Etikettarkiv: NHL

Tough Guy, A Life on the Edge

Probie, the Heavy Weight ChampionEn sådan här dag när Hammarby fotboll meddelar att man sparkat sin tränare Jakob Michelsen då det föreligger någon typiskt hammarbyansk schism i ledningen och då särskilt mellan tränare och sportchef, så vill man inte bry sig om fotboll. Det finns ju en riktig sport som ligger mig mycket närmare om mitt nordiska iskalla vinterhjärta. Ishockey. Det är en sport för folk som klarar en tackling, alltså inte som i damhockey…
Här kastar vi in organisationens egen överslätande förklaring:

Det är viktigt att veta att det inte råder ett generellt tacklingsförbud inom damhockeyn, utan förbud mot så kallade ”open ice hits” alltså tackling rakt framifrån och tacklingar i ≥ 90° mot motspelare.

Vad Svenska ishockeyförbundet säger är alltså att tacklingar inte är förbjudna utan bara tacklingar som kräver spelskicklighet. Bra jobbat där. Men som sagt, bortom sarkasmen, det finns ju idrottsmän inom sporten även om de inte alltid får den uppmärksamhet de förtjänar eller att de riskerar att glömmas bort alldeles för fort. En av mina hjältar under den period på 1990-talet då jag hade en intensiv NHL-period var Robert ”Bob” Probert. Visst älskar man en bra fighter med klipp i nyporna om man som jag älskar old school hockey men Probie var också en mer än duglig spelare med pucken. Säsongen 1987-88 så spelade han ihop 62 poäng och deltog i All Star-matchen den säsongen. Inget för någon som bara kastar handskarna. Så Probert var en talangfull hockey-spelare i all amoment. Det är ju naturligtvis omöjligt att inte gilla en spelare som kan behärska alla delarna av en transatlantisk hockey-kultur. Dessutom var han den siste spelaren att göra mål i det klassiska Maple Leaf Garden och då är man en hjälte i min värld. Tyvärr så hade Probert en hel del problem vid sidan av rinken och problemen var alkohol och droger. Kokain och alkohol i blodet i diverse situationer och händelser ledde till rahabiliteringar och en massa juridiska problem. Men han kom alltid tillbaka.
En legend på alla vis men efter en karriär i Detroit Red Wings och Chicago Blackhawks (bara det, Original Six-lag båda två) så slutade livet för Bob Probert med en hjärtattack vid 45-års ålder. Man ska låta bli att glömma spelare som Robert ”Bob” Probert. Spelare som på så många plan gav publiken vad de kom för att se. Hylla honom för den spelare han var och minns de hjältar som gjort sporten till vad den är.

Historien om en idrottsförening

Norsborgs IFSom uppvuxen i ett miljonprogramsområde så var man ju utan att då veta om det en del av en omväxlingsperiod ur ett historiskt perspektiv för den orten. I mitt fall hamnade vi i Norsbog via Alby i norra Botkyrka. Ett område som är en plats som varit befolkad längre än vad vi idag kan förstå. Vissa uppgifter säger sextusen år, andra tiotusen år. Det vi kan vara säkra på då är att detta är ett område som av olika anledningar har varit gynsamt för människor att bosätta sig på, bedriva handel på, dyrka gudar på och leva och dö på.
Inget av detta berättades det speciellt om under min skolgång i Norsborg. Jag minns att vi fick titta på ett dia-bilds visning i mellanstadiet som handlade om Botkyrka men det var i stort sett allt. Vi förstod ju att Vatteverket kring ”Gamla Norsborg” var gammalt, jättegammalt i våra barnögon, och tornet uppe på Tornberget hade årtalet 1903 på en plakett ovanför porten vilket fyllde en yngling med känsla av historia och mystik. Vad jag och antagligen inte så många andra av mina jämnåriga kamrater på den tiden reflekterade över var vår idrottsförenings historia. På Norsborgs IFs emblem stod det 1907 men hur en så befolkningsfattig byggd hade kunnat bära en idrottsförening tänkte vi inte mycket på då.

