Etikettarkiv: Rimbo

Med rutorna nere i Bålsta

En roadtrip av det brutalare slaget var inplanerat för gårdagen. När min Toyota kokade för ett tag sedan och jag lämnade in den på verkstad för att de skulle byta vattenpump men återkom med ett paket av åtgärder för 12.000 kronor så bestämde jag mig för att hämta hem den och ställa den hemma på gården tills vidare och se om jag kan fixa den själv (djävulen på min axel skrattar sig vindögd vid tanken) del för del. Att köra en bil som kokar från Bålsta till österledinge är ju ingen drömutmaning direkt. Särskilt inte när verkstaden lagt till en trasig kylare till tistan precis efter havererad vattenpump. Nu undrar jag ju om de har gjort en korrekt analys av läget då jag har svårt att tro på att två problem uppstår samtidigt. Visst ett stopp i kylaren skulle ju kanske kunna leda till en död vattenpump. Men jag är skeptisk.
Med en plan i huvudet så klev jag upp 08:10 på morgonen och jag och Anush kom iväg 08:40 med riktning Liljeholmen. Anush till skolan och jag till tunnelbanan. Så 09:23 stod jag på perrongen och befann mig med packning på väg mot en beräknat lång dag i min skadeskjutna Toyota. Min plan var att köra trettio minuter sedan stå och låta bilen svalna ordentligt. Cirka två timmar tills motorn var kall räknade jag med. Om jag höll plan skulle jag kunna vara tillbaka till östra Ledinge vid 21:30. Jag hade med mig en ordentlig packning i form av en god bok och en låda med ett halvdussin anständiga cigarrer för de där timmarna som skulle tillbringas vid vägkanten väntades på att motorn skulle svalna plus mina biker-brillor från Velodrom för min körning som skulle ske med nedvevade fönster och full värme och fläktstyrka för att evakuera ut värme från motorrummet ut via kupén.

Klockan 09:48 kommer jag ner på den nya pendeltågsstationen Stockholm City. Det är inte utan att man kan komptemplera en del över hur mycket stockholm hunner ändras under ens snart femtio-åriga levnad, elle bara från 2001 då jag, Elsa och barnen lämnade innerstaden och Kungsholmen för Bromma och villalivet. Sexton år under vilka Stockholm snabbt förändras, förtätas och förloras/förstoras. Stockholm City, stationen med plexiglasväggar för att självmordshopparna skall välja en annan lösning, eller bara en annan station.

Stockholm City

Stockholm City

Väl framme i Bålsta så visste jag att jag hade en rejäl promenad fram till industriområdet där bilen stod så det var bara att ta några djupa andetag och kliva av pendeltåget vid Bålsta station klockan 10:35. Jag konstaterade att stationsklockan gick en timme fel men ryckte på axlarna och utgick från att Bålsta kanske ligger i en annan tidszon. De uppträder ju lite så där ute i skogen.

Bålsta station

Det var en promenad där jag gick igenom hela vägen hem i huvudet. VIlka eventuellt lämpliga avfarter jag kunde åka av och vänta på. Jag kom fram till att kyrkorna längs vägen på första halvan av sträckan skulle kunna vara lämpliga stopp. Håtuna kyrka skulle kuna bli fösta stoppet om bilen började koka tidigt men frågan var om jag skulle klara mig fram genom och förbi Eriksunds säteri till nästa stopp som skulle bli Haga kyrka och sedan direkt efter det Vassunda kyrka innan jag skulle vara framme vid Knivsta och en tredjedel av sträckan var avklarad.

Vy från Bålsta

Från Knivsta fram till Gottröra finns det tillräckligt med bred väg och avtagsvägar för att jag skulle kunna köra av där det passade. Så den sträckan gjorde mig inte det minsta nervös. Men den sista sträckningen från Gottröra via Rimbo till hem?
Där skulle det vara smalt och en massa privata tomter längs med vägen. Så planen var att dela upp den sträckan i två kortare, med kanske bara en timmes kylningsvila innan sista sträckan från Rimbo och hem.

Med bilnycklarna i handen

Vid starten i Bålsta

Så klockan 11:04 stod jag med nycklarna i handen och gjorde mig redo för en lång dag och kväll i bilen. Av med jackan, på med solbrillorna och tända upp en cigarr innan jag vred om tändningen och det bar iväg. Det blåste friskt i kupén med alla fyra sidorutor nedvevade och det blåste snart riktigt varmt om benen och fötterna av full fläkt och full värme.
Redan halvvägs till Håtuna kyrka var jag säker på att det skulle bli det första stoppet men när jag närmade mig hade temperaturökningen avtagit och låg på sina normala 90°C vilket gjorde att jag bestämde mig för att stå på.

