Etikettarkiv: Östersund

RoADTRiPPiN’

En snabb road trip tur och retur Östersund på knappa två dygn.
Jag startade på onsdag morgon strax efter halv åtta på morgonen och styrde kosan mot skogarna i Gävleborgs län för att parkera min bil och samåka med min kollega Micke.

Anledningen till resan vara att Micke hade köpt en Citroën C5 av en i Östersund boende kollega, Lasse. Nu skulle vi hämta upp cittran och för att inte det hela skulle inverka på vår arbetstid så skulle vi också jobba på plats i Östersund. Eftersom  Svenska SmåFlicksFörbundet  hade legat snörvliga och hostiga i veckan hade jag en släng av sömnbrist och var väldigt trött när jag lämnade Bromma för nordligare trakter.

Ljusdal

Väl framme hos Micke så skulle jag parkera min bil så att den inte stod ivägen för in- och utfart på gården och jag lyckades sätta fast kärran i snön. Några spadtag och lite grus under däcken senare fick vi loss den och direkt efter det satte sig Micke bakom ratten och satte fast den ännu längre in i snön. Perfekt!
Vi beslutade oss för att vi inte riktigt hade tid att ta itu med problemet igen utan den fick stå där den stod. Vi skulle ändå bara ha en bil med oss till Östersund eftersom en av oss skulle köra ner den andra bilen.

Att jag hade sovit dåligt några nätter kändes i kroppen och så fort vi hade satt oss i bilen så passade jag på att sova en liten stund i bilen och vi hann till Ockelbo innan jag vaknade till igen. Enligt Mickes plan skulle det ta oss fem timmar till Östersund men det tog oss drygt sex timmar. Det var halt på småvägarna och Micke hade förstånd att hålla igen lite.

Eftersom det tog lite längre tid än beräknat att ta oss fram så stannade vi och jobbade i Brunflo innan vi på kvällen åkte hem till Lasse i Östersund. Det blev som väntat en runda Chicago innan vi krashade på varsin madrass jag och Micke.

På torsdagen var det dags att hämta cittran och när Micke och Lasse hade skrapat, startat, lyssnat, känt och däcksparkat färdigt så åkte vi upp på Mr Husman och käkade julbord.
Micke bjöd på all mat som tack för hjälpen. Så nu blev det ett rejält julbord på Östersunds näst bästa restaurang. Den i Lugnvik industriområde är absolut bäst och ett måste för den som inte ätit i Östersund tidigare.

Från Östersund from Roland Casselbrant on Vimeo.

Efter att ha jobbat till cirka 19:30 så träffades vi upp på OK-macken i Brunflo för en snabb fika och sedan gav vi oss av hemåt. Micke fick köra före i sin nya Citroën och jag låg bakom i ett sanslöst snösprut bakom Micke. Det går inte att beskriva med ord och när jag filmade en liten sekvens från bilen så ser man inte hur mycket snöyran förstör sikten men man får en uppfattning om hur förutsättningarna var. Mörkt, halt och långt. Först strax efter två på natten var vi framme hos Micke.

Efter ett kort depåstopp med skinksmörgås och kaffe så grävde vi nu fram min Skoda.
Först försökte vi dra loss den med cittran men det gick inte alls så Micke startade upp sin Range Rover och vips så var jag uppe ur snöhögen.

Det började bli jobbigt att köra och jag kämpade med att hålla mig vaken när jag väl kom ut på motorvägen vid Gävle. De sista åtta milen hem kördes under långa sträckor med fönstrena i bilen nervevade. Det gav lite frisk luft. Tyvärr så fick jag hålla mig tillgodo med P3/P4 på radion långa sträckor av resan. I Mickes Audi som jag körde ner från Östersunds så fick jag inte in P1 långa sträckor och när jag kom längre söderut så hade de slutat sända. Det var alldeles olyssningsbart på P4 på natten men det var en låt de spelade som var rätt kul och den hittar du här till höger. Klicka och spela om du har Spotify.

Hemma och i säng 06:37 på fredag morgon och det blev cirka 140 mil på knappa två dygn för mig.
Snart är man väl ute på vägarna igen.