Norsborgs IF startade som en idrottsförening för vattenverkets anställda. Det började med att de anställda vid Vattenverket började lira boll på Norsborgsvallen redan 1902, men först 1920 anmäldes ett fotbollslag till seriespel, dock registrerades klubben hos Riksidrottsförbundet 1907.
Norsborgsvallen användes för övrigt ibland för den traditionella ”lärare mot eleverna”-matchen som avslutade skolåret på Kärsby-skolan, vilket på den tiden var en traditionell högstadie-skola.

Min egen historia i Norsborgs IF är två separata historier. Någon gång i årskurs två eller tre så var det, som det ju alltid är, en förälder som skulle dra igång ett årskullslag för föreningen. Helena i min klass, hennes pappa var det som skulle bli ledare för oss. Jag anmälde intresse och jag kan för mitt liv inte framkalla ett enda minne av någon träning, dock minns jag att jag deltog på någon match. Min insats var en katastrof naturligtvis. Som den kanske omognaste eleven i hela årskullen så kunde jag inte fokusera på matchen och på vad som hände bortom min del av planen som back (där man som vanligt placerade dem som inte var dugliga som spelare). Jag minns med inte ett helt litet mått av skam hur jag helt ointresserad av vad som hände på planen plockade upp smågrus, grusplan var legio, och tog en försvarlig mängd av småsten i halvcentimetersstorlek i min vänstra näve. Sedan kastade jag upp en i taget i luften och slog iväg dem med ett tennisliknande anslag över huvudet med min högerhand. Inte det minsta intresserad av vad mitt lg pysslade med under tiden. Jag var en börda för mitt lag.
Nu när jag skriver dessa rader så snubblar jag över information om en gammal Hammarby-spelare, Erkan Zengin, att hans första klubb var Norsborgs IF, men att han bara stannade fem veckor. Vi kan vara lika där jag och Erkan. Min karriär var nog inte mycket längre än så i NIFs fotbollssektion.

Sedan var det den andra anknytningen till Norsborgs IF, som aldrig var en anknytning. Den sport som intresserade mig mest under min uppväxt var ishockey. Fotboll kom aldrig nära mitt intresse för hockey. Hockey var allt och än idag så har jag svårt att jämföra med någon annan sport då mina upplevelser av olika ishockey-minnen gör att jag för alltid kommer att placera den fantastiska ishockeyn först.
Jag spelade jämt. Jag spelade året runt. När det inte fanns is fanns det asfalt. Vi byggde egna mål, vi spelade mot andra gårdar, vi välte två kundvagnar och ställde två bredvid varandra och spelade under viadukter. Sommar innebar gynastikskor och tennisboll, vinter var skridskor och puck. Annars samma sport.

Efter mitt fotbollsdebakel och ett sommarläger med Hammarby Basket 1978 och otaliga usla gymnastiklektioner där kunskapen om att jag alltid låg motoriskt efter mina klasskamrater gnuggades in till ett för evigt dåligt självförtroende så vågade jag aldrig söka mig till en ishockey-klubb.
I mitt fall var den klubben Norsborgs IF och jag vågade inte ens tänka tanken på att söka mig dit. De som spelade organiserad ishockey var coola snubbar, och bara snubbar, med tonvis av självförtroende. Det som förvånar mig idag är att jag aldrig såg möjligheten ändå. Vi spelade gårdsmatcher, och vann. Vi spelade i mellanstadiet och vår klass vann. Varenda år. Vi spöade alla. Men ändå. Jag kunde inte se att jag var en del av detta, jag var för upptagen med att vara rädd för alla andra.

