Etikettarkiv: roadtrip

Middag hos farmor och farfar

Lördagen blev inte riktigt som jag hade planerat men en sak som följde schemat var middag hos farmor och farfar. Sofia sjuk och när jag väl fick tag på Axel var han nyvaken och hade varit ute länge kvällen innan. Så jag och Karin tog med oss Anush som precis kommit tillbaka från Armenien på semester. Karin hade fått löfte om att få sköta kameran idag och då snart ingen människa i min närhet vill vara med på bild så blir det bilden nedan från bilturen hem som får illustrera den här dagen. Dock var humöret så bra på Karin att jag blev väldigt glad att fånga henne och Anush på film dansandes i väntan på att jag skulle ordna en parkeringsbiljett. Fantastiskt meterial. EFter en mycket trevlig middag hos farmor och farfar så rullade vi hemåt och som grädde på moset stannade vi till hos Anush där Karin fick popcorn och läsk innan vi fortsatte den långa färden hemåt österledinge. Karin hann knappt i säng innan hon somnade idag. Sista natten med lilltjejen för den här gången.

Roadtrip Roslagen - Nynäshamn, tur och retur

Med döttrarna till Örebro

Veckan välplanerad och färdigstrukturerad. Nu har jag hörd från så många om hur fantastiskt äventyrsbadet i Gustavsvik, Örebro är så det blev inget Skara sommarland i år. Ett misstag minst sagt. Vilket mediokert äventyrsbad vi möttes av i Gustavsvik. Jag tittade på interiören en stund och förbannade mig själv för att ha gått på deras förfalskade reklambild av stället. En mustigt dimmig djungelmiljö på bild visade sig vara en halvfärdig interiör och ett mediokert utförande. Sofia hade tröttnat efter 40 minuter. Karin hade kunnat varit kvar, men det hade hon velat vara var som helst där det var vatten. Så vi åkte in till de mer centrala delarna av Örebro, i alla fall trodde vi det, för att Sofia skulle få shoppa kläder. Vi hamnade i vad Sofia kallade ”-Europas mest folktomma galleria!”.
Sedan hamnade vi på McDonalds trots att ingen av oss egentligen ville gå dit. Alternativen blev för krångliga och Donken bara låg där framför våra fötter (deras affärsidé i ett nötskal) så vi vek ner oss. Sedan hade vi faktiskt fått nog av Örebro.

Efter att ha hoppat in i bilen så insåg jag att vi behövde hitta en OKQ8 för att fylla på soppa och jag slog på GPS:en i mobilen. Jag fick fram en mack i Arboga och klickade fram en färbeskrivning. Det slutade i total förvirring. In i den gamla stadskärnan i Arboga. Kullerstenar, enkelriktat och bommar. När vi hamnade på ett torg vid kyrkan pep det till i GPS:en och den sa, ”-Framme vid destinationen!”. Jag måste ha klickat på Arboga, och inte på OKQ8. Väl på plats där så kunde vi lika gärna besöka Arboga kyrka en liten stund när vi ändå var på plats. Vi tog en liten paus vid Heliga trefaldighets kyrka byggd av Franciskanermunkar. När vi kom in i den gamla klosterkyrkan så hade de en liten mössjakt för barn. De hade gömt undan ett gäng mjukismöss och Karin och SOfia fick en karta där de fick kryssa för var i kyrkan de hittade de olika mösses. De hittade alla plus en bonusmus och fick lite godis som pris. Väl ute i bilen igen så sa Karin att mamma har sagt till henne att hon inte får ta emot godis av okända människor. Jag svarade med att säga att söta flickor i kyrkan är okej. Det är fula gubbar hon skall akta sig för- ”-Då får jag inte ta emot godis av dig pappa!” svarar hon.
Tack!

Nu hemma och nöjda för dagen. En rejäl roadtrip för ingenting i stort sett. Men vi gjorde den tillsammans.

På väg hem hade vi i flera mil en riktigt snygg Chevrolet Impala Bel-Air 1958 framför oss. Grym kärra.

Chevrolet Impala Bel Air - 1958

Försenad är jag på väg igen

Man sitter där i sin lätt rostiga gamla Toyota med hål i avgasröret på E18 på väg norrut och till jobbet i Bålsta. Sen med över en och en halv timme och mins en halvtimme kvar att köra. Då dyker de upp. De ansluter från påfarten från Bergshamra, de har väl kommit med båten till Kappelskär, och de ser ut att ha det bättre än jag. De ser ut att njuta av sommaren och att vara på väg. Min trötthet och frustration över att vara sen till jobbet och alltid i brist av tid till vad det än må vara som borde göras gör mig vansinnigt avundsjuk. Sitta där och vråla i en öppen jänkare, bara några mil kvar till en bil-träff och den kalla ölen.

