Etikettarkiv: Örebrotravet

Semestervecka igen

basEfter en vecka med jobb i den heta eftermiddagssolen så var det åter igen dags för att åka till Sjöfallet med familjen.
Isolde var kvar hemma eftersom hon skulle jobba ute på Fjäderholmarna och fick uppgiften att vattna blommor och plocka in post och Erika var i Tyskland på körresa.

Vi skulle anlända först på plats på söndagen och Niclas och Anna skulle komma senare på söndagskvällen.
Värmen och luftfuktigheten i huset var kvävande.
Vi drog igång luftkonditioneringen så fort vi bara kunde och efter inplockning av packningen så satte sig jag och Elsa framför den svala luften som strömmade ur apparaten.
Jag hann med att börja plocka med min Washburn-bas som jag vann i oktober i fjol.
Det är dags att sätta lite bättre färg på den och slipa till de osköna kantiga formerna på den.

På måndagen åkte jag iväg för att jobba i Karlskoga.
Det var nästan inte en människa hemma och jag bröt redan efter några timmar.
När jag kom tillbaka till Sjöfallet hade både Martin och Sara med barn hunnit anlända till stugan.

Om basen på PrataBas.se:
Roland vs. femsträngat

ErikaPå tisdagen skulle jag ta mig ner till Kalhäll för att hämta upp Erika som äntligen kommit hem från sin resa till Dresden.

Det var inte utan att jag hann sakna henne massor när hon var borta över en vecka, och inte ett livstecken sedan ankomsten till Dresden drygt en vecka tidigare.
Erika var på resa med sin kör, ”Pueri Cantores”,och hade tydligen haft ett riktigt tufft schema, vilket inte minst märktes när jag hämtade henne.
Hon slocknade som en klubbad säl så fort vi kom iväg i bilen.

Söndagen och måndagen hade varit varma, heta och fuktiga men nu på tisdagen kom en rejäl skur.
Redan när jag stod och tankade bilen i Lindesberg så kom regnet och på knappt fem minuter hade det utvecklats till ett skyfall med blixtar och dunder.
Men en försiktig fot på gaspedalen så tog jag mig långsamt framåt på vägen och plötsligt upphörde ovädret; inte succesivt avtagande som det brukar utan med en skarp gräns där det plötsligt var varmt, hett och fuktigt igen.
Det var som att åka igenom en ridå.

Hela vägen ner till Stockholm var det samma gamla sommarhetta som tidigare, inte ett spår av oväder och nederbörd.

Väl tillbaka så började ovädret igen redan i höjd med Skinskatteberg.
Så var det bara Isolde som saknades för att familjen skulle vara samlad.

Länkar:
Pueri Cantores
Dresden

Elsa och KarinDet blev en lång onsdag.
Redan vid tio på kvällen var jag så trött att det kliade i ögonen.
Efter ett par koppar förmiddagste så tog jag med mig flickorna (Elsa, Erika, Sofia, Karin och Emma) på trav nere på Fornaboda travbana. De hade råkat ut för el-problem efter tisdagens oväder och därför var det fritt inträde och inget totmatspel möjligt.

Efter sex lopp på travbanan så lämnade jag av flickorna i Sjöfallet och gav mig av mot Hällefors i jobbärenden. Väg 244 bjöd på natursköna upplevelser nästan hela vägen. Vackra gröna barrskogar och klarblåa insjöar med steniga tallruskor till öar.
Vackert och trevligt att färdas igenom.

När jag kom tillbaka till stugan så blev det genast dags för bad.
Karin visade på sällsynt mod när hon med skräcken lysande i ögonen och med darrande ben stllde sig tillrätta på bryggstegen för att sedan kasta sig ner i vattnet, försvinna ner en sekund eller två och sedan dyka upp med ett kluckande och triumferande skratt, lycklig över glädjen att kunna slänga sig ut i den behagliga omfamnande sjön

På torsdagen skulle jag ta mig till Örebro och träffa Peter som jag bytte till mig min Canon G5 av för att hämta en vidvinkellins.
Erika följde med mig så vi passade på att gå på Örebrotravet.

