Etikettarkiv: Per Sporrong

Den lilla svarta

Det var länge sedan jag lade någon energi på min basar och jag har inte haft vare sig inspiration eller lust att spela på väldigt länge. Men när jag fick tipset om Ladybaby och deras video till låten Nippon manju så fick jag lite inspiration efter att ha kollat in ett gäng japanska musikvideor. Jag kollade upp ESP först då jag förväntade mig att hitta något roligt där. Besviken blev jag inte. Hittade en otroligt cool bas i två olika utföranden. Dels LTD GB-4 i deras LTD-serie och dels E-II GB-4 i deras E-II-serie. För att skapa visuell perfektion så hade jag velat se lönnhalsen på E-II GB-4 monterad på kroppen på https://www.espguitars.com/products/20629-gb-4?category_id=1969232-gb-series-basses. Kul att hitta lite coola basar igen. Fick mig sugen på att en vacker dag slutföra bygget av den Iceman-kopia som började med att Per Sporrong tillverkade kroppen till redan runt 2008. Det bygget kom aldrig riktigt igång eller vidare. Den skulle vara kul att göra något roligt med och sedan kanske ta med ner till lägenheten i Kisumu. Skulle bli snyggt på väggen där.

ESP LTD GB-4

ESP E-II GB-4

En helg med basism

Johan DerebornOk, det här kan vara de skönaste snubbarna som finns. Det blir ALLTID rock’n’roll när man umgås med det här underbara människorna. Att dessutom få flytta hela vår basistträffspryl till Norrfjolsta och Dereborn Musikproduktion är ju lite som att åka på turné med bandet!

Vacker miljö, god mat och fantastiskt sällskap. Detta blandat med sköna diskussioner i studion avrundat med live musik på det lokala haket gör naturligtvis att gubbarnas puls hinner öka. Plussa på med skarpladdade skjutvapen och rejält med förfriskningar och en gammal hårdrockare som undertecknad kunde bara sakna Tawny Kitaen men banne mig inte mycket annat.

Så bra var det!

Att jag förlorade lerduveskyttet till vår värd, Johan Dereborn tänker jag inte ens låtsas vara en artighetsgest eftersom jag vill vinna. Dock är det bara att inse att jag inte har skjutit tillräckligt mycket för att kunna vinna, senast jag sköt hagelbrakare var i slutet av 80-talet tror jag till och med.

Vår vän Urban kunde bara vara med oss fram till lördagen men det är alltid lika kul att träffa honom. Han är en hjälte, som alla snubbarna i det här gänget är. Alla är stora människor med sköna personligheter. Det som gör att de här människorna är figurer man vill träffa igen och igen och igen och inte tröttnar på dem är att samtliga har hur mycket personlighet blandat med hur mycket karisma och ödmjukhet som helst!

Bilder:
Dirty Dozen – VI ”Something has to die”
Dirty Dozen – V ”Father hisses, gather around me”
Dirty Dozen – IV ”Wolfmans Day Out”
Dirty Dozen – III ”The Fury of the Penguin”
Dirty Dozen – II ”Behind the Bass Players Bass”
Dirty Dozen – I ”Drunken madness”

Hur mycket sköna stunder som helst har masserats ner till bilderna i bildgalleriet du kan se om du klickar på länken ovan. Nästa gång vi träffas är det antagligen i Herrfallet som vanligt och med lite tur blir det redan nu i höst. En träff i oktober skulle ju vara hur ball som helst.

Vilket gäng

Dössberget

Indian CheifInnan hemfärd på söndagen hade vi bestämt oss för att barnen skulle få ha lite aktiviteter på Dössberget. På lördagen hade Elsa observerat att det var en hel del aktiviteter på Dössberget på söndagen, bland annat ponnyridning, kaninhoppning och inte minst DM i tuppgalning!

Sofia hade redan på lördagskvällen börjat fiska efter att få rida trots sin allergi.
Hon har aldrig tidigare blivit dålig efter att ha ridigt utomhus så jag hade planen att övertyga Elsa om att Sofia skulle få rida.

Mycket trevlig tillställning på Dössbeget. Berget är som ett litet Skansen med dala-miljöer. Evenemanget är Bjursvicku och mängder med lokal färg och lokala kläder från 1700- och 1800-tal på (främst) kvinnor som knypplar spets, kärnar smör, tvättar i balja och så vidare, och så vidare.

