Etikettarkiv: restaurang

Djurgårdens IF – Hammarby IF 1 – 2

Jannes flagga nådde högst på läktarenRedan dryga två timmar före matchstart var jag på plats vid Nya Söderstadion nere vid slakthusområdet. Tanken var att parkera bilen ganska nära arenan för att sedan kunna smyga ner efter matchen och kunna komma iväg smidigt efter avblåsning och väntan på att komma iväg. Efter att ha parkerat Johans nya Toyota som jag har fått låna drygt en vecka så tog jag tunnelbanan in till Slussen för att möta upp Janne och Johannes. Vi tog en kort pause på Oliver Twist innan vi gav oss a mot arenan. Avstägningar och rena rama labyrintgången från Skärmarbrink till man var på plats på våra platser som på den här bortamatchen var på övre ståplatsläktaren. Efter spelaringång och tifo så hann matchen knappt börja innan Muamer Tanković nickade in första Bajen-baljan redan efter 2 minuter blankt. Erkan Zengin lirade sin första match från start och såg väldigt spelsugen ut. Dock tyckte jag att de spelade alldeles för mycket på Erkan och inte försökte hitta något alls på vänsterkanten. Enahanda och lite synd då Neto Borges såg minst lika spelsugen ut han också. Neto hade några fina moment i matchen och snurrade vid et tillfälle upp fyra djurgårdare i ett par snyggt vunna metrar. Bjørn Paulsen hade en nick på hörna som strök stolpen och Erkan hade ett långskott som med fin bollbana inte hamnade långt utanför bortre stolpen.
Dock så var Bajen under perioder pressade även om det aldrig kändes helt hopplöst men när Djurgården kvitterade på straff så kändes det tungt. Kennedy hade ersatt Jeppe Andersen och Pa Dibba bytte ut Nikola Djurdjic som hade slitit förtjänstfullt men inte riktigt hittat vägen förbi motståndarförsvaret.

Det var två bra byten för i första övertidsminuten av matchen, på ett snabbt utkast av Johan Wiland så tog Kennedy emot och sökte snabbt upp en spelväg till Jiloan Hamad som drev snabbt och bjöd på en underbar lyftning fram till Dibba som lobbade bollen förbi en långt utrusande Isaksson. 1-2 och derbyseger till Bajen igen. 3016 dagar sedan Djurgården vann ett derby mot Bajen. Sviten håller i sig. Tyvärr var det en hel hög med tråkiga djurgårdare som försökte rusa över hela långsidan för att slåss med bajensupporters. Polisen stoppade dem naturligtvis men det avgjorde ju att jag inte skulle få traska närmaste vägen till bilen. Det fick bli promenad tillbaka till SKärmarbrink, tunnelbana till Gullmarsplan, byte till tunnelbana till Globen för att komma tillbaka till andra sidan av Nya Söderstadion. Jag hade för säkerhet skull stoppat ner halsduken i ärmen på jackan och dragit upp dragkedjan i jackan för att inte flagga på mina färger i fiendesällskap.

När jag kliver av tunnelbanan vid Globen så ser jag en bekant rygg. Hon står där böjd över handväskan rafsande och letande efter någonting. Hur kan jag vet att det är hon? Jag ser en orange kappa jag aldrig sett henne i tidigare och hon står böjd framåt. Det räcker för att jag ska veta att det är hon. Jag tar ett var runt och ställer mig bakom några informationstavlor. Det är hon och hon ser fantastisk ut. Hur kan jag fyllas av sådan värme i kroppen och ett hjärta som rusar trots allt som har hänt? Den dagliga kampen och det katastrofala förhållandet. Vad ska jag säga om hon ser mig? Jag bestämmer mig för att om det skulle inträffa så får ryggmärg och intuition sköta det då. Jag går en bit bakom henne och när hon kommer ut från stationen och stannar och tänder en cigarett så är jag bara hundradelar av en sekund från att gå fram och tilltala henne. Detta trots att jag vet att jag är ingenting för henne, att hon antagligen helst skulle vilja se mig död, så är jag fortfarande förälskad i henne. Det är fullständigt galet. Förryckt! Jag letar upp bilen och åker hem. Hammarby slog Djurgården och jag borde känna lite fotbollsglädje men jag känner bara sorg.

Derbykänslan blommar ut på läktaren

Derbykänslan blommar ut på läktaren

Hammarby är dom bästa!

Norrbottnisk samvaro

I söndags satte jag mig i bilen för en lång dags färd mot mörker och kyla.
Jag förstod aldrig riktigt varför men det tog mig hela 102 mil att ta mig till Luleå?
Visserligen så snurrade vi omkring lite i Umeå när jag hämtade upp min kollega Robin och sedan när vi for till lagret och lastade på brandsläckare, men 102 mil, det är tio fler än vad det borde vara.

Nåväl, när vi sent om sider kom fram till vandrarhemmet Kronan var det nästan midnatt och årets första vinterhalka fick jag uppleva här i Luleå. Det var riktigt halt på vägarna och både dubbdäck och antisladdsystem fick bekänna färg.
Nu har vi jobbat här ett par dagar och den här dagen avslutades med att vi hela gänget åt middag på restaurang Allstars på stan och tittade på fotbollslandskampen mellan Sverige och England.

Nya äventyr väntar.