Etikettarkiv: religion

Fröslunda & Härkeberga kyrkor

Ett kort stopp vid Fröslunda kyrka, Lagunda socken, Uppsala stift. En blåsig halvruggig lördag i november 2017. Det är också ett utflyktsmål i all enkelhet.

Fröslunda kyrka

Härkeberga kyrka. Här har jag inte varit sedan midsommar 2012 då vi firade vår första lite vilsna midsommar efter mormors bortgång (se bilder här). Nu blev det en liten tur runt i trakterna, en kort liten roadtrip i jobbrelaterade spørsmål och en kort paus i kyrkan och jag passade på att tända ett ljus för mormor.

Härkeberga kyrka

Härkeberga kyrka

Flannery O’Connor x 2

Flannery O'ConnorFlannery O’Connors författarskap upptäckte jag i vintras då jag läste Ta himmelriket med våld och fastnade för hur fantastiskt Flannery O’Connor lyckas få sitt persongalleri att smälta samman med miljön i den amerikanska södern. Det katolska perspektivetger ytterligare en dimension, trots att jag inte är så skolad i den katolska världen så tycker jag ändå att de rudimintära kunskaper jag har i ämnet räcker till för att jag skall förstå och uppsktta den vinkeln i böckerna. Den vinkeln är också otroligt viktig för det den själva essence som ger motivbilden. Det är närmast omöjligt att förstå karraktärerna i persongalleriet om man inte har författarens katolska perspektiv med sig in i berättandet.
Nu är jag otroligt nyfiken att läsa de två novellsamlingarna som är det som återstår av Flannery O’Connors författarskap. Att läsa henne i novellform tror jag kan vara en riktigt trevlig läsupplevelse. Flannery O’Connor dog redan vid 39 års ålder och de två romanerna Blodviss och Ta himelriket med våld och novellsamlingarna En bra karl är svårt att finna och Allt som stiger måste stråla samman är den totala produktionen. Dessutom kommer dagboksanteckningarna The Prayers Journal. Att sätta tänderna i att plöja igenom hennes fullständiga produktion känns lite som en litterär pilgrimsfärd och det skall bli mycket intressant att fullfölja det projektet. Det är kul att upptäcka att mina två stora författarupptäckter i år har varit två kvinnliga författare. Ester Blenda Nordström och Flannery O’Connor har varit två absoluta pärlor att lära känna och i båda fallen så är suget att läsa de kompletta produktionerna stort.

Det karga amerikanska södern där människor lever mellan det goda och det onda och kan falla åt vilket håll som helst helt utan förutsägbarhet är den miljö som Flannery O’Connor målar med sina tunna men svarta och ändock komiska penslar. Inte sedan mina Samuel Beckett-dagar har jag läst någon som kan rita litterära bilder med så svart komedi som Flannery O’Connor gör. Hennes genre har kallats grotesque och noir och jag tänker inte protestera men tycker också att man kalla hennes verk för religiös litteratur.

Länkar:
Bakhåll förlag
Blodviss
Ta himelriket med våld
En bra karl är svårt att finna
Allt som stiger måste stråla samman
The Prayers Journal(New York Times)
Flannery O’Connor läser ”A Good Man is Hard to Find”
Some Aspects of the Grotesque in Southern Literature
ISBN 978-91-7742-475-8

Église Saint-Augustin de Paris

Église Saint-Augustin de Paris ritades av arkitekten Victor Baltard men hjärnan bakom var Baron Haussmann. Kyrkan är byggd mellan 1860 och 1868 och finns belägen på Place Saint-Augustin (8:e arrondissementet). VI hamnade här, mer eller mindre runt hörnet från vårt hotell när vi var ute på promenad på söndagen. Det var inte ett planerat besök utan vi såg stålkonstruktionen som utgjorde toppen och beslutade oss för att titta in. Kyrkan var stängd men skulle öppna senare under eftermiddagen så vi bestämde oss för att återvända.
På väg tillbaka mot hotellet så besökte vi kyrkan i all stillhet och det blev en fin stund när vi satt och tittade upp i taket och tittade på duvan som flög uppe i kupolen. Belyst av ljuset utifrån

Église Saint-Augustin de Paris

Det som utmärker arkitekturen i den här kyrkan är stålkonstruktionen, vilket inte alla har varit imponerade av genom åren men jag måste nog säga att det var en vacker kyrka och besöket var rogivande för själen. Att i stillhet få sitta i en sådan här fantastisk byggnad är uppbyggligt för själen och gör en ödmjuk, för en stund i alla fall.

