Etikettarkiv: Österledingeslingan 23

Crunching numbers

Royal Canadian MintDagen började med att jag efter flera dagar av att känna mig totalt dränerad av energi faktiskt sova ut. Trots en stor brist på sömn så kan jag inte sova några halvdygn i sträck längre. Min tilltagande ålder är antagligen orsaken till att nio tio timmar sömn i sträck är ett absolut maximum numera, sedan klarar jag inte ligga kvar i sängen. Nu hade jag en trevlig dag att se fram emot då jag och Sofia hade kommit överrens om att träffas idag. Eftersom hon har sommarlov så kunde hon ju faktiskt sova över också vilket vi bestämde lite snabbt igår. Så vi möttes upp vid Danderyds sjukhus dit Sofia hade tagit sig med buss. På vägen passade jag på att puffa i mig en gammal favorit. En vällagrad Drew Estate Liga Privada T52 blev upprökt och kittlade gommen.
Sedan bar det av hemåt. Tyvärr tyckte väl inte Sofia alls om middagen, hur man nu kan misslyckas med pasta och spenat? Sedan försökte jag locka med en trevlig film och plockade fram A Fish Called Wanda som man ju tycker att man inte gärna kan misslyckas med. Sofia var lika ljummen inför filmen som inför middagen. Så hon kollade mycket på telefonen och lite på film. Efter filmen så pluggade hon in hörlurarna i telefonen och ägnade all sin koncentration på denna. Så jag satte mig vid datorn och började beta av lite allmänna uppgifter plus att då jag under kvällen vann en auktion på Tradera ropade hem ytterligare 1 Oz t silver. Så nu i kväll har jag suttit och lagt bud på mynt med andel silver i på Tradera och använt den utmärkta sajten Numista för att räkna ut hur många gram silver det är i respektive mynt. Det har räknats en hel del i kväll och natt kan jag säga och det skall bli oerhört intressant att se om man faktiskt kan ropa in silver på spotprisnivåer. Mycket intressant faktiskt. Det kanske är för småskaligt att hålla på med auktioner på Tradera när det handlar om silver med ganska små värden per viktenhet, man kanske ska sikta på att ganska snart ta klivet upp till guld. Det är mentalt svårt att se samma glädje i det som i silver eftersom en liten mängd som inte växer mer än att det handlar om små gram gör ju att det blir tålamodsprövande. Men jag skulle inte blir förvånad om man kanske kunde få utväxling på små myntinköp. Långa sittningar med matematik men om det skulle finnas någon lönsamhet i det vore det ju riktigt roligt.

Bullion är verkligen min typ av sparform. Med tålamod och fokus får man väl hoppas på att man hinner spra ihop några kronor till den dag då man vill gå i pension. Annars ser det ju alldeles för dystert ut.

Drew Estate - Liga Privada T52 Robusto

Wrenching it out

Det började med en tur till Biltema på morgonen, med knappt dugliga bromsar begav jag mig till Norrtälje och sedan snabbt hem igen. Att byta bromsbelägg ska ju inte vara något större besvär men naturligtvis stötte jag på problem och bromsbeläggen låg på konstant efter bytet. Provkörningen gick ju inget vidare kan man ju säga. Efter att ha kollat in några filmer om bromsarna på min Toyota Corolla och upptäckte då att det var fästen som ska vara fjädrande som är stumma på min bil vilket kunde vara förklaringen. Jag funderade på om detta gjorde att beläggen blev för breda när kalipern inte kan öra sig som det är tänkt så jag plockade ner allt igen och böt bara beläggen på ena sidan bromsskivorna, den sida där bromscylindern sitter och som hade störst slitage. Och se, det verkar fungera.

Där står jag och suckar över ytterligare ett bilproblem
Där står jag och suckar över ytterligare ett bilproblem. Bromsbeläggen bytta, och ombytta igen då det inte ville sig och bromsarna låste sig.

Precis tillbaks från provkörning så kliver jag ur bilen så kommer min granne, Rune T, inglidande med sin prisvinnande Ford. Det kändes nästan som att min bil skrattade åt mig. Ibland känns det mer uppför än man förtjänar.

Runes Ford

Efter helgen

Det har varit en bra helg med Karin. Hon har visat framfötterna som vanligt. Hon hjälpte till med att bära ved, leka med Lena och Johans barnbarn så föräldrarna kunde fokusera på att få in veden och genom att när hon är tillsammans med pappa vara sig själv. Nu när det är tisdag och jag har vaknat två dagar i rad med snö utanför fönstret så är det inte bara kallt i luften och i mitt kryp-in, utan lite kallare i hjärtat utan min Liss-Karin här.

