Etikettarkiv: Nicke Junker

Innan Peter Puders dog

För några år sedan, 2014 närmare bestämt så kontaktade en basist, Patrik Pallin, som jag lärt känna på PrataBas.se mig för att starta ett musikprojekt som skulle byggas runt ett nytt band vid namnet Idiotanstaltem. Tanken var att satsa mer konceptuellt än den traditionella etableringen av band med en skiva. Patrik kontaktade mig då han trodde att jag som Brommas Malcolm McLaren skulle kunna utföra the great rock’n’roll swindle och vi fick ihop en fantastisk sättning. Basen var vänner som knutit band på PrataBas.se och sedan fick vi in två drömvärvningar. Eller vad sägs om den här sättningen:

Malin Warne (Nina letar UFO) – sång
Peter Puders (Commando M Pigg, Thåström) – gitarr
Tore Höghielm – gitarr, sitar, bass VI
Patrik Pallin – bas
Lasse Gidbo – trummor

Ett drömband och inte nog med det. Patrik hade lyssnat på ett par av mina låtar från ”Toys & Oils”-eran när jag och Nicke Junker spelade ihop i en sunkig replokal i Hjorthagen och hittat ett basslinga som han gillade (och kallade grötig och otajt). Jag tror i och för sig mest att han ville föda mitt ego men Lasse Gidbo gjorde sitt bästa för att lägga på digitaltrummor och gitarrer på min basslinga och vi hade Idiotanstaltens första låt på gång.
En dag hörde Patrik av sig och berättade att vi hade tappat Peter Puders till återföreningen av Commando M. Pigg och strax efter det tappade projektet all styrfart på grund av livets vardagliga eländesartade beskaffenhet. Det hade varit roligt att se hur långt vi hade kunnat ta vårt konceptuella projekt men nu fick det aldrig styrfart.

I går nåddes jag av nyheten av att Peter Puders har dött. Vila i frid Peter och det känns bra att ni hann sätta ihop Commando M. Pigg och släppa en skiva innan det var försent.

Briljanta bravader (idag för tio år sedan)

Idag är det tio år sedan jag och min bror Anders tillsammans med Perre och Nicke klev in i en replokal i Nacka för att spela musik, utan någon riktig plan för hur det skulle gestaltas. Själv hade jag aldrig muciserat tidigare i mitt liv (förutom någon kaotisk ABF-kurs i akustisk gitarr för länge länge sedan). Det här var ett år när Anders flyttade åter till östkusten efter en herrans massa år på västkusten och Perre började jobba som säljare hos mig på Södertörns EnergiCenter, samtidigt som Anders i samband med flytten också började jobba hos Nicke.

Jag har ingen aning hur mycket de andra grabbarna hade snackat innan om detta men jag kommer tydligt ihåg när Perre sa: ”-Nu när Andres jobbar med Nicke borde vi ju dra ihop ett band och börja lira ihop!”
Det var i mina öron en lysande idé men jag förstod inte alls att det i Perres fråga även innehöll en fråga eller ett önskemål om mitt deltagande, så jag svarade honom att det lät fantastiskt att de skulle börja spela tillsammans.
Perre tittade på mig och sa att jag var inbegripen i planen om ett band. Naturligtvis protesterade jag med argumenten att jag både var tondöv och aldrig kunnat bidra med något i musikaliska sammanhang. Det behövdes dock inte många sekunders övertalning från Pers sida för att få min fåfänga och mitt ego till att straxt ha beställt en bas från Thomann. Det gick fort!

Väl i replokalen så hittade Nicke en låt som han tyckte var lämpligt material för mig att börja med som tondöv och nykläckt basist. Sextondelar. Man tackar.
Efter första repet var jag helt slut i höger underarm; mjölksyran fyllde varenda muskelfiber.
Efter detta första tillfälle så fortsatte våra musiksessioner varje onsdagskväll. Väldigt sart så började vi skapa egna låtar och alla bidrog på olika vi i skapandeprocessen och det var en mycket rolig och positiv period i mitt liv.

