Etikettarkiv: politik

Andra bestämmer

Dagen har varit lugn men stressande lik förbenat. De massiva arbetstiderna den senaste tiden tar ut sin rätt då jag inte hinner göra något på hemmaplan. Att skriva ett brev som borde blivit skivet, att gå igenom och registrera betalningar av fakturor till månadsslutet och att sova. Alla är de övningar och uppgifter som försvinner in i arbetsdimman just nu. Nu har huvudkontoret öppnat ögonen för min arbetstid och dragit i bromsen. Arbetstidslagen skall följas. Inget utrymme för att fördela sin arbetsbörda efter egna behov och målsättningar. Något får i arbetsskocken kan då bli kränkt och detta måste förhindras. Jag har ju redan tidigare stött på chefer och kollegor som ansett det till och med stötande att jag har fått ut mer i lönekuverten än vad de har fått. Att jag då valt att arbeta istället för att sitta framför TV’n hemma är inte relavant för dessa människor. Alla skall ju ha ungefär samma inkomst, oavsett omständligheter, annars är det något slags kränkande särbehandling av de som inte vill eller orkar. Det är bara så otroligt märkligt förhållningssätt till lönearbete.
Att arbetsgivarna reagerar är inte svårt att förstå. De är rädda för varje möjlig strid med facket som kan skönjas vid horisonten. Facket avväpnar man dock enkelt när man förstått deras uppsåt. Deras ondskefulla egalitära agenda kan man i den här frågan komma runt genom att ta anställning hos två av varandra oberoende arbetsgivare. Då är inte facket intresserade av hur mycket man arbetar längre. Det är för att deras huvudargument att allt arbete är tvång och att all form av arbete utöver den överenskomna arbetstiden för heltidsarbete är dödshatarnazism från arbetsgivarens sida förlorar relevans när jag valt attt arbeta hos olika arbetsgivare. Att facket inte har vågat ta det klivet ännu är naturligtvis för att det fortfarande finns en enklav av förtappade själar som anser att mängden arbete och produktionsvinst skall avspegla ersättningen där för.

Efter att bara ha åkt in till jobbet för APT idag så rullade jag snart hemåt igen. Skönt att lite lugnt kunna lyssna på poddar samtidigt som man glider igenom det uppländska landskapet. Jag stannade till för att handla lite vin och mat och fick syn på den mycket tilltalande Chevan på bilden här nedanför-↓

Chevrolet Impala från 1962 i Uppsala idag

Vi är i det sluttande planet…nu…

Det finns en gräns för när vansinne får styra våra liv och när det får styra de politiska handlingarna som styr våra liv utifrån. Vänstern har nu tagit så mycket kulturell mark att det börjar bli svårt att andas. Av någon anledning så är det nu helt comme il faux i den amerikanska universitetsmiljön att resa sig upp och lämna föreläsningar, protestera mot föreläsningar och till och med få professorer avskedade på rent politiska skäl, som dessutom är vetenskapligt och vettigt ohållbara. Nu har vänstern dessutom helt lämnat klassfrågan helt och hållet, ingen är så lämnad och bortglömd som den som råkar befinna sig i arbetarklassen. Nu har vänstern blivit helt fokuserad på rasfrågor. Inte ens en rimlig rasbiologi ligger till grund utan känslor styr vänstern fullständigt idag. När man inte längre kan visa bilder på kolarbetare utan att bli anklagad och stämplad som rasist så har det hamnat så långt utanför verklighetens ramar att det har blivit en upprinnelse till kulturkrig. Vänstern har nu kastat handsken och alla som har vettet i behåll måste ta upp den kastade handsken och ta duellen. Helst med full eldkraft, för prcis som i en gentlemannaduell så gäller det att vinna den här striden. Alternativet är inte längre överlevnad för vänstern har beslutat sig för att förinta alla lätta mål, och nu är målen samma personer som var deras skyddsobjekt för 30 år sedan. Vi i arbetarklassen är nu ett hatobjekt för vänstern och nu ska vi tas bort och tystas, förnedras och helst tas bort permanent. Om du verkligen tror att det förhåller sig på något annat sätt så läser du den här artikeln, ”https://eu.azcentral.com/story/opinion/op-ed/2019/01/28/downtown-phoenix-photo-men-soot-blackface/2683881002/ och sedan så antingen går du ner på knä eller inte.

