Etikettarkiv: politik

Danuta Siedzikówna och Feliks Selmanowicz

Danuta SiedzikównaMin sista dag i Gdansk, åtminstone för den här gången, så tog jag min sedvanliga promenad ner på stan. På väg mot Gamla stan så noterade jag att ju närmare den gamla delen av Gdansk jag kom desto fler människor med olika nationalistiska motiv på sina t-shirts. Dessutom så ökade antalet uniformerade människor drastiskt när jag kom fram till Gamla stan. Inte bara det, präster, systrar, bröder, scouter, flickscouter, krigsveteraner och polska fanor. Överallt. Det blev trängre och trängre. Plötsligt befann jag mig nere vid Mariakyrkan och jag stannade för att beskåda den anhopning av människor som samlats utanför basilikan. Det var en lång kö till portarna i kyrkan och det var samlingar av grupper, allt ifrån fackföreningsfolk, nationalister, bikers, krigsveteraner och alla andra jag räknade upp ovan. Det var en oväntad mängd människor och det tog mig en stund innan jag listade ut vad som pågick. Först trodde jag att det var en minneshögtid för Danuta ”INKA” Siedzikówna och Feliks ”Zagończyk” Selmanowicz, krigshjältarna som avrättades av ryssarna 1946, men senare visade det sig vara en begravning, minst sagt statsmannamässig begravning, av kvarlevrna från ”INKA” och ”Zagończyk” vilka hittades 2014 av IPN (Nationella Minnesinstitutet).

Efter att ha tagit lite bilder så gick jag upp en bit för gatan och satte mig för att avnjuta lite polska piroger och en kall öl. När jag satt där och inväntade mina piroger så kom det inte bara en karavan med limousiner utan två. Det var säkerhetspoliser och visade det sig när jag undersökte saken vidare, såväl premiärminister Beata Szydło och president Andrzej Duda passerade mindre än en meter från mig och min resväska.
Vildsvinspirogerna smakade utmärkt för övrigt.

Danuta ”INKA” Siedzikówna var sjuksköterska i den polska motståndsarmén Armia Krajowa, AK. ”INKA” & ”Zagończyk” blev offer för den terrorvåg som bröt ut när den Sovjetstödda kommunistregeringen jagade dem som efter krigsslutet förhöll sig lojala mot den polska exilregeringen i London. Deras kroppar påträffades vid en utgrävning som gjordes för ett par år sedan, på en plats där man misstänkte att den tidens säkerhetspolis grävt ner sina offer. Den underjordiska motståndsarmén var även efter kriget lojal mot den polska exilregeringen i London, och många av dem som tjänstgjorde där ansågs som fiender till staten, jagades, dödades och grävdes ner i gravar utan namn.

Begravningen av Danuta Siedzikówna och Feliks Selmanowicz

Begravningen av Danuta Siedzikówna och Feliks Selmanowicz

Begravningen av Danuta Siedzikówna och Feliks Selmanowicz

Begravningen av Danuta Siedzikówna och Feliks Selmanowicz

Begravningen av Danuta Siedzikówna och Feliks Selmanowicz

Begravningen av Danuta Siedzikówna och Feliks Selmanowicz

Begravningen av Danuta Siedzikówna och Feliks Selmanowicz

Begravningen av Danuta Siedzikówna och Feliks Selmanowicz

Begravningen av Danuta Siedzikówna och Feliks Selmanowicz

Polens sötaste polis

Begravningen av Danuta Siedzikówna och Feliks Selmanowicz

Natten när Olof Palme mördades

Den där natten för 30 år sedan när någon sköt Sveriges statsminister till döds befann jag mig inte så långt ifrån platsen. Jag hade en kväll på stan med min kollega från Ahlsell VVS, Anders Hedman, ”Stora Norrland” som vi kallade honom. Efter att ha fyllt oss med öl så hamnade vi i den lägenhet på Luntmakargatan som Ahlsell VVS hade ställt till Anders förfogande när han tackade ja till jobbet när han fortfarande bodde i Umeå. Anders hade spelat bas i bandet Witch och när han kom till Stockholm försökte han hitta en fortsättning på sin musicerande. I den här vevan några år efter Manowars debutplatta så hade Veillete Citrons åttasträngade bas blivit något av ett mytiskt instrument i hårdrockskretsar. Den här natten fick jag se och känna på den där basen.
Jag tog antagligen sista tunnelbanan hem till Alby den där natten. Efter så många öl som jag hade druckit så hade hemfärden försvunnit ur mitt minne när jag på morgonen blev väckt av min mor som i stort sett bara väckte mig med orden, ”-Vakna. Olof Palme är mördad!”.