Vi hann se tre lopp innan himlen ånyo öppnade sig och släppte lös en rejäl skur.
Vi fick springa till bilen för att inte bli genomblöta.
När vi närmade oss Sjöfallet så var vägen avstängd eftersom en lastbil hade halkat av vägen i regnet och vi fick vända och köra igenom hela Lindesberg för att komma hem.

budordenPå fredagen var det dags för hemfärd efter lunch och ”nian”.
På vägen hem stannade vi vid Fellingsbro kyrka som är från 1100-talet och en av landets största landsortskyrkor.

Kastalen som tjänar som något slags kykomuseum kunde vi inte ta oss tid att besöka, Karin var på bushumör och gjorde att det inte riktigt gick att koncentrera sig på att njuta av kyrkan.
Intressant att notera är att på 1100-talet var vattenståndet i Mälaren så högt att man kom till kyrkan i båt från vida omkring.
Detaljer från träbänkar från 1100-talet och valv från 1400-talet fanns kvar på display i kyrkan.

Äntligen hemma så blev det en hel del uppackningsstress då Elsa skulle jobba natt och när jag äntligen fick Karin att somna så varvade jag ner genom att koppla av med den avgörande finalen i Canada Cup 1976 mellan Kanada och Tjeckoslovakien.
Det är minst sagt en klassiker.

Bilder:
201007 Sjöfallsyra
20100716 Fellingsbro kyrka

Fornaboda travbana

Fornaboda travbana• Det brukar vara svårt att få min familj intresserad av att följa med på travrelaterade aktiviteter. Erika brukar vilja följa med på trav och har varit med på bl.a Elitloppet och både Erika och Carl var med mig på örebrotravet för fyra år sedan.
Två gånger har jag fått med mig hela familjen. Första gången var också på Fornaboda men då var barnen så små att de inte förstod vad det handlade om överhuvudtaget.
Andra gången var när vi stannade till på Travmuseet i årjäng i augusti 2006 (bilder här). Det var första gången alla som var med hade utbyte av upplevelsen.

Den här gången var det faktiskt Elsa som såg att det var lunchtrav på gång och tyckte att vi kunde ta en pick-nick på banan hela familjen.
Det var naturligtvis ett förslag jag inte ville säga nej till och det är nog en åtta nio år sedan jag var på Fornaboda senast så det lät som en lagom utflykt.
Det här skulle faktiskt bli min debut för lunchtrav. För två somrar sedan fick jag med mig Erika på Täby galopp en lunchomgång men lunchtrav har aldrig varit aktuellt.
I den här formen, fem lopp på dryga timmen, så var det lysande. Inga barn som hann tröttna, inga vuxna som började knorra och med ett utmärkt väder så behövde jag inte höra något om att frysa och om långörer från Elsa.
Dessutom fritt från entréavgift och programmet var gratis (programmet var ett dubbelprogram för både söndagens ordinarie omgång samt tisdagens lunchtrav). Programmet hade jag mycket väl kunnat tänka mig att ha betalat för, men gratis funkar också.

Det var oväntat nog några riktigt bra travhästar och styrningar som vi fick se.
Det brukar ju inte vara världens bästa lopp på småbanorna men det var bra kuskar och hästar på plats och det visade sig att vi skulle få se några riktigt trevliga löp.

Lopp 1

Herr Ratzeputz• Efter att ha dukat upp oss och placerat Elsa på en medhavd stol så fick alla titta på defileringen inför första loppet, jag ville att alla skulle få en chans att välja hästar till första avdelningen på V4:an.
Trots att vi var ett helt gäng så blev det inte mer än fyra hästar som valdes ut.
Quantum Hector, Taste of Cocktail, Sten Li och Herr Ratzeputz.
I övriga avdelningar tog jag ut två hästar per lopp och dubblade de 32 raderna.
Ledningen togs av nummer 4 Taste of Cocktail som höll 17,5-tempo första kilometern och som borde ha hållit till mål kan man tycka.
Dock så stod Herr Ratzeputz, med Jorma Kontio i sulkyn, för en mycket habil insats och vann klart till slut.

Där satte vi vårt första rätt på vårt system men med en favoritvinst så var värdet efter första avdelningen 61 kronor men vi var ju med i alla fall.
Med en kvart utsatt mellan starterna så gick det undan.
Ganska omgående var det dags för nästa lopp.