Road Trip Östersund

Tony rockar:: Så var det dags för en lite längre road trip igen. Avfärd måndag morgon med Tony och min kvällspigghet gör som vanligt att tidiga morgnar är en kamp. Som tur var fick jag sova mellan Uppsala och Tierp så att jag orkade köra efter det.

Den här resan blev gruppen bara tre personer stark men det är alltid trevligt att jobba med Robin och det var faktiskt första gången som Tony var med på en gruppresa. Det blev helt ok arbetsresultat och vi hade trevliga stillsamma kvällar med mycket OS på TV:n.
Det är första och antagligen första gången i SBAs historia som det genomförs ett grupparbete helt utan kortspel. Det gick lika bra det.

På vägen hem stannade jag och Tony till hos Johan i Musikaffärn i Bollnäs. Vi lyckades komma fram till butiken precis före stängning och vi fick en liten pratstund.
Tony hann förälska sig i en röd eldig Hagström och vem vet, jag kanske kan lyckas lura honom att börja spela igen? Det vore ju riktigt skojigt.

Hemkomsten klockan 22:30 i går kväll och nu håller jag på att packa för nästa runda. Det blev inte många timmar hemma. Det var skönt att få träffa flickorna och Carl men Karin hann jag bara se en liten blick av innan jag åker igen. Hon har börjat på förskolan igen så i dag fick jag inte träffa henne eftersom ELsa hann lämna henne innan jag vaknade på förmiddagen. Ja, jag är ganska trött just nu och med vetskapen om att Micke redan har passerat Gävle och snart är här och plockar upp mig gör inte stressen mindre. Jag är trött och stressad men med lite tur så är man hemma lite mer när jag lyckats fixa bilen igen.

Vi intar Nidaros

Så blev det då dags för en familjetur norrut. Visst har vi varit i Dalarna några gånger men längre norrut än så har jag aldrig fått min familj med undantaget av den gången jag fick med mig Elsa till ishotellet i Jukkasjärvi. Det har funnits ett motstånd hos Elsa att åka för långt med barnen men nu hade hon själv hittat ett resmål som skulle utforskas och då kunde vi äntligen komma iväg på en långtur. Med Trondheim som mål så planerade jag in ett stopp i Bollnäs på vägen. Min vän Johan som driver musikaffär i Bollnäs skulle få sig ett förmiddagsbesök och det var lagom sträcka tills det var dags att plocka fram pizza-bullar och mackor för lunch.

På väg 83 mellan Tönnebro och Bollnäs så passerar man Skog vid Bredvikens kant. Där ligger en gammal kyrkoruin efter Skogs gamla kyrka som övergavs för en ny när Bredviken steg och omöjliggjorde användning av kyrkogården.
Läs mer om ruinen här:
Skogs kyrkoruin
Skogsbonaden

Carl lirar guraJag har passerat platsen ett flertal gånger på väg mot Östersund och har alltid velat stanna till och titta lite på platsen och nu fick jag möjlighet.
Vidare till Bollnäs så låg vi faktisk före i tidsschemat, mest beroende på att barnen och ELsa sov i bilen första timmarna vilket gjorde att vi faktiskt tog oss till Tönnebro innan första pausen. Nu Anlände vi till Bollnäs en halvtimme innan Johan öppnade butiken men Elsa tog chansen att göra sig lite kompletterande besök i de lokala butikerna.

Besöket hos Johan blev mycket lyckat, en liten blyg dotter som blev vettskrämd av farbror Rolands uppenbarelse slappnade av även hon och sedan fick vi sitta och fika och mumsa inne i musikaffären.

Efter det trevliga stoppet i Bollnäs bar det vidare norrut över Järvsö och Ljusdal. Vi fortsatte genom skogarna och passerade Pilgrimstad, Brunflo och Östersund. Pauser för bensträckning och toalettbesök blev många och när vi kom fram till Ristafallet så var det skönt att få ett stopp som inte bara var av varianten kisstopp på bensinmack.
Nu fick barnen se lite natur.
Det var blandade känslor med skräck och förtjusning. Carl och Sofia var naturligtvis på väg att kliva rakt ut i fallet. Det fanns ju en öppning i staketet och de två är ju lite mer risktagande än övriga i familjen.