Framför TV’n satt redan Gunnar och tittade sammanbitet på nyhetssändningen. Det är enda gången jag har sett honom gråta.
Tillbaka på jobbet på måndagsmorgonen så var den första kommentaren jag fick ”-Vad har du ställt till med nu då?”.
Att jag ogillade Olof Palme var ingen hemlighet men som de flesta andra politiska motståndare var det fortfarande också vår statsminister som hade blivit mördad. En attack på Sverige som vi kände Sverige då!.

Man Kan Icke Kasta Ut Kringlan och Hafwa Kakan Kvar

Det bästa inlägget på Twitter 2015? Inte omöjligt att det var inlägget nedan. Efter allt gullande med dessa kakmonster som gör karriär på att utropa sig själva till offer och sedan bete sig som grovt imbecilla och hatiska mot andra så var lite klassisk humor på sin plats. Både ”Kringlan” och ”Kakan” har varit två tydliga representanter för den ihåliga offerromantik som har fått råda för länge.

Man Kan Icke Bådhe Kasta Ut Kringlan och Hafwa Kakan Kvar. - Gammalt Baghar-Ordstäf

Gibson Grabber 3

Med Grabber 3:: Eftersom att jag ändå skulle jobba i södra delarna av landet under veckan så passade jag på att redan i söndags rikta kosan mot Jordö. Karlskrona skulle vara min arbetsplats för veckan och vad passar då bättre än att tillbringa ett dygn med Fredrik med familj? Ingenting naturligtvis så det blev ett perfekt tillfälle att ses och vi passade på att pyssla ihopp ett projekt när vi nu ändå var igång.
Jag hade med mig Alexanderssons gamla Gibson Grabber 3 från 1976 som varit i ett akut behov av TLC efter sina år som garderobslik.

Fredrik och jag passade på att dokumentera allt vi gjorde med basen, steg för steg, så att du kan läsa allt om det på Basistforum.se. Det kommer att bli en fullständigt utflippat nördig tråd på adressen http://basistforum.se/forum/viewtopic.php?f=20&t=117 det kan jag lova. Det blir som alltid en djupdykning.

:: Som vanligt när jag träffar Fredrik så slutar det med att jag har en och annan OS/2-relaterad godbit med mig hem. Denna gång två mjukvarukartonger.
OS/2 still rules!

:: Väl hemma efter en vecka på vägarna så kom jag hem sent igår och fick idag äntligen träffa  Svenska SmåFlicksFörbundet  igen. Nu har Sofia med akrylfärg och gott humör dekorerat några tavelramar och målat ett tittskåp. Hon är pysslig min lilla prinsessa.

::Skickar på två sköna tweets från senaste veckorna också:

Framflyttade positioner

:: Det verkar vara så att ju mer folk står upp för demokrati och solidaritet desto hårdare övertramp mot detsamma är Sveriedemokraterna redo att begå. När Värnamo Nyheters Lars Alkner vände på SDs eget resonemang i ”Hur många Sverigedemokrater tål Sverige?” och bytte ut ordet invandrare mot Sverigedemokrater så svarade SD-pöbeln med att sänka alla Hallpressens sajter med DOS-attacker.

Dagens Nyheter skriver om händelsen och att rasistsajten Avpixlat har tagit på sig skulden. Avpixlat är ett av SDs antidemokratiska redskap och skulle det nu finnas några i min bekantskapskrets som röstat eller kan tänka sig att rösta på SD så vill jag klargöra att min ståndpunkt är klar. Jag tänker försvara demokratin i Sverige med våld om så behövs. Den eller de som vill ta ifrån mig mina demokratiska rättigheter kommer att möta samma motstånd vare sig de är från vänster eller höger.