Lopp 2

Billie Thrust• Det var kul att se att Carl-Erik Lindblom var med i fyra lopp då han är en personlig idol efter att han 2003 körde hem en Madeiraresa till mig och Elsa då jag var VIP-gäst i TV4’s travprogram Vinnare.
Jag bestämde mig för att spela Carl-Erik Lindblom på plats konsekvent igenom loppen.
I första loppet körde han Quantum Hector till en åttonde plats, tror jag att det var, och då jag hade ögonen på vinnaren så såg jag aldrig vad som hände, men det verkade som om han tröttnade helt enkelt.
Nu var det dock dags för start igen och på systemet hade jag förutom Billie Thrust med Carl-Erik Lindblom även nummer 7 Trubadur med Stefan Pahlefors på kupongen.

Carl-Erik Lindblom styrde Billie Thrust till spets och gick första 500 metrarna på goda 1.14,0 och kilometern på 1.17,0.
Det var ju lovande.
På defileringen hade jag dock mest reagerat över nummer 7 Trubadur som stod som favorit på totalisatorn. En riktigt mäktig häst som såg lite kantig och oslipad ut i loppet men med en enorm kapacitet.
Trubadur galopperade efter cirka 700 meter och då räknade nog alla på plats på Fornaboda bort hästen.
In på upploppet kom Trubadur med en mäktig rökare och tog sig förbi Billie Thrust som var hedersam tvåa över mållinjen.

Nåja, två rätt av två möjliga på V4:an, värde 85 kronor, och 1,45 i platsodds på Carl-Erik Lindblom gjorde att jag inte stod helt missnöjd inför lopp 3.

Lopp 3

Åskådare• I tredje avdelningen hade vi med Deliberate Boy med åke Lindblom i sulkyn och ånyo Carl-Erik Lindblom denna gång med Canasta Cream.
Nu vsade det sig dock att Canasta Cream var struken, vilket jag hade missat kapitalt och därför fick jag in nummer 12 Khambath Man med Mikael Lindmark på turordningen.
Nåja, det var bara att acceptera.
Detta innebar dock att vi hade båda favoriterna med på kupongen, inget oddsfrämjande läge men ändå.

Nu hade jag ju inte Carl-Erik Lindblom att spela på så jag tog mina 145 kronor och satte dem på Deliberate Boy.

Deliberate Boy och åke Lindblom var väl inga raketer bakom bilen men lyckades i alla fall hålla hästarna utanför stången och låg etta in i kurvan. Direkt kom hästar attackerandes och första femhundra avverkades på 1.10,7. När såg jag en sådan öppning på en landsortsbana senast?
Kilometern avverkades i något makligare tempo men det gick fortfarande undan på 1.12,3.
Attackerad från alla håll i stort sett hela loppet så lyckades ändå Deliberate Boy och åke Lindblom hålla distansen (2140 meter) ut och det med marginal.
Mycket imponerande minst sagt.

Tre rätt av tre möjliga på V4:an som nu hade ett värde av 93 kronor, inte konstigt med alla favoritvinster.
Mina 145 kronor blev med ett odds på 1,42 till 205 kronor.
Inga miljoner men en stabil ökning.

Lopp 4

Casselbrants på trav• I fjärde avdelningen lutade vi oss åter på en häst med Carl-Erik Lindblom, nämligen Proud ås och vi fyllde på med 10 Axel Laukko med Jorma Kontio.
Platsspelet gick vidare så jag slängde in mina 205 kronor på plats på Lindblom som stod i närmare tio gånger pengarna som vinnare.

Det var inget snack om vem som ville ha spetsen.
Det tog nog 400 meter men sedan satt Proud ås i ledningen och marscherade sedan duktigt på via 1.13,5 500 och 1.16,3 1000 meter till vad som såg ut att kunna räcka till seger. Detta hade gett oss ett bra rens på V4:an och en god slant i fickan.
Men icke då.
En galopp på bortre långsidan efter att ha fått tryck utifrån gjorde att jag räknade bort hästen helt.

På upploppet kommer dock en hårt invändigt sprintande Proud ås med en heroiskt körande Carl-Erik Lindblom tillbaka och lyckas spurta sig till en tredjeplats.
Nor A Saint med Johan Wiman tog hem segern och jag kunde riva V4:a bongen.
Men Carl-Erik Lindbloms enorma styrning gjorde att jag kunde plocka ut 205 x 3,67, d.v.s 752 kronor.
Barnen fick glass och ändå hela den trevliga utflykten gick med ekonomisk vinst.
Det räcker långt för en prövad familjefar.