Église Saint-Augustin de Paris

Église Saint-Augustin de Paris

Église Saint-Augustin de Paris

Église Saint-Augustin de Paris

Église Saint-Augustin de Paris

Église Saint-Augustin de Paris

Chapelle Notre-Dame-de-Consolation de Paris

Notre-Dame-de-ConsolationNotre-Dame-de-Consolation är ett kapell på 23 rue Jean Goujon i Champs-Élysées (8:e arrondissementet), uppfört till minne av de 126 förolyckade och över 200 skadade i branden på platsen för välgörenhetsfesten Bazar de la Charité där kapellet nu står. Arkitekten Albert Guilbert vann guld i världsutställningen 1900 för anläggningen som invigdes den 4 maj 1900.

Anush och jag var egentligen på jakt efter att hitta den Armeniska kyrkan i Paris när vi istället hamnade i Chapelle Notre-Dame-de-Consolation de Paris. Det var inte öppet i kapellet men vi kunde sitta en stund och söka ro och förlåtelse framför ett altare en stund. Min enda shopping i Paris bestod av den rosenkrans jag köpte i kapellet. Det var ändå en skön stund och jag har aldrig varit i så stort behov att besöka en kyrka som just där och då så det gav mig styrka.
Jag hade förberett tre platser att besöka under vår helg i Paris men det misslyckades ju kapitalt. Nu fick jag å andra sidan en helg med god mat och dryck tillsammans med Anush. Vi åt fantastiskt bra under vår helg i Paris och månget glas vit Chardonnay sköljde ner sniglar, grodor och kött vilket får ses som en god kompensation för uteblivna turistupplevelser och nu finns det ju anledning att återvända till Paris snart igen.

Notis ur Dalpilen 25 maj 1897

Notre-Dame-de-Consolation

Notre-Dame-de-Consolation

Notre-Dame-de-Consolation

Rospiggarnas apostel har fått sin kyrka konserverad

Tidigare i höstas så tog jag några bilder på Karlungs kyrkoruin i Söderby-Karl. I söndags så snubblade jag över en artikel om platsen i Svenska Dagbladet från 23 augusti 1935 och då jag inte har något att tillägga till den texten så låter jag Svenskans text tala för sig själv. Håll till godo kamrater.

Rospiggarnas apostel har fått sin kyrka konserverad.

Högtidlighet om söndagen vid Sancte Karlungs kyrkoruin i Söderby-Karl.

En i sitt slag säregen kyrkohögtid firas söndagen den 25 aug. kl. 3 e. m. i Söderby-Karl, Uppland, då den där belägna Sancte Karlungs kyrkoruin, efter fullbordad restaurering, ”inviges”. Kyrkoruinen är belägen 14 km. norr om Norrtälje, vid stora landsvägen till Väddö. Restaureringsarbetet har pågått i fjol och i år under Riksantikvarieämbetets tillsyn; ledare för arbetet har varit amanuensen dr Rune Norberg. Av statsanslag har till arbetet erhållits 900 kr., men i övrigt har det finansierats på frivillighetens väg, ett faktum, som ger ett gott betyg åt fornminnesintresset i socknen och trakten.

Vidriga omständigheter ha gjort, att över denna kyrka, som under senmedeltiden var en av de mest besökta vallfärdsorterna i Uppland, i över hundra år glömskans och övergivenhetens slöja dragits. Genom ett tragiskt beslut av K.m:t år 1796 blev nämligen dåvarande ”Karlskyrkia sokn” sammanslagen med sin moderförsamling Söderby. Nu uppstod namnet Söderby-Karl. Från judiciell och finansiell synpunkt är naturligtvis sammanslagningen lika lite att beklaga här, som då annorstädes två små kommuner sammanslås för att åstadkomma bättre ekonomiska möjligheter. Men offret blev den gamla kyrkan, Karlskyrkia helgedom.