Det fria ordet är en rättighet som vi måste värna. Tystas tidningar så tystas individer ännu enklare och det är inte acceptabelt att vi skall ha det så. Att ett parti sitter i riksdagen gör det inte legitimt det visar bara att kunskapen bland de röstberättigade är dålig och att många inte förstår att utan demokrati så skulle de kanske inte få rösta alls. Vill de rösta bort sina egna demokratiska rättigheter så visar det bara på okunskap inte på att vi andra behöver lyda dem. Vi lyssnar och justerar, inte lyder.

Läs artikeln i Värnamo Nyheter här: ”Hur många Sveriedemokrater tål Sverige?

Kom ihåg att det inte är någon i vår generation i det här landet som har behövt kämpa sig till sina rättigheter med livet som insats och om det skall förändras så kommer jag inte att nicka och mumla utan säga min mening. Det går inte att vara min vän om man sympatiserar med SD eller något annat antidemokratiskt parti. Basta!

:: Jag avslutar med några rader från det diktverk som min bror författade för snart tjugo år sedan. Lite kultur som motvikt till all politik.

KUNSKAP

Den gula svärdfisken ovanför dig och den gråtande urnan,
skeppet med vilket vi alla kommer hem, det privata sjökortet,

en vattenkristall och jag låter minnet frysa till glömska,
sirenerna och den brännande sandens gyllene korn,

En vårdag länge sedan när det ännu var ett symbollöst hopp,
min avighet förfalskad till ett självspelande piano,

i det genomskinliga glaset saltet dunstar till drömmar,

en sista beställning innan de stänger våra hudlösa ögon,
ambitionen var en kattliknande gestalt utan multiplikation,

vår kunskap om det förgångna i det sträckta skinnet,
där eldarna blåste nch vinden brann satt vi ned och såg minnen,

allt spelades upp på nytt och din andedräkt var mognaden,
våra avslutande ord en längtan ihoptvinnad av magnetismen,

det du sade påminde mig om en explosion där framför mig.

Forsatt bunkerpyssel

Red-bellied piranha - serrasalmus nattereri:: Hela dagen har ägnats åt att fortsätta få iordning casselbunkern. Det skall bli ett riktigt rumm, inte bara ett kontor/arbets/avställnings-utrymme för allehanda måsten. Nu skall det bli rum för rekreation. Jag lär alldrig hamna i inredningsmagasinen men det kommer förhoppningsvis bli ett rum att trivas i. Att klinka bas i. Att lyssna musik i. Att läsa i. Att koppla av i.

Genom Twitter fick jag på förmiddagen reda på att Lars Werner, den gamle kommunistledaren hade dött. Nu har jag ju kommit upp i en ålder som gör att man fått lite perspektiv och dessutom minns vad folk har sagt och gjort genomo åren.
På 70- och 80-talen så sa alltid de kommunister man konfronterade i frågan att Sovjet inte var en kommuniststat utan en socialiststat. Riktig kommunism kunde man minsann inte kritisera, för den hade aldrig prövats på riktigt i all sin skönhet, ofelbarhet och glans.
Sedan när Sovjet och hela östblocket föll så ville VPK byta namn till V för de ville inte förknippas med det kommunistiska Sovjet längre. Den typen av svamlig retorik hade aldrig Lars Werner nedlåtit sig till, det fick efterträdarna pyssla med. Det är endast av nostalgiska skäl jag kommer att sakna Lars Werner, inte hans politik. Lars var en av de politiker som man växte upp med när ens samhällsintresse började vakna till liv. Nu minns jag honom som en livfull och bestämd debattör. Det får vara bra så.

Lååååångfredag

Sitter i soffan och slösurfar lite med Karin sittandes här bredvid. Karin tittar på ”Madicken” och dricker ”pysch-pysch” och jag läser om gamla motorcyklar och kameror.
Det är inte det vanligaste att man hittar några ombyggda eller kustomizerade Yamaha XS1100 men plötsligt sprang jag på den här sköna; ”One Speed’s Yamaha XS1100 – ‘Shokker’”.

Trevligt med inspiration för det egna bygget, även om det här stycket kanske inte var det vackraste man har sett så är det konsekvent genomfört och helt fritt från försök att efterlikna gamla amerikanska hojar.

