Etikettarkiv: roadtrip

Roadtrip – Hässleholm

Brown Sugar

Utan bil sedan September ifjol så nu när det hamnat en Alfa Romeo i min ägo igen så kliade det i kroppen att komma iväg och göra något som jag varit förhindrad att företa mig sedan Toyotan slogs sönder. Nu skulle jag äntligen ta mig ner till Hässleholm igen. LeStrange och jag hade gjort ett litet byte med en baskropp mot gamla laptops. Tanken var att jag skulle få bort mitt kli i fingrarna och få igång en skön lekdator igen. Stora gamla och tunga bärbara datorer som kostar mer att skicka postledes än vad de är värda i ett byte mot en baskropp laddad med mickar men inget mer. Inte värt att skicka så det var bara att försöa vänta ut ett tillfälle när någon skulle ta sig i någon riktning till eller från Hässleholm – Stockholm. Dessutom så hade LeStrange några prylar som skulle plockas upp på Twang i Stockholm på vägen så nu när jag hade en ny italiensk skönhet till förfogande så var det dags att testa den på en ordentlig roadtrip.

Jag slutade mitt arbetspass klockan 11:00 men hade fått information av LeStrange att det inte skulle vara öppen innan klockan 13:00 så jag hängde kvar på jobbet en stund ectra. Det var ju lika bra att försöka få tag på de gitarrer och laptops som skulle ner till LeStranges verkstad nu när jag äntligen skulle komma iväg.
Väl inne på Södermalm hade jag strax lastat bilen och sedan var det bara att rulla iväg mot Skåne. Första tankstoppet i Sillekrog, en klassiker är ju alltid en klassiker. Sedan var det bara att plugga in hörlurarna i öronen och lyssna på podcasts hela vägen söderut.

McDonalds Värnamo

Strax efter att jag hade passerat Jönköping och den outsägliga sträckningen genom Småland hade börjat passera under mina däck så började jag känna att jag inte hade ätit något under dagen. Nu när det var eftermiddag och blodsockret hade lämnat kroppen så började jag nästan bli skakig av hungern. Så jag ville ha en snabb lösning. Genom två regnskurar beslutade jag mig för att stanna vid avfarten till Värnamo och ta en hamburgare på McDonalds.
Det är märkligt att man aldrig lär sig ändå. Man vet ju redan att det kommer att ta längre tid och vara sämre service på McDonalds än gången innan man var där. Det är ju ett sluttande plan och särskilt när jag var så hungrig som jag var. Jag svor över att jag inte valde konkurrenten Burger King som låg mer eller mindre vägg i vägg. Man lurar sig ständigt på att McDonalds förr i tiden hade en policy att servera gästerna snabbt men att det är så länge sedan att det faktiskt inte finns någon anledning att besöka dem längre. Eftersom både Burger King och MAX har mer välsmakande hamburgare så är det ju meningslöst att återvända till Donken. Dessutom undrar man ju hur inkompetenta de kan bli. Lägga upp pommesen på brickan tio tolv minuter innan de serverar den, det är inte de spänstigaste potatisstavarna man får serverat direkt. Riktigt degenererat skräpställe nu för tiden. Omsprungna av samtliga konkurrenter.

Den legendariska workshopen på Järnvägsgatan i HässleholmVäl framme på Järnvägsgatan i Hässleholm så blev det häng i LeStranges legendariska workshop och det hänger alltid något udda och kul i verkstaden. Nu hängde det en Burns Bison kopia som fångade mitt öga längs väggen. Mycket cool och habegäret slog i taket naturligtvis. Tyvärr var den behäftad med en del halsproblematik annars hade den fått följa med mig hem. Basismen hade fått en nytändning med den grunkan. Det kan jag lova. Vilken bastard! Vilken underbar skapelse!

