Etikettarkiv: roadtrip

Koks i lasten

Umeå Fyllskytte Tour 1987Jag måste ha köpt den någon gång under 1985. En snygg sjösäck som jag egentligen inte visste vad jag skulle ha till men jag gillade den, lite kärlek vid första ögonkastet, något inom mig sa att det där var accesoaren jag behövde och den blev min. Idag kommer jag inte riktigt ihåg var jag hittade den men jag har för mig att det var någonstans i Klara Norra. Ett svagt minne säger mig att jag hittade den inne på Sko-Uno men jag är långt ifrån säker. Den låg väl mest och skräpade hemma innan den kom till riktig användning men sedan den dagen har min sjösäck varit en trogen följeslagare i diverse sammanhang. Vem kunde ana att vi fortfarande hänger ihop efter 32 år.

Första äventyret tillsammans blev i månadsskiftet april maj 1986 då jag fick packa min väska med kläder och söka nattlogi hos min arbetskamrat, eller jobbarpolare som jag nog sa då, Perre Svensson på Skånegatan 75. Jag kommer ihåg att frågade honom om jag fick sova över ett par tre dagar innan jag hittade något annat men jag blev kvar till september då jag ryckte in i lumpen, mer eller mindre.
Allt jag hade att klä mig i den sommaren 1986 var det som jag hade packat i säcken, det var allt.

2:a Pluton - 7:e Specialkompaniet AF1
2:a Pluton – 7:e Specialkompaniet AF1

Så blev det då dags i september 1986 att göra militärtjänst. Jag förberedde mig genom att snagga håret och packa min sjösäck igen. Min avfärd mot Boden och Arméflyget skedde i samband med min mors födelsedag och av någon anledning hade jag ett gäng burk starköl kvar efter någon tillställning. Jag minns att släkt från Borlänge hade med sig Gustafskorv. Jag fick med mig en ring korv och ölen med min övriga packning i säcken. När jag satt ensam i hytten på tåget vid Stockholm Central så kom det in en kille och satte sig mitt emot mig där därinne vid fönstret, han tittade på mig en stund och konstaterade lite trevande att för honom var det första gången. Jag tittade på honom och berättade att det var det för mig också. Hans blick flackade mellan sjösäcken som låg uppe på bagagehyllan och på min frisyr. Fram och tillbaka ett par gånger innan han berättade att han trodde att jag var en yrkesmilitär.

Jag frågade honom om han gillade korv. Han sa ja så jag hivade ner säcken och plockade fram starköl och korv. Det var mitt första möte med Robban Elfving.

2:a Pluton - 7:e Specialkompaniet AF1
2:a Pluton – 7:e Specialkompaniet AF1

Efter 10 månader tillsammans i Boden så kom jag tillbaka till Stockholm sommaren 1987. Jag jobbade fortfarande på Ahlsell VVS i Södra Hammarbyhamnen och nu när jag hade varit borta och försvarat landet hade nya kollegor dykt upp på företaget. Bland annat ett par mer eller mindre vapenkåta killar, Robban och Greger som mest pratade vapen på dagarna. Robban hade sin morfar boende ett antal mil utanför Umeå och han och de andra jaktintresserade byborna hade en egen skjutbana. Nu var ju planerna snart igång. Vi skulle upp till by och skjuta lite jaktgevär. Planerna utökades och plötsligt var vi en full bil med ungdomar, öl och skjutvapen.
Vad kan gå fel?