Annars blir det ju mest bilkörning för tillfället.
Har man 15 mil till jobbet och använder bilen i jobbet så blir det ju några mil på en vecka.
Det är dock en gåva att få jobba i Södermanland när våren börjar pocka på.

Det är vykortsvackert i stort sett överallt man låter blicken vandra.
Fantastiska vyer i det gamla jordbrukslandet.

Sörmlandsvy

När solen nu sakta börjar värma upp landskapet (just nu faller snön utanför fönstret, mest för att retas skulle jag tro) så börjar det klia i fotograferingsfingret. Det är ganska kul att ta bilder med olika filter och effekter på Iphonen men just nu skulle jag vilja komma ut och fotografera med kamera och objektiv i lugn och ro.
Det känns alltid bättre att få ställa in allting manuellt och göra mer själv för slutresultatet.

Har mer och mer blivit sugen på att hitta en gammal manuell kamerakropp, helst med M42-skruvfattning.

You don’t take a photograph, you make it.

Ansel Adams

Politik

Någonting som jag har oerhört svårt för är politiker som försöker använda populistiska uttalanden för att föra i bevis något som absolut kan vara sant men med en argumentation som är irrelevant.
Det spelar ingen roll vilken partifärg det handlar om men ofta så blir det väldigt konstigt och jag har väldigt svårt att hålla tyst då.

Härom dagen så såg jag en tweet från Carl Schlyter som fick mig att baxna. Resonemanget är så dumt att det är omöjligt att tro att en människa som har klarat sig igenom en högskoleutbildning resonerar så här dumt annat än för att få okunniga människor på sin sida.

Tarvligt minst sagt

Tweet

Sedan hann det inte gå mer än ett par dagar så kommer KDs ekonomiske talesman ut ur garderoben som antidemokrat.
Jag har svårt att tro att en toppolitiker i Sverige verkligen kan haspla ur sig något sånt här.

Socialdemokratiskt regelverk var inte rättsosäkert, nä men se hur det har gått. Det har förts ut enorma mängder pengar från Sverige som inte har beskattats.
Visst kan vi ha en rättsosäkerhet men det är ju till för att pengarna skall stanna i landet.

Anders Sellström (KD)

Anders Sellström sitter i riksdagen, tro det eller ej!
Jag minns en tid när man kunde vara helt säker på att det bara var vänstern som kunde stånga sitt huvud blodigt för att få folk att förstå att vi inte skulle ha rättssäkerhet och demokrati.
Det riktigt anmärkningsvärda är att ingen av reportrarna på ”Studio Ett” på Sveriges Radio ens reagerade och tog chansen att fråga vad tusan han menade med uttalandet ovan!
Jouralister med viss fingertoppskänsla skulle ju vara önskvärt.

För Anders Sellström är alla medel tillåtna för att få kritiken tystad.
Det börjar onekligen kännas som att det blir svårt att hitta ett högerparti att lägga sin röst på till nästa val.

Klippet finns på länken:
http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=db&id=3866085&codingformat=.m4a&metafile=asx

På Studio Etts hemsida står det att det är ”Fördjupad nyhetsrapportering i P1”.
Man häpnar nästan.

Om inte journalistiken är bättre än så här så får vi politiker som Carl Schlyter och Anders Sellström.
Vill vi verkligen ha det?

Karin firar påsk

Karin har i veckan plockat hem både en påsktupp byggd på en liten liten kvist och ett rött påskägg.
Bägge bedårande naturligtvis (jag är lite part i målet kanske) och nu är hon oerhörn nyfiken på om det blir några påskägg eftersom hon ”gillar dodis”. De är för söta de små liven.

Karin hade med sig ett par teckningar från förskolan härom dagen. Jag presenterar nedan verket ”Solkurragömma”.
Det ni Moderna museet!

Solkurragömma

Till min hustru och staten

I veckan hörde jag på radion en diskussion om olika kyrkor samfund och deras rätt att viga människor.
Debatten idag verkar i mycket utgå från att äktenskapet skall vara en statlig registerfråga.
Det viktiga är att registrera äktenskapen, inte att två människor som älskar varandra lovar varandra och Gud sin kärlek och trohet.