Efter lite häng i verkstaden och lite kläm-&-känn på mina nya laptops så dök till sist Freddan upp och vi gav oss ut på stan och gungade runt i Brown Sugar, ligans Low Rider med mullrande V8. En Cadillac är alltid en Cadillac och denna -79:a var inget undantag. Vi gungade runt i Hässleholm med slagskeppet ett tag, glidande runt i byn, innan vi åkte tillbaka till verkstaden.
Det blev några timmars surr nere i verkstaden innan vi gav oss. Diskussioner om Skåne vs. Sverige, om politik och frihet och valet i höst. Vi pratade om allt möjligt och strax efter klockan tre på natten så var det dags att bege sig hemåt. Jag hade kunnat tacka ja till LeStranges erbjudande om att sova på soffan men jag ville ut på vägearna och kände mig tillräckligt pigg för att kunna åka hem igen. Det var ärligt talat att bedra sig själv en hel del. Jag var långt ifrån pigg och redan i höjd med Värnamo började jag fundera på att stanna till och sova en stund i bilen. Det blev att stålsätta sig och efter att ha tankat både bilen och mig själv (Unleash The Beast!) i Ödeshög så var det bara att stå på.

Det fick bli ett par bensträckare och fler burkar Monster innan jag äntligen kunde rulla in min Alfa Romeo hemma på farmen någon gång efter klockan 10 på förmiddagen.
Nästa gång sover jag kvar på LeStranges soffa i verkstaden för jag var alldeles för trött på vägen hem för att kunna njuta av bilturen och jag sov sedan bort hela lördagen i alla fall. Hade lika gärna kunnat tillbringa en halv lördag i verkstaden och klämt loss på den där Burns-kopian.

Hemma igen. Det innebar cirka 1150 kilometer (715 miles) och till min glädje så har bilen rullat troget och krångelfritt hela vägen. Nice!

Första stoppet, på Twang på Katarina Bangata

Första stoppet, på Twang på Katarina Bangata

På väg

Tankstopp i Sillekrog

Brahehus

Cadillac - Brown Sugar

Cadillac - Brown Sugar

Cadillac - Brown Sugar

Fuel for the Driver

Tisdagen 29 maj 2018

Ramon Allones Superiores LCDH EditionIdag hade jag tänkt att jag skulle skriva lite på en text och sedan klyva lite ved åt Johan här hemma på farmen men det blev en lite oväntat utflykt istället. Jag hade lånat Johans Toyota för ett kortare ärende in till Rimbo när jag passerade Runes second-hand lager och såg en oerhört läcker motorcykel som stod lutad mot byggnaden. Den stod där och såg fantastiskt cool ut och utan motor startade den min fantasi och jag såg den för mitt inre stå parkerad i ett framtida vardagsrum, helst på en persisk matta, eller med en speedway-motor som lokalt vrålåk fram och tillbaka till kiosken i Finsta och bestämde mig för att när jag kom tillbaka så skulle jag hoppa ur kärran och ta ett par bilder på den vackra rullande ramen. Väl tillbaka efter uträttat värv så var Rune själv på plats och jag stannade för att prata med honom och plåta hojen. Han hade rullat in hojen i lokalen och nu stod där istället en betydligt modernare knarr i solskenet, en Harley-Davidson förklädd till en Indian. Det visade sig att det var en hoj som Rune skulle sälja, han var mellanhand (en affärsman ut i fingerspetsarna den gode Rune) och nu skulle hojen köras ut till Nifsta Classic Cars i Gottröra. Jag erbjöd mig att köra följebil så att Rune skulle kunna komma tillbaka hem smidigt, så jag hoppade upp i Runes stora Cheva pickis och vi drog iväg.

På plats på i Nifsta väntade vi in ägaren Dick och sedan rullade vi in hojen på plats. Under tiden som de två herrarna gjorde upp affären så passade jag på att kika på alla sköna bilar på plats och drägglade nog lite extra över en Plymouth Business Coupé från 1939 men det fanns andra sköna objekt som Pontiacs, en fet och lyxig Rolls-Roys vid sidan av en massa Cadillacs, en fantastisk GMC Suburban och en handfull FordEn Ford pickis från sent 60- eller tidigt 70-tal föll mig speciellt på läppen. Det blev en mycket lyckad och trevlig liten roadtrip i Roslagen för en motorintresserad.