Plötsligt öppnades en chans att få spela ishockey mer organiserat. En pappa till en kille i en parallell-klass hade startat ett nytt hockey-lag. Norsborgs HL, Norsborgs Hockey-Lag, smaka på den! Förkortningen blir NHL, som National Hockey Leauge. Det är attityd, det är vilja att visa var skåpet skall stå. Att visa att man kan skapa utifrån andra värderingar och ändå konkurrera.
Norsborgs HL var ett försök att skapa något annat, en pappa som tröttnat på den tidiga utslagningen i den traditionella klubben. I Norsborgs HL skulle alla få spela. Med en tränare och en andretränare så hade klubben bara möjlighet att härbärgera ett lag. Det skulle bli ett lag för pojkar födda 1966. Tränaren, klubbledarens son var född 1967 som jag men fick plats i laget eftersom han var just tränarens son. Att det ändå skulle vara ettlag för pojkar födda 1966 tror jag beror på Anders Samuelssons far. Anders var en av våra backar och hade många istimmar med sig från Norsborgs IF, jag tror att hans far som var vår andretränare och en mycket engagerad hockey-farsa hade ett finger med i det beslutet för antagligen fick vi genom far och son Samuelsson med oss ett par andra spelare som var nyckelspelare för Norsborgs IF i den årskullen.

Peter som bodde på min gård och som jag sedan sommaren innan jag började skolan hade umgåtts med intensivt fram till att jag gick i femte klass hade börjat spela i laget. Peter och jag hade spelat gårdsmatcher sida vid sida. Skjutit slagskott på den spolade fotbollsplanen på vintrarna och möts i en och annan klassmatch i skolan. Han var född 1966 och han spelade i Norsborgs HL. Jag frågade om det fanns en chans att få en plats i laget eftersom jag hade hört att det var öppet för alla. Peter var skeptisk. Peter var motvillig och skeptisk.

Det hade väl hänt vid några tillfällen att jag spelade fult. Riktigt fult. Blev jag frånåkt så kunde jag sätta klubbladet i skridskoskenan på motståndaren som just hade rundat mig. Visst hände det även att det blev ett rapp med klubban över foten. Men det var hockey då. För mig fanns det ingen skillnad mellan hur man spelade hockey som barn eller som vuxen. Proffshockey i Canada var måttstocken och drömmen. Peter sa att han skulle fråga tränaren om det fanns någon möjlighet för mig att komma med i laget. Nästa gång jag träffade Peter var han tveksam. Jag vet än idag inte om det var Peter som inte ville ha med mig i laget eller om det han sa var sant. Det han sa var att laget skulle ha ett möte. Eftersom jag var känd för att spela fult så var man tvungen att disskutera om det var möjligt att ta med mig i laget.
Idag skulle jag nog ha tagit det som en komplimang!
Om det verkligen var något möte vet jag inte. Ingen aning. Det som talar för att det var så var att tränaren första gången han träffade mig förklarade att jag skulle vara reservmålvakt, och back. Jag skulle alltså stå i mål ocm vår ordinarie målvakt inte kunde spela av någon anledning, annars var jag back (enligt principen att man placerar problemen som backar, ingen vidare utvecklad idrottsstrategi ännu 1980). Detta sa han innan han hade sett mig på ett par skridskor.

Första matchen. Min mor har lyckats skrapa ihop pengar till utrustning. Jag har grejer för att kunna spela både som utespelare och målvakt med mig. Vår målvakt dyker inte upp. Borta, utan förklaring. Antagligen så hade intresset för tjejer slukat honom för gott. Hur som helst så skulle jag förberedas för målvaktstjänst. Mina benskydd var de billigaste möjliga. De såg inte riktigt ut som de andra målvakternas skydd. Jag hade ingenting som skyddade sidan av benen. Vi stod bredvid rinken och väntade på att den skulle bli färdigpreparerad för match. MOtståndarna, Flemingsbergs IF, började samlas. De ställde sig runt mig och började häckla mig. Häckla mig på grund av mina skydd. Jag var tacksam attt de inte kunde se att jag inte hade heltäckande målvaktskydd under min hockeytröja heller, bara en utespelares skydd, inte i närheten av en målvakts skyddsbehov.

Vi spelade inget vidare. Trots att vi var ett bättre lag och senare under säsongen när vi hade spelat ihop oss bättre och framför allt inte hade så mycket nerver hade vi spelat ut dem. Nu spelade vi till oss ett ansträngt oavgjort, 1-1. Premiär, bortamatch. Det fick duga.

Jag var bäste man på plan, och fick pris för det.

PS. Det är inte utan att man undrar vilka färger kisarna på bilden nedan hade på dressarna? I begynnelsen. DS.