Nästa stopp och sista bensträckaren innan Trondheim blev på norska sidan gränsen i Meråker men då hade vi redan hunnit igenom ett rejält snöfall ända fram till Storlien och på vägen ner genom lanskapet så mötte Norge oss med regn.

Efter stopp i Meråker fortsatte vi ner mot Tronheim och efter tretton och en halv timme hade vi äntligen tillryggalagt de åtti milen. Med en snitt fart på dryga 59 km/h så hade vi tagit det extremt lugnt efter vägarna. Trots det var de sista fyra fem milen tunga. Jag hade bara sovit en dryg timme natten innan och på vägen upp körde Elsa cirka en och en halv timme under vilken jag egentligen bara fick tjugo minuters sammanhängande sömn.

Studsande Sofia

Väl i Trondheim tilldelades vi tre rum i Birgittasystrarnas gästrum och efter att ha placerat ut alla barn i respektive rum och burit in packning så bar det av ner till stationen för att plocka upp Kristin och Annaëll.

Lördagen startade med gemensam frukost och sedan bussresa ner på stan med Nidarosdomen som förstahandsmål.
På promenaden nere på stan så passerade vi den katolska kyrkan vilken är den första kyrka jag har sett vars portar påminner om en strippklubb i DDR 1979.
Väldigt ful utanpå men lite lättare för ögat invändigt. Tydligen pågår insamling av pengar för att bygga en ny lokal på platsen.
Klokt tänkt!

Baptistkyrkan

Efter besöket i den katolska kyrkan så rundade vi hörnet och hamnade utanför den lokala baptistkyrkan vilken jag föreslog att vi skulle besöka. Dels tyckte jag att det såg trevligt ut men sedan var jag lite nyfiken över hur mitt sällskap med åtta katoliker skulle reagera. Jag fick med mig alla in i kyrkan och det var faktiskt en trevlig upplevelse.
En mycket vacker lokal minsann.

Nidarosdomen

Så var det då dags för att besöka föremålet för vår resa. Nidarosdomen! Elsa hade genom en bekant i Birgittinoblaterna i Tronheim skakat fram en guid som tidigare varit proffisionell guid vid Nidarosdomen men nu pensionerats och endast guidar i privata samanhang. Vi väntade och väntade på denna herre som skulle guida oss men han dök aldrig upp. Till sist så gick vi in i kyrkan själva och försökte sätta de guider på plats på plats så gått det gick. Vilket gick.

Eftersom vi väntat ganska länge så tröttnade barnen ganska snabbt när vi väl kommit på plats så för min del blev resans ”kyrkohöjdpunkt” faktiskt baptistkyrkan. Jag hade velat se betydligt mer av Nidarosdomen. Nåväl, det kommer flera chanser och jag köpte en bok om västfronten av byggnaden och läste senare på kvällen och insåg att om man var ordentligt påläst skulle man få ut betydligt mer av upplevelsen.

Efter domen så blev det mat på Peppes och fika på Antikvariatet. Trevliga ställen båda två. Lite kul på Antikvariatet där man hade vinylskivor som dekorationsdetalj i rummet där vi satt. De hade dock bara hittat en vinylskiva att sätta upp på väggen.
God tanke men inte riktigt i mål. Trevligt ställe dock som varmt rekommenderas. Största anledningen till att vi fick med oss Isolde var att hon ville träffa Samuel, Kristins son som nu pluggar arkitektur i Trondheim och som skulle möta upp oss på Trondheim Torg på eftermiddagen.
Det blev en lång väntan men när Samuel väl dök upp så var det som om Isolde och Samuel bara varit ifrån varandra en vecka, trots att det har hunnit gå ett antal år.

Det hann bli en promenad uppför backen till Kristianstens festning och en promenad ner på stan igen innan vi tog bussen tillbaka till klostret och jag tror att alla var lika trötta.
Jag trodde att jag skulle somna direkt efter middagen mer eller mindre men jag satt uppe en stund och läste på om Nidarosdomen och läste lite ur Rolandssången innan jag slocknade för natten.

Erika i Storlien

Söndagen gav gemensam frukost igen. Samuel hade haft Annaëll med sig hem på kvällen men kom tillbaka för att hinna träffas innan alla gav sig av hemåt Oslo respektive Stockholm.
Så var det dags att säga farväl till våra vänner för den här gången.