Väl tillbaka hemma igen så klöv vi ved. Johan hade kabbat upp med motorsågen innan jag var tillbaka och det blev några timmars klyvande innan det var dags att avrunda dagen. Det kändes fantastiskt skönt att avsluta med ett par koppar kaffe och ett par cigarrer. Jag hann röka både en Belinda, den tråkigaste och sämsta kubanska cigarrprodukten någonsin, och en Ramon Allones Superiores LCDH Edition i solnedgången med en kokbok i knät. Bra dag. Bra avslut.

Rune redo för en roadtrip

Harley-Davidson förklädd till Indian

Harley utanför Nifsta Classic Cars

Rune Thorsell utanför Nifsta Classic Cars

Roadkill

Så hann jag bara skriva om min Kisumu – Nairobi roadtrip så ser jag rubriken ”876 killed on Kenyan roads in three months” på Standard Medias hemsida. Man får ju skatta sig lycklig för att man inte hamnade i den statistiken. Jämfört med de 254 som dog i den svenska trafiken under hela 2017 så är det ändå förvånansvärt få som dör i den kenyanska trafiken. Med den trafikkultur som råder kunde det ha varit värre.

The Kisumu – Nairobi roadtrip

Kenya - HarambeePå min resa i Afrika fick jag improvisera en aning ibland, som när min flygmaskin från Kisumu till Nairobi blev inställd och jag plötsligt behövde skaka fram en alternativ lösning som inte hindrade mig från att hinna med mitt flyg vidare till Casablanca. Jag hittade med Hellens hjälp The Guardian Coach och köpte mig en biljett och plats i en minibuss för transporten mellan Kisumu och Nairobi. Det skulle bli en roadtrip att minnas.
På morgonen den 19 mars så tog vi motorcykel in till The Guardian och jag packade in mig i minibussen och tog farväl för denna gång av Hellen innan bussen började rulla. Det var minst sju timmar av bussresa framför oss så jag pluggade in hörlurarna och lyssnade på avsnittet av Snedtänkt om och med Horst Schröder och tittade ut och förundrades över tydligheten i hur fattigdomsnivån ökade med avståndet ut ur Kisumus stadskärna och genom förorterna. Snart var vi ute på landsvägen mot Nairobi. En lastbil som hade vält i diket på en plats. Människor som går på vägarna, som sitter med sina enklelt hopkomna försäljningsstånd med olika varor. Främst frukt och grönsaker. På vägarna upp i bergen var avsaknaden av räcken längs vägkanterna inte lika avskräckande som på de smala vindlande bergsvägarna på Madeira men tillräckligt saknade för att höja pulsen en aningens extra. Aldrig tidigare har jag åkt längs en väg där så många lastbilar har stått längs vägarna med rykande motorer, punkterade däck eller andra problem. Galna omkörning med möten i dussintal längs vägen och halvvägs så var det dags för en kortare pause med tankning och bensträckare. Som den enda vita personen som befann mig på bussbolagets anläggning där det fanns enklare servering, toaletter och mekaniker som servade och lagade de ganska slitna gamla Scania-bussarna så tittade många på mig och när en buss kom in och passagerarna myllrade ut ur bussen så var den en man som pekade på mig och ropade högt ”Mzungu” (vit man) så jag antar att de flesta vita turister inte använder busstransporterna i Kenya.

