Etikettarkiv: nytida

Svullen och grinig

Nu är jag trött. Att bara stupa ner i sängen skulle vara min önskan men jag har varit på närakuten och lyckats få en läkartid till klockan 20:15 ikväll. Så nu är jag bara hemma för att suga i mig buljong och smärtstillande för att orka åka tillbaka. Stoppa febern innan den börjar rusa till kvällen igen. Dagen började ganska märkligt dessutom. Sjuksköterskan på jobbet ringde och väckte mig (avsnitt 1232 i följetången -”du sover för lite! Så vi ringer och väcker dig ovbrutet!” gjorde sig påmint) med meddelandet att hon tyckte att jag luktade hasch på jobbet igår. Sveriges största drogmotståndare skulle alltså sitta och puffa på på arbetstid så skiten pyr in i kläderna. Så jag erbjöd direkt att lämna urinprov, så slipper vi spekulation. Väl inne på jobbet så trodde hon att jag skulle urinera framför en kollega!
Svarade att tredjepart eller att vi ses i domstol.

Vi får se hur länge det tar tills deras okunniga paranoia leder till att jag inte får jobba kvar. Röka hasch, cannabis elelr något annat THC-skit kommer jag inte börja med i alla fall.
Nåväl. Nu skall jag suga in lite buljong mellan läpparna innan munnen svullnar igen.

Flygkamrater över Afrika

Hellen AtienoNu har nog alla bitar fallit på plats mer eller midre och jag är redo att åka. Dessutom vet jag att Hellen är på tårna och också börjar bli färdig. Hon har till och med köpt två uppsättningar afrikanska kläder till Karin. Ikväll när vi kommer fram så kommer jag att sakta börja min återhämtning efter 329 arbetstimmar i maj och jössesmånga timmar även i juni. Så att få möjligheten att umgås med Karin och Helen två veckor i mitt underbara Kenya känns just nu som viktigt och en välsignelse.

På väg hem till Dunga utanför Kisumu, Kenya, tillsammans med Karin. I kväll när vi kommer hem till vår sköna lilla vrå så hoppas jag att Karin kommer att trivas i pappas blivande arbetsrum. I måndags kväll so jobbade Johan och jag natt på jobbet och Johan tittade på mig och frågade:

-Har du jobbat dag idag också?
-Ja och jag fortsätter att jobba dag i morgon också!

-Men du var ledig i helgen?
-Nej, jag jobbade fredag, lördag och söndag.
-Så i morgon åker du hem och vilar och packar inför onsdagen?
-Nej. Jag åker till Uppsala och jobbar natt till nio på onsdag morgon.

-Det kan vara den absolut sämsta reseförberedelse och -planering jag någonsin har hört talas om!

Visst blev det en stressig förmiddag igår. Bland annat så behövde jag besöka fyra apotek innan jag fick tag på Karins malariamedel, på grund av att jag missförstod vilket apotek som hade Malarone Junior på hyllan. Dessutom hade jag en otrevlig sladd i en rondell här i Uppsala som höll på att placera mig utanför vägen. Jag höll visserligen an aning mer fart in i rondellen än vad jag borde men mina bakdäck släppte plötsligt helt och hållet. Med en hand på ratten och en hand på växelspaken var bara att acceptera. Det fanns ingen chans att byta grepp, så med vänster hand slängde jag upp bilen i motsatt riktning samtidigt som den nästan hade slagit upp i nittio grader. Sedan snabbt snurra upp i fullt utslag åt andra hållet då däcken inte verkade få något grepp på vägbanan över huvud taget. Det var fem sekunder av bara reaktion och instinkt.
Fuktigt men inte blött på vägen och fortfarande rejält mönster i däcken och inga liknande tendenser i vintras så min första misstanke var fult spel. På morgonen när jag lämnade jobbet så hade min kollega en punkterat däck, så jag stannade och kontrollerade att det inte var något insmetat på däcken eller något liknande. Det fanns ingenting som tydde på det så jag får tills vidare anta att det var kombinationen väta, nylagd vägyta och däcktyp som orsakade sladden.