I sista sekund ställde Greger in. Han skickade dock med ett meddelande med Robban att Greger hade precis monterat på ett nytt sikte och att han ville att jag skulle ta med hans bössa och ställa in siktet ordentligt. Det rann några liter öl under den där resan. Öl och kaliber .30-06 Springfield var temat och packningen fick plats i säcken. En vacker dag när andan faller på kanske jag berättar mer om den resan, men antagligen inte.

g.r.c. - Gunnar Roland Casselbrant
g.r.c. – Gunnar Roland Casselbrant, min signatur under några år

Sedan stuvades den undan, sjösäcken. Den kom till heders ibland men mest låg den längst ner i garderoben och plockades bara fram sporadiskt. Men sedan började behovet uppstå igen. Som säljare ute på vägarna bodde vi ofta på hotell men framför allt på vandrarhem runt om i landet och de senaste fem åren har säcken hängt med på olika HVB-hem i Stockholm och Västerås. Tygmärkena har börjat ramla av och det börjar lossna i sömmarna nu.
Det senaste bidraget till alla namnet på säcken blir det sista. Den skall pensioneras nu. När en värdig ersättare har hittats, någon gång under året, då säger jag tack för de här åren till en trogen kamrat.

Mr. Cool 2016
”2016 Du är Mr Cool fortfarande” – Kristina Botros

HKP3, HKP6, HKP9 och DRIVM. & SIGNM.
HKP3, HKP6, HKP9 och DRIVM. & SIGNM.

Det regnar alltid i Gävle

Den ständiga frågan; varför regnar det alltid i Gävle? Jag tror inte att jag har varit i Gävle mer än en enda gång utan nederbörd. Värst var nog i januari 2003 då jag och Manne försökte ta oss hem genom en snöstorm av djävulsk omfattning. Nu stod jag där på läktaren på Gavlevallen och det strilade sakta ner från himlen. Tur att man befann sig under tak. Efter de senaste katastrofala insatserna av Hammarby mot först Falkenberg och sedan AIK lyckades Bajen nu visa att man kan hålla i taktpinnen. Nya mittbackar fick förtroende och det såg plötsligt mycket bra ut. Fortsätt så.

Hemfärden fick bli en skön lugn tur söderut via kustvägen. Vackert och stillsamt då det knappt var en bil på vägarna denna lördag.

Avblåst och färdigspelat

Flickor på farmen

Äntligen har jag mina småjuveler i form av Svenska SmåFlicksFörbundet på plats på farmen. Förra året så var jag lite överambitiös med en roadtrip som tog oss till Skara sommarland, Norrtälje konsthall, Heliga Birgittas bönegrotta och Furuviksparken och mycket av nöjet lyckades regna bort fullständigt. Både Skara sommarland och Furuvik regnade i stort sett bort som sommarupplevelse. På vägarna kan man ju kanske stå ut med dåligt väder men när man skall bada och leka så vill man ju ha lite uppehåll åtminstone. Så i år har jag egentligen inte planerat in någonting förutom en tur till morsan och Gunnar. Det känns som att vädret får styra oss lite och att vi inte behöver överarbeta den här veckan. Vi slappar och badar i morgon om vädret fortsätter som eftermiddagen och kvällen skötte sig idag.

Karin och jag spelar boll i östra Ledinge

Vi tog en liten kvällspromenad till tennisbanan här i Östra Ledinge och tjejerna spelade lite boll och busade på. Bilden ovan tog Sofia. Hon har ett enastående moget öga för bildkomposition och är redan en mycket bra fotograf. När hon har lärt sig det tekniska och handgreppen på kameran så kan hon bli hur bra som helst.

Nu ligger hela Svenska SmåFlicksFörbundet och sover. Om vädergudarna vill så badar vi i morgon. Om inte så kanske vi stoppar in oss i Alfan och åker iväg en sväng. Eller så sitter vi inne och ritar och tar det lugnt. Ingen stress. Nu vill jag bara ha dem omkring mig.

Karin kickar boll

Sofia och Karin

På linjen...

Karin Casselbrant

Bilutflykt, lördag förmiddag

Bara en liten tur ner till Wira Bruk och Roslags-Kulla kyrka, båda lika stängda, blev lördagens lilla bilutflykt. Stora snöflingor och flera grader kallare än hemma. Mycket märkligt. Karin ville mest hem igen men jag bestämde mig för att ta en bild på kärran utanför Beatebergs gård, lerig och dan. Så fick det bli.