Den sista halvan av resan blev intressant då jag plötsligt fick se lite vilt djurliv längs vägarna. Zebror, gaseller och en ung giraff. Dessutom apor. Vid ett av de tre tillfällen då jag var säker på att vi skulle krocka eller ställa till med något slags trafikolycka av värre snitt så hade vår chaufför svängt ner på vägrenen på en sträcka där det fanns en betonbarriär mellan vägren och körfilerna. Han höll en hastighet strax över de 80 km/h som är max tillåtna hastighet och medans jag mest satt och undrade hur föraren skulle få oss tillbaka upp på körbanan så ser jag att det sitter några apor på vägrenen rakt framför oss en bit längre fram. Jag kikade fram på hastighetsmätare och på föraren och funderade lite på när han skulle börja sakta in. Inget hände och plötsligt började jag bli nervös på riktigt. Där satt det två apor i godan ro i vägrenen och vi närmade oss snabbt och det fanns inga tecken på att vår chaufför tänkte sakta ner. Jag hann fundera på hur mycket de där apkropparna kunde väga och hur stor skada de skulle göra på vår minibuss innan de precis i sista stund hoppade undan från vad jag hade börjat misstänka var en oundviklig kollision.
Färden in i Nairobi var fascinerande. I säkert en timme färdades vi igenom tätort innan vi kom ner till busstationen centralt i Nairobi. Med femton timmar kvar till jag skulle flyga från Nairobi så behövde jag guidning och sällskap i det myllrande Nairobi. Ut på Haile Selassie Avenue och ringa till Lillian. Ett kort meddelande om att jag skulle ta mig upp till Hotel Ambassadeur och vänta in henne där. En timmes studerande av det myllrande gatulivet mellan hotellet och Kenya National Archives där den här sista bilden togs (bilderna tagna med mobiltelefonen) och snart skulle min första resa i Kenya vara slut.

The Guardian Coach - Kisumu

The Guardian Coach - Pause längs vägen

Nairobi by Hotel Ambassadeur and Kenya National Archives

Plan 714 till Sydney

Efter förra veckans tur till Huddinge då jag var med Janne och kollade på en Hummer H2 som inte riktigt var vad den utgav sig för att vara så blev det en tur till Växjö för att hämta en bättre lämpad kandidat. Det blev en flygtur från BMA till VXO för att hämta en bil som Janne redan hade beslutat sig för att han skulle ha. Propellerplan är ju alltid lite kul.

ATR 72-500/600 - Flight TF752

Vi kom ner på förmiddagen och blev upphämtade av en kille från GP Motor med bilen i fråga. Vi åkte tillsammans till bilfirman och Janne gick som vanligt minutiöst igenom kärran innan vi gav oss av på en roadtrip tillbaka mot huvudstaden. Ett par korta stopp på vägen och ett lunchstopp på Big Wong i Vimmerby sedan var det rakt igenom de stora blöta snöflingorna på de hala vägarna. Direkt till jobbet efter turen så var det helt plötsligt vardag igen.

Hummer H2

Hummer H2

Janne på GP Motor i Växjö

Hummer H2

Två och en halv liter milen

Hummer H2Det var ett tag sedan jag och Janne var ute på någon motorrelaterad räd. På väg genom Baltikum 2015 var nog senast men nu var det dags för lite klämma och känna och doft av bensin när Janne plockade med mig på en tur till Huddinge för att kika på en Hummer H2. Bilfirman påstod att man hade bytt sensorn för oljetrycket, men när Janne påpekade att oljetryckslampan lyste konstant under provkörningen så var uppgiften plötsligt att sensorn inte var bytt. Byter man sensor och den fortfarande lyser, ja då kan det ju faktiskt vara så att oljetrycket är för lågt och då är det knappast köpläge på bilen. Nu drar Janne ner till Växjö och köper en annan H2:a nästa vecka som det ser ut. Jag kan tyvärr inte följa med på den roadtrippen, vilket hade varit skoj men det får anstå till nästa äventyr som dyker upp.

Hummer H2

Hummer H2

Hummer H2

Fröslunda & Härkeberga kyrkor

Ett kort stopp vid Fröslunda kyrka, Lagunda socken, Uppsala stift. En blåsig halvruggig lördag i november 2017. Det är också ett utflyktsmål i all enkelhet.

Fröslunda kyrka

Härkeberga kyrka. Här har jag inte varit sedan midsommar 2012 då vi firade vår första lite vilsna midsommar efter mormors bortgång (se bilder här). Nu blev det en liten tur runt i trakterna, en kort liten roadtrip i jobbrelaterade spørsmål och en kort paus i kyrkan och jag passade på att tända ett ljus för mormor.

