Etikettarkiv: Ögmundur Kristinsson

Hammarby IF – Djurgårdens IF 3-1

Innan match, man funderar i olika banor och hoppas få något slags känsla av lugn vilket man vet inte kommer att infinna sig. Man funderar på om man skall lägga en slant på att spela 3-1 och 4-2 till Bajen eller om det bara faktiskt inte är så att det inte finns någon idé att spela matchen alls eftersom nu vänder det och gårdarna vinner. Nervositet. Röker en cigarr på vägen för att försöka dämpa värsta nervisiteten. Hjälper föga men skar gott. En Caldwell Backdoor som jag mellan varven glömmer bort att känner efter smaken på utan sitter vara och varmblossar när det kommer krypande igen. Kommer de att starta med Ögat i kassen igen? Kommer vi att klara att stå emot utan att förnedras när vi står utan våra viktigaste spelare och tränaren sitter på läktaren? Finns det ens en möjlighet att undvika förnedring? Men vi brukar ju klara det när hjärtat och glöden skall plockas fram. Kanske spela på 3-1 och 4-2 ändå?

Janne och jag sätter upp Hammarbyklanens banderoll. Det känns bra på läktaren, Nya Söderstadion puttrar av förväntningar. Nervositeten är kvar. Laguttagningen kommer. Vi har så få spelare att vi inte har en fullständeig trupp. Kommer Stefan Batan äntligen få spela igen? Batan som jag inte sett spela sedan Studenternas IP i slutet av augusti i fjol. Nä, han kommer nog inte få spela i alla fall. Han tas aldrig ut och sedan försvinner han från Hammarby utan att ha prövats tillräckligt. Vi står inte emot.
Djurgården har klorna i oss och när 1-0 kommer så går luften ur. De kommer aldrig orka vända det här. Aldrig. Bjørn Paulsen skadas. Inte det också.

Vi fortsätter att sjunga och skrika och då plötsligt kliver han fram igen. Derbyhjälten från i höstas, Rômulo trycker in bollen efter en perfekt passning från Leo Bengtson.
Det kan inte hålla!

Vi är bra. Vi har hjärta. Hammarby krigar.
Vi håller och Stefan Batan kommer in. Bara minuten senare har Rômulo tryckt in ett mål till på en helt perfekt pass från Stefan Batan. Sedan spikar vi igen med ett underbart 3-1 mål där Pa Dibba får en perfekt pass från samme Stefan Batan. En hjälte, han kunde ha klippt till själv och försökt blivit föremål för omedelbar hjältedyrkan. Men han med en fot, en fint och stort fotbollshjärta klev fram och serverade två målpass, på några minuter. Tack Stefan Batan för det.

Andreas Isaksson i förlorardimman

Kennedy Bakircioglu slår en frispark

IK Sirius – Hammarby IF 1-1

Fredrik Torsteinbø trycker in 1-1 på Studenternas IP i den bortamatch som Hammarby borde ha vunnit. Sirius har startat säsongen strålande men nu var Bajen det bättre laget och det enda som fäller oss är att Ögmundur Kristinsson återigen gör ett dåligt ingripande. Det känns inte alls bra att vår målvakt kostar oss fyra poäng de senaste två matcherna. Det har varit riktigt dåliga ingripanden och hans svårigheter att få igång spelet är frustrerande. Hade Ögmundur haft ett bättre spelsinne hade jag kunnat acceptera en del av missarna men nu är det under all kritik.

Fredrik Torsteinbø

Hur frustrerande det än var att bara få med sig en poäng mot IK Sirius så var det en trevlig dagstur till Uppsala. Träffa upp Janne och en handfull andra ur HammarbyklanenO’Neills för en öl och en matbit och gott samkväm med glada skratt var värt resan bara det. Det enda minuset var den kortväxte hammarbysupporten som inte orkade hålla sin flagga i luften och inte riktigt lyfta den när han hade vilat sina lite för klena och för korta armar utan vilade den mot räcket så att han förhindrade mig och cirka 40-50 andra betalande supportrar från att se halva första halvlek. I andra halvlek fick han en påminnelse och trots sin upprördhet lyckades han bättre då han fick hjälp av en nästan normallång kamrat att hålla upp flaggan.

Mot arenan

Katastrofboll – del II

Söndagen skall bli fest. Det har varit en knackig säsong så här långt och katastrofinsattsen som Bajen lyckades rädda till ett oavgjort resultat förra veckan hade lämnat eb bitter eftersmak men nu skulle det bli derby mot AIK och derbymatcherna gör underverk med stockholmslagen. Ingen vill vika ner sig. Det börjar med att jag blir en aning sen till arenan och får ge upp möjligheten att kunna parkera under arenan där jag brukar kunna ställa bilen. Det är fullt helt enkelt. Jag hittar en stund senare en plats i gamla slakthusområdet och tar mig upp till Nya Söderstadion och där skulle jag möta upp Björn, även känd som Tarzan, utanför ingångarna. Ingen Tarzan på plats. Jag väntar en stund och halv tre slår jag en signal till Tarzan och han har fastnat i kollektivtrafiken som har havererat och krånglat. Till slut, tio minuter innan avspark kan vi äntligen gå in på Nya Söderstadion. Nu skall det bli match i nitto minuter.

Klacken är laddad. Överladdad skulle man kunna säga. Under tifot råkar någon med en brinnande bengal sätta eld på en banderoll och en stund senare kastar plötsligt någon in ett knappskott som håller på att träffa vår målvakt Ögmundur ”Ögat” Kristinsson. Han tar sig för örat efter smällen och ilskan man känner gör att blodet kokar. Vem vill skada en egen spelare?
Vilka galningar finns det?
I efterhand kommer information om att det är infiltration från AIK-klacken som ligger backom knallskottet. Handlingen inte ursäktad med det men den blir plötsligt mer begriplig. Hur illa det än är.

Känslan är inte längre på topp.

Matchen startar och de första minutrarna känns riktigt bra. Sedan faller korthuset. Efter en halvlek står det 0-3 och frustrationen är stor. Hammarby kommer aldrig i närheten av att reducera. Det händer i stort sett ingenting. Redan efter 0-2 försöker Kennedy Bakircioglu att sträcka upp och peppa sina medspelare, han är inte nöjd med inställningen och utförandet. I andra halvlek blir han utbytt. I slutet av matchen är den vittklädda publiken frustrerade. Som hammarbyare kan man ta en förlust, men man accepterar inte att spelarna inte gör ALLT för att göra resultat på planen. En hammarbyare ger inte upp innan domaren har blåst i pipan. En hög med supporters hade nu i slutet av matchen hade dragit sig ner mot spelar- och ledarbåset för att utropa sitt missnöje. När sedan Nanne Bergstrand på presskonferensen tror att detta är ett utslag av att supportrarna kräver vinst efter att ha vunnit de två senaste derbyna mot AIK. Där tappade jag tron på Nannes ledarskap. Om han förstår den här föreningen så dåligt så kanske han skall lämna in sin avskedsansökan.

Vackert TIFO i bajenklacken

Strax innan match