Varje år har man en ”fin dam” med en tidstypisk barnvagn från andra halvan av 1800-talet med en liten bäbis som går runt på området. Mycket god lokal mat serveras och till min stora glädje så har de ett fordonsmuseum också. Bland alla gamla skidor, vagnar och cyklar så pågick för tillfället en motorcykel-utställning där en Indian Cheif var den stora maskinen att beskåda, även om det fanns flera sköna maskiner på plats.

Sofia red två gånger, och lilla karin red en gång hon också. Med sammanbiten min och stadigt tag så leddes hon runt banan.
Kaninhoppningen regnade in så att det blev det inte mycket av, men agilityn var ganska rolig.
Bäst av allt var dock tuppgalningen.
Av alla konstiga saker man bevistat så kan den ha varit det konstigaste.
Men kul!

Facebook

Till råga på tuppgalandet så hamnade vi i Falu-Kuriren också, de hade naturligtvis en reporter på plats för att täcka den heta storyn.
http://www.dt.se/nyheter/falun/1.3745543-dramatisk-finalduell-i-tupp-dm är adressen.

Nu är vi hemma ett par dagar sedan blir det en liten tur till Sjöfallet igen.
Elsa och barnen sticker iväg nu på morgonen och jag åker efter. Jag måste planera lite för jobbandet också.
som vanligt finns det lite bilder på alla tokerier, och bilderna hittar du på adressen nedan…

Bilder:
20110724 Dössberget (flickr)

Per Sporrong bygger bas

Per SporrongPer Sporrong är en profil i den svenska basvärlden.
På bilden till vänster står han ute i den ljumma kvällen under den årliga basistträffen i Glanshammar våren 2010.
Per har byggt basar och byggt om basar till en mängd människor, och även jag har fått hjälp att få en skräddarsydd baskropp tillverkad av Per.

Pers basar bär namnet ”BARBEQUE VILLAGE” och bakgrunden till namnet är helt enkelt att Per bode i Grillby när han satte igång med att tillverka basar.
Gammal hederlig ordhumor med andra ord.

Förutom att vara en duktig instrumentmakare så är Per en otroligt trevlig och ödmjuk kulle.
Det har varit en ära att få lära känna Per och han har en förmåga att få en att känna sig otroligt varmt välkommen varje gång man kommer förbi och kräver en kopp kaffe!

Nu har Per gett mig tillåtelse att få dela med mig av hans enorma basbyggarkunnande genom att lägga upp det material som han själv har haft samlat på www.barbequevillage.com.
Nu har Per beslutat att han inte tänker underhålla den sajten mer.
Så nu finns all information som fanns där uppe på Basistforum.se (http://basistforum.se/sporrong.htm).

Länk:
Per Sporrongs basbyggarskola

Hösten är verkligen här

Andreas HosioMellan arbetspassen har det varit en massa basistrelaterade händelser de senaste dagarna.
I söndags var det PrataBas-träff örebro.
Jag försöker att delta på så många träffar som möjligt i Örebro eftersom det är så trevliga snubbar som brukar vara med på träffen.
Det är alltid lika mysigt att sitta och gagga lite med gubbarna i ”Geddans” replokal vid Järntorget och testa lite sköna basar.

På måndagen så träffade jag upp Andreas ”Hosse” Hosio för att hjälpa honom plocka upp en bas på Twang och sedan blev den en fika någonstans på SOFO innan jag skjutsade tillbaka den unge basisten till lyan på Stora Essingen.
En lysande begåvning.
Flera som ”Hosse” så skulle man våga tro på framtiden ordentligt.

Jag fick tyvärr inte se så mycket av basen vi hämtade tyvärr.
Det var en svart fenderkopia, P- eller J-bas vete tusan, men helsvart med lönnbräda med svarta blocks.
Hoppas få provspela den någon gång.

BBQV P-Ray♠När jag kom hem på kvällen så läste jag på PrataBas.se att min vän ”Tarzan” behövde hjälp att få en bas transporterad från Uppsala. Jag skulle upp och jobba i Uppsala på tisdagen så jag kunde naturligtvis ordna detta efter mitt arbetspass.
Så på tisdagskvällen åkte jag över till Per ”BBQV” Sporrong för att plocka upp basen.
Blev bjuden på fika och vi hann prata en stund och jag fick känna lite på hans svarta Telecaster bas, underbar bas.
Alltid trevligt att träffa Per också.