Garagedag

BasriggenJag har mjölksyra i låren efter att ha burit prylar, fram och tillbaka i garaget, upp och ner i mitt rum, upp på vinden.
Min onda handled och arm har inte fått vila en enda liten stund under helgen.
Men nu är garaget städat och min Princess Vanden Plas har äntligen kommit på plats i garaget.

När jag äntligen hade städat klart i garaget var det en underbar känsla att öppna, ta av sig skorna precis innanför dörren och att i strumplästen gå in på mattorna och sätta mig i fåtöljen, tända en cigarr och spela lite bas genom basriggen som nu står uppställd och inkopplad.

Det gjorde ockcå att jag fick provspela min Cimar Jazz-bas inkopplad i förstärkare för första gången. Otroligt trevlig bas och jag fick till en mycket fin klang i ”flat wound”-strängarna.
Det lät faktiskt mycket bättre än vad jag hade väntat mig och med tanke om hur mycket problem jag tidigare har haft med halsen på basen var det riktigt kul att äntligen få testa den ordentligt.

Det var dessutom enormt kul att spela igen.
Smärtan i handen har hindrat mig att spela mer än kortare stunder, och det lilla som jag har spelat har varit ”unplugged” i soffan.
Så att spela genom basriggen var en riktigt härlig känsla.
Nu när Simon lovat att lägga lite digitaltrummor på en av låtarna jag och Nicke knåpat ihop så blir man lite sugen på att kanske spela in lite mer seriöst igen.

Janne driver svenska sajten för de engelska ADO16-bilarna så man får väl ta och bli medlem där också.
Annars lär man väl få på skallen!

Svenska ADO16-klubben startade faktiskt tidigare i somras när vi, jag och Janne var nere på Tjolöholm Classic Motor i maj.
Det skall bli kul att ha någon ting att skruva på och se om man klarar att renovera.

Tid, tålamod och kunskap kommer att sättas på prov i alla fall, det är helt klart!

In 1962, the late Fred Connolly, of the firm of famous curriers, asked Vanden Plas to prepare for him a special version of the recently announced Morris 1100. A prototype with special Vanden Plas front was exhibited at the 1963 London Motor Show and so much interest was shown that full scale production started in early 1964. The Vanden Plas Princess 1100 and later 1300 were extremely popular and sold well until production ceased in 1974 upon the demise of the 11/1300 model range.

http://www.vpoc.info/History.htm

Piano och hårdrock

Efter en extrem helg så var det dags för en ny termin pianolektioner för Erika och Sofia.
Trött efter ett antal timmars taxikörande så hade jag lyckats blanda ihop tiderna.
Jag var på plats med tjejerna redan klockan tre. De börjar inte förrän klockan 15:30. Har haft de tiderna ett par terminer nu och ändå lyckas jag ta fel tid.
Inte likt mig alls.
Vet inte om det räcker att skylla på trötthet.

I går lyckades jag få tid att repa lite med Nicke också.
Det var minst sagt ett bra tag sedan man hade chansen att spela lite musik.
Vi var ju rätt rostiga båda två men det roliga var ju att vi i alla fall kommer ihåg rätt bra vad vi har gjort tidigare.
Första gången jag spelade min Warwick Streamer genom riggen. Det var svårt att få till ett ljud jag gillade, men i dag när jag lyssnade på rep-filerna så lät det bättre än vad jag tyckte igår.
Jag kanske bara behöver vänja mig med ljudbilden?

Får se om vi kan hitta en annan replokal.
Den som har tips får gärna höra av sig.

Blev väligt riff-baserat rep i går.
Vi behöver hitta en sound, en ljudbild till våra senaste låtar. Ett samspel och en ljudbild där vi samspelar.
En trummis på det här hade ju varit mumma.

Spelemän

Garagerigg• I söndags var jag hos Perre med brorsan och spelade lite musik och satt ute och käkade en underbar grillad måltid som Perre bjöd oss på.
Synd att det inte blev mer musik dock.
Både Perre och Anders hade ett par sköna saker på gång och det hade varit kul att försöka komma vidare på båda spåren.
Dessutom så hade det varit kul om Nicke hade varit med också, så att vi hade varit komplett band.

Perre fick posera för lite bilder med gitarren. Sedan fick han plåta mig med basen i högsta hugg. Vi måste ju få ihop lite bilder för bandet!