Härkeberga kyrka

Härkeberga kyrka

182 cubic inches Ford Taurus wagon – 1989

Vissa saker saknar mer än andra. Särskilt när man plötsligt hittar bilder på en gammal favorit när man levt i förvissningen om att det inte fanns några bilder. Min gamla Ford Taurus wagon, internt kallad Tjuren, från 1989 som jag köpte av Tony är ju en sådan liten pärla. Stor tung, bensinslukande och helt underbar. Med ett gigantiskt lastutrymme så fick den fungera som både firmabil och privat transportmedel under drygt ett år. Är det någon bild jag skulle vilje göra en hård roadtrip i igen (läs om min feberresa här), så är det ju definitivt i ett sådant här ekipage. Undrar om man kan hitta en i hyfsat skick till sommaren?
Njut av bilderna och jag väljer att samtidigt minnas tillbaka på de underbara bordelligt plycshiga fåtöljerna som gjorde den till vad den var.

Några länkar:

182 cubic inches Ford Taurus wagon - 1989

182 cubic inches Ford Taurus wagon - 1989

Med rutorna nere i Bålsta

En roadtrip av det brutalare slaget var inplanerat för gårdagen. När min Toyota kokade för ett tag sedan och jag lämnade in den på verkstad för att de skulle byta vattenpump men återkom med ett paket av åtgärder för 12.000 kronor så bestämde jag mig för att hämta hem den och ställa den hemma på gården tills vidare och se om jag kan fixa den själv (djävulen på min axel skrattar sig vindögd vid tanken) del för del. Att köra en bil som kokar från Bålsta till österledinge är ju ingen drömutmaning direkt. Särskilt inte när verkstaden lagt till en trasig kylare till tistan precis efter havererad vattenpump. Nu undrar jag ju om de har gjort en korrekt analys av läget då jag har svårt att tro på att två problem uppstår samtidigt. Visst ett stopp i kylaren skulle ju kanske kunna leda till en död vattenpump. Men jag är skeptisk.
Med en plan i huvudet så klev jag upp 08:10 på morgonen och jag och Anush kom iväg 08:40 med riktning Liljeholmen. Anush till skolan och jag till tunnelbanan. Så 09:23 stod jag på perrongen och befann mig med packning på väg mot en beräknat lång dag i min skadeskjutna Toyota. Min plan var att köra trettio minuter sedan stå och låta bilen svalna ordentligt. Cirka två timmar tills motorn var kall räknade jag med. Om jag höll plan skulle jag kunna vara tillbaka till östra Ledinge vid 21:30. Jag hade med mig en ordentlig packning i form av en god bok och en låda med ett halvdussin anständiga cigarrer för de där timmarna som skulle tillbringas vid vägkanten väntades på att motorn skulle svalna plus mina biker-brillor från Velodrom för min körning som skulle ske med nedvevade fönster och full värme och fläktstyrka för att evakuera ut värme från motorrummet ut via kupén.

Klockan 09:48 kommer jag ner på den nya pendeltågsstationen Stockholm City. Det är inte utan att man kan komptemplera en del över hur mycket stockholm hunner ändras under ens snart femtio-åriga levnad, elle bara från 2001 då jag, Elsa och barnen lämnade innerstaden och Kungsholmen för Bromma och villalivet. Sexton år under vilka Stockholm snabbt förändras, förtätas och förloras/förstoras. Stockholm City, stationen med plexiglasväggar för att självmordshopparna skall välja en annan lösning, eller bara en annan station.

Stockholm City

Stockholm City

Väl framme i Bålsta så visste jag att jag hade en rejäl promenad fram till industriområdet där bilen stod så det var bara att ta några djupa andetag och kliva av pendeltåget vid Bålsta station klockan 10:35. Jag konstaterade att stationsklockan gick en timme fel men ryckte på axlarna och utgick från att Bålsta kanske ligger i en annan tidszon. De uppträder ju lite så där ute i skogen.

