Etikettarkiv: Österledingeslingan 23

Med rutorna nere i Bålsta

En roadtrip av det brutalare slaget var inplanerat för gårdagen. När min Toyota kokade för ett tag sedan och jag lämnade in den på verkstad för att de skulle byta vattenpump men återkom med ett paket av åtgärder för 12.000 kronor så bestämde jag mig för att hämta hem den och ställa den hemma på gården tills vidare och se om jag kan fixa den själv (djävulen på min axel skrattar sig vindögd vid tanken) del för del. Att köra en bil som kokar från Bålsta till österledinge är ju ingen drömutmaning direkt. Särskilt inte när verkstaden lagt till en trasig kylare till tistan precis efter havererad vattenpump. Nu undrar jag ju om de har gjort en korrekt analys av läget då jag har svårt att tro på att två problem uppstår samtidigt. Visst ett stopp i kylaren skulle ju kanske kunna leda till en död vattenpump. Men jag är skeptisk.
Med en plan i huvudet så klev jag upp 08:10 på morgonen och jag och Anush kom iväg 08:40 med riktning Liljeholmen. Anush till skolan och jag till tunnelbanan. Så 09:23 stod jag på perrongen och befann mig med packning på väg mot en beräknat lång dag i min skadeskjutna Toyota. Min plan var att köra trettio minuter sedan stå och låta bilen svalna ordentligt. Cirka två timmar tills motorn var kall räknade jag med. Om jag höll plan skulle jag kunna vara tillbaka till östra Ledinge vid 21:30. Jag hade med mig en ordentlig packning i form av en god bok och en låda med ett halvdussin anständiga cigarrer för de där timmarna som skulle tillbringas vid vägkanten väntades på att motorn skulle svalna plus mina biker-brillor från Velodrom för min körning som skulle ske med nedvevade fönster och full värme och fläktstyrka för att evakuera ut värme från motorrummet ut via kupén.

Klockan 09:48 kommer jag ner på den nya pendeltågsstationen Stockholm City. Det är inte utan att man kan komptemplera en del över hur mycket stockholm hunner ändras under ens snart femtio-åriga levnad, elle bara från 2001 då jag, Elsa och barnen lämnade innerstaden och Kungsholmen för Bromma och villalivet. Sexton år under vilka Stockholm snabbt förändras, förtätas och förloras/förstoras. Stockholm City, stationen med plexiglasväggar för att självmordshopparna skall välja en annan lösning, eller bara en annan station.

Stockholm City

Stockholm City

Väl framme i Bålsta så visste jag att jag hade en rejäl promenad fram till industriområdet där bilen stod så det var bara att ta några djupa andetag och kliva av pendeltåget vid Bålsta station klockan 10:35. Jag konstaterade att stationsklockan gick en timme fel men ryckte på axlarna och utgick från att Bålsta kanske ligger i en annan tidszon. De uppträder ju lite så där ute i skogen.

Bålsta station

Det var en promenad där jag gick igenom hela vägen hem i huvudet. VIlka eventuellt lämpliga avfarter jag kunde åka av och vänta på. Jag kom fram till att kyrkorna längs vägen på första halvan av sträckan skulle kunna vara lämpliga stopp. Håtuna kyrka skulle kuna bli fösta stoppet om bilen började koka tidigt men frågan var om jag skulle klara mig fram genom och förbi Eriksunds säteri till nästa stopp som skulle bli Haga kyrka och sedan direkt efter det Vassunda kyrka innan jag skulle vara framme vid Knivsta och en tredjedel av sträckan var avklarad.

Vy från Bålsta

Från Knivsta fram till Gottröra finns det tillräckligt med bred väg och avtagsvägar för att jag skulle kunna köra av där det passade. Så den sträckan gjorde mig inte det minsta nervös. Men den sista sträckningen från Gottröra via Rimbo till hem?
Där skulle det vara smalt och en massa privata tomter längs med vägen. Så planen var att dela upp den sträckan i två kortare, med kanske bara en timmes kylningsvila innan sista sträckan från Rimbo och hem.

Med bilnycklarna i handen

Vid starten i Bålsta

Så klockan 11:04 stod jag med nycklarna i handen och gjorde mig redo för en lång dag och kväll i bilen. Av med jackan, på med solbrillorna och tända upp en cigarr innan jag vred om tändningen och det bar iväg. Det blåste friskt i kupén med alla fyra sidorutor nedvevade och det blåste snart riktigt varmt om benen och fötterna av full fläkt och full värme.
Redan halvvägs till Håtuna kyrka var jag säker på att det skulle bli det första stoppet men när jag närmade mig hade temperaturökningen avtagit och låg på sina normala 90°C vilket gjorde att jag bestämde mig för att stå på.