Arbetspassen den senaste veckan flyter ihop med varandra och jag har svårt att skilja dag från dag. I förmiddags på väg he, från Bålsta funderade jag på att återupprätta den gamla management- & framgångsbokmarknaden med att skriva en ok med titeln Arbetet – Din livsstil med underrubriken Så blir även du en framgångsrik arbetsnarkoman. Nu när jag firat ett år som vanlig heltidsknegare känns det ju lite som en paradox att jag är upptagnare än någonsin men jag har svårt att faktiskt hinna få något gjort.
Jag skulle ta mig tusan ta och skriva den där självhjälpshandboken ändå! Jag menar, min syn på arbete, moral och flit skiljer sig ju från hela min samtid så man skulle ju antagligen kunna generera någon lättkränkt litteraturkritiker ett ulcus perforare. Det vore ett kul projekt. Arbetsfilosofi. Nåväl, de lediga timmar jag har haft den senaste veckan har jag ägnat åt att tvätt upp tvätthögen och att hjälpa Anush med flytten till södra sidan av stan. Packa upp kläder och skor. Nu är jag hemma en stund, och hänger ånyo tvätt eftersom min tvätthög växer fortare än jag hinner tänka.

Åter till den där bilen, den där cabrioleten med finsk flagga i aktern och glada människor i durken. Just nu skulle jag vilja ha den där känslan igen. Känslan av att vara på väg. Den där känslan av att vara on the road och känslan av frihet.

Sko

Finska raggare

Koks i lasten

Umeå Fyllskytte Tour 1987Jag måste ha köpt den någon gång under 1985. En snygg sjösäck som jag egentligen inte visste vad jag skulle ha till men jag gillade den, lite kärlek vid första ögonkastet, något inom mig sa att det där var accesoaren jag behövde och den blev min. Idag kommer jag inte riktigt ihåg var jag hittade den men jag har för mig att det var någonstans i Klara Norra. Ett svagt minne säger mig att jag hittade den inne på Sko-Uno men jag är långt ifrån säker. Den låg väl mest och skräpade hemma innan den kom till riktig användning men sedan den dagen har min sjösäck varit en trogen följeslagare i diverse sammanhang. Vem kunde ana att vi fortfarande hänger ihop efter 32 år.

Första äventyret tillsammans blev i månadsskiftet april maj 1986 då jag fick packa min väska med kläder och söka nattlogi hos min arbetskamrat, eller jobbarpolare som jag nog sa då, Perre Svensson på Skånegatan 75. Jag kommer ihåg att frågade honom om jag fick sova över ett par tre dagar innan jag hittade något annat men jag blev kvar till september då jag ryckte in i lumpen, mer eller mindre.
Allt jag hade att klä mig i den sommaren 1986 var det som jag hade packat i säcken, det var allt.

2:a Pluton - 7:e Specialkompaniet AF1
2:a Pluton – 7:e Specialkompaniet AF1

Så blev det då dags i september 1986 att göra militärtjänst. Jag förberedde mig genom att snagga håret och packa min sjösäck igen. Min avfärd mot Boden och Arméflyget skedde i samband med min mors födelsedag och av någon anledning hade jag ett gäng burk starköl kvar efter någon tillställning. Jag minns att släkt från Borlänge hade med sig Gustafskorv. Jag fick med mig en ring korv och ölen med min övriga packning i säcken. När jag satt ensam i hytten på tåget vid Stockholm Central så kom det in en kille och satte sig mitt emot mig där därinne vid fönstret, han tittade på mig en stund och konstaterade lite trevande att för honom var det första gången. Jag tittade på honom och berättade att det var det för mig också. Hans blick flackade mellan sjösäcken som låg uppe på bagagehyllan och på min frisyr. Fram och tillbaka ett par gånger innan han berättade att han trodde att jag var en yrkesmilitär.

Jag frågade honom om han gillade korv. Han sa ja så jag hivade ner säcken och plockade fram starköl och korv. Det var mitt första möte med Robban Elfving.