Lopp 5 var ett trist amatörlopp som vanns av nummer 5 Nice Light med Robert Eriksson i sulkyn.
Inget upphetsande lopp kanske men en bra avrundning på dagens travupplevelse.
Fornaboda kanske vi inte besöker så ofta men det är en fin liten landsortsbana som är bra mycket charmigare än sin stora granne i örebro. Jag rekommenderar varmt ett besök både för den travintresserade på egen hand som tillsammans med sin familj.

Billunds Travbane – 20060628

• I år tog jag en paus från ElitloppetSolvalla eftersom det inföll på Carls födelsedag.

Som en liten kompensation till mig själv så hade jag planerat in en travkväll på Billunds Travbana i Billund, Danmark. Vi skulle till Danmark för att besöka Legoland med barnen, så jag tyckte gott att jag kunde ta mig en kväll för mig själv på travbanan.

Mina traverfarenheter från utländska travbanor har tyvärr bara varit ett enstaka besök på Hippodrome de Paris Vincennes för Prix de Amerique 1997, så det var minsann på tiden att jag hittade ett nytt utflyktsmål.

Danmark huserar för tillfället åtta travbanor och fyra galoppbanor. Det skulle ju vara kul att försöka sig på att besöka några till, exempelvis Charlottenlund för Copenhagen Cup, eller Klampenborg den klassiska danska galoppbanan.
Man kanske t.om. skulle kunna få med sig Anders på en sån resa?!

Hur som helst. Den 28 juni 2006 var det dags för trav i Danmark.


Løbsguiden

• Jag tog mig enkelt fram till travbanan. Den ligger direkt i infarten till Billund så att hitta banan var inga problem alls. Dessutom var det trevligt nog tydligt skyltat.

Adressen till banan är:
Nordmarksvej 1
Boks 94
7190 Billund

DanToto kupong• När jag svängde in på området så upptäckte jag att det precis som på banor som Scrubs (Visby) exepelvis, fanns möjlighet till s.k. «Drive-in trav». Detta är en obegriplighet som innebär att man sitter kvar i bilen och ser själva travet sämre än om man klev ur bilen. Varför? Ja det kan man verkligen fråga sig. Om man kliver ur bilen kan man på alla de travbanor jag hittills besökt komma in under tak med servering och toto-spel som bonus.

Storleken på anläggningen och publikmängden var väl att jämföra med vilken svensk mellanbana som helst. Det var väl närmast att jämföra med när jag var på Örebrotravet med Erika och Carl juli 2004.

Om det inte var riktigt samma storlek på huvudbyggnaden som på Örebrotravet men i övrigt tyckte jag nog att det storleksmässigt kändes ungefär jämförligt.
Fram till banavgränsningen var det inte som sig brukar på svenska banor asfalterat, utan här var det grus fram till travbanan.
Billunds travbana är både travbana och greyhoundracing-bana och travbanan ligger utvändigt greyhoundspåret så leder inte det heller till några konstigheter.
Jägersro exempelvis så ligger ju galoppbanan utvändigt travbanan vilket gör att man som publik hamnar väldigt långt ifrån hästarna under loppen. Vilket enligt min mening är direkt förkastligt för underhållningsvärdet.

• Inne vid caféet och totoluckorna var det vid min ankomst en halvtimme innan första start nära på folktomt.
Ungefär som vilken svensk bana som helst m.a.o., men snart fylldes det på och redan till första lopp var det gott intresse vid monitorerna.
Ett första «løb» på 2000 meter för amatörer.
I min inköpta «Løbsguiden», Danmarks officiella bettingguide började nu studera de kommande «løben».

There is something about the outside of a horse that is good for the inside of a man.

Winston Churchill

• Jag hittade faktiskt ett hyfsat spel redan i lopp 1 i form av DUKA TJEP (Ride The Wave – Karola Tjep) med Jørgen Pedersen i sulkyn. Med startnummer 9, som sista startande i loppet så stod han väl inte helt bra inne men det såg mycket spelbart ut när man synade startlistan.
Ett blygsamt platsspel på 40 DKK gav mig ett odds på 2,60. Man tackar.