Väl medveten om att jag skulle ha tillräckligt att uträtta innan resan så att jag skulle hållas på tårna hela dagen men det där var mer äventyr än vad jag hade önskat mig. Förhoppningsvis får jag snart luta mig tillbaka och väga på hälarna snarare än att hålla mig på tårna.
Frågan är hur mycket jag vågar lita på väggreppet ikväll. Ytterligare cirka 140 kilometer kvar innan det blir taxi till Arlanda.

Mer Marholmen

Som jag berättade igår så var vi på Marholmen ett antal kollegor igår. Efter att ha kommit tvåa i båtorienteringen, efter att ha misslyckats med att gissa det totala antalet flaggstänger på Marholmen, så var jag sugen på att få möjligheten till en revanch. Den som sålde in den chansen var dock min kollega Carina som var med i laget som kom sist. Så när chansen till att gå loss mad bangolf blev det genast mer intressant. Individuellt spel och möjligheten till att psyka motståndarna på mitt eget lilla vis. Underbart. Första två hålen spelde vi i hela gruppen vilket gjorde det till en långdragen historia. Sedan fick vi gå fritt. Det gjorde att alla kunde spela i sin egen takt men det tog helt bort möjligheten till briljanta psykningar och mentala lekar. Efter att ha spelat några hål på 2 och 3 slag så lurade jag mig själv att det gick tillräckligt bra, särskilt eftersom jag var klar under tiden de flesta fortfarande bara hade kommit halvvägs. En vanlig missbedömning jag gör, att andra gör saker i samma hastighet som jag själv gör. Så i slutändan efter att ha spelat klart banan snabbast av alla naturligtvis, så slutade jag tvåa igen. Otroligt irriternde. Dålig förlorare, men med en klackspark. Kul hade vi i alla fall.

Rånäs behandlingshem på Marholmen

Rånäs behandlingshem på Marholmen

Rånäs behandlingshem på Marholmen

Rånäs behandlingshem på Marholmen

Rånäs behandlingshem på Marholmen

Rånäs behandlingshem på Marholmen

Istället för arbete på Marholmen

Vilken sommardag, underbar och inte blev det sämre av att jag fick möjligheten att tillbringa den på Marholmen tillsammans med några av mina kollegor från Rånäs behandlingshem. Det har inte varit så mycket av social gemenskap för mig i år. Närmast obefintligt faktiskt borträknat grillkvällen med Tomas för snart två månader sedan och min senaste resa till Kenya. Annars är jag på jobbet eller dödsknarkartrött i lägenheten.
Nu hadde Sanna samlat oss nio stycken av styrkan och dagen började perfekt med en lång och ostressad frukost. Vi satt närnare nittio minuter och åt och pratade vid furkostbuffén innan vi gick vidare för att köra lite båtorientering. Tremannalag, tre båtar, och jag skötte kommandot i vår lilla burk. Vi hade en grym effektiv plan och var 20 minuter i i mål före andra båt och 40 minuter före tredje och sista båten. Vid sex olika bojar hade man hängt olika ledtrådar till tre olika frågor till svaren på ett land, ett årtal och en person. Sedan på boj nummer sex så fanns en utslagsfråga som skulle fälla avgörandet om två eller fler lag hade samma antal rätt på de tre ledtrådsbundna frågorna. Långt före de andra lagen som sagt men tiden hade ingen betydelse. Utslagsfrågan var det som lurade oss på förstaplatsen och gav oss en sur andraplats…så vi som är dåliga förlorare gjorde nya försök…jag berättar mer om det i morgon.