Numera har man kommit så långt att man till och med från vissa präster och samfund med öppen hand är berädd att lämna ifrån sig vigslorätten till samhället.
Det här är för mig ett mysterium.
En av anledningarna som har nämnts är att vissa samfund och trosinriktningar inte vill viga samkönade par utan då kan man få ha sin trostolkning i fred och överlåta på staten att viga par in i äktenskapet.

radion hör jag även en socialdemokratisk kvinna med upprörd stämma bekymra sig över de fel som har begåtts av en muslimsk iman som förlorat rätten att viga par efter att ha begått felaktigheter i ett par fall.
Varför behöver det bli ett problem?
Staten skall inte vara inbjuden på medborgarnas bröllop.

Men vad är äktenskapet egentligen?
Är det ett registrerat tillstånd som grund för beskattning och bidrag?
Är det överhuvudtaget något annat än en affär mellan de två personer som ingår äktenskapet och deras kyrka/samfund?

Vore det inte betydligt mer intressant för samhället att bedöma människors eventuella skatte- och bidragsstatus på exempelvis boende istället för äkta stånd?
På detta sätt så blir det dessutom inget problem med olika bedömningar över hur folk har valt att leva ihop på ett samhällsekonomiskt plan eller på familjeekonomisk nivå heller.
Man behöver inte skilja på sambos och äkta makar.
Den konstruktionen har ju bara krånglat till det när det gäller gränsande lagstiftning och liknande. Låt folk leva med vem de vill. Har man funderingar på hur barn skall ärva eller skyddas juridiskt så kan man lösa det på mycket enklare sätt.
Lår arvsrätten vara underställd testamentesskrivning.
Människor bestämmer bäst själva.

Desutom så blir det helt ointressant för stat- och samhälle om personer som bor ihop är av samma kön, queera eller helt vanliga (vanliga i betydelsen ”i majoritet”) heterosexuella par.

Men varför?

Jo, äktenskapet är en helt igenom religöst samhällsbyggande företeelse.
Att ha borgliga vigslar och andra senare sekulära påfund är ju bara konstruktioner som tillkommit för att man har använt äktenskapet just som ett underlag för juridik och beskattning.
Jag har alltid haft en freudiansk syn på religionen och dess funktion. Att det finns ett behov av tro är något som har kommit till mig på äldre dagar men min grundsyn kvarstår, religionen är det samanbindande gemensamma klister som behövs för att knyta en grupp människor samman och för att få en respekt och gudsfruktan för gruppens gemensamma regler och lagar.
I detta har äktenskapet och bildandet av en kärnfamilj haft en självklar plats och funktion.

Denna syn låg till grund till att jag en gång i tiden beslutade mig för att aldrig gifta mig i kyrkan. Ett kyrkobröllop skulle bara ha varit höjden av hyckleri. Det får vara hur vackert det vill. Är jag inte troende så får jag också avstå kyrkliga traditioner.

Nu ville det sig ju annorlunda i och med att Elsa är troende.
För henne är aktenskapslöftena givna till Gud och har därför den tyngd som behövs.
För mig är äktenskapslöftena givna från mig till henne av den tyngd som behövs.
Mina eventuella löften till Gud har ju ingen som helst betydelse om jag inte tror.

Så vänd på steken.
Staten skall inte lägga sig i vem som gifter sig eller inte.
Det är ett val mellan två människor och deras samfund, eventuellt också Gud, hur man nu ser påp det.

Låt människor bo och leva med den eller de de själva väljer.
Jag är samma juridiska och beskattningsbara person oavsett sexuell läggning eller med eller utan barn.

Jag skall inte påstå att det här skulle göra sakernas tillstånd friktionsfritt men jag kan inte se varför det här behöver vara ett problem.