Segt kämpade en stor del av den lilla församlingens invånare emot, de gjorde upprepade underdåniga ansökningar om att få förbliva självständiga och reparera sin gamla kära helgedom – men förgäves. ännu så sent som 1812 hölls där gudstjänst och förättades jordfästning. Men sedan vågade man det icke mer, bl. a. på grund av takets dåliga beskaffenhet.

Den gamla gråstenskyrkan, som är en av Roslagens äldsta – den härleder sig från 1100-talet – var under medeltiden säte för Sankte Karlungs, Roslagshelgonet, åkallan. Sankte Karlung är ett av dessa lokala svenska helgon, vilkas kult och minne så småningom nedmyllas i den djupa glömskan. Tvenne av våra mest framstående historiker, professorerna Gottfrid Carlsson och Nils Ahnlund, ha emellertid nyligen i vhttp://www.svd.se/etenskapliga uppsatser ägnat helgonet och dess dyrkan ett stort intresse. Carlsson har lyckats konstatera, att ingen mindre än dåvarande riksmarsken, sedemera riksföreståndaren Svante Nilsson Sture år 1502 låtit offra i Karls kyrka till helgonet – för att bli kvitt sin sjukdom. ännu år 1641 när den nitiske, mot all papistisk styggelse oblidkelige ärkebiskop Laurentius Paulinus Gothus visiterade härstädes, fanns här kvar en snidad kista av ek, innehållande ett helgedomakar av silver för helgonets ben. Det torde vara all anledning för våra kyrkohistoriker att fortsätta de undersökningar, som Carlsson och Ahnlund påbörjat. Har den förre rätt i sin teori, att Sankte Karlung varit en motsvarighet till den helige Botvid i Södertörn, torde han helt enkelt vara de gamla rospiggarnas apostel, den första kristne missionären i dessa urgamla bygder.

Hela trakten erbjuder ovanliga skatter för den historiskt intresserade. Nuvarande församlingskyrkan, Söderby gamla kyrka, härstammar från medeltiden och har underbart vackra målningar, utförda av någon av Albertus Pictors medarbetare under 1470-talet. De ha aldrig varit överkalkade. Strax intill kyrkan ligger det intressanta Erikskulle eller – såsom det väl ålderdomligare borde heta – Jerkersbacke. Där finns de största samlingar av fornsaker, som hittills hopsamlats på Upplands landsbygd. Omkring 3 000 nummer äro samlade. Där intill, i Viks by, bor fornvårdaren Erik Eriksson, som alltid med glädje visar det som är anförtrott under hans uppsikt. I sommar håller Söderby-Karls fornminnesförening på att uppföra en stor museibyggnad. Till nästa sommar, då föreningen håller sin sedvanliga fornminnesfest söndagen efter midsommar, torde det väl bli allmän folkvandring till den gamla backen.

Erikskulle är blott ett av socknens många gamla gravfält. På flera andra platser finnas också gravfält från stenåldern och bronsåldern.

I försmlingen ligga flera gamla, förnäma gårdar och gods. Bland dem må nämnas Broby, bekant såsom säte för den kände greven och presidenten Fredrik Gyllenborg under 1700-talet, Brölunda, den gamle Olof Lagerborgs vackert belägna gård, Stensta, en av den oxenstiernska ättens mest älskade tillflyktsorter, vidare Norrjersjö samt Karlösa, en gård, vars namn antyder, att den haft med helgonet Karlung att skaffa.

Vid högtiden om söndag medverka professor Sven Linder i Uppsala och Lyhundra kontrakts prost, Torsten ölund, utom församlingens kyrkoherde, Gustaf Unestam.

Karlungs kyrkoruin

Karlungs kyrkoruin

Karlungs kyrkoruin

Karlungs kyrkoruin

Katarina av Alexandria och karmeliterna

Katarina av Alexandria och karmeliterna.