Den bortglömda finanskrisen

Nu när vi närmar oss en lågkonjunktur i Sverige så passar jag på att påminna om att det är viktigt att vara påläst om allt som våra politiker kommer att försöka förklara bort med förklaringsmodeller som inte är hållbara. Så jag tänkte rekomendera ett par trevliga artiklar. Först en kort förklaring till varför det inte uppstår någon ekonomisk kris när nya investeringar görs med faktiskt sparade medel istället för med kreditexpansion; Why No Crisis Erupts When Real Saving Backs Up New Investment skriven av Jesús Huerta de Soto. Sedan en längre artikel, men en intressant och väldigt matnyttig sådan skriven av Thomas E. Woods, Jr om den bortglömda finanskrisen 1920. Det hänvisas ofta till finanskrisen på 1930-talet och mycket så därför att den var mer utdragen och längre än dess motsvarighet 1920. Tom Woods gör ett utmärkt arbete i denna essä med att förklara varför statens ökade inblandning och ökade reglering förvärrade situationen och hindrade marknaden att lösa problemet organiskt. Läs The Forgotten Depression of 1920 och få en djupare förståelse för nödvändigheten av frånvaron av myndighetsinblandning och politisering av ekonomi. Frihetlighet är viktgare än reglering, och det gäller naturligtvis även inom ekonomi.

Länkar:
The Forgotten Depression of 1920
Why No Crisis Erupts When Real Saving Backs Up New Investment
Mises Institute
Tom Woods
Jesús Huerta de Soto
Ludwig von Mises-Institutet i Sverige
Austrian school of Economics

Anarko-kristna godbitar

Veckans upptäckt på podcast-scenen var när jag igår snubblade på www.anarchochristian.com/ vilket för en kristen liberterian naturligtvis var en veritabel guldåder. Jag vet såklart inte om vad jag kommer att tycka om podden eller sajten men jag är också lika säker på att jag kommer att lyssna på samtliga avsnitt och hitta tänkvärda stycken som jag vill fördjupa mig i ytterligare. Mängden fantastiskt bra poddmaterial som finns tillgängligt och som är lyssningsbart visar på hur public service ytterligare tappar relevans och hur det nu är helt galet att förstå hur någon vill betala skattepengar för att producera mediokera ytligheter där det krävs så mycket personal för att producera materialet att man nästan skulle kunna tro att facket var de som satte reglerna!
Frihet att producera ger också möjlighet till debatt, fördjupning och produktion av material som är efterfrågat.

Länk:
www.anarchochristian.com

Public service

Om du tillhör dem som tror att det politiska beslutet att gå ifrån licensen för public-service till att inkludera kostnaden i inkomstskatten har någonting överhuvudtaget att göra med att jämställa kostnaden, att alla skall betala lika, enklare hantering bla bla bla, så är du antingen väldigt väldigt ung eller har en fysisk skada på den delen av hjärnan som hanterar minnen.
Elak?
Minns du en tillfällig skatt eller en tillagd skatt som någonsin avslutades?
Nä, för det händer ju inte.

Om mellan fem och tio år så kommer public-service inte längre att vara en lika stor del av Svenskars liv och vara en minimal och obetydlig förmedlare av nyheter och/eller underhållning. Men vi kommer fortfarande att betala. Det är nämligen därför staten tar skatt från oss, för att ha pengar till vansinniga projekt som skall få dig att rösta på dem så att de kan fortsätta få ohyggligt bra betalt för en minimal arbetsinsats. Dina pengar används INTE till det du tror. Om du visste exakt hur dina pengar användes skulle du nämligen inte gå på det här tricket gång på gång. Eller hur?

Nya bottenrekord i argumentation (valår)

Jag försöker ju undvika att ha några offentliga åsikter om dagsaktuella politiska händelser och uttalanden här på bloggen men ibland går det ju bar inte att låta bli, när det uppenbarligen är så att man har fört in i den politiska kampen att lägsta möjliga mänskliga IQ utgör en punkt vi skall närma oss. Först ut den här veckan var Feministtiskt initiativs Oldoz Javidis som önskade etnisk rensning av judar, sedan backade och sa att det inte var en officiell ståndpunkt utan bara personliga drömmar. Vilka kunde missuppfattas!
Sedan går partiet ut och berättar att man de på senaste kongressen beslutade att vår antirasistiska studiecirkel ska uppdateras och förstärkas med kunskap om antisemitism. De erkänner alltså helt öppet att de inte riktigt förstått eller att de ens har förmågan att på egen hand lista ut att etnisk rensning är fel oavsett religion, hudfärg elelr annan anledning vilen som helst. De här människorna visar gång på gång att de har valt att bilda ett parti för dem som är har lite lägre begåvningskapacitet än befolkningen i övrigt. På det sättet tror jag verkligen att de ger feminismen ett dåligt rykte. Kan det verkligen vara bra för kvinnor att deras strävanden som grupp skall ha ett fönster utåt befolkat av representanter med psykisk utvecklingsstörning. Nu har jag absolt inget emot människor med olika intelligenshandikapp men att ge dem mandat att föra talan för andra än sig själva tror jag definitivt kan vara kontraproduktivt (Sid 3 första stycket rad 6-9).