Rånäs behandlingshem på Marholmen

Rånäs behandlingshem på Marholmen

Rånäs behandlingshem på Marholmen

Rånäs behandlingshem på Marholmen

Rånäs behandlingshem på Marholmen

Rånäs behandlingshem på Marholmen

Rånäs behandlingshem på Marholmen

Rånäs behandlingshem på Marholmen

Andra bestämmer

Dagen har varit lugn men stressande lik förbenat. De massiva arbetstiderna den senaste tiden tar ut sin rätt då jag inte hinner göra något på hemmaplan. Att skriva ett brev som borde blivit skivet, att gå igenom och registrera betalningar av fakturor till månadsslutet och att sova. Alla är de övningar och uppgifter som försvinner in i arbetsdimman just nu. Nu har huvudkontoret öppnat ögonen för min arbetstid och dragit i bromsen. Arbetstidslagen skall följas. Inget utrymme för att fördela sin arbetsbörda efter egna behov och målsättningar. Något får i arbetsskocken kan då bli kränkt och detta måste förhindras. Jag har ju redan tidigare stött på chefer och kollegor som ansett det till och med stötande att jag har fått ut mer i lönekuverten än vad de har fått. Att jag då valt att arbeta istället för att sitta framför TV’n hemma är inte relavant för dessa människor. Alla skall ju ha ungefär samma inkomst, oavsett omständligheter, annars är det något slags kränkande särbehandling av de som inte vill eller orkar. Det är bara så otroligt märkligt förhållningssätt till lönearbete.
Att arbetsgivarna reagerar är inte svårt att förstå. De är rädda för varje möjlig strid med facket som kan skönjas vid horisonten. Facket avväpnar man dock enkelt när man förstått deras uppsåt. Deras ondskefulla egalitära agenda kan man i den här frågan komma runt genom att ta anställning hos två av varandra oberoende arbetsgivare. Då är inte facket intresserade av hur mycket man arbetar längre. Det är för att deras huvudargument att allt arbete är tvång och att all form av arbete utöver den överenskomna arbetstiden för heltidsarbete är dödshatarnazism från arbetsgivarens sida förlorar relevans när jag valt attt arbeta hos olika arbetsgivare. Att facket inte har vågat ta det klivet ännu är naturligtvis för att det fortfarande finns en enklav av förtappade själar som anser att mängden arbete och produktionsvinst skall avspegla ersättningen där för.

Efter att bara ha åkt in till jobbet för APT idag så rullade jag snart hemåt igen. Skönt att lite lugnt kunna lyssna på poddar samtidigt som man glider igenom det uppländska landskapet. Jag stannade till för att handla lite vin och mat och fick syn på den mycket tilltalande Chevan på bilden här nedanför-↓

Chevrolet Impala från 1962 i Uppsala idag

Between jobs, literally

Fredag morgon och jag har lämnat jobbet i Rånäs för att åka till jobbet i Uppsala. Ekonomibyggnaderna runt Rånäs slott är fantastiskt vackra i morgonsolen och jag tar upp kameran ur väskan och tar en ögonblicksbild med sidorutan nedvevad på den gamla Audin. 13 timmar avklarade och snart 25 timmar kvar innan jag kan åka och hämta Karin. Karin skall följa med till Kenya om en dryg månad och det är dags att börja vaccinera henne inför resan. Bara en kilometer från jobbet, strax bakom Rånäs slott.
Nu är det lördag eftermiddag och jag pendlar mellan att vilja gå och lägga mig och sova eller att sitta och läsa lite men eftersom jag inte riktigt orkar ta ett beslut så sitter jag och streamar Lyxfällan på datorn. Karin var en riktig trooper när vi var på vaccinationsmottagningen idag. Inte ett ljud. Bara lät dem sticka henne i båda överarmarna utan så mycket som en blinkning. Sedan blev hon lite för ivrig när jag skulle få henne att dricka koleravaccinet, pga. mina oklara instruktioner, hällde i sig en och en halv deciliter i ett svep. Så den dosen kräktes hon ju omedelbart upp. Nåväl, jag får åka in och skaffa en ny dos i veckan. Mitt fel. Hon är coolast i alla fall, alltid. Det blir en lång resa men det skall bli så spännande att få äran att göra den här resan med henne och det är blir en underbar utmaning att ge henne upplevelser hon aldrig kommer att glömma.