Det var en märklig känsla att sitta där och vänta på att snabbt få svänga av men inte en antydan till överhettning.
Räckte det med att bli av med värmen genom kupén? Jag stängde av fläkt och värme när det vr två kilometer kvar hem men det fick inte nålen att röra sig. Var det en för kort sista sträcka utan fläkten på? Kanske. Nu står jag här med en bil som inte kokade och måste provåka den lite mer innan jag vet vad tusan som händer med den men en sak vet jag i alla fall. Det var skönt att kliva ur bilen redan 12:37 hemma på gården även om den brutala förartillvaron mellan kall blåst och varm blåst gav min roslande hals en rejäl försämring. Jag har börjat titta på gamla bilderCharles Lindbergh och funderar i riktning mot läderjacka med pälskrage, vadderad pilotmössa med öronlappar och skinnhandskar med styv krage. Det kändes som en rejäl genomkörare för kroppen minst sagt.

Jag lär väl få tillfälle att återkomma i ärendet.

Kreidler Florett -1967

Hemma en sväng för lite småpyssel så knattrar Rune T förbi på en Kreidler Florett från 1967. Under tiden för min pubertet och under mina tidigaste tonår så var den tyska pop-tidningen BRAVO en stor inspirationskälla. Inte för att jag läste någon tyska över huvud taget men för alla bilder på mina idoler och för all härlig mopedreklam. Zündapp var ju den ballaste moppen som fanns för en svensk mopedsugen unge men när man såg reklamen för Kreidler i BRAVO så förståd man ju att det fanns fler tyska kvalitetsmopeder på marknaden. Jag tror att jag har sett kanske två stycken Kreidler-mopeder i mitt liv. En grön i Hallunda under tidigt 1980-tal och en orange i Vallentuna för ett par år sedan, så de är inte så vanliga här i Sverige. Därför var det extra trevligt att se den här skönheten här i Östra Ledinge.

Rune med Kreidler

Mune, le gardien de la lune

Milo - MånvaktarenIdag var det biodags med gänget. Erika var redan uppbokad med farmor och farfar så det fick bli utan henne den här gången, jag tror dock att hon hade gilat den här filmen. Det var en fantastiskt trevlig film med en rolig blandning av animerat och sedan tecknat i drömscenerna. Att man dessutom använde många figurer som var uppenbart inspirerade från datorspel som Rayman med flera var en snygg blinkning åt inspirationskällorna. Filmens miljö var verkligen drömska på samma sätt som i Rayman Revolution exempelvis. Det är kul att bli överraskad när man ser animerad film att det inte följer de vanliga recepten från amerikanska animerade filmer, den här filmen kommer från Frankrike och det var en mycket vacker liten saga med en rolig historia berättad på ett bra sätt. För en gång skull var reklamtexten för filmen på SFs hemsida på pricken:
När en faun som heter Milo blir utsedd till Månvaktare är det många som blir förvånade, inte minst han själv. Milo är mörkrädd och kan inte se skillnad på stjärnorna och är inte alls förberedd på det ansvar som uppdraget innebär. När solen plötsligt blir stulen och det är Milos fel blir det kaos och obalans mellan natt och dag. Milo bestämmer sig för att han måste ta tillbaka solen och ställa allt till rätta och ger sig ut på en äventyrlig resa tillsammans med några vänner. Milo Månvaktare är en vacker och förförisk berättelse om en annan värld. Filmen trollbinder med sin prisbelönta musik och stilfulla animationer och berättar samtidigt en fin historia om hur det är att få ett stort ansvar när man inte känner sig redo. Filmen har prisats på flera filmfestivaler och bland annat utsetts till Bästa film på Tokyo Anime Awards.

EFter filmen skjutsade vi hem Axel innan vi åkte tillbaka farmen för att grilla tillsammans med Johan och Lena. När vi kom fram fick vi en liten överraskning då två av Johan och Lenas döttrar med barn hade bestämt sig för att vara med på grillkalaset. Mycket trevligt och det blev mycket gott att njuta av. ROligt att grilla och med tanke på hur lite jag har grillat de senaste åren så är två gånger den här veckan en positiv förändring.