Hemfärd

Hemfärden gick snabbare än vägen till Trondheim.
Det blev inte så många stopp och vi tog en något längre väg över Sundsvall men med längre sträckor mellan stoppen och med 82 km/h i snittfart var vi hemma innan midnatt. En lång helg var till ända men med ett otroligt trevligt mål. Första gången för mig i Trondheim och jag hade velat haft någon dag till för att se mer av både staden och Nidarosdomen.

Nu får vi se när det blir en norgeresa nästa gång. Det brukar ju vara några år emellan dem.

Söndag i stugan

Sofia och KarinaBörjade dagen med att hålla en brandgenomgång med barnen.
Det är meningen att de skall veta hur de skall bete sig vid en eventuell brand.
De skall veta var vi har brandsläckare och hur de skall hantera dem.
Brandvarnare i varje rum är självklart.

Den här veckan var det pianosöndag.
I väg till Lidingö med Erika och Sofia för lektioner i de svarta och vita tangenternas konst.
Vi har jobbat en hel del med att räkna takt, och varför man räknar in.
Inte så självklart som man kan tro.
Att pedagogiskt få till det här med takt och tempo är inte alls lätt faktiskt, det visar sig vara riktigt svårt.

För att försöka få till det hela med praktisk övning så spelade jag ”Gläns över sjö och strand” med Erika efter middagen.
Jag på bas och Erika på piano.
Jag skiftade mellan att bara spela på ettan, att spela alla fjärdedelar och spela på ettan och trean.
När jag bara spelade på ettan blev det ganska knepigt för Erika att inte öka tempo i låten.
När jag spelade alla fjärdedelar gick det mycket bättre och detsamma faktiskt när jag spelade ettan och trean.

Jag och ett par av mina arbetskamrater skulle ha lämnat för Östersund under vargtimmarna i natt men eftersom magsjukeepedemi drabbat staden så ligger vi lågt ett tag och tar nya beslut under måndagen.
Det kanske finns andra alternativ att välja.

Erika och Carina

Tidig julkänning

Då var det en ny arbetsvecka igen, och redan nu pratas det om en ny arbetsvecka i Östersund till nästa vecka.
Det blir väl tvunget om vi skall hinna med en vecka till innan julveckan och alla helgerna.

I dag fick vi dessutom besök av vår kollega från Gotland.
Vi ska jobba ihop under veckan, kan bli trevligt.

• Redan nu har jag börjat känna ett sug efter julmust, julmusik och levande ljus så jag hoppas att det går att hålla julstämning hela december, för alla mina barns skull.
Börjar väl bli gammal och sentimental, men jag vill verkligen att mina barn skall känna samma känsla som jag minns att jag gjorde när det började lacka mot jul på 70-talet.

Martin Olsson

Östersund

Då var det dags att åka till Östersund igen.
Om några timmar sitter jag i bilen norrut, så nu skall jag passa på att packa väskan med kläder och arbetsmaterial.

Hoppas att den lite uppiffade designen glädjer någon besökare av hemsidan.

Ses i slutet av veckan igen.
Grattis Elsa, du hinner ju fylla år innan jag är hemma igen.
Ha en bra vecka.

Sofias dag

Sofia och BellaI dag var det dags att fira Sofia ordentligt.
När hon fyllde år hade jag bara timmar innan kommit hem från Östersund på natten och det blev bara ett kort familjefirande på morgonkvisten.

Nu skulle Sofia bli firad som sig bör av mormor, farmor, farfar, morfar, gammelmormor, faster Carin och hela familjen.

Som en liten bonus så fick Sofia även träffa lite hundar i dag.
Sofia älskar djur men pga sin allergi kan hon inte umgås med djur så ofta.
Nu kom min vän Tony förbi med sin nya bil och då fick Sofia och Erika leka med hundarna Bella och Doris en stund.

Det var väldigt fascinerande att se Sofia gå runt med en Rottweiler i koppel utan att blinka, tack för snälla hundar.
Det är så kul att barnen som inte har några som helst fördomar bara ta för sig med hundarna så fort de blivit lite varma i kläderna.
Inga negativa tankar om att de här djuren är si eller så.
Det är bara pälsklädda kramdjur för flickorna.