2:a Pluton - 7:e Specialkompaniet AF1
2:a Pluton – 7:e Specialkompaniet AF1

Efter 10 månader tillsammans i Boden så kom jag tillbaka till Stockholm sommaren 1987. Jag jobbade fortfarande på Ahlsell VVS i Södra Hammarbyhamnen och nu när jag hade varit borta och försvarat landet hade nya kollegor dykt upp på företaget. Bland annat ett par mer eller mindre vapenkåta killar, Robban och Greger som mest pratade vapen på dagarna. Robban hade sin morfar boende ett antal mil utanför Umeå och han och de andra jaktintresserade byborna hade en egen skjutbana. Nu var ju planerna snart igång. Vi skulle upp till by och skjuta lite jaktgevär. Planerna utökades och plötsligt var vi en full bil med ungdomar, öl och skjutvapen.
Vad kan gå fel?

I sista sekund ställde Greger in. Han skickade dock med ett meddelande med Robban att Greger hade precis monterat på ett nytt sikte och att han ville att jag skulle ta med hans bössa och ställa in siktet ordentligt. Det rann några liter öl under den där resan. Öl och kaliber .30-06 Springfield var temat och packningen fick plats i säcken. En vacker dag när andan faller på kanske jag berättar mer om den resan, men antagligen inte.

g.r.c. - Gunnar Roland Casselbrant
g.r.c. – Gunnar Roland Casselbrant, min signatur under några år

Sedan stuvades den undan, sjösäcken. Den kom till heders ibland men mest låg den längst ner i garderoben och plockades bara fram sporadiskt. Men sedan började behovet uppstå igen. Som säljare ute på vägarna bodde vi ofta på hotell men framför allt på vandrarhem runt om i landet och de senaste fem åren har säcken hängt med på olika HVB-hem i Stockholm och Västerås. Tygmärkena har börjat ramla av och det börjar lossna i sömmarna nu.
Det senaste bidraget till alla namnet på säcken blir det sista. Den skall pensioneras nu. När en värdig ersättare har hittats, någon gång under året, då säger jag tack för de här åren till en trogen kamrat.

Mr. Cool 2016
”2016 Du är Mr Cool fortfarande” – Kristina Botros

HKP3, HKP6, HKP9 och DRIVM. & SIGNM.
HKP3, HKP6, HKP9 och DRIVM. & SIGNM.

Det regnar alltid i Gävle

Den ständiga frågan; varför regnar det alltid i Gävle? Jag tror inte att jag har varit i Gävle mer än en enda gång utan nederbörd. Värst var nog i januari 2003 då jag och Manne försökte ta oss hem genom en snöstorm av djävulsk omfattning. Nu stod jag där på läktaren på Gavlevallen och det strilade sakta ner från himlen. Tur att man befann sig under tak. Efter de senaste katastrofala insatserna av Hammarby mot först Falkenberg och sedan AIK lyckades Bajen nu visa att man kan hålla i taktpinnen. Nya mittbackar fick förtroende och det såg plötsligt mycket bra ut. Fortsätt så.

Hemfärden fick bli en skön lugn tur söderut via kustvägen. Vackert och stillsamt då det knappt var en bil på vägarna denna lördag.

Avblåst och färdigspelat

Flickor på farmen

Äntligen har jag mina småjuveler i form av Svenska SmåFlicksFörbundet på plats på farmen. Förra året så var jag lite överambitiös med en roadtrip som tog oss till Skara sommarland, Norrtälje konsthall, Heliga Birgittas bönegrotta och Furuviksparken och mycket av nöjet lyckades regna bort fullständigt. Både Skara sommarland och Furuvik regnade i stort sett bort som sommarupplevelse. På vägarna kan man ju kanske stå ut med dåligt väder men när man skall bada och leka så vill man ju ha lite uppehåll åtminstone. Så i år har jag egentligen inte planerat in någonting förutom en tur till morsan och Gunnar. Det känns som att vädret får styra oss lite och att vi inte behöver överarbeta den här veckan. Vi slappar och badar i morgon om vädret fortsätter som eftermiddagen och kvällen skötte sig idag.

Karin och jag spelar boll i östra Ledinge

Vi tog en liten kvällspromenad till tennisbanan här i Östra Ledinge och tjejerna spelade lite boll och busade på. Bilden ovan tog Sofia. Hon har ett enastående moget öga för bildkomposition och är redan en mycket bra fotograf. När hon har lärt sig det tekniska och handgreppen på kameran så kan hon bli hur bra som helst.

Nu ligger hela Svenska SmåFlicksFörbundet och sover. Om vädergudarna vill så badar vi i morgon. Om inte så kanske vi stoppar in oss i Alfan och åker iväg en sväng. Eller så sitter vi inne och ritar och tar det lugnt. Ingen stress. Nu vill jag bara ha dem omkring mig.

Karin kickar boll

Sofia och Karin

På linjen...