Norsborgs IF

Forever Two Wheels (FTW)

:: WOW – i går när jag kom hem från mitt arbetspass så hade jag på sju dygn jobbat 113,5 timmar och det var inte utan att det kändes skönt att klicka på snooze tre gånger när mobilen larmade på i morse.
Mycket annat än jobb har man inte riktigt hunnit med den senaste veckan med andra ord. Småpysslat lite med svensktbrandskydd.com och konstaterar att det kan bli en kul hockeysäsong både i Nordamerika och Sverige. Kan bara konstatera att i detta nu så ligger Brynäs tvåa i Svenska HockeyLigan och Toronto Maple Leafs har startat strålande i NHL.

Med så mycket arbete och så lite tid för annat så blir allt i min omgivning lidande mer eller mindre. Saknar mina småflickor när jag inte kan vara hemma och jag får inte tid att ägna åt fotografering eller skruva med mina fordonsvrak. Det som man kan få en stund över till är lite slösurfande nu och då och jag samlade ihop förmiddagens bästa länkar här nedan för att ha dem någonstans så jag kommer ihåg att läsa igenom dem ordentligt senare ikväll, eller bara för att de var sköna grejer helt enkelt.

Länkar:
Vintage 1967 EKO Condor Electric Guitar
El Degas Ricky Bass

Black and white film development for lazy people

Processing films – 2

Strindbergs live – Ultras 500e konsert 19870510

Processing films -1



:: Jag har äntligen hittat någon liten del som tar mitt motorcykel-projekt från sin nuvarande slummer. Jag har hittat rätt bakdel till rätt pris hos Wrenchmonkees och det gjorde det lättare att komma till ett slutgiltigt beslut om stuket också. Min Yamaha får bli en caféracer i svart och den enda färg som bryter av får bli på tanken.
Man kanske kan få sin Yamaha att rulla på sikt och äntligen få känna vinden i håret igen.

Toronto-viktoria efter straffar

HockeyDet har ju minst sagt varit lite upp och ner för oss Toronto Maple Leafs fans sedan den senaste Stanley Cup-vinsten  1967  och årets säsong har ju faktiskt börjat ovanligt lovande. Kanske det stabilaste och bästa laget på tjugo år.

Eftersom förstemålvaken Reimer  #34  tidigt blev skadad hoppades jag att det skulle kunna bli chansen för Monstret  #50  att äntligen slå igenom i Toronto.
Det började lite knackigt och efter att ha blandat högt och lågt och delat målvaktsansvaret med Scrivens  #30  så verkar vår svenske keeper nu ha tagit förstaspaden mer permanent.
I natt så blev det straffläggning för att avgöra mellan Toronto och Dallas Stars och Monstret  #50  spikade igen för en Toronto-vinst.

Kommer att bli en spännande säsong det här.

Hockey i vinterskrud

Boston Bruins vann över Philadelphia Flyers i det numera traditionella utomhusmötet i NHL.
Topphockey utomhus har ju till och med sedan i december testast i Sverige då Frölunda vann mot Färjestad i den första svenska varianten sedan topphockey började spelas i hallar här.
Bilden nedan är vacker så att det svider i mina ögon, hockey i vinterlandskap.
The real thing!

Vintersport

Hockeyhistoria…tyvärr

Tony EspositoIdag (igår) skrevs ishockeyhistoria.
NHL ställer in hela säsongen.
Det har aldrig tidigare hänt NHL eller någon annan professionell liga i nordamerika tidigare för den delen.

Här i Sverige är det många som jublar då vår bästa och namnkunnigaste elitserie någonsin är i full gång och många jublar över att precis alla spelare finns tillgängliga till VM i vår. En tunering som få gånger varit värd att kallas ett världsmästerskap.

Men är det då så bra för svensk hockey eller för internationell hockey?
Knappast.
Det här kommer att betyda mer negativt än positivt.
Det kommer på ganska kort sikt att knäcka NHL och det är troligt att vi ganska snart har en annan liga som tar över. Tyvärr kommer ishockey att tappa mark i främst USA. I Kanada kommer ishockey alltid att vara nummer ett, men i USA är det en sport på dekis, en sport som slitit till sig uppmärksamhet och som nu schablar bort sin position.