Eftersom Katarina av Alexandria har sin helgondag 25 november så passar jag på att visa lite bilder från Heliga Katarinas kyrka i Gdansk från mitt besök där 27 augusti i år.

Sankta Katarina är den äldsta församlingskyrkan i gamla stan i Gdansk och uppfördes 1227 och 1239. Kyrkan brann för 10 år sedan (22 maj 2006) och sakta men säkert har tak och annat som brann ersatts. Minnet av branden hålls vid liv och utgör en stående utställning i kyrkan. Som alla kyrkor i Gdansk som jag besökte är kyrkorna höga och voluminösa men samtidigt sparsmakade, nästan nakna i sin präktiga tegeluppbarelse.
Det finns en liten svensk koppling, naturligtvis, då Cord Rogge (köpman från Stockholm) och Johannes Johanni (en kanik från Uppsala) 1438 grundade en stiftelse i Gdansk för att bygga ett kapell för svenskar i staden. Man döpte kapellet till St. Eriks kapell uppstod vid karmeliterkyrkan men fyllde sin tänkta uppgift i endast tjugo år.

Det finns spår av kyrka på platsen redan från 997. Här har alltså funnits kyrka på platsen i stort sett sedan Polen kristnades under Mieszko I. När man gick från träkyrka till stenkyrka antas vara någon gång under 1200-talet och 1227 vet man att det stod en stenkyrka på platsen.

Heliga Katarinas kyrka i Gdansk

Heliga Katarinas kyrka i Gdansk

Heliga Katarinas kyrka i Gdansk

Heliga Katarinas kyrka i Gdansk

Heliga Katarinas kyrka i Gdansk

Heliga Katarinas kyrka i Gdansk

Birgittakyrkan i Gdansk

Amor Meus Crusifixus EstHeliga Birgittas kyrka i Gdansk är rederiarbetarnas kyrka. Kyrkan restaurerades så sent som 1973. Under den av fackföreningen Solidaritet ledda storstrejken 1980 så var Heliga Birgittas kyrka en samlingsplats där den antikommunistiska fader Henryk Jankowski blev strejkens egen kaplan. Kyrkans bärnstensaltare är fantastiskt vackert och jag har nog aldrig sett dess like. Altaret i sig är inte bara on of a kind utan anledning nog till att besök i kyrkan.
Birgittinorden uppförde kyrkan 1394-1397 men med så många andra unika medeltida byggnader i Gdansk så förstördes mycket under andra världskriget.

Enligt diverse historiska källor så skall Birgittas barn Birger och Katarina ha rest ner till Rom för att föra hem Birgittas kvarlevor. På grund av dåligt väder så stannade man i Gdansk. Vid skrinet med Birgittas kvarlevor i Mariakyrkan satte man vakt. När man senare helgonförklarade Birgitta bestämde myndigheterna att bygga ett kloster och en kyrka.
I början av 1500 talet kom Reformationen och protestantismen till Gdansk, vid slutet av 1500-talet var nästan 80% av alla invånare i Gdansk antingen kalvinister eller luteraner. Trots detta kunde både klostret och kyrkan fortsätta sin mission bland katolikerna. 1595 hämtade Sigismund III Vasa ett tiotal nunnor från Vadstenaklostret där orden upplöstes av riksdagen. I Birgittaklostret i Gdansk stannade alltid mellan 40 och 60 nunnor. 1793 inkorporerades Gdansk i Preussen. 1807 användes klostret som sjukhus för franska soldater något som nästan ruinerade orden. 1817 blev den upplöst av preussiska myndigheter, 1851 rev man ner klostret och 1885 dog den sista nunnan. Birgittaklostret spelade en viktig roll i Gdansks historia. Det var det första kloster för kvinnor där man hjälpte de prostituerade; här undervisade man unga flickor i religion, lärde dem att läsa och skriva och sjunga katolska visor.

Jag hade gärna tillbringat en längre stund i kyrkan men det pågick brölopp löpande under tiden jag var där. Det som pågick när jag kom till kyrkan avlöstes an nästa direkt därpå så jag ville inte störa genom att gå runt och ta bilder.