Beatebergs gård

Roadtrip Nynäshamn

Ny bil hemma på farmen igen. Den SAAB som tjänstgjort som pendlarsläde sedan augusti i fjol dog på E18 i höjd med Ekolsund för en vecka sedan. Förra fredagen på väg till jobbet i Västerås så dog eländet och nu måste jag ta mig till Enköping för att flytta liket från bilverkstaden till skroten. Under tiden behövde jag skaka fram ett nytt fordon. Det jag snabbt kunde skaka fram var en Alfa Romeo. Den lämnar en del övrigt att önska men för minsta möjliga antal tusenlappar så får jag ta det. Rullar motorn några månader, minst tre helst, så har den ändå gjort sitt. Kan jag få den att rulla i sex månader vore det fantastiskt.

Alla bilintresserade måste ha ägt en Alfa Romeo under sin livstid!
Var det inte Jeremy Clarkson som sade det?
Nåväl, jag antar att det är min tur nu.
Må det icke ta en ände med förskräckelse!

Alfa Romeo

Idag fick det bli en första roadtrip med bilen.
Jag och  Svenska SmåFlicksFörbundet  åkte till Nynäshamn och hälsade på farmor och farfar som en första test av bilen. Jag hade lovat Sofia att försöka fixa hennes mobiltelefon som inte har gått att använda då den varit fullkomligt knökfull i minnet. Visserligen fick hon en ny telefon i förra veckan men jag ville prova att rädda de filer som hon hade på sin gamla Samsung Galaxy Express II så att jag kunde återställa den till leveransskick. Över sextonhundra bilder och filmer lyckades jag tömma ner till min dator innan jag var klar. Det passade perfekt att göra detta hemma hos morsan då jag kunde få sitta ifred och tjejerna inte hängde rastlösa i knät på mig.

Alfa Romeo

Tacksamt konstaterar jag att det nu är ljust nästan fram till klockan 17:00 på eftermiddagen. Vintersol i ögonen hela vägen söderut mot Nynäshamn och sedan svart som natten på väg norrut mot Roslagen. Det har varit uppehåll från snöandet hela dagen utom precis på morgonen så jag bör få en ganska behaglig resa hemåt med flickorna ikväll.

Det sliter verkligen på  Svenska SmåFlicksFörbundet  att sitta i två timmar enkel resa så jag hoppas att de orkar vara vakna en stund när vi kommer hem till mig ikväll igen.

Alfa Romeo

Alfa Romeo

Alfa Romeo

Karin Casselbrant

I torsdags så var jag och Elsa på utvecklingssamtal med Karins lärarinna. Det blev en kortare diskussion om att hon ibland pratar om döden, Karin alltså, inte lärarinnan. Både jag och Elsa konstaterade aningens torrt att jo, ja, visst, Karin har en lite morbid humor. Ingen fara. Karins lärarinna verkade aningens rädd att andra barn och föräldrar skulle kunna ta illa upp. Så i bilen på väg till farmor och farfar så visar Karin ånyo upp ett bevis på sin morbida humor.

Karin Casselbrant på Facebook

Karin levererar som alltid.
Hon visar vem det är som bestämmer i vanlig ordning.

Först i farmor och farfars nya soffa tror jag mansann att hon hann vara också. Det är ingen tvekan om vem som egentligen chefar och bestämmer!

Karin Casselbrant

Bollnäs-tripp

Planen var att jag på tisdagen skulle ta mig en lagom sovmorgon till nio-rycket och sedan susa upp till Bollnäs med saaben för att hämta upp en uppsättning vinterdäck. Jag hade gjort upp med Johan Bergquist att dyka upp under dagen och plocka upp de där däcken men jag hade inte räknat med att jag skulle ha varit tvungen att jobba extra över natten så jag var ganska sliten när jag kom iväg. Upp till Bollnäs rullade det på efter plan och jag höll planerad tid på två och en halv timme. Efter en fika i Musikaffärn och inlastning av däck så var det dags för hemfärd. På grund av den begränsade nattsömnen så var jag helt slut och det tog drygt en timme längre tid att ta sig hem retursträckan. Sliten var nog ordet.