Så när man tror att det absolut intellektuellt tröttaste av de tröttaste äntligen har försvunnit från Riksdagen så passer en av hennes kollegor på att fylla positionen (är det något slags uttänkt strategi skulle jag bli riktigt häpen över hur illa man ser på befolningen) genom att prata i nattmössan. Person A säger: vetenskapen klrar att göra detta från punkt X.
Person B svarar: Det skall inte politiken avgöra. Det skall vetenskapen avgöra.
Person B svarar alltså person A att denna har rätt men att hon inte får ha det då det blir en politisk fråga av en politisk fråga.

Person B försvarar sitt fullständigt tomma argument med att …många kvinnor…funderat, gråtit och diskuterat… så därför kan inte person A hänvisa till vetenskap för sin ståndpunkt. Dessutom är person A politiker vilket gör frågan politisk och det är den inte för den är vetenskaplig, men inte när person A framför den för då blir den politisk, vilken den varit ALLTID för person B’s parti.
Snurrigt?
Vi kanske inte skall rösta in inbecilla människor i vår Riksdag? Det kanske skulle vara bättre om vi gör som Finland gjort, en röstsedel. Den röstberättigade fyller i den person den vill skall representer den efter den lista som finns registrerad. Så får människor som har svårt med intelligens och intellektuella spörsmål bara representera likar.

Fientligt initiativ

Tankar om Afrikas mobilmarknad

Kenya - HarambeeLäser två intressanta artiklar på Business Daily om mobil-marknaden i Kenya, och för all del i Sydafrika och framför allt artikeln om hur stor del av den totala summa pengar som mobila start-ups i Afrika lyckades eska ihop under 2017. Sydafrika får ihop en tredjedel av den totala summan av pendar som olika mobila start-ups lyckats få investerat i sina projekt i hela det sub-sahariska området, men sedan kommer Nairobi, den kenyanska huvudstaden på andra plats med 25% av totalen. Som jag tidigare avslöjat så ser jag Östafrika som det kanske intressantaste området när det gäller kombinationen och mötet av finans och teknik i världen just nu. De behov som människor har här kräver otroligt mycket av de utvecklare av tjänster som nu slåss om marknaderna. Det är extremt intressant att följa. Den kommande explosionen i Vstarfrika som kommer att följa i kölvattnet på detta är också värd att böra hålla ögonen på. Artikeln Kenya firms up innovation hub status with Sh14bn deals ger en liten inblick om inte annat. Intressant att notera är att högriskmarknaden i Sydafrika faktiskt drar till sig mest investerade $ i området. Sydafrika som är på väg att införa fullskalig socialism efter samma modell som Zimbabwe med svält, elände folkförföljelse och etnisk rensning som följd. Det kommer innebära en enorm risk för inveseterare. Visserligen kan det också bli så att Sydafrika stannar vid den etniska utrensningen och efter att ha gjord sig av med den Afrikandiska ursprungsbefolkningen anser sig vara färdig med sin frihetsprocess och sedan slår på bromsen på socialistrelaterdt våld. Men fan tro’t!
Nästa artikel av intresse är Airtel eats into Safaricom, Telkom Kenya’s market om hur Airtel har börjat ta marknadsandelar av Safaricom och Telcom Kenya. Det är härligt att se hur de tre stora operatörerna strider med erbjudanden till kunderna. Sund härlig markndsekonomi i sin prydnad. Striden mellan olika mobila betalsystemen kommer definitivt vara en av de avgörande striderna som sätter marknaden för flera år framåt. Kommer T-kash ta marknad av M-Pesa? Det blir en viktig fråga.

