och dess dyrkan ett stort intresse. Carlsson har lyckats konstatera, att ingen mindre än dåvarande riksmarsken, sedemera riksföreståndaren Svante Nilsson Sture år 1502 låtit offra i Karls kyrka till helgonet – för att bli kvitt sin sjukdom. ännu år 1641 när den nitiske, mot all papistisk styggelse oblidkelige ärkebiskop Laurentius Paulinus Gothus visiterade härstädes, fanns här kvar en snidad kista av ek, innehållande ett helgedomakar av silver för helgonets ben. Det torde vara all anledning för våra kyrkohistoriker att fortsätta de undersökningar, som Carlsson och Ahnlund påbörjat. Har den förre rätt i sin teori, att Sankte Karlung varit en motsvarighet till den helige Botvid i Södertörn, torde han helt enkelt vara de gamla rospiggarnas apostel, den första kristne missionären i dessa urgamla bygder.

Hela trakten erbjuder ovanliga skatter för den historiskt intresserade. Nuvarande församlingskyrkan, Söderby gamla kyrka, härstammar från medeltiden och har underbart vackra målningar, utförda av någon av Albertus Pictors medarbetare under 1470-talet. De ha aldrig varit överkalkade. Strax intill kyrkan ligger det intressanta Erikskulle eller – såsom det väl ålderdomligare borde heta – Jerkersbacke. Där finns de största samlingar av fornsaker, som hittills hopsamlats på Upplands landsbygd. Omkring 3 000 nummer äro samlade. Där intill, i Viks by, bor fornvårdaren Erik Eriksson, som alltid med glädje visar det som är anförtrott under hans uppsikt. I sommar håller Söderby-Karls fornminnesförening på att uppföra en stor museibyggnad. Till nästa sommar, då föreningen håller sin sedvanliga fornminnesfest söndagen efter midsommar, torde det väl bli allmän folkvandring till den gamla backen.

Erikskulle är blott ett av socknens många gamla gravfält. På flera andra platser finnas också gravfält från stenåldern och bronsåldern.

I försmlingen ligga flera gamla, förnäma gårdar och gods. Bland dem må nämnas Broby, bekant såsom säte för den kände greven och presidenten Fredrik Gyllenborg under 1700-talet, Brölunda, den gamle Olof Lagerborgs vackert belägna gård, Stensta, en av den oxenstiernska ättens mest älskade tillflyktsorter, vidare Norrjersjö samt Karlösa, en gård, vars namn antyder, att den haft med helgonet Karlung att skaffa.

Vid högtiden om söndag medverka professor Sven Linder i Uppsala och Lyhundra kontrakts prost, Torsten ölund, utom församlingens kyrkoherde, Gustaf Unestam.

Karlungs kyrkoruin

Karlungs kyrkoruin

Karlungs kyrkoruin

Karlungs kyrkoruin

Konsert i Rö kyrka

För snart ett år sedan så var jag vid Rö kyrka för första gången. Nu dök det upp ett ypperligt tillfälle att få se lite mer av kyrkan då det var konsert med gitarristen Magnus Gutke på söndagskvällen. Kvällssolen gav ett fantastiskt sommarkvällsljus över hela Roslagen och det var trevligt att få en chans att se kyrkans interiör.

De tacksamma döda
Klicka på bilden för att få en förstorad kopia.

En av kalkmålningarna var mycket intressant då jag inte kan påminna mig om att jag har sett något liknande tidigare. Det är bilden av De tacksamma döda. Jag citerar Bengt Ingemar Kilström som författat häftet om Rö kyrka: ”Man ser en kyrka med torn och hög spira, omgärdad av en kraftig ringmur med två stigluckor. Utanför muren ses fem riddare, och en annan riddare har redan tagit sig in på kyrkogården. Denne försvaras mot sina förföljare – de fem andra riddarna – av döda, som stigit upp ur sina gravar och försett sig med diverse allmogeredskap. Enligt den legend- återgiven i flera medeltida exempelsamlingar – som motivet bygger på, brukade den fromme riddaren varje gång, han passerade en kyrkogård, bedja för de döda. Av tacksamhet härför försvarar nu dessa riddaren, då han själv råkat i trångmål.”

Andra intressanta artefakter är valvbrickan med motiv av Nådastolen och den del av ett gammalt altarskåp med S:t Eskil och S:t Laurentius och naturligtvis kalkmålningen av heliga Birgitta. Läs gärna Riksantikvarieämbetets bok om kyrkorna i Uppland på länken:
http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/9680/978-91-7209-742-1.pdf

Rö kyrka

Rö kyrka

Rö kyrka

Heliga Birgitta
Klicka på bilden för att få en förstorad kopia.

Natt i Roslagen

Trött och lite sliten. Efter en sejour i Märsta efter jobbet kommer jag hemrullande till Roslagens skogar mitt i natten. Några timmars sömn sedan skall jag tillbaka till jobbet igen. Det är en lång sommar och min semestervecka med Svenska SmåFlicksFörbundet skulle gärna ha fått varit längre. Nästa sommar kan om allt går i lås innehålla fler lediga dagar och förhoppningsvis även fler dagar med mina barn. Längtar redan till 2017.

Finsta i strålkastarljus

Flickor på farmen

Äntligen har jag mina småjuveler i form av Svenska SmåFlicksFörbundet på plats på farmen. Förra året så var jag lite överambitiös med en roadtrip som tog oss till Skara sommarland, Norrtälje konsthall, Heliga Birgittas bönegrotta och Furuviksparken och mycket av nöjet lyckades regna bort fullständigt. Både Skara sommarland och Furuvik regnade i stort sett bort som sommarupplevelse. På vägarna kan man ju kanske stå ut med dåligt väder men när man skall bada och leka så vill man ju ha lite uppehåll åtminstone. Så i år har jag egentligen inte planerat in någonting förutom en tur till morsan och Gunnar. Det känns som att vädret får styra oss lite och att vi inte behöver överarbeta den här veckan. Vi slappar och badar i morgon om vädret fortsätter som eftermiddagen och kvällen skötte sig idag.

Karin och jag spelar boll i östra Ledinge

Vi tog en liten kvällspromenad till tennisbanan här i Östra Ledinge och tjejerna spelade lite boll och busade på. Bilden ovan tog Sofia. Hon har ett enastående moget öga för bildkomposition och är redan en mycket bra fotograf. När hon har lärt sig det tekniska och handgreppen på kameran så kan hon bli hur bra som helst.

Nu ligger hela Svenska SmåFlicksFörbundet och sover. Om vädergudarna vill så badar vi i morgon. Om inte så kanske vi stoppar in oss i Alfan och åker iväg en sväng. Eller så sitter vi inne och ritar och tar det lugnt. Ingen stress. Nu vill jag bara ha dem omkring mig.

Karin kickar boll

Sofia och Karin

På linjen...

Karin Casselbrant