DanToto bongNu hade jag hunnit göra upptäckten att banan hade ett helt enormt långt upplopp. Jag räknade snart ut att banan ha en sträckning på 1200 meter, om jag nu har räknat rätt, men jag har inte hittat några officiella siffror.
Detta hade ju naturligtvis en inverkan på startspår och löpplaceringarna. De gånger då jag satt med en häst i andra par utvändigt så trodde man ju att det var pengar på banken, men icke.
Startspåren hade också andra förutsättningar än hemma. Till och med vid autostart eftersom de endast fick plats med sju hästar bakom vingen.

Travbanen:
1 omgang: 1.200 meter
Bredde: ca. 21 meter
Opløb: 260 meter
Kørselsretning: Venstre om, mod uret
Dosering: Nej
Belægning: Grå/lys

• I «løb 3» hittade jag nästa spel. HUMLERIDDEREN till platsoddset 1,39 var väl inget att jubla över direkt men den satt ju i alla fall och gjorde att mitt raket-spel som rasade i sin inledning i lopp 2 nu var betalt och jag låg fortfarande på plus.

Hela 1,78 i platsodds fick jag för GHANA ROLAND i «løb 4». En imponerande seger på 1.14,6.
V5:an sprack redan i första avdelningen. Men jag höll kassan uppe t.om lopp 5. Lopp 6 och 7 tog jag hårda förluster och gick nog back en dansk hundring totalt. Men då räknar jag in kostnaden för en fransk hot-dog och en pilsner.
Ingen katastrof med andra ord.
Med tanke på att de inte tog inträde så gjorde jag av med mindre pengar än om jag hade gått på Solvalla, och inte spelat!


• Hur gick det då i den stora kampen som «Løbsguiden» hade som rubrik?:
«Billund: Styrkemøde mellem Jerry Skov og Klaus Bjerregård»

Jo, CASEY MCPRIDE vann före ADAMS PEAK och HOLD ME S P. Så kan det gå.


• Det var en trevlg upplevelse att besöka Billund Trav. Jag rekommenderar alla travintresserade att ta chansen när de är utomlands (om det nu finns banor i det landet vill säga) att besöka de lokala banorna.
Jag har hittills bara hunnit med två besök utomland. Det ena på en storbana på ett storlopp (Hippodrome de Paris Vincennes – Prix de Amerique) och en liten landsortsbana en vanlig travdag (Billunds travbana). Men upplevelserna är likvärdiga.
Det är trevligt att uppleva travkultur på andra breddgrader.

Billunds travbana

Semesterslut

Tillbaka efter tio dagars semester i Sjöfallet, drygt nio kilometer utanför Lindesberg.
Hemfärden blev lite påfrestande för samtliga i familjen då vi tog ett par vackra omvägar som sinkade oss tidsmässigt, samtidigt som det var otroligt kvavt och varmt i bilen.

Svärfar håller på och snickrar ihop en friggebod och solnedgångarna är fortfarande speciellt vackra här.

I tisdags, den 20 juli, kom Per Han med familj förbi och tillbringade två dagar med oss.
Det var riktigt trevligt att de kunde komma hit, särskilt eftersom det var så länge sedan vi hade chans att träffas.
Mie och Sofia bråkade inte alls lika mycket som man kunde befara. Man hade kunnat befara att de två minsta skulle slå varandra i huvudet med precis allt de hittade men de gick bra ihop.
Carl och Noa hade jättekul tillsammans. Jag tror att Carl verkligen gillade att få leka med en killkompis och inte bara med sina systrar.

Torsdagen 22 tog jag med mig Carl och Erika till Örebrotravet för att titta på hästar och äta skräpmat.
Jag har skrivit mer om detta på en egen sida som du hittar om du klickar här.

På trav med Erika & Carl i Örebro

Att ta med sig småbarn till travbanan.
Är det något som man ens bör fundera på att göra?
Självklart.
Strunta i hemmabanan och programläsningen och den veckade pannan.
Ta med barnen under Sverige-semestern, på landsortsbanan och ha lite kul och bra gemenskap.

Jag tog med Erika och Carl till Örebrotravet en julidag 2004, och hade jättekul.

”It´s Time To Go Mr Ackerman”
Håkan ”Lillis” Olsson – som ropade detta som kodord till amerikanska kusklandslaget som besökte Axevalla, Joe O´Brien, Billy Haughton, Buddy Gilmour och Doug Ackerman, för att de skulle veta att det var sista sväng. De var ju inte vana vid olika distanser.