Karin med attityd

Nu kommer Karin med ljuset

KarinEn vändningens dag. Det har visserligen varit soligt ett par dagar men idag var den första riktiga sommarkänslan. Karin är här hos mig i helgen och det känns verkligen att jag inte träffat henne så mycket senaste månaderna. Det var alldeles för länge sedan hon var här senast. Jag uppskattade verkligen att hon tog tag i den här kvällen med egna initiativ. Det var hon själv som ville gå en promenad ner till sjön, visserligen med den fullständigt galna föreställningen om at det skulle kunna gå att bara men ändå. Efter att ha förklarat hur kallt det skulle vara i sjön så tog vi med en handduk så hon skulle kunna doppa fötterna i alla fall.

I morgon är det mycket praktiska saker som står på agendan men jag hoppas att vi kan sysselsätta oss på ett sätt som gör att vi kan få ut så mycket som möjligt av de här dagarna tillsammans. Sommarkvällskänslan var fullständig på väg upp från badet när det på tomt efter tomt tändes grillar och fulländades av tonerna av Gasolin från fönstret i ett hus där några ungdomar grillade och drack öl. Tänk att de nya generationerna lyssnar på samma musik som vi gjorde, men det är klart, en bra låt är en bra låt. Punkt.

Nu tänker jag ägna mig åt att behålla känslan av närhet med min Karin resten av helgen. Tack sommaren för att du visade dig idag.

Karin

Karin

Karin

Karin

Arturo Fuente Special Selection

Sjön Addarn

Karin

Karin

Karins nyfunna stenar

Pappa fotograferad av Karin

Karin och raketen

Karins skåpTill min stora glädje har jag delat ett drygt dygn med Karin. Hon har legat sjuk med feber under veckan och var lite låg men enligt uppgift feberfri när jag hämtade henne i Bromma i fredags. Dock hade hon inte återfått någon aptit så vi fokuserade på att köpa glass istället för så mycket mat men kyckling med ris och curry-sås ville hon gärna ha beställt till lördagen. Nåväl, glass och vindruvor är bättre än ingenting och vi hade en mysig kväll i mitt kryp-in. Det var faktiskt fantastiskt att få krypa ner i sängen och ha sin dotter sovandes på armen. Det var väldigt länge sedan senast. Saknar det redan.

I dag hade vi lite pyssel inomhus i första hand. Vi gjorde klart Karins spegelskåp och pysslade med det en liten stund. Sedan ritades det och vi la pussel. Sedan kom vi faktiskt ut en stund. Vi skulle leka kurragömma och Karin ville att jag skulle räkna och leta. Det blev i ärlighetens namn inte så svårt. Jag visade Karin hennes fotspår. De enda fotspåren på hela västersidan av tomten. Då bestämde hon sig för att lägga ut villospår. Så där gick vi omkring i olika mönster och cirklar för att lura varandra i ett senare skede.
Det pysslades även i det fria. En kartong som tidigare huserat en strålkastare till min gamla Skoda, vilken den nya ägaren hämtade i onsdag, blev till en raket och skulle användas ute i snölandskapet. Kvistar skulle stickas in i håret och bli älghorn.
Det verkade vara en ganska pigg tjej i alla fall, men när vi skulle äta mat så kändes hon var och aptiten var fortfarande borta (kan ha berott på att min curry-sås inte riktigt klarade förväntningarnai>) igen. En snabb koll visade på att det var feber igen. Inte mycket men tillräckligt för att ta lite energi av Karin och i bilen hem somnade hon.

Nu ser jag fram emot nästa gång jag får ha henne här igen.

Karin och raketen
Karin och raketen fotograferad med en gammal Polariod-kamera och film från Impossible Project.

Bilen full av flickor

Erika och jag hade bestämt att vi skulle träffas idag efter att jag slutade jobbet. När jag kom ut till Bromma så var det ingen hemma ännu så jag passade på att plocka fram de två baksäten till Skodan som skall säljas och plötsligt stod Sofia och Karin i garagedörren och ville följa med. Kul.
Så jag packade in barnen och vi begav oss mot Nynäshamn för lunch och fika hos farmor och farfar. Det var en mycket positiv överraskning att alla tjejerna ville följa med så det blev en mycket trevlig tripp söderut. Innan vi lämnade Stockholms västra förorter så plockade vi upp Erika i Islandstorget vilket väckte minnen till liv. I juli 2008 på skåne-semester stod Sofia plötsligt uppflugen på en av stenarna vid Ale stenar och sjöng ”Islandstorget, vad är det fär fel där? Jag trippar lite här och där!”. Både Sofia och Erika mindes det direkt.