Eftersom det nu är augusti och det har regnat mer eller mindre sedan jag kom hem i måndags så var det kanske sista ”stugsittarkvällen” med bandet. Vi har ju gjort några stycken både i Sjöfallet och hos Perre.
Det är lite speciellt att släpa med sig utrustning och samlas runt lägerelden med instrumenten.

Skulle vara på sin plats att börja lira lite gitarr så att man kan skriva lite låtar också. Lite sköna barré-ackord och de där skumma brutna ackorden som Anders lirade hela tiden på sin 12-strängade Cimar.

Jag får väl försöka hitta tid att öva i vinter.

Söderbröder

Söderbröder• På onsdagskvällarna när bandet skall repa så hämtar jag alltid upp Nicke på Kocksgatan på söder.
Nu när det är sommar sitter han och Stefan Rylander på balkongen i trapphuset.
Där har de hängt upp blomster och porträtt på August Stringdberg och Ulf Lundell och ibland ser man en gitarr eller två ( som på bilden här till höger) och man hamnar i en kedjerökande och öldrickandes diskussion om irlänska poeter eller om vinylskivans överlägsenhet gentemot sin CD-avkomma. Eller helt enkelt en ideologisk debatt om kulturpolitik.

Det finns med andra ord fortfarande konstnärssjälar och bohemer på Södermalm.
Två av dem bor till och med i samma trappuppgång.
   …och jag gillar de här två snubbarna.

Rock on

Rolle rockar på• Tänk att det är så kul att spela musik. Första gången jag gav det en ärlig chans var 1 mars 2007, innan dess hade jag någon gång för 20 år sedan gjort ett försök utan att komma någonstans.
Då köpte jag en bas för en krona för att börja spela, men utan möjlighet att få någon hjälp att komma igång var jag chanslös. Jag förstod helt enkelt inte hur man gjorde!
Kanske låter lite konstigt men jag har senare insett att jag måste ha en teoretisk uppfattning om hur musiken hänger ihop för att kunna lära mig att spela.

Drygt 11 månader efter att jag börjat spela känner jag att det här är något av det roligaste jag har gjort.

Att Anders är med i bandet är ett extra plus. Vi har väl knappast umgåtts så här regelbundet sedan vi bodde hemma båda två?!

I mina ögon är bandet verkligen ett ”Norsborgs All Stars”. Nicke och Perre uppträdde redan på skolavslutningarna i högstadiet.
Perre har satt månget flickhjärta i brand med sin röst, den killen med en akustisk gitarr och en ballad vid lägerelden är mer Pripps Blå reklam än vad Pripps kan leverera.
Nicke har spelat med band som Skid Row på svartkrogar i Stockholm på 80-talet.
En skön samling gamla rockdårar helt enkelt. Men jag tror att det här hade varit omöjligt att dra ihop på den tiden då det begav sig.
Det hade nog blivit alldeles för stökigt

Nedladdningsdebatten

• Nu konstateras det att artisterna får sämre betalt när musiken säljs digitalt via nedladdning.
Varför?
För att de inte får något från distributionskakan. Men skivbolagen har kvar hela sin del.
Är det inte dags att artisterna vaknar snart?
De skulle kunna distribuera musiken själva och få mer pengar över själva. Eller är det så enkelt att många av de etablerade populärmusikartisterna idag är i behov av skivbolagens PR-maskineri för att kunna sälja? Tror de inte på sin musiks möjlighet att stå på egna ben?

Min stund i rockhistorien – III

Så har det då hänt. Jag har musicerat inför publik, offentligt.
Vår första spelning någonsin.

Studiefrämjandet, som håller oss med replokal och diverse utrustning hade öppet hus.
Bara en låt men ändå, om någon hade sagt till mig för ett år sedan att jag under 2007 skulle stå på en scen med ett instrument i mina händer och spela en låt som jag till och med har bidragit musikaliskt, och inte nog med det, jag sjöng bakgrundssång också, då hade jag utan att tveka kallat den personen för en lallande idiot.

Oddsen på det här var höga för ett år sedan. Men gosse, gissa om det var kul.

Vi lär återkomma.