Socialdemokraterna

Socialdemokraternas kriskommission, under gemensam ledning av Ardalan Shekarabi och Anna Johansson, har redan förvånat positivt.
I en debattartikel i Dagens Nyheter, från i onsdags, under rubriken ”Varför ökade klyftorna också när S hade makten?” lyckas man peka på de absolut viktigaste punkterna för vad socialdemokratin behöver göra för att återhämta sig efter den kräftgång partiet har vandrat i de senaste decennierna.
För att citera artikelskribenternas lista av punker så kan man sammanfatta det så här:

”Varför ökade klyftorna också under socialdemokratins tid vid makten och hur kan den utvecklingen vändas? Har skattesystemet verkligen utformats för att främja full sysselsättning? Hur ska man komma till rätta med att allt fler för varje lågkonjunktur permanent ställs utanför arbetsmarknaden? Hur kan vi förena krav på jämlikhet med stor valfrihet i välfärden? Vad och vem är egentligen arbetare i dag – och spelar det någon roll? Hur ser ett fungerande mångkulturellt samhälle ut och hur kommer vi dit? Vilka investeringar ska Sverige satsa på för att vara världsledande? Vad är statens roll i att skapa förutsättningar för fler jobb och bättre möjligheter för svenska företag med global konkurrens? Och vilken är socialdemokratins målbild på lång och medellång sikt?”

Jag tycker att man på ett mycket precist sätt har hittat kärnfrågorna som partiet måste ställa sig.
Sedan kommer detta inte att räcka till för att klara av den förändring som krävs!
Just nu har Mona Sahlin mer eller mindre öppnat dammluckorna till vad som kommer bli ett smutsigt maktspel där personer vars enda egentliga meriter och egenskaper som politiker är att de gått den rätta vägen i partiet, vilket tyvärr fortfarande är den enda vägen för att nå toppen inom Socialdemokratiska arbetarepartiet.

När man läser Tomas östros debattartikel Så ska S åter bli centrum i den svenska politiken från tidigare i dag i samma tidning så inser man att vägen fortfarande är lång.
En historilös, på gränsen till historieförfalskande, bild av verkligheten som skall pådyvlas partikamraterna med formuleringar så ovederhäftiga att man inte riktigt kan se om de är skrivna för att lura folk eller av okunskap och dålig bildning?
När Tomas östros skriver,

”Vi ska grunda vår politik på tidlösa värderingar, till exempel att det ska löna sig att arbeta och att Sverige ska konkurrera med kunskap”

…så undrar man ju vad tidlös är?
I östros fall handlar tidlös uppenbarligen om runt ett decennium ungefär.
Hans exempel är i alla fall allt annat än tidlösa socialdemokratiska frågeställningar!
Med den ingressen i alla fall inte jag att läsa mer av den artikeln.
Att Sverige skall konkurrera med kunskap släppte man ju helt inom arbetarrörelsen under den värsta vänsterflumperioden på 1970-talet, då ABF-kurserna riktades från tydliga kunskapsämnen till flummigare kulturinriktning som fortfarande är den bildning som arbetarklassen verkar föredra.
Bort från tydliga bildningsområden och mot kurser i dans och ”låtskrivning för tjejer”.

Det ena behöver naturligtvis inte utesluta det andra men det är ganska tydligt att klassisk bildning och kunskap inte riktigt längre är en drivande kraft inom arbetarrörelsen.
Detta tror jag är en annan viktig del av socialdemokraternas fall, den allmänna utslätningen.

Den här tendensen att glömma sin historia är en annan viktig punkt där man gärna vill förenkla och undanhålla verkligheten.
Jag känner allt för många som sätter ett likhetstecken mellan Socialdemokratiska ArbetarePartiet och arbetarrörelsen.
Det är naturligtvis en förenkling som försvårar att se de korrekta sambanden i den moderna svenska politiska historien.
Socialdemokratin er det politiska organet som drivit arbetarrörelsens politiska frågor, men arbetarrörelsen består av så långt mycket mer.
Utan att förstå det så är det lätt att överdriva partiets betydelse och göra det till en enda enad arbetarrörelseröst.
Det är historielöst.

Tyvärr så kommer väl inte partiets kriskommision att nå hela vägen fram, även om jag hoppas det.
Trots att jag själv lämnade socialdemokraterna bakom mig för många år sedan så anser jag att en politik driven av arbetarrörelsen är en ytterst viktigt pusselbit för den politiska livskraften i landet.

En miljon apor…men ingen Shakespeare

Det citat som jag hade med här i helgen har väckt minst sagt en märklig reaktion, och eftersom reaktionen kommer från den jag citerat så skall jag ägna detta tid som det egäntligen inte är värt, men OK då.