Kościół św. Brygidy

Kościół św. Brygidy

Kościół św. Brygidy

Kościół św. Brygidy

Kościół św. Brygidy

Kościół św. Brygidy

Kościół św. Brygidy

Kościół św. Brygidy

Mariakyrkan i Gdansk (Bazylika Mariacka)

Mariakyrkan i Gdańsk (Bazylika Mariacka) är en kyrkobyggnad som ligger i Gdańsk och är världens största tegelstenskyrka. Kyrkan byggdes under åren 1342–1502 i sengotisk stil. I början på 1600-talet började man restaurera kyrkan och först 150 år senare var byggnationen helt klar. Vid det laget hade kyrkan växt betydligt, och ett nytt valvtak som ansågs, och ofta anses fortfarande, vara det vackraste i Polen hade tillkommit. Takvalven är 30 meter höga och bärs upp av 27 vita pelare, och huserar 37 fönstervalv. Tornet är 80 meter högt och var förr i tiden ett viktigt utsiktstorn. Tillsammans med Nidarosdomen i Trondheim och Uppsala domkyrka tillhör Mariakyrkan norra Europas största kyrkobyggnader.
Mariakyrkan är också berömd för sin astronomiska träklocka. Den byggdes 1464 och visar inte bara tid och datum, utan även månfaserna, månens position i förhållande till olika zodiaktecken, Adam och Eva, Döden, Apostlarna och mer. Den är 14 meter hög och räknades som den största klockan i världen på sin tid. Idag är den fortfarande en av de största astronomiska träklockorna i världen.

Mariakyrkan i Gdańsk

Mariakyrkan i Gdańsk

Mariakyrkan i Gdańsk

Mariakyrkan i Gdańsk

Mariakyrkan i Gdańsk

Mariakyrkan i Gdańsk

Mariakyrkan i Gdańsk

Mariakyrkan i Gdańsk

Mariakyrkan i Gdańsk

Mariakyrkan i Gdańsk

Edsbro kyrka

Den absolut trevligaste överraskningen i måndags när jag besökte Edsbro var utan tvekan den enormt vackra kyrkan. Otroligt söt utvändigt men makalöst vacker invändigt. Vilka kalkmålningar. Det var kyrkans väldigt omvårdade väna yttre som gjorde att jag beslutade mig för att titta lite närmare på den. Jag hade inga som helst förhoppningar om att få se kyrkan invändigt så det gladde mig ofantligt när det gick att besöka kyrkan. Den ovanlig stigluckan från 1400-talet med en så kallad predikoglugg där kringvandrande predikarebröder kunde tala till folket var en av alla små historiska läckerbitar kyrkan bjöd på. Klockstapen byggdes på 1600-talet och var från början en öppen klockstapen. Den kläddes senare in och täcktes, sannolikt 1747, och fick det utseende den har idag. Storklockan från 1300-talet är en av de äldsta i Uppland. Lillklockan är gjuten 1819 i Stockholm av Gerhard Horner.

Ursprungliga kyrkan uppfördes på 1200-talet och var en salkyrka bestående av nuvarande långhus där ursprungliga koret var inrymt. Sakristian i norr uppfördes på 1300-talet i anslutning till det ursprungliga koret. Under första hälften av 1400-talet uppfördes vapenhuset. Längre fram på 1400-talet försågs kyrkorummet med tegelvalv. Mot slutet av samma sekel revs östra korgaveln och kyrkan förlängdes med nuvarande kor av tegel. Korets innertak försågs redan från början med stjärnvalv av tegel. Korets ytterväggar var från början starka nog att bära upp ett tegelvalv men långhusets väggar fick förstärkas med murpelare av tegel för klara av tegelvalvens belastning. Innan tegelvalven tillkom hade kyrkorummet antingen tunnvalv eller öppen takstol.
   – enligt Wikipedia

De fantastiska kalkmålningarna har sitt ursprung från 1625 men när de 1904 togs fram efter att ha varit överkalkade så lades nya målningar till och man förbättrade originalen.

Edsbro kyrka

Edsbro kyrka

Edsbro kyrka

Edsbro kyrka

Edsbro kyrka

Edsbro kyrka

Edsbro kyrka

Edsbro kyrka