Etikettarkiv: restaurang

Promenad i Uppsala

En promenad i mitt Uppsala hade sin höjdpunkt på Domtrappskällaren där det blev en njutning och stilla komtemplation. Efter att ha stått och begrundat menyn så insåg jag ju att en Toast Skagen med efterföljande rimmad lax med dillstuvat potatis faktiskt vore precis vad jag förtjänar.
Kyparen hittade ett fantastiskt vitt torrt vin till min mat och efter att ha avnjutit måltiden så tog jag kyparen till min hjälp att besluta om jag hade gjort mig förtjänt av även en desser. Vi var rörande överrens om att jag förtjänade bakad choklad med blåbärsmouse och lemond curd. Till det kaffe och ett glas Plantation Extra Old 20th Anniversary Barbados Rum, kanske den bästa rom som nått min gom. Måste säga att jag är mycket nöjd med dagens promenad.

Rimmad lax och dillstuvad potatis

Kalas på stan

I onsdags hade jag besök av Ricardo; min hyresvärd; tidigare kollega; vän här på Salabacksgatan. Några öl och intressanta diskussioner som vanligt. Fantastiskt att det faktiskt visar sig att det finns folk i min direkta omgivning som har friska frihetliga tendenser. Att diskutera anarkism med någon som faktiskt är påläst och har egna fria tankar är intellektuellt stimulerande. Efter öl och samtal så förflyttade vi oss ut på gatorna i Uppsala. Första stoppet var på restaurang Paleremo vilken Ricardo rekommenderade på dess folkliga stil. Nu visade det sig att det undermåliga etablisimanget serverade fläskkött under namnet Oxmignon. När jag påpekade att det var fläskkött och defenetivy inte oxe blev reaktionen fullständig ilska gränsande till panik. Det var tydligen oförlåtligt att jag påpekade detta inför andra gäster och att jag minsann inte kunde komma undan att betala för mig. Det var med glädje jag talade om att jag gärna betalade för mig och att jag inte var önskvärd på stället längre tog jag mest som en komplimang.
Några steg senare nådde vi fram till The Churchill Arms vilket visade vara en pårla. Fantastisk mat och ett dryckessortiment som gör att du aldrig kommer att bli uttråkad. Att menyn dessutom var utformad som en klassisk engelsk morgontidning visade bara vidare att de tänkt igenom sitt koncept. Vill besöka dem igen så snart som möjligt.

Ricardo

Djurgårdens IF – Hammarby IF 1 – 2

Jannes flagga nådde högst på läktarenRedan dryga två timmar före matchstart var jag på plats vid Nya Söderstadion nere vid slakthusområdet. Tanken var att parkera bilen ganska nära arenan för att sedan kunna smyga ner efter matchen och kunna komma iväg smidigt efter avblåsning och väntan på att komma iväg. Efter att ha parkerat Johans nya Toyota som jag har fått låna drygt en vecka så tog jag tunnelbanan in till Slussen för att möta upp Janne och Johannes. Vi tog en kort pause på Oliver Twist innan vi gav oss a mot arenan. Avstägningar och rena rama labyrintgången från Skärmarbrink till man var på plats på våra platser som på den här bortamatchen var på övre ståplatsläktaren. Efter spelaringång och tifo så hann matchen knappt börja innan Muamer Tanković nickade in första Bajen-baljan redan efter 2 minuter blankt. Erkan Zengin lirade sin första match från start och såg väldigt spelsugen ut. Dock tyckte jag att de spelade alldeles för mycket på Erkan och inte försökte hitta något alls på vänsterkanten. Enahanda och lite synd då Neto Borges såg minst lika spelsugen ut han också. Neto hade några fina moment i matchen och snurrade vid et tillfälle upp fyra djurgårdare i ett par snyggt vunna metrar. Bjørn Paulsen hade en nick på hörna som strök stolpen och Erkan hade ett långskott som med fin bollbana inte hamnade långt utanför bortre stolpen.
Dock så var Bajen under perioder pressade även om det aldrig kändes helt hopplöst men när Djurgården kvitterade på straff så kändes det tungt. Kennedy hade ersatt Jeppe Andersen och Pa Dibba bytte ut Nikola Djurdjic som hade slitit förtjänstfullt men inte riktigt hittat vägen förbi motståndarförsvaret.

Det var två bra byten för i första övertidsminuten av matchen, på ett snabbt utkast av Johan Wiland så tog Kennedy emot och sökte snabbt upp en spelväg till Jiloan Hamad som drev snabbt och bjöd på en underbar lyftning fram till Dibba som lobbade bollen förbi en långt utrusande Isaksson. 1-2 och derbyseger till Bajen igen. 3016 dagar sedan Djurgården vann ett derby mot Bajen. Sviten håller i sig. Tyvärr var det en hel hög med tråkiga djurgårdare som försökte rusa över hela långsidan för att slåss med bajensupporters. Polisen stoppade dem naturligtvis men det avgjorde ju att jag inte skulle få traska närmaste vägen till bilen. Det fick bli promenad tillbaka till SKärmarbrink, tunnelbana till Gullmarsplan, byte till tunnelbana till Globen för att komma tillbaka till andra sidan av Nya Söderstadion. Jag hade för säkerhet skull stoppat ner halsduken i ärmen på jackan och dragit upp dragkedjan i jackan för att inte flagga på mina färger i fiendesällskap.