Karin Casselbrant

Bilutflykt, lördag förmiddag

Bara en liten tur ner till Wira Bruk och Roslags-Kulla kyrka, båda lika stängda, blev lördagens lilla bilutflykt. Stora snöflingor och flera grader kallare än hemma. Mycket märkligt. Karin ville mest hem igen men jag bestämde mig för att ta en bild på kärran utanför Beatebergs gård, lerig och dan. Så fick det bli.

Beatebergs gård

Roadtrip Nynäshamn

Ny bil hemma på farmen igen. Den SAAB som tjänstgjort som pendlarsläde sedan augusti i fjol dog på E18 i höjd med Ekolsund för en vecka sedan. Förra fredagen på väg till jobbet i Västerås så dog eländet och nu måste jag ta mig till Enköping för att flytta liket från bilverkstaden till skroten. Under tiden behövde jag skaka fram ett nytt fordon. Det jag snabbt kunde skaka fram var en Alfa Romeo. Den lämnar en del övrigt att önska men för minsta möjliga antal tusenlappar så får jag ta det. Rullar motorn några månader, minst tre helst, så har den ändå gjort sitt. Kan jag få den att rulla i sex månader vore det fantastiskt.

Alla bilintresserade måste ha ägt en Alfa Romeo under sin livstid!
Var det inte Jeremy Clarkson som sade det?
Nåväl, jag antar att det är min tur nu.
Må det icke ta en ände med förskräckelse!

Alfa Romeo

Idag fick det bli en första roadtrip med bilen.
Jag och  Svenska SmåFlicksFörbundet  åkte till Nynäshamn och hälsade på farmor och farfar som en första test av bilen. Jag hade lovat Sofia att försöka fixa hennes mobiltelefon som inte har gått att använda då den varit fullkomligt knökfull i minnet. Visserligen fick hon en ny telefon i förra veckan men jag ville prova att rädda de filer som hon hade på sin gamla Samsung Galaxy Express II så att jag kunde återställa den till leveransskick. Över sextonhundra bilder och filmer lyckades jag tömma ner till min dator innan jag var klar. Det passade perfekt att göra detta hemma hos morsan då jag kunde få sitta ifred och tjejerna inte hängde rastlösa i knät på mig.

Alfa Romeo

Tacksamt konstaterar jag att det nu är ljust nästan fram till klockan 17:00 på eftermiddagen. Vintersol i ögonen hela vägen söderut mot Nynäshamn och sedan svart som natten på väg norrut mot Roslagen. Det har varit uppehåll från snöandet hela dagen utom precis på morgonen så jag bör få en ganska behaglig resa hemåt med flickorna ikväll.

Det sliter verkligen på  Svenska SmåFlicksFörbundet  att sitta i två timmar enkel resa så jag hoppas att de orkar vara vakna en stund när vi kommer hem till mig ikväll igen.

Alfa Romeo

Alfa Romeo

Alfa Romeo

Karin Casselbrant

I torsdags så var jag och Elsa på utvecklingssamtal med Karins lärarinna. Det blev en kortare diskussion om att hon ibland pratar om döden, Karin alltså, inte lärarinnan. Både jag och Elsa konstaterade aningens torrt att jo, ja, visst, Karin har en lite morbid humor. Ingen fara. Karins lärarinna verkade aningens rädd att andra barn och föräldrar skulle kunna ta illa upp. Så i bilen på väg till farmor och farfar så visar Karin ånyo upp ett bevis på sin morbida humor.

Karin Casselbrant på Facebook

Karin levererar som alltid.
Hon visar vem det är som bestämmer i vanlig ordning.

Först i farmor och farfars nya soffa tror jag mansann att hon hann vara också. Det är ingen tvekan om vem som egentligen chefar och bestämmer!

Karin Casselbrant

Bollnäs-tripp

Planen var att jag på tisdagen skulle ta mig en lagom sovmorgon till nio-rycket och sedan susa upp till Bollnäs med saaben för att hämta upp en uppsättning vinterdäck. Jag hade gjort upp med Johan Bergquist att dyka upp under dagen och plocka upp de där däcken men jag hade inte räknat med att jag skulle ha varit tvungen att jobba extra över natten så jag var ganska sliten när jag kom iväg. Upp till Bollnäs rullade det på efter plan och jag höll planerad tid på två och en halv timme. Efter en fika i Musikaffärn och inlastning av däck så var det dags för hemfärd. På grund av den begränsade nattsömnen så var jag helt slut och det tog drygt en timme längre tid att ta sig hem retursträckan. Sliten var nog ordet.

Nå, däcken kom med hem och jag hann träffa Johan och klämma på en bas eller två.

Musikaffärn, Bollnäs