ÖrebrotravetJag har tagit med Erika och Carl på trav tidigare, men det var några år sedan nere på Visbytravet när man drog omkring på dem i vagn.
Nu tyckte jag att det var dags för dem att upptäcka hur kul det är med hästar som springer i cirkel, särskilt som Erika börjar bli hästintresserad och står i kö för att börja rida på ridskola.

Vi började resan från Sjöfallet och halvvägs mellan Lindesberg och Örebro så somnade Carl.
Jag hade läst att jag skulle ta E20 mot Göteborg så fort jag kom till Örebro.
Så jag följde rådet.
Efter ett tag blev jag dock osäker på hur långt jag skulle följa E20.
Jag tyckte mig ha passerat industriområde efter industriområde så till sist vek jag av.
Det var ju fel naturligtvis.
Efter att ha stannat på en bensinmack och frågat efter vägen så återvände jag till E20, mot Göteborg, och efter ett tag dök skyltarna mot travbanan upp.

Vi hittade fram lagom till starten av lopp 1 och hann precis se Opal Brick med Jorma Kontio vinna dagens första race innan det var dags för en varmkorv.
Både Erika och Carl hade sina sinnen på helspänn för alla dofter som påminde dem om något ätbart, så Erika berättade med viss iver att hon miinsann kände doften av popcorn.

I lopp 2 var det dags för dagens första spel. Det var ett stolopp och ett lärlingslopp.
Två faktorer som gör att jag normalt bedömmer ett sådant här lopp som ospelbart, men nu var jag inte här för att maximera vinnandet utan för att sätta ett par sköna spel och ha kul med barnen.
Jag spelade på häst nummer 5 Afrodite Exclusive med Marie Nilsson i sulkyn.
En spelad hundring som gav 249 kronor tillbaka.
2,49 i odds och vi firade som sig bör i kaffeterian med varsin Zingo Apelsin och dammsugare.
Det gjorde att både Erika och Carl fick blodad tand och ville ”heja på fler hästar”.

Erika fick äran att rida på en ponny-hingst vid namn Folke. Det är en otroligt bra aktivitet för barn att ha vid en travbana. Jag har tidigare bara sett det på ett ställe (jag tror det var på Fornaboda).
Carl påstår att han vågade men inte ville…jag skall inte gå emot honom på en sådan enkel detalj.

Efter ytterligare något lopp så fick Erika och Carl sina efterlängtade popcorn och efter lopp 5 och en sedan länge sprucken V5:a så tyckte jag att det var läge att bryta för dagen.
Dels för att inte komma tillbaka till Sjöfallet för sent och dels för att bryta medans barnen fortfarande tyckte att det var kul.

Under vistelsen på Örebrotravet ställde Erika och Carl en miljon olika frågor om precis allt. Det är otroligt kul att höra och se dem när de kommer igång och blir entusiastiska över något.

Det här skall jag definitivt göra om snart igen.
På kvällen när de skulle lägga sig och efter nattningen så tackade de mig spontant för kvällen på Örebrotravet.
Det är sådant som värmer ett gammalt fadershjärta.

Trav

:: Trav har varit ett stort intresse sedan hösten 1988 och jag har sett ett oräkneligt antal travlopp.
Jag har dessutom fotograferat en hel del hästar och just när jag skriver detta slår det mig att på bildremsan nedan är det en idag död häst och en död kusk.
Märkligt.

På bild nummer tre från vänster är det hästen Park Avenue Kathy som omkom i den brand 1993 som även kostade First Sid livet.
På bild fyra och fem är det kusken Kjell P. Dahlström, kanske mest känd för hästen Ina Scot´s framgångar (på bilden tror jag dessutom att det är just First Sid han sitter upp bakom).

Travfotografier

Hur allt började

AB Trav och Galopp• Mitt travintresse vaknade upp 1988 precis efter Elitloppet det året.
Mina arbetskollegor var inbitna traventusiaster men själv tyckte jag att det var det tråkigaste som fanns att titta på.

När jag hörde mina kollegors initierade samtal och den enorma mängd av fackuttryck som de talade med så blev jag av någon anledning lite sugen på att ta reda på mer.
Att Mack Lobell som vann Elitloppen det året var en speciell häst var jag redan medveten om och tidningarna spekulerade om den summa pengar, 36 miljoner, som John-Erik Magnusson skulle betala för att få hästen till Sverige.
Sakta men säkert började jag intressera mig och när jag följde med till Solvalla och lyckades vinna en slant på ett platsspel, (jag tror det var på Kentucky Broline) så var jag fast.