Rånäs en solig fredagsmorgon i maj

I mitt nya härad

Uppsala linneanska trädgårdarFör några veckor sedan så var jag i Uppsala för mitt arbetes räkning. Med två bilar fulla med klienter besökte vi Uppsala linneanska trädgårdar och det började lovande och trevligt. Dock var några av klienterna så rastlösa att besöket endast varade en sex sju minuter innan de flydde växthusen med förhoppning om att vi kunde gå och fika. Naturligtvis blev det en stund på café innan vi vände åter mot Rånäs. Personligen hade jag gärna fortsatt att boanisera i botaniken och jag kommer att ta mig en tur i trädgårdarna på egen hand vad det lider. Det finns ännu mycket att upptäcka i Uppsala för mig som nyinflyttad och om ett par veckor när Donata kommer på besök så har hon lnskat att se Gamla Uppsala. Det ligger helt i min smakriktning så det skall bli mycket intressant. Antalet gånger jag har gjort en mental anteckning om att ta mig till Gamla Uppsala med en kamera eller två i sällskap är många och nu har jag få ursäkter att inte lära känna mitt nya härad.

I slutet av april köpte jag ett ryskt objektiv, ett Industar ƒ3.5/50 så kallat pancake-objektiv. Det vore trevligt om det hann levereras så jag får testa att ta lite bilder med den gamla klassikern. Annars har jag ett antal rullar svart/vit film från Lomography i kylskåpet så lite analogt fotograferande i kombination med digitalt dito med min Pentax K-5 lär det bli hur som helst.

Solen i maj

Det har varit mycket jobb sedan jag kom tillbaka till Svea rike. Trots att jag inte var i arbete under april innan den trettonde så räknar jag med plus 200 timmars arbetstid. Maj kommer inte vara ett vilohem heller. Nu sitter jag dessutom och väntar på att få in det sista av sommarplaneringen så att man inte behöver jaga så aktivt under sommaren. Känns alltid bra med en bra framförhållning så jag kan planera lite längre fram i tid än vad jag brukar ha möjlighet att göra.
Nästa resa till Kenya ligger inte llt för långt frm i tiden och det krävs att jobba på ordentligt för att inte tappa ekonomiska möjligheter att leva gott när jag väl är där. Den här gången skall ju Karin följa med mig också så jag vill ju gärna att hon har en trevlig resa till Afrika med mycket roliga och spännande upplevelser.

I lägenheten har jag fått upp några fler tavlor på väggarna och jag börjar komma till ett läge då jag känner mig färdig. Har alldeles för lite väggyta för att få upp alla bilder jag vill ha uppe dock. Trots det så har jag ingen önskan om att hitta någon jättestor lägenhet att bosätta mig i i framtiden. Två rum skulle faktiskt räcka långt och det får väl vara en målsättning på sikt. Däremot så börjar jag nog att börja söka mig till en större lägenhet i Kisumu och där sulle jag gärna ha fem sex rum eller fler.

Rapport från ett vinterland

50 ÖreEfter tjugo års uppehåll så har jag återigen yrkesmässigt hamnat inom missbruksvården. Nu på HVB- och behandlingshem. Det känns initialt riktigt bra hos min nya arbetsgivare och det känns som att mina gamla kunskaper kan dammas av och återanvändas igen. Efter ett pass i Uppsala över natten så stannade jag på lördagen till på Myntmässan i Mårsta (här finns en bild från mitt Instagram-flöde). Det är Sigtuna Myntklubb som anordnar mässan och jag hade velat besöka den redan förra året men det blev då aldrig av. Nu fick jag chansen att fylla min 2-kronorssamling med ett par fina exemplar. Det var trevligt att avsluta veckan med något annat än arbete och eftersom januari har varit den rörigastte månade på mycket länge när det handlar om arbete så känns det fantastiskt skönt att ha kommit vidare till nästa steg så att jag nu kan fokusera fullt ut på den kommande flytten.