Boris Benulic – Inte mitt krig

Boris Benulic - Inte mitt krigBoris Benulic självbiografi Inte mitt krig är första volymen som kommer från bokförlaget Cultura Ætatis, vilket Boris själv är en av personerna bakom. Det är en personlig självbiografi med distans till det privata. Den som söker hitta snaskiga historier eller familjelivsbeskrivningar kan glömma det direkt, Boris Benulic berättar historien om sig själv utan behov att förstärka det med att lämna ut andra människor nakna som så många andra känner behov av att göra idag, och det gör naturligvis boken och berättelsen samlad och fokuserad. Det här är Boris Benulic berättelse punkt slut. Det är en intressant resa att följa, både den personliga och politiska personan Boris och den pågående parallellhistorien om den högst aktuella rättsprocessen med det kafkaeska händelseförloppet. Boris klarar att på ett bra och dessutom, trots allt, underhållande vis berätta om rättsprocessen som utvecklar sig till att bli ännu en i raden av rättshaveier som numera är comme-il-faut inom det svenska rättsväsendet.
Den politiska vandringen för Boris Benulic verkar ha varit, trots allt, relativt spikrak. Hans marxism grundar sig på Marx skrivna ord och inte det han tror att Marx har skrivit vilket skiljer honom från i stort sett hela den europeiska vänsterrörelsen, då som nu. Eftersom Boris har samma syn på arbete som undertecknad så är det naturligtvis underbart glädjande för mig att se att det forfarande finns fler som inte ser arbetet som en rättighet att få en inkomst utan att överhuvudtaget investera i arbetet själv. Boken är en intressant läsning för den som följer Radio Bubb.la och lyssnar på Boris åsikter och analyser flera gånger i veckan. Boken ger tillsammans med det man får höra av Boris i podden en bred och tydlig bild av personeb Boris Benulic. Dessutom så skall det bli intressant att fortsätta följa Boris fortsatta gärningar med Cultura Ætatis för är det något som självbiografin gör mig övertygad om så är det att Boris är och alltid kommer att vara den borne kulturarbetaren och en av de slaget vi inte har för många av, en bra.

Droger A-Ö, Tunving, Nordegren

Droger A-Ö - Kerstin Tunving & Thomas NordegrenRedan när jag såg att Natur & Kultur hade den här boken på gång så gjorde jag en beställning. Det kanske kan låta märkligt men det här är den enda boken som jag har varit så mån om att lägga vantarna på att jag förhandsbeställt den. Det här var under en tid när jag arbetade med missbrukare och missbruksproblematik och hade så gjort i fyra års tid. Under den tiden hade min nyfikenhet på mekanismerna bakom vad som framkallar missbruk och de olika biologiska och neurologiska effekterna för att inte tala om mitt intresse för de psykologiska sambanden bakom olika fenomen inom missbruksproblematik ökat och de utredningar och forskarrapporter som jag kunde rafsa åt mig läste jag med stor nyfikenhet och vetgirighet. Det här är den enda alfabetiska uppslagsbok som jag har läst från pärm till pärm. Som vore det en roman. Boken kom 1993 och den följde med mig i arbetslivet några år till. Tyvär var det någon som stal den ur bokhyllan på jobbet och det var oerhört irriterande då jag använde verket som referens i alla upptänkliga sammanhang. Det resulterade i att jag ett par år senare beställde en ny kopia i en senare utgåva.

Det är länge sedan jag läste något i det här verket och sedan jag beställde ett nytt exemplar så har jag inte använt den alls men den står där i bokhyllan redo att användas vid behov. Då jag inte jobbat mer än snuddat vid missbruksproblematik yrkesmässigt sedan 1996 så har behovet varit minst sagt sparamt. Dessutom har väl min egen bild av alkohol- och drogpolitik förskjutits och nyanserats sedan jag var som mest inne i dessa frågor på ett yrkesmässigt plan. Jag kommer ju ihåg att jag redan när boken kom tyckte att en del artiklar i verket var politiserade och kanske inte riktigt i den riktning min strävan pekade. När jag var yrkesverksam inom skrået så fanns det en samsyn inom missbruksvården att det alltid skulle finnas ett krav på nykterhet och någon form av återfallsförbud för den som fick insatser från samhället. Detta gällde såväl behandlande insatser som hjälp med olika boendeformer. Samtidigt som olika former av substansmissbruk klassades som sjukdom så skulle man alltså inte tolerera några symptom på sjukdomen utan att detta skulle bestraffas. Man arbetade väldigt lite med att tillsammans med missbrukaren komma fram till vad som ledde fram till upprepade återfall utan inriktade sig på att enbart bestraffa dessa. Detta kommer i mina ögon alltid att leda till en nedåtgående spiral i sjukdomen och kan inte vara en långsiktigt framkomlig väg. Idag finns det flera försök att bedriva boendeformer där man inte ställer total avhållsamhet som krav på missbrukarna för att de skall få behålla sin boendeform. Det tror jag är första steget bort från en skambeläggande hållning inom samhällets bemötande av missbrukarna och behöver följas av flera steg av avkriminallisering för att nå möjliga och sunda resultat för individerna det handlar om.

Droger A-Ö är dock en bok innehållande en mängd roliga, tänkvärda och intressanta uppslagsord och kommer sannolikt bli bläddrad i igen vad det lider. Den har tillsvidare en självklar plats i mitt bibliotek.