Det var inte första gången jag var besökte Solvalla.
Första gången hade varit ett par år tidigare tillsammans med Mange men då utan att bli det minsta biten.

Nu var jag dock fast.
Så fast att jag redan den 17 november 1988 satt på Solvalla klockan 04:00 på morgonen för att se satelit-sändningen av March of Dimes Invitational Trot från Garden State Park (1945-2001) i New Jersey, även kallat århundradets travlopp.
Nog var det århundradets tralopp alltid.
Jag tittar fortfarande lite nu och då på videoupptagningen från loppet (som vanns av Sugarcane Hanover med Gunnar Eggen i sulkyn).

It’s part of our collective memory. No matter where you go, anywhere in South Jersey or Philadelphia, somebody has a great story about Garden State Park.

CEO Richard Orbann – efter sista loppet på Garden State Park, 3 maj 2001.

• Sedan 1989 har jag besökt Solvallas Internationella Elitlopp följande år:
1989, 1990, 1991, 1992, 1993, 1994, 1995, 1996, 1997, 1999, 2000, 2001, 2003, 2004, 2005, 2007, 2008, 2009, 2011 och 2014.

Som many tracks, so little time

Tripel T Storm• Tyvärr så har jag väl inte besökt så många banor genom åren som jag hade hoppats på och utomlands har jag bara två travminnen, varav det ena visserligen är Prix de Amerique på Vincennes 1997 (Abo Volo med Jos Verbeeck i sulkyn på 1.14,6), men ändå.
Det andra är en vanlig vardagstravkväll på Billund som du kan läsa mer om här:
www.casselbrant.com/billund.shtml

Jag hoppas på att det skall bli fler banor som jag hinner besöka under årens lopp men så här långt är det bara följande banor som jag har satt min fot på:
Axevalla, Jägersro, Fornaboda (Lindesberg), Rommehed, Solvalla, Skrubbs travbana (Visby), Örebro, Umåker, Rättvik, Kvarnåker och som sagt Vincennes (Paris) och Billunds Travbana i Danmark.

• Det finns ett antal hästar som har imponerat och utfört stordåd under åren, men de hästar som ligger mig varmast om hjärtat är de hästar som jag under mina första år som travintresserad lyckades vinna en och annan krona på.
De hästar som slog lite ur underläge eller bara överraskade sin omgivning.
Men även de hästar som var undantagshästar och som aldrig var spelbara på grund av sin överlägsenhet och som var en skönhetsupplevelse att se på banan.

Som Anki Tim när hon vann till drygt 22 gånger pengarna och jag hade henne som spik i första avdelningen på V65.
Lille Jet Ribb som gillade att gå på rulle och som alltid avslutade som skjuten ut ur en kanon.

Hästar som Sack Pack, Callit, Svinten, Veuve Clicquot E, Union Shark, Bubka Bob mfl var hästar som var roliga att se, bra spel eller bara sköna kusar.
Travet kan verkligen konsten att leverera underbar underhållning och stor sport.

Undantagshästar som Napolitano, Mack Lobell,Copiad, Sugarcane Hanover men framför allt Ourasi gav underbara bevis på den sportsliga sidan av travet.
Ourasi som vann Prix de Amerique 1986, 1987, 1988 & 1990.
1989 var man i Frankrike övertygade om att Ourasi skulle vara överlägsen & ta hem spelet igen.
Man hade bjudit in Frankrikes dåvarande president Francois Mitterand för att dela ut priset till Ourasi som skulle vinna den unika fjärde segern i rad.

Men vad händer?
Ourasi förlorar till Queila Gédé och Potin d’Amour och blir trea, det blev en minst sagt märklig stämmning på Vincennes.

1990 vinner dock Ourasi Prix de Amerique och tar sin historiska fjärde titel i loppet.
Segertiden var 1.15,2

Den enda häst jag sett sedan Ourasis dagar som skulle kunna vinna fyra segrar i Prix de Amerique är Varenne som vunnit 2001 & 2002.
Får den hästen bara tävla så har han kapacitet att ta hem fyra i rad.