Erika

Sofia och Karin brukar ju protestera vilt mot att bli fotograferade nu för tiden men när de får leka med kameran själva så blir de lättare att få avbildade. Stelheten försvinner och poserandet tar över. Lekfullt och kul, som det ska vara. Jag hoppas att det där jag vill inte vara med på bild försvinner igen. Är det något jag vill så är det att ha mycket bilder på mina barn.

Sofia och Karin

Sofia och Karin

Sofia och Karin

Efter några timmar hos farmor och farfar så gick resan åter mot Bromma men vi gjorde ett litet stopp vid centralsttionen och köpte lite tidningar och magasin. Jag erbjöd flickorna varsin valfri tidning men Sofia avböjde med förklaringen, jag är ingen tidningstjej och Erika tyckte urvalet var för stort men Karin stegade fram till den blaska som glittrade och blänkte mest. Sedan valde jag ut en tidning till Erika men Sofia ville inte riktigt spela med.
Väl i Bromma igen så lastade jag ur flickorna och lastade i de där sätena till min Skoda. Sedan fick jag en Maria-statyet av Sofia för att pryda mitt hemmaaltare och jag begav mig ensam i bilen hem till mitt kryp-in igen.

Gunnar

Islandstorget – vad är det för fel där?

Sofia sjunder sin egenkomponerade sång ståendes på en sten mitt i Ales stenar sommaren 2008

Vinterhalt till Västerås

SkodaDet nya året har hunnit komma igång med en närmast ljummen nyårsnatt men ett par dagar senare snö och kyla i överflöd. Då jag har hittat en köpare på min Skoda som stått still på gården i snart två år och som jag inte lyckats få ihop. Efter att ha fått i ett nytt batteri i bilen sparkade den igång utan protest och sett i backspegeln så borde jag ha försökt sälja av bilen när den var nykrockad. Hur som helst så hade en av bromsskivorna bak rostat fast med beläggningen så hårt att det inte var annat än att plocka bort oket och slipa ner beläggen lite innan jag fick rull på kärran. Precis när jag fått rull på maskin igen så kom vintern. Jag orkade inte ens ge mig på att ta mig hem efter jobbet i tisdags kväll eftersom jag förstod att det inte skulle ha hunnit plogats hemmavid ännu.

Idag trotsade jag kylan och det totala trafikkaoset med en tur och retur till Västerås. Min tidigare kollega på Polstjärnan, Amelie, lämnar Västra Aros efter ett par år och flyttar tillsammans med sin man och deras söta lilla dotter tillbaka till Västkusten. Därför tackade jag snabbt ja till att träffas på en fika, då vi kanske aldrig kommer att träffas igen. Jag kommer att sakna arbetspassen med Amelie länge än. Det var under en period en väldigt bra arbetsgrupp på boendet i Västerås och Amelie var en mycket driven, stark, kunnig och perceptiv medarbetare som jag snabbt lärde mig att hålla av som kollega och vän. Jag kan bara hoppas att jag har betytt lika mycket för hennes tid på samma arbetsplats. Det är faktiskt så att Amelie var en stark anledning till att jag kunde använda min halvtidstjänst i Västerås för att hämta energi och motivation för min heltidstjänst i Upplands Väsby.
Det kändes skönt att få träffa Amelie igen och jag önskar henne och hennes familj stort lycka till i framtiden.

Amelie Hellström

Amelie Hellström

Med nyputsade vingar

Jag bestämde mig för att trotsa feber och värkande leder med att ta mig till Åsa och få min frisyr, eller vad man skall kalla den, ompysslad. Min favoritklipperska, Åsa, såg till att styra upp frisyren och om jag nu överlever den kommande natten så kommer jag att vara snyggast på jobbet i morgon…igen.

Nu blir det ett par timmars fullständigt omotiverat slöhäng framför TV’n då Johan och Lena är i Spanien och jag har huset för mig själv. Egentligen borde jag utföra en del andra sysslor men jag pallar faktiskt inte att motivera mig när inte febern kan låta mig vara ifred. Får bli vila och ett glas Martini (tack Åsa) ikväll.

Åsa Alinger