Axel, Sofia och Karin på bio

Crunching numbers

Royal Canadian MintDagen började med att jag efter flera dagar av att känna mig totalt dränerad av energi faktiskt sova ut. Trots en stor brist på sömn så kan jag inte sova några halvdygn i sträck längre. Min tilltagande ålder är antagligen orsaken till att nio tio timmar sömn i sträck är ett absolut maximum numera, sedan klarar jag inte ligga kvar i sängen. Nu hade jag en trevlig dag att se fram emot då jag och Sofia hade kommit överrens om att träffas idag. Eftersom hon har sommarlov så kunde hon ju faktiskt sova över också vilket vi bestämde lite snabbt igår. Så vi möttes upp vid Danderyds sjukhus dit Sofia hade tagit sig med buss. På vägen passade jag på att puffa i mig en gammal favorit. En vällagrad Drew Estate Liga Privada T52 blev upprökt och kittlade gommen.
Sedan bar det av hemåt. Tyvärr tyckte väl inte Sofia alls om middagen, hur man nu kan misslyckas med pasta och spenat? Sedan försökte jag locka med en trevlig film och plockade fram A Fish Called Wanda som man ju tycker att man inte gärna kan misslyckas med. Sofia var lika ljummen inför filmen som inför middagen. Så hon kollade mycket på telefonen och lite på film. Efter filmen så pluggade hon in hörlurarna i telefonen och ägnade all sin koncentration på denna. Så jag satte mig vid datorn och började beta av lite allmänna uppgifter plus att då jag under kvällen vann en auktion på Tradera ropade hem ytterligare 1 Oz t silver. Så nu i kväll har jag suttit och lagt bud på mynt med andel silver i på Tradera och använt den utmärkta sajten Numista för att räkna ut hur många gram silver det är i respektive mynt. Det har räknats en hel del i kväll och natt kan jag säga och det skall bli oerhört intressant att se om man faktiskt kan ropa in silver på spotprisnivåer. Mycket intressant faktiskt. Det kanske är för småskaligt att hålla på med auktioner på Tradera när det handlar om silver med ganska små värden per viktenhet, man kanske ska sikta på att ganska snart ta klivet upp till guld. Det är mentalt svårt att se samma glädje i det som i silver eftersom en liten mängd som inte växer mer än att det handlar om små gram gör ju att det blir tålamodsprövande. Men jag skulle inte blir förvånad om man kanske kunde få utväxling på små myntinköp. Långa sittningar med matematik men om det skulle finnas någon lönsamhet i det vore det ju riktigt roligt.

Bullion är verkligen min typ av sparform. Med tålamod och fokus får man väl hoppas på att man hinner spra ihop några kronor till den dag då man vill gå i pension. Annars ser det ju alldeles för dystert ut.

Drew Estate - Liga Privada T52 Robusto

Wrenching it out

Det började med en tur till Biltema på morgonen, med knappt dugliga bromsar begav jag mig till Norrtälje och sedan snabbt hem igen. Att byta bromsbelägg ska ju inte vara något större besvär men naturligtvis stötte jag på problem och bromsbeläggen låg på konstant efter bytet. Provkörningen gick ju inget vidare kan man ju säga. Efter att ha kollat in några filmer om bromsarna på min Toyota Corolla och upptäckte då att det var fästen som ska vara fjädrande som är stumma på min bil vilket kunde vara förklaringen. Jag funderade på om detta gjorde att beläggen blev för breda när kalipern inte kan öra sig som det är tänkt så jag plockade ner allt igen och böt bara beläggen på ena sidan bromsskivorna, den sida där bromscylindern sitter och som hade störst slitage. Och se, det verkar fungera.

Där står jag och suckar över ytterligare ett bilproblem
Där står jag och suckar över ytterligare ett bilproblem. Bromsbeläggen bytta, och ombytta igen då det inte ville sig och bromsarna låste sig.

Precis tillbaks från provkörning så kliver jag ur bilen så kommer min granne, Rune T, inglidande med sin prisvinnande Ford. Det kändes nästan som att min bil skrattade åt mig. Ibland känns det mer uppför än man förtjänar.

Runes Ford

Efter helgen

Det har varit en bra helg med Karin. Hon har visat framfötterna som vanligt. Hon hjälpte till med att bära ved, leka med Lena och Johans barnbarn så föräldrarna kunde fokusera på att få in veden och genom att när hon är tillsammans med pappa vara sig själv. Nu när det är tisdag och jag har vaknat två dagar i rad med snö utanför fönstret så är det inte bara kallt i luften och i mitt kryp-in, utan lite kallare i hjärtat utan min Liss-Karin här.

Karin med attityd

Nu kommer Karin med ljuset

KarinEn vändningens dag. Det har visserligen varit soligt ett par dagar men idag var den första riktiga sommarkänslan. Karin är här hos mig i helgen och det känns verkligen att jag inte träffat henne så mycket senaste månaderna. Det var alldeles för länge sedan hon var här senast. Jag uppskattade verkligen att hon tog tag i den här kvällen med egna initiativ. Det var hon själv som ville gå en promenad ner till sjön, visserligen med den fullständigt galna föreställningen om at det skulle kunna gå att bara men ändå. Efter att ha förklarat hur kallt det skulle vara i sjön så tog vi med en handduk så hon skulle kunna doppa fötterna i alla fall.

I morgon är det mycket praktiska saker som står på agendan men jag hoppas att vi kan sysselsätta oss på ett sätt som gör att vi kan få ut så mycket som möjligt av de här dagarna tillsammans. Sommarkvällskänslan var fullständig på väg upp från badet när det på tomt efter tomt tändes grillar och fulländades av tonerna av Gasolin från fönstret i ett hus där några ungdomar grillade och drack öl. Tänk att de nya generationerna lyssnar på samma musik som vi gjorde, men det är klart, en bra låt är en bra låt. Punkt.

Nu tänker jag ägna mig åt att behålla känslan av närhet med min Karin resten av helgen. Tack sommaren för att du visade dig idag.

Karin

Karin

Karin

Karin

Arturo Fuente Special Selection

Sjön Addarn

Karin

Karin

Karins nyfunna stenar

Pappa fotograferad av Karin