Det var en märklig känsla att sitta där och vänta på att snabbt få svänga av men inte en antydan till överhettning.
Räckte det med att bli av med värmen genom kupén? Jag stängde av fläkt och värme när det vr två kilometer kvar hem men det fick inte nålen att röra sig. Var det en för kort sista sträcka utan fläkten på? Kanske. Nu står jag här med en bil som inte kokade och måste provåka den lite mer innan jag vet vad tusan som händer med den men en sak vet jag i alla fall. Det var skönt att kliva ur bilen redan 12:37 hemma på gården även om den brutala förartillvaron mellan kall blåst och varm blåst gav min roslande hals en rejäl försämring. Jag har börjat titta på gamla bilderCharles Lindbergh och funderar i riktning mot läderjacka med pälskrage, vadderad pilotmössa med öronlappar och skinnhandskar med styv krage. Det kändes som en rejäl genomkörare för kroppen minst sagt.

Jag lär väl få tillfälle att återkomma i ärendet.

Husby-Sjuhundra kyrka på Domsöndagen

Efter några hektiska dygn utan vidare med sömn så sov jag mig igenom dimman ordentligt. Efter en tripp till Rimbo för att inhandla lite mat så blev det en tur till Husby-Sjuhundra kyrka. Jag har inte varit där sedan januari så det var dags att delta på gudstjänsten idag på domsöndagen.
På köpet fick jag en ny favoritpsalm. Psalm 97Jag behövde en nästa”. Mycket vacker. Jag ligger dock minst två oktaver under de övriga. Det går bara inte att sjunga högre men de piper på i höga register hela tiden pensionärerna i församlingen.

Husby-Sjuhundra kyrka

Carls dag

UteplatsDen här helgen blev inte helt som jag hade planerat.
Fredagen gick väl efter plan.
Jag gjorde ett gott resultat på jobbet, blev riktigt bra resultat den här veckan.

När jag väl hade börjat min resa hem från Rimbo så hade jag satt ett personligt rekord resultatmässigt och jag tror att jag har hittat de verktyg jag behöver för att kunna leverera bra resultat även framöver.

I bilen på väg hem fick jag ett SMS från en kollega som ville gratulera mina resultat den här veckan.
Det känns naturligtvis väldigt skönt att ha sina kollegor som backar upp en när man är ny på stället.

Tack Pontus.
Det känns kanonbra!

Till: Roland Casselbrant Tid: 20.56
Fan va bra du är :-*
Glädjer mig oerhört.

Carls dag!På lördagen sprack dock mitt schema fullständigt.
Jag hade räknat med att efter stenläggningen i trädgården (se bilden ovan) så skulle jag slänga mig i ”Fuxen” och åka ut till Huddinge jazzdagar och avnjuta lite musik och kanske hinna träffa Robert öbrink.
Men när jag håller på som bäst med min stenläggning så kommer Elsa och meddelar att hon skall till klostret, vilket jag har glömt bort.
Inga jazzutsvävningar för mig mao.

Nåväl, jag fick hyfsad ordning på stenläggningen trots att jag är allt annat än en händig kille.

På söndagen skulle jag och Erika besöka Solvalla för att se på årets upplaga av Elitloppet.
När jag började titta på tiden för kvalloppen så insåg jag vad jag visste men hade förträngt, att loppen senarelagts sedan något år.
Vi skulle helt enkelt inte hinna hem till firandet av Carl.
Meningen var att vi skulle komma lite senare jag och Erika, men nu blev det för dåligt med tid.
Erika hann vara med på ett kör-gig istället och sedan kunde vi vara närvarande när alla kom för att fira Carl.

Bilder:
20100530 Vi firar Carl

Häromdagen fick vi tips om att det fanns en film på hemsidan för Eneby Trädgårdsförenings hemsida där vårt hus skulle vara med (gå in på hemsidan och klicka på ”historia” i vänstermenyn för att komma till sidan med filmen)

Det var riktigt trevligt att se området byggas upp i den gamla journalfilmen.
Kul att vårt hus både visas och omnämns.

Annars har jag tyckt att det varit svårt att hitta historik rörande området, och det var egentligen först nu när jag var inne på Eneby Trädgårdsförenings hemsida igen som jag fick tag på informationen om att det legat en soptipp här.
Det förklarar mängden glas-, porslin- och metalldelar som man hittar endast ett spadtag ner i marken.
Man behöver bara ner någon centimeter för att hitta spår av den gamla tippen.

På bilden ser vi hur grunden är färdig och hur golvet börjar komma på plats.
Beckomberga sjukhus i bakgrunden.

Nerven:9