Om det pågående WHA-projektet kommer att resultera i någontin är svårt att sia om men jag tror att om ett år eller två har vi antagligen en situation lik den på 1970-talet, då två ligor slogs om uppmärksamheten.
Glöm inte att WHA-lagen hade flest vinster mot sina NHL-motståndare då man körde uppvisningsmatscher.
Och det var på fullt allvar, inga vänskapsmatscher direkt.

Hockey är på väg ner…jag hoppas att det som reser sig ur askan är något vackrare än det som flammorna hinner sluka.

I have for some time been thinking that it would be a good thing if there were a challenge cup which should be held from year to year by the champion hockey team in the Dominion (of Canada).

There does not appear to be any such outward sign of a championship at present, and considering the general interest which matches now elicit, and the importance of having the game played fairly and under rules generally recognized, I am willing to give a cup which shall be held from year to year by the winning team.

March 18, 1892, at a dinner of the Ottawa Amateur Athletic Association. Lord Kilcoursie, a player on the Ottawa Rebels hockey club from Government House, delivered this message on behalf of Lord Stanley, the Earl of Preston and Governor General of Canada.

Peter Forsberg regerar NHL

Du har det äntligen hänt!
En svensk har vunnit poängligan i NHL.

Detta är riktigt stort i svensk ishockeyhistoria.

Man har ju kunnat hoppas under de sista månaderna av grundspelet i NHL men det har under lång tid varit Markus Näslund som har varit den starka kandidaten.
Peter Forsberg blev till sist den som lyckades, med Markus Näslund på en mycket mycket hedrande andra plats.

Flera svenska framgångar i NHL fick vi i och med att Henrik Zetterberg inte bara vann rookie-ligan med flest gjorda poäng utan även gjorde flest mål av samtliga rookies i NHL.

Det här är minst sagt svensk ishockey-historia.

PlayStation 2

Logitech Cordless Action Controller• Jag funderade ganska mycket under år 2002 på att skaffa mig en spelkonsol.
Oftast när funderate omkring det så slog jag bort tankarna med att det var för dyrt med tanke på att jag inte spelar spel så ofta.
Men när SONY presenterade LINUX for PlayStation 2 började jag på allvar fundera på att skaffa mig ett PlayStation 2.

Valet stod emellan PlayStation 2 och Nintendo Gamecube.
Microsofts Xbox fanns aldrig med i funderingarna då jag är evinerligt trött på BSOD-upplevelser.
Microsoft har helt enkelt aldrig lyckats presentera en mjukvaruplattform som är stabil nog för att jag skall lita på dem när det gäller en spelkonsol.

Fredagen den 16 augusti 2002 blev den dag då jag inte längre kunde lägga band på mig. En PlayStation 2-konsol inhandlades tillsammans med en extra analog handkontroll (DUALSHOCK 2), en DVD remote control, ett minneskort (Memory Card 8MB) och EA Sports NHL 2002.
Efter att ha tillbringat fredagskvällen med ett antal hockey-bataljer så inhandlade jag på lördagen EA Games Rumble Racing som är ett bilspel helt i min smak med bilar från 70-talet och framåt.
EA Sports NHL-serie har jag inte spelat sedan 1995 då en kollega introducerade mig för den ”moderna” spelkonsolvärlden med sin SEGA-konsol.

Det har ju hänt en hel del på den grafiska sidan sedan dess minst sagt men samtidigt så är det något som jag saknar med den tidens grafik.
Ett exempel på det är EA Sports NBA som vi 1995 spelade och som jag älskade. Kommentarerna och grafiken var perfekta ur den synvinkeln att de var
roliga. Idag är grafiken snyggare men frågan är om den är roligare?
Idag funderar jag på att skaffa mig EA Sports NBA Street men är rädd för att grafiken och spelarkontrollen skall vara för ”modern” för min smak av spelupplevelse.