Nå, däcken kom med hem och jag hann träffa Johan och klämma på en bas eller två.

Musikaffärn, Bollnäs

Roadtrip to Mölnbo

Startade dagen på jobbet och hade idag äntligen tid, råd och möjlighet att beställa en ny skärm och strålkastare till Škodan. Efter att ha stökat undan arbetsdagen så skulle jag åka ner till Mölnbo för att leverera en Lingman Basses bas som jag hade sålt för ett par veckor sedan. Först stannade jag till i Bromma och gav Erika hennes lilla specialpresent. Hon hade önskat sig att jag köpte Teen Tops senaste platta. Den fanns i en utgåva med antingen vitt eller rosa omslag och Erika hade sagt att det inte spelade någon roll vilken hon fick.
Hon fick båda.
Jag hoppas verkligen att hon blev så glad som jag tror hon blev.

Sedan bar det av söderut, kunde man tro. Trots juli, industrisemester och ingen trafik så har någon lyckats planera Stockholms vägarbeten med en diabolisk precision. Så det tog mig 50 minuter från Brommaplan upp till Essingeleden. Sedan så lyckas ju folk köra på varandra så att strax norr om Södertälje var det dags igen. Stillastående. Nu bara i en kvart men jag slutade jobbet klockan sexton och kom hem kvart över nio på kvällen. Trött.

Nåja, jag gjorde mig en roadtrip och körde småvägarna mellan Järna och Södertälje, förbi Håknäs och Skiljetorp där jag jobbade 1989-1990. Skön väg och nyasfalterad. Nu är det några timmars sömn innan det är dags att leverera på jobbet igen.

On The Road Again

Svenska SmåFlicksFörbundet i Furuviksparken

FlamingokvartettenSista chansen för mig och tjejerna i  Svenska SmåFlicksFörbundet  att hinna med ytterligare ett litet äventyr innan veckan var slut var torsdagen som inte ville bjuda på något sommarväder den här dagen heller men det stoppade oss inte från att kasta oss ut på vägarna ännu en gång. Den här gången ledde färden till Furuvik. Jag hade inte varit på Furuvik sedan jag gick i sjätte klass och vi åkte med klassen på utflykt dit.
Resan upp gick med riktning väg 77 mot Knivsta och sedan E4 mot Gävle (hemfärden sedan tog vi väg 76 vilket var en mycket vacker sträckning ). Väl framme i Furuvik så öppnade sig himlen ordentligt och lämnade oss genomblöta redan vid ingången. De flesta djuren visade sig inte ute frivilligt i det usla vädret naturligvis och det gav ytterligare förstärkning åt en obekväm känsla som jag hade och som Sofia satte ord på redan i första djurhägnet, ”Har de inte större utrymme än så här?”.

Jag minns inte vilket djur det var men det fick mig att reagera med att känna att det visst kändes lite trångt. Känslan av begränsade utrymmen och att djurpark är en obsolet verksamhet som mycket väl kan ifrågasättas så här 2015. Omodernt och lite konstigt. Vi försökte dock göra det bästa av besöket men bristen på pigga och glada djur fick oss att bli lite molokna men tack och lov så lyckades de traditionella svenska ladugårdsdjuren pigga upp oss allihopa. Klappa killingar får en på gott humör helt enkelt och en fet rund gris får framtiden att ljusna plötsligt.
Nåväl. Vi fick oss ett äventyr till sist  Svenska SmåFlicksFörbundet  och jag.

Karin rider ponny
Världens kortaste ponnyridningsbana med världens tröttaste hästskötare. Under tiden Karin leddes iväg satte Sofia på sig hjälm och klev upp på podiet för påstigning utan reaktion på hästskötaren som stod med ponny nummer två i tömmarna. Mycket märkligt.