Bålsta station

Det var en promenad där jag gick igenom hela vägen hem i huvudet. VIlka eventuellt lämpliga avfarter jag kunde åka av och vänta på. Jag kom fram till att kyrkorna längs vägen på första halvan av sträckan skulle kunna vara lämpliga stopp. Håtuna kyrka skulle kuna bli fösta stoppet om bilen började koka tidigt men frågan var om jag skulle klara mig fram genom och förbi Eriksunds säteri till nästa stopp som skulle bli Haga kyrka och sedan direkt efter det Vassunda kyrka innan jag skulle vara framme vid Knivsta och en tredjedel av sträckan var avklarad.

Vy från Bålsta

Från Knivsta fram till Gottröra finns det tillräckligt med bred väg och avtagsvägar för att jag skulle kunna köra av där det passade. Så den sträckan gjorde mig inte det minsta nervös. Men den sista sträckningen från Gottröra via Rimbo till hem?
Där skulle det vara smalt och en massa privata tomter längs med vägen. Så planen var att dela upp den sträckan i två kortare, med kanske bara en timmes kylningsvila innan sista sträckan från Rimbo och hem.

Med bilnycklarna i handen

Vid starten i Bålsta

Så klockan 11:04 stod jag med nycklarna i handen och gjorde mig redo för en lång dag och kväll i bilen. Av med jackan, på med solbrillorna och tända upp en cigarr innan jag vred om tändningen och det bar iväg. Det blåste friskt i kupén med alla fyra sidorutor nedvevade och det blåste snart riktigt varmt om benen och fötterna av full fläkt och full värme.
Redan halvvägs till Håtuna kyrka var jag säker på att det skulle bli det första stoppet men när jag närmade mig hade temperaturökningen avtagit och låg på sina normala 90°C vilket gjorde att jag bestämde mig för att stå på.

Det var en märklig känsla att sitta där och vänta på att snabbt få svänga av men inte en antydan till överhettning.
Räckte det med att bli av med värmen genom kupén? Jag stängde av fläkt och värme när det vr två kilometer kvar hem men det fick inte nålen att röra sig. Var det en för kort sista sträcka utan fläkten på? Kanske. Nu står jag här med en bil som inte kokade och måste provåka den lite mer innan jag vet vad tusan som händer med den men en sak vet jag i alla fall. Det var skönt att kliva ur bilen redan 12:37 hemma på gården även om den brutala förartillvaron mellan kall blåst och varm blåst gav min roslande hals en rejäl försämring. Jag har börjat titta på gamla bilderCharles Lindbergh och funderar i riktning mot läderjacka med pälskrage, vadderad pilotmössa med öronlappar och skinnhandskar med styv krage. Det kändes som en rejäl genomkörare för kroppen minst sagt.

Jag lär väl få tillfälle att återkomma i ärendet.

Middag hos farmor och farfar

Lördagen blev inte riktigt som jag hade planerat men en sak som följde schemat var middag hos farmor och farfar. Sofia sjuk och när jag väl fick tag på Axel var han nyvaken och hade varit ute länge kvällen innan. Så jag och Karin tog med oss Anush som precis kommit tillbaka från Armenien på semester. Karin hade fått löfte om att få sköta kameran idag och då snart ingen människa i min närhet vill vara med på bild så blir det bilden nedan från bilturen hem som får illustrera den här dagen. Dock var humöret så bra på Karin att jag blev väldigt glad att fånga henne och Anush på film dansandes i väntan på att jag skulle ordna en parkeringsbiljett. Fantastiskt meterial. EFter en mycket trevlig middag hos farmor och farfar så rullade vi hemåt och som grädde på moset stannade vi till hos Anush där Karin fick popcorn och läsk innan vi fortsatte den långa färden hemåt österledinge. Karin hann knappt i säng innan hon somnade idag. Sista natten med lilltjejen för den här gången.

Roadtrip Roslagen - Nynäshamn, tur och retur