Etikettarkiv: musik

Och redan börjar åren gå

Ibland får man tillåta sig att bli lite sentimental och tänka på vad som kunde ha varit. Samtidigt får man trösta sig med det som har varit. Den här dagen för ett år sedan var himmel och helvete så som livet ofta är så jag lyssnar på den musik som var.

Слава – Одиночество & Magnus Carlson – Jag ber dig

Rivolta Mondata JR – Eastwood Guitars

Så här ska en gitarr se ut. Blir knappast snyggare än såhär. Eastwood guitars produktserie Rivolta är riktigt snygga gitarrer, speciellt den här Rivolta Mondata JR. Ibland önskar man att man faktiskt kunde spela gitarr åtminstone hjälpligt så att man hade en minsta lilla ursäkt för att skaffa sig en riktigt vacker gitarr.

Rivolta Mondata JR

Musik på Dunga Hill Camp

Kenya - HarambeeEfter att ha hängt på Kiboko Bay ett antal gånger den senaste tiden så besökte vi Dunga Hill Camp häromdagen. Detta dels för att se stället men även för att kolla upp deras WiFi för att se om det var bättre än det nätverk vi använde på Kiboko Bay. Efter att ha konstaterat att Dunga Hill Camps WiFi åtmonstone verkade mer stabilt så återvände vi Dunga Hill Camp för att äta och för att för att uppdatera den här bloggen. Det laggade en del men vi njöt av maten och en kall öl samtidigt som ett band började rigga scenen. Plötsligt satt vi och tittade på en soundcheck och insåg att det här kunde bli en trevlig överraskning. Bandet började spela och eftersom det fortfarande var eftermiddag så utgick jag från att bandet skulle spela fler set under kvällen så när jag var klar med uppladdningar och annat så gick vi hem och bytte om för att komma tillbaka och avnjuta lite lokal musik. Vi fick även chansen att lyssna på ett lokalt militärmusiksband vid namn Lake Victoria Band, ett band med barn och ungdomar som lär sig läsa musik lokalt här i Dunga.
Här tar man sig ju fram med att hoppa upp på en motorcykel och tala om var man skall någonstans. Nu har vi ju ett kort promenadavstånd till Dunga Hill Camp från lägenheten men Hellen krävde att vi åkte motorbike till och från Dunga Hill Camp på kvällen. Orsak? Flodhästarna. Hellen har skrattat gott åt mina obekväma känslor inför kackerlackor och andra insekter. Inte miinst häromkvällen när jag gick på toaletten och blev aningen obekväm av ödlan som inte lyckades ta sig ut utan levde ett himla liv uppe på glasrutan ovanför toalettdörren. När jag kom ut från toaletten så påpekade jag att vi hade en ödla på toaletten och Hellen tittade undrande på mig och undrade varför jag delade med mig av den här informationen så jag frågade,
-Is he on our side?
-What do you mean?
-I know he eats cockroaches, so I allready like him. But, should I be worried about him?
Hellen höll på att skratta ihjäl sig. Jättekul hade hon på min bekostnad. Inte alltid lika kul att kunna roa andra! Dock blir Hellen nervös så fort flodhästarna kommer på tal. Hon vill inte under några omständigheter springa på några flodhästar. Det har hänt här att flodhästar som glömt bort sig och blir klar uppe på land smaskandes grös och annat kan bli skrämda av att människor börjar komma igång på morgonen och kommer man mellan flodhästarna och Lake Victoria kan man bli trampad till döds. Risken att dö av en infektion eller annan sjukdom här är antagligen tusentals många gånger störrer men dock existerar faran.

Väl tillbaka på Dunga Hill Camp så lyssnade vi på musik hela kvällen. Bra groove men mycket falskspel mellan varven. Men på det stora hela en trevlig upplevelse. Kul att det var ett lokalt band också och att de bjöd på gästartister från andra länder också.

Hellen på väg mot Kiboko Bay

Jo, det är mygg överallt

Basism på Dunga Hill Camp

Neptune – Killer majestic Swedish steel is back again

På 1980-talet så var min kompis och namne Roland och hans band Neptune lite av en snackis i hårdrockskretsar. Alla hårdrockare tyckte ju att de var hur bra som helst och man väntade lite på ett genombrott för bandet. Det hände aldrig men många av oss som var med då har aldrig släppt låtarna och alltid undrat hur det kunde ha gått om Neptune hade fått ett skivkontrakt. Vi är ganska många runt om i världen som har spelat sönder ett antal kopierade kasettband med demo-tejperna på. Plötsligt får Roland efter lite sökande tag på mig och meddelar det mycket märkliga att efter alla dessa år så kommer deras låtar från 80-talet att släppas på CD och vinyl. Med originalillustrationen som var tänkt till ett album redan då. Det kan inte bli bättre än såhär helt enkelt. I år kommer plattan jag väntat på i drygt 30 år!