Rolle som ”gamer”…

EA Games Rumble RacingMin spelsmak och mitt spelande har genom åren varit sparsmakat. Det hela började någon gång i slutet av 70-talet med ett TV-spel som jag inte längre minns namnet på men som kunde erbjuda fyra olika spel.
Det var naturligtvis Pong och olika varianter av Pong med namn som exempelvis Pilota.

Senare kom ett Atari 2600 in i hemmet och min bror och jag köpte en hel del spel till vår Atari-konsol utav vilka de klassiska titlarna Defender och Space Invaders var de som spelades mest, vad jag kan minnas.
Det var dock fruktansvärt dyrt att köpa spel för oss barn och utan våra föräldrar och morföräldrar hade det nog inte blivit mer än ett spel till vår kära konsol, om jag inte minns fel så var det bara Defender som vi själva lyckades skrapa ihop pengar till.

Jag minns tyvärr inte längre vad som hände med vår Atari-konsol men vi sålde den antagligen.
Under mina PC-år har jag inte spelat så mycket och då det har spelats har det mest varit i perioder och helst tillsammans med andra.
Milky Pushknife och jag hade en Road Rash-period då vi spelade nätterna igenom tills ögonen sved.
OM spelade vi i arbetsgruppen ett par gånger Red Alert 2 och Delta Force över nätverk vilket är hur kul som helst.
Och sommaren 1995 var det som sagt Bruno och jag som satt och spelade NHL 95 och Golf på Brunos SEGA.

Favoritspel

Under senare tid sedan jag blivit datorgeeek så har mina favoritspel varit (på respektive operativsystem):
BeOS: PacMan, XGalaga.
OS/2: Chess, Masteroids
Windows: Red Alert, Red Alert 2, Delta Force, Road Rash, Commander Keen
Linux: Gnome Chess

Som du ser så är det inget som får några Hardcore Gamerz att mjukna men de är dock de spel som gett mig mest underhållning.
Spelupplevelser är personliga och jag har fortfarande inte tröttnat på Red Alert och en och annan golf-runda på PC är alltid lika avkopplande och kan få mig att fullständigt tappa tidsuppfattningen.
Men nu är jag alltså ägare till en riktig spelkonsol igen för första gången sedan det tidiga 80-talet och min Atari 2600.
Detta är min aktuella konfiguration:

PlayStation 2 Console
SCPH-30004 R
Serial:
C4818897

Pryl

Beteckning

Antal

Analog Controller (DUALSHOCK 2)

SCPH-10010E

2

DVD Remote Control

SCPH-10172

1

Memory Card (8MB)

SCPH-10020 E

2

Vertical Stand

SCPH-10040 E

1

Logitech Cordless Action Controller

963320-0914

1

SPEL

Tillverkare

Titel

År

EA Sports

NHL 2002

2001

EA Games

Rumble Racing

2001

EA Sports BIG

NBA Street

2001

Ubi Soft

RAYMAN Revolution

2000

Ubi Soft

RAYMAN M

2001

Ubi Soft

Rayman 3 Hoodlum Havoc

2003

Atari

Enter the MATRIX

2003

LEGO SoftWare

LEGO Racers 2

2001

KONAMI

Age of Empires II – The Age of Kings

2001

Acclaim

Speed Kings

2003

EA Games

Need For Speed – Underground

2003

Rock Star Games

Midnight Club – Street Racing

2000

Sony

Singstar Svenska Hits

2005

Team 13

Stunt GP

2000

Activision

Shrek 2

2004

EA Sports BIG

NBA Street V3

2005

Atari

Driven To Destruction

2004

Electronic Arts (EA)

Swing Away Golf

2000

EA Games Rumble RacingSamtliga barn i familjen är roade av att spela spel på sina datorer.
Erika och Carl spelar mest Pingu, Krakels ABC, Flygande start – Första klass och Bolibompa. Isolde spelar gärna Makalös Matematik Nummerhjältarna.
Nu när det finns en PC i vardera barnkammaren så kan barnen spela i stort sett när de har lust och så länge vi som föräldrar har kontrollen över vilka spel som spelas så får de välja fritt.

The best part of computer industry standards is that there are so many to choose from.

Unknowned