Här kommer lite bilder från helgen och förra helgens begivenheter.
Snart är även oktober till ända.
Tiden går snabbare ju äldre man blir.
Så här snabbt har den aldrig gått tidigare…

Bilder:
20101031 Sofia firas
20101031 Tony, flickorna och hundarna
20101030 Scandinavian Guitar Show
201010 Västermo PrataBas-träff

Oldsmobile Vista Crusier

Döden hälsar på

Vila i frid PutteIbland knackar döden på.
Under vår tjänsteresa tillbaka från Östersund nåddes vi av beskedet om Puttes död när vi precis hade lunchat i Ånge.
Stämningen var hög, vi skrattade och glammade och var rejält taggade för att jobba några timmar innan vidare hemfärd.

Plötsligt rusar Conny ur bilen och berättar att Putte är död.

Stämningen förbytts, blickar som är tomma, sökande efter svar.
Det går inte riktigt att ta in så här omedelbart.

En korsning, rakt in i ett träd.
Man vet inte om det var krocken mot trädet eller lasten i bilen som träffade honom som tog hans liv.
Vilket är en fråga av mer akademiskt intresse…faktum kvarstår…

Putte är död.

Jag hann aldrig lära känna Putte mer än som arbetskamrat och kollega, men de av mina kollegor som jobbat i många år med Putte sörjer naturligtvis hårt.

Mina tankar går till den den familj, och framför allt den 13 åriga son som förlorade sin far.

Death, the one appointment we all must keep, and for which no time is set.

Charlie Chan

Östersund

Fyra man i två bilar åkte upp i norr för att jobba.
Fyra dagar i regn och rusk, men några underbara vyer som gav lite energi på vägen hem.

Tre AmigosTidigt i måndags morse så rullade jag in på gården hos Micke i Österbybruk. Vi skulle samåka upp till Östersund och på vägen försöka ansluta med Conny och Mange. Efter att ha packat Mickes Skoda så full med brandsläckare som det var möjligt, en drygt 35 stycken, så blien slog igenom stötdämparna vi minsta provokation.

Grått och mulet är perfekt bilväder och vi puttrade på mot vårt mål norrut.

Kort paus i Stöde med obligatorisk vätskekontroll och tankning.
I Bräcke väntade våra kollegor in oss. De hade passat på att jobba en stund under tiden de väntade på oss. Så jag och Micke låg efter redan innan vi nått Östersund.

Vi började jobba i stort sett direkt vi hade slängt av oss väskor och annan packning i campingstugan.
På kvällen blev det dags för samkväm.

Det är så mycket problemfriare nu än när man var yngre att dela bostad med människor man knappt känner.
Med åldern kommer också en respekt för andra som man inte riktigt har när man är ung.
Dessutom kan alla vädra sina problem och nojjor så att man vet vad den andre tycker är jobbigt och störande, så att man inte behöver orsaka onödiga konflikter.

Våra dagliga frukostar intogs på Torgbrinkens Café.
Ett mycket trevligt ställe som jag varmt kan rekommendera.
Höjer ett varningens finger för att dyka upp när klockan närmar sig 09:30 då det kan vara helt fullt på den begränsade ytan, mycket hantverkar som fikar här!

Arbetet var vårt huvudsakliga fokus och jag kan knappast skryta med att ha sett så mycket att Östersund.

Snart är det dags att åka upp igen, och då kanske man hinner ut och jobba lite på Frösön och se lite av staden.

Lycky 7 by EgmondVi åkte upp för att jobba och jag kom hem med en hollänsk gitarr från 60-talet, en Lucky 7 by Egmond.
Det var bara att slå till när erbjudandet dök upp.

Jag var ute och jobbade när jag kom hem till en kille som hade lite snygga japanska gitarrer och basar från 70-talet i gitarrstället.
Vi pratade lite när jag såg en snygg semi-akustisk gitarr som drog till sig mitt intresse.
Grabbens mamma hade haft den sedan gammalt och han sade:
-Jag har en till, vill du köpa den?
Genast blev jag aningens misstänksam men när han sade att ville ha en femtilapp för gitarren klippte jag till.

Får prova att stränga upp den och se om halsen klarar att hålla sig rak.

Cafeacute;liv