Det citat som jag valde var en del, ett stycke ur en något längre harang.
Anledningen till att jag hade med citatet var att det var ett ganska roande citat då det var ett angrepp som i allra högsta grad gällde upphovsmannen själv. Dels så fanns det ingen anledning att ta med mer av den text jag citerade då den delen gällde sakfrågan, och den var i det här samanhanget helt ovidkommande.
Enda anledningen till citatet var en intern skämtsam blinkning till upphovsmannen ifråga och därför fanns det ingen som helst anledning att hålla på att dryfta eventuella sakfrågor över huvud taget.

Dessutom så tog jag enbart med det som var svidande kritik mot mig utan att gå i polemik med det.
No more, no less!

varför tar jag då upp detta?

Jo, den nedan nämnda upphovsmannen reagerade minst sagt på ett i mina ögon ganska märkligt sätt.
Så för att ge honom helt rätt så går jag honom nu till mötes.
Jag skall visa de tre inlägg på hans blogg som det handlar om.
Men först citatet det handlar om:

Jag har skrivit att jag inte tänker debattera med dig då det är lika givande som att springa med huvudet före in i en vägg. Men här ar det en fråga. Jag jag har läst artikeln. Jag kan bara konstatera att du som vanligt inte ser problematiken utan envist klänger fast vid förvissningen att allt borgarna gör är bra. Det är därför det inte är intressant att debattera med dig. Antingen saknar du förmågan att se de negativa konsekvenserna av det du försvarar eller också är du våldsamt ignorant…

Roger Malm

Sedan kommer vi till den sköna reaktionen, vilken man skulle kunna kalla både distanslös och humorbefriad. Men eftersom han tyckte att det var ett problem att citatet var taget ur sitt samanhang (vilket det naturligtvis var eftersom det var en ”kul” rejäl kritik mot mig och det var poängen, se ovan).

Jag noterar att den gode herr Casselbrant har tagit min kommentar från kommentarsfältet och lagt upp på sin blogg. Fascinerande. Egäntligen borde jag lägga kontra det hela genom att sammanfatta alla inlägg den herren gjort på min blogg (med de frågor han vägrat svara på), naturligtvis inklusive mina allt surare motkommentarer. Måhända skulle jag, liksom för att dra saker ur sitt sammanhang, toppa det hela med den inte fullt så klockrena analysen, från herr Casselbrants sida, att jag skulle förestå åsikter om att jaga en viss folkgrupp -är det förresten jag som skändat konvolutet till Sex Pistols ”Nevermind the bollocks”? Jag skall nog inte göra det, eftersom det endast är intressant för alldeles för få personer.

Sanningen är att jag skrivit ett och annat i kommentarsfälten som varit surt och bittert -men jag blir arg när jag upplever att jag inte får svar på frågor eller när människor som borde veta bättre konstant väljer att missförstå. Men jag kan dock inte heller säga att det varit någon högre kvalité i de inlägg jag bemött och som sagt svara man inte på frågor så får man finna sig i att bli bemött på ett lika respektläst sätt som man själv uppvisar -det gäller för oss båda.

Jag har även gjort några inlägg för att toppa upp det hela (tex om när man kastade Toblerone på Sahlin -men observera att det är fler personer som bor i Bromma och har åsikter som skiljer sig från mina), men jag har aldrig lagt ut ett citat från en person jag debatterat med och ryckt ut dem från sitt sammanhang -att göra det är ett enkelt sätt att utöva en härskarteknik. Jag hade inte haft något att invända om hela processen bakom det hela hade skildrats -gärna genom att först säga att man ämnade göra det. Men att göra på detta sätt…. det är den allra billigaste formen av härskarteknik alternativt billigt retoriskt knep.

Jag skall nu överväga om jag skall ta lite citat från kommentarsfälten -för att visa upp i bloggen- eller om jag helt enkelt ska ge blanka f-n i det.

EDIT: Vi får väl se hur länge det dröjer innan detta inlägg citeras….

Som jag sa, otroligt märkligt och framför allt helt befriat från humor och självdistans.
Så för protokollets skull så visar vi väl de berörda inläggen.
Jag vill dock varna för att det är ganska intetsägande läsning.