Piraya
En annan liten märklighet på Furuvik var när vi besökte Sydamerika-delen och kom in i hallen med pirayor, sköldpaddor och kajman m.m. och jag berättade för Sofia och Karin om när jag och mina kompisar hade pirayor. En djurskötare på plats hörde mig berätta och kom fram och frågade lite om mina erfarenheter att hålla pirayor. Vi diskuterade saken en stund och när jag kom in på Pygocentrus nattereri (förr Serrasalmus nattereri) och deras röda bukar så visade det sig att de på plats inte verkade ha några kunskaper om förutsättningarna för att fiskarna verkligen skulle få lyster. Vattnets renhet och temperatur listade vi ju själva ut ganska snabbt var självklara parametrar för att få färg på de små liven. Jag blev onekligen aningen förbryllad över djurskötarens förvånade reaktion.

Kamel

Betraktad

Klapp och gos

Furuvik

Mot Skara med Svenska SmåFlicksFörbundet

Vi flängde vidare. Efter en tidig uppstigning hos farmor och farfar i Hälleforsnäs så blev det samling av troppen och lastning av bilen. Jag hade kastat ett öga på krtan för att ha en uppfattning om vilka vägar vi skulle ta oss vidare smidigast från Hälleforsnäs. Ingen större risk för trafik en måndagsförmiddag men ännu mindre risk på de slingriga sörmländska småvägarna resonerade jag.

Karin och Sofia

Någon hade passat på att använda landsvägen som rekreationsområde eller helt enkelt bara kört berusad. Inga bromsspår, men såväl polis som övriga blådjus på plats. När vi passerade stod en brandman och spanade ut i skogen en bit ifrån bilen, för att upptäcka spår efter någon skadad eller någon smitare antar jag för det var inga tecken på att någon var kvar i eller omkring bilen. Vi passerade i stillhet och fortsatte längs den vackra landsvägen ut till riksväg 214.

Olycka

Olycka

Vi hade inte så långt att köra en trettiotre mil i runda slängar med några avbrott för att byta säkringar, springa på toaletten och köpa resegodis. Det var bara att hålla tempo och sakta men säkert närma oss vår destination.
Visserligen tyckte Karin att det var långt och att allt tog lång tid men det var väl inte annat att räkna med. Det tycker man om allt bilåkande i den där åldern helt enkelt.

Andra dagens rutt

Väl framme i Skara tog vi oss direkt till Sommarland och badade av oss innan vi kunde ta oss till campingen och checka in i den stuga som vi hade hyrt. Incheckning klockan 14:00 och när vi hade packat ur bilen och förberett för kvällens vistelse så tog vi oss tillbaka till Sommarland jag och  Svenska SmåFlicksFörbundet .

Karin badar

Sofia och chokladvinsten

Efter en dag med bad, åkattraktioner och vinst på chokladhjulet så ramlade vi i säng redan vid 19-tiden på kvällen. Att alla skulle samsas om att ligga i en av de fyra bäddarna påverkade åtminstone två av oss som försökte sova, den tredje byggde koja lekte med kramdjur och hade det rätt bra på det stora hela.

Efter natten så städade vi ur stugan innan det blev dags för ytterligare en dag i lekandets tecken. Mycket åkattraktioner och faktiskt lite bad när solen en kort stund tittade fram. När vi trötta och färdiglekta tog oss mot bilen så hann vi precis packa in oss själva våra kramdjur och ballonger när plötsligt regnet öste ner och vinden förvandlade flaggor till segel.
Det var sjönt att vara på väg igen.

Laxå

Karin i Laxå

Hemväg är alltid hemväg. Att få  Svenska SmåFlicksFörbundet  eller delar av den att somna i bilen på vägen hem gick inte alls trots att vi var trötta allihopa. Det fick bli toalett- och glasstopp i Laxå och dessutom ett hamburgerstopp utanför Arboga. Big Burger var väl minst tredje snabbmatsstället vi käkade på på tre dagar men jag hoppas att vi får lite bättre matvanor när vi väl är hemma hos mig. Kvällens sista stopp var nämligen mitt lilla kryp-in.

Big Burger