Basen jag skulle hämta är hopplockad av Per och bygger på en P-baskropp men med Music Man utseende och mikrofon.
Halsen var någonstans mellan P-bas och Jazz-bas och egentligen inte alls vad jag brukar gilla.
Men när jag kom hem och provspelade basen lite så blev jag riktigt förtjust i den.
Jösses vilken trevlig bas det var.
Hade det varit lönnbräda på halsen hade den varit fullkomlig.

P-baskroppen kan kanske vara den bäst balanserade kroppen på en bas.
Den hamnar på något sätt alltid rätt, oavsett om man sitter eller står och spelar så känns den bra.

Man kanske skulle plocka ihop en jazzbas och en P-/Tele-bas som väger exakt lika mycket för att se vilken som har den bästa ergonomin för ens egna önskemål och preferenser?

Om det funnits Nobelpris för världens bäste pappa så hade du vunnit med hästlängder!

Carl Casselbrant

Det blåste hemskt i Uppsala på tisdagen och kylan gick rakt igenom jackan.
Det var första gången i höst som jag har frysit.
I dag så var det kallt och ruggigt när vi jobbade i Tumba och Salem.
När jag gick mellan radhuslängorna under kvällen så var det riktigt kallt.

Jag brukar ju inte vara den som fryser men nu börjar det bli dags för mer än t-shirt och vindjacka.

Måste ordna så att jag får hjälp av någon som kan rita av ett tröjmönster till ett stickmönster.
Så att Elsa kan sticka mig en skön och varm kopia på Vancouver Millionaires gamla tröja från 1913.

Det är bara att acceptera att sommaren är slut för i år och nu är det riktig höst, snart kommer vintern igen.

Bilder:
20100926 PrataBas-träff örebro

Träffen i Örebro fotograferades naturligtvis, och bilderna finns om du klickar på länken ovan.
Nu blir det ingen vinterträff i Aggarp som planerat så vi får väl se vilka basträffar som verkligen blir av den närmaste tiden.

Nu blir det inga fler basrelaterade ärenden den här veckan, nu är det bara arbete som gäller i flera dagar.
Ut i kylan och traska!

Basism i Örebro

Baby Blue

Baby BlueNär jag äntligen blev klar med ”Baby Blue” (bilden till höger) så blir jag tvungen att sälja henne.
Jag är grymt nöjd med den både spelmässigt och med ljudet.
Det kan inte hjälpas, man kan inte ha allt tyvärr.
Det är en tröst att jag får 30% mer än vad jag gav för henne dock.
Visserligen har jag lagt ner en del jobb, men det får ju anses vara mer av en hobby (personlighetsstörning, enligt vissa).

Min BBQV-tillverkade Iceman är snart klar i alla fall, då har jag en av de häftigaste basarna som finns, och det mesta jobbet är gjort av mig själv.
Det är bara kroppen som är tillverkad av Per ”BBQ” Sporrong.
Resten har jag micklat med själv. Det har tagit sedan november 2008, men snart kan den tas i bruk.
Det skall bli riktigt riktigt roligt.

Mer samvaro med basister

PrataBas UppsalaI går var det trevlig träff med Uppsala-sektionen av PrataBas som träffades för att umgås lite kring musiken på restaurang Katalin som är en musikpunkt i ett av de gamla stationshusen vid Uppsala station.

Som vanlit mycket trevliga typer, nu bara personer från Gubbklubben 40+.
Mycket skoj och gamman i den gruppen kan jag säga.
Sedan har ju Pontus ett par hus som skall byggas som behöver värmepumpar och ventilation. Så det är trevligt, att det sociala nätverkandet även leder till att man får möjlighet att vara med att offerera lite affärer också.
Det blir mycket intressanta musikdiskussioner också, naturligtvis. Allt från hur man matematiskt räknar ut var banden på halsen skall placeras till filosofiska funderingar om hur man skulle kunna blanda olika hårda tonträ på lite nya spännande sätt.
Det är otroligt inspirerande att träffa de här figyrerna lite nu och då.

Naturligtvis är vi alltid enormt oense om olika basisters ljud och deras påverkan och betydelse för musikhistorien.
Konstigt vore väl annars, men det är oerhört skönt att se att vi 40-plusare faktiskt har slutat att jaga de exakta svaren, vi har accepterat att saker och ting inom musiken inte har definitiva svar.
Konsten lever.
Tack för en trevlig kväll gubbar.

I came from an era when we didn’t use electronic instruments. The bass wasn’t even amplified. The sound was the sound you got.

Stan Getz