Häromveckan hade vi en diskussion om apoteket på jobbet. Ingen tyckte att utförsäljningen var lyckad och fick konsekvenser i sämre service där bland annat vissa inte läkemedel lagerförs (kostar ju pengar) och som jag även själv råkat ut för då jag skall köpa preparat för mitt eksem. Själv så belyste jag ett exempel där jag i ett snabbköp fick höra en absurd diskussion där en person frågade kassören -som inte kunde något- om vilken värktablett han skulle köpa för sitt migränfall. Kassören sa följande ”Alvedon är ju bra”.
Till detta kommer ju exempel på att man numera försämrar för de fattigaste.
Borgerlig politik i ett nötskal.

Jag har ett flertal gånger försökt få Roger att ta med någon egen analys eller eget resonemang runt frågorna genom att efterlysa detta eller genom att ställa motfrågor.
Ett exempel är mitt svar på detta inlägg där jag bara går i svaromål på en av aspekterna i den länkade (http://www.alliansfrittsverige.nu/2010/08/augusti-31-2010-fattiga-nekas-kopa.shtml) notisen för att försöka få till något slags replik om frågan.
Som brukligt är besvaras detta så gott som alltid med att inte svara på frågan och sedan påstå att jag inte svarar på frågor.
Jag misslyckas helt med att nå fram, jag är antagligen en usel pedagog!
Vi tittar:

Har du läst notisen själv?

”För hjärtsjuka Barbro Svanström är problemet ett annat. Hon har ett konto för avbetalning men apotekskedjan finns inte i Mariestad där hon bor. Därför tvingas hon åka 1,5 mil för att hämta ut sin medicin”

Hur många har inte betydligt mer än 1,5 mil till ett Apotek?
Hur långt får det max vara till ett apotek och varför fanns det inte apotek inom 1,5 mil under monopolstiden?

Istället för att gå till angrepp på de direkt vinklade felaktigheterna i notisen, som exempelvis:
Högern som helt utan anledning styckade upp apoteksmonopolet…” (naturligtvis fanns det en anledning, oavsett vad man tycker om den anledningen), så valde jag att ta en uppgift som faktiskt var relevant att ifrågasätta då det i notisen användes som om det skulle ha varit närmare till apotekstjänster tidigare, vilket knappast är sant.

Obsevera gärna den lilla detaljen att jag inte överhuvudtaget tagit ställning i frågan och att Roger inte har en aning om var jag står i frågan om privatiseringen av apoteken.

Svaret sprudlar av sansad debatt:

Jag har skrivit att jag inte tänker debattera med dig då det är lika givande som att springa med huvudet före in i en vägg. Men här ar det en fråga. Jag jag har läst artikeln. Jag kan bara konstatera att du som vanligt inte ser problematiken utan envist klänger fast vid förvissningen att allt borgarna gör är bra. Det är därför det inte är intressant att debattera med dig. Antingen saknar du förmågan att se de negativa konsekvenserna av det du försvarar eller också är du våldsamt ignorant.
Mitt inlägg tar upp flera problem med utförsäljningen. Men som en mygga är du endast intressad av att gå till attack och inte se till helheten.
Men vad skall man begära av någon som argumeneterar såsom Sten Nordin då han envist vidmakthållander att kritiken mot utförsäljningen av allmännyttan handlar om att man inte vill att folk skall äga sina lägenheter. Måste kännas bra , att lämna allt det där obehagliga bakom sig. Inte låtsas som det finns en baksida av borgerlighetens ivriga utförsäljningar.
Hade du varit religiös hade jag beskyllt dig för att vara sekteristisk.

Personligen tycker jag att det är hysteriskt kul att en person som pratar om ”härskartekniker” i stort sett enbart ägnar sig åt personangrepp som debatteknik!

Jag har medvetet låtit bli att länka till Rogers blogg då den är konsekvent kolerisk.
Bloggen är i mina ögon mer till skada än till nytta för upphovsmannen och att han i underrubriken hänvisar till att det skulle finnas någåt underfundigt i bloggen talar för sig själv.
Men eftersom han har efterfrågat det själv så länkar jag till den nu:
http://irvemania.blogspot.com/