När jag kliver av tunnelbanan vid Globen så ser jag en bekant rygg. Hon står där böjd över handväskan rafsande och letande efter någonting. Hur kan jag vet att det är hon? Jag ser en orange kappa jag aldrig sett henne i tidigare och hon står böjd framåt. Det räcker för att jag ska veta att det är hon. Jag tar ett var runt och ställer mig bakom några informationstavlor. Det är hon och hon ser fantastisk ut. Hur kan jag fyllas av sådan värme i kroppen och ett hjärta som rusar trots allt som har hänt? Den dagliga kampen och det katastrofala förhållandet. Vad ska jag säga om hon ser mig? Jag bestämmer mig för att om det skulle inträffa så får ryggmärg och intuition sköta det då. Jag går en bit bakom henne och när hon kommer ut från stationen och stannar och tänder en cigarett så är jag bara hundradelar av en sekund från att gå fram och tilltala henne. Detta trots att jag vet att jag är ingenting för henne, att hon antagligen helst skulle vilja se mig död, så är jag fortfarande förälskad i henne. Det är fullständigt galet. Förryckt! Jag letar upp bilen och åker hem. Hammarby slog Djurgården och jag borde känna lite fotbollsglädje men jag känner bara sorg.

Derbykänslan blommar ut på läktaren

Derbykänslan blommar ut på läktaren

Hammarby är dom bästa!

RoADTRiPPiN’

En snabb road trip tur och retur Östersund på knappa två dygn.
Jag startade på onsdag morgon strax efter halv åtta på morgonen och styrde kosan mot skogarna i Gävleborgs län för att parkera min bil och samåka med min kollega Micke.

Anledningen till resan vara att Micke hade köpt en Citroën C5 av en i Östersund boende kollega, Lasse. Nu skulle vi hämta upp cittran och för att inte det hela skulle inverka på vår arbetstid så skulle vi också jobba på plats i Östersund. Eftersom  Svenska SmåFlicksFörbundet  hade legat snörvliga och hostiga i veckan hade jag en släng av sömnbrist och var väldigt trött när jag lämnade Bromma för nordligare trakter.

Ljusdal

Väl framme hos Micke så skulle jag parkera min bil så att den inte stod ivägen för in- och utfart på gården och jag lyckades sätta fast kärran i snön. Några spadtag och lite grus under däcken senare fick vi loss den och direkt efter det satte sig Micke bakom ratten och satte fast den ännu längre in i snön. Perfekt!
Vi beslutade oss för att vi inte riktigt hade tid att ta itu med problemet igen utan den fick stå där den stod. Vi skulle ändå bara ha en bil med oss till Östersund eftersom en av oss skulle köra ner den andra bilen.

Att jag hade sovit dåligt några nätter kändes i kroppen och så fort vi hade satt oss i bilen så passade jag på att sova en liten stund i bilen och vi hann till Ockelbo innan jag vaknade till igen. Enligt Mickes plan skulle det ta oss fem timmar till Östersund men det tog oss drygt sex timmar. Det var halt på småvägarna och Micke hade förstånd att hålla igen lite.

Eftersom det tog lite längre tid än beräknat att ta oss fram så stannade vi och jobbade i Brunflo innan vi på kvällen åkte hem till Lasse i Östersund. Det blev som väntat en runda Chicago innan vi krashade på varsin madrass jag och Micke.

På torsdagen var det dags att hämta cittran och när Micke och Lasse hade skrapat, startat, lyssnat, känt och däcksparkat färdigt så åkte vi upp på Mr Husman och käkade julbord.
Micke bjöd på all mat som tack för hjälpen. Så nu blev det ett rejält julbord på Östersunds näst bästa restaurang. Den i Lugnvik industriområde är absolut bäst och ett måste för den som inte ätit i Östersund tidigare.

Från Östersund from Roland Casselbrant on Vimeo.

Efter att ha jobbat till cirka 19:30 så träffades vi upp på OK-macken i Brunflo för en snabb fika och sedan gav vi oss av hemåt. Micke fick köra före i sin nya Citroën och jag låg bakom i ett sanslöst snösprut bakom Micke. Det går inte att beskriva med ord och när jag filmade en liten sekvens från bilen så ser man inte hur mycket snöyran förstör sikten men man får en uppfattning om hur förutsättningarna var. Mörkt, halt och långt. Först strax efter två på natten var vi framme hos Micke.

Efter ett kort depåstopp med skinksmörgås och kaffe så grävde vi nu fram min Skoda.
Först försökte vi dra loss den med cittran men det gick inte alls så Micke startade upp sin Range Rover och vips så var jag uppe ur snöhögen.

Det började bli jobbigt att köra och jag kämpade med att hålla mig vaken när jag väl kom ut på motorvägen vid Gävle. De sista åtta milen hem kördes under långa sträckor med fönstrena i bilen nervevade. Det gav lite frisk luft. Tyvärr så fick jag hålla mig tillgodo med P3/P4 på radion långa sträckor av resan. I Mickes Audi som jag körde ner från Östersunds så fick jag inte in P1 långa sträckor och när jag kom längre söderut så hade de slutat sända. Det var alldeles olyssningsbart på P4 på natten men det var en låt de spelade som var rätt kul och den hittar du här till höger. Klicka och spela om du har Spotify.

Hemma och i säng 06:37 på fredag morgon och det blev cirka 140 mil på knappa två dygn för mig.
Snart är man väl ute på vägarna igen.