Killer majestic Swedish steel is back again

Neptune

Hollänskt porslin – II

Hollänskt porlin - ny mixLåten jag la upp härom dagen dök upp i en ny mix idag. Det här är ett jättebra exempel på hur det kan förändras bara i mixen. Nu låter den nästan som en färdig låt trots att det fortfarande bara är en slaskfil. Jag har noterat att det är ganska få som förstår hur mycket arbete det ligger bakom en färdig låt och den här filen får verka som exempel på hur utvecklingen tar steg för steg mot en färdig låt. Så nu lyssnar ni på filen från i måndags här så lyssnar ni på den här filen direkt efter så får ni ett perfekt exempel. Jag ser verkligen fram mot nästa fil från Micke och bandet Myling.

Hollänskt porslin

Hollänskt porlinDet händer att det skickas demo-låtar och annat skönt slammer i min riktning från allehanda håll. Idag tänkte jag bjuda på en liten svensk new age-klassiker, för inte tusan var det punk ens när det begav sig, återgiven av min vän Micke Antilla med band. Det är som sagt en råmix och inget färdigproducerat så ta det lugnt med sågningarna och luta dig tillbaka och låt dina gamla rock-öron smaka.
Eftersom det då och då kommer in låtar i inkorgen på min E-post så kanske jag skall erbjuda fler exempel här lite nu och då. Jag har varit lite för dålig med det känner jag. Nu kör vi!

Nu kommer Karin med ljuset

KarinEn vändningens dag. Det har visserligen varit soligt ett par dagar men idag var den första riktiga sommarkänslan. Karin är här hos mig i helgen och det känns verkligen att jag inte träffat henne så mycket senaste månaderna. Det var alldeles för länge sedan hon var här senast. Jag uppskattade verkligen att hon tog tag i den här kvällen med egna initiativ. Det var hon själv som ville gå en promenad ner till sjön, visserligen med den fullständigt galna föreställningen om at det skulle kunna gå att bara men ändå. Efter att ha förklarat hur kallt det skulle vara i sjön så tog vi med en handduk så hon skulle kunna doppa fötterna i alla fall.

I morgon är det mycket praktiska saker som står på agendan men jag hoppas att vi kan sysselsätta oss på ett sätt som gör att vi kan få ut så mycket som möjligt av de här dagarna tillsammans. Sommarkvällskänslan var fullständig på väg upp från badet när det på tomt efter tomt tändes grillar och fulländades av tonerna av Gasolin från fönstret i ett hus där några ungdomar grillade och drack öl. Tänk att de nya generationerna lyssnar på samma musik som vi gjorde, men det är klart, en bra låt är en bra låt. Punkt.

Nu tänker jag ägna mig åt att behålla känslan av närhet med min Karin resten av helgen. Tack sommaren för att du visade dig idag.

Karin

Karin

Karin

Karin

Arturo Fuente Special Selection

Sjön Addarn

Karin

Karin

Karins nyfunna stenar

Pappa fotograferad av Karin

Briljanta bravader (idag för tio år sedan)

Idag är det tio år sedan jag och min bror Anders tillsammans med Perre och Nicke klev in i en replokal i Nacka för att spela musik, utan någon riktig plan för hur det skulle gestaltas. Själv hade jag aldrig muciserat tidigare i mitt liv (förutom någon kaotisk ABF-kurs i akustisk gitarr för länge länge sedan). Det här var ett år när Anders flyttade åter till östkusten efter en herrans massa år på västkusten och Perre började jobba som säljare hos mig på Södertörns EnergiCenter, samtidigt som Anders i samband med flytten också började jobba hos Nicke.

Jag har ingen aning hur mycket de andra grabbarna hade snackat innan om detta men jag kommer tydligt ihåg när Perre sa: ”-Nu när Andres jobbar med Nicke borde vi ju dra ihop ett band och börja lira ihop!”
Det var i mina öron en lysande idé men jag förstod inte alls att det i Perres fråga även innehöll en fråga eller ett önskemål om mitt deltagande, så jag svarade honom att det lät fantastiskt att de skulle börja spela tillsammans.
Perre tittade på mig och sa att jag var inbegripen i planen om ett band. Naturligtvis protesterade jag med argumenten att jag både var tondöv och aldrig kunnat bidra med något i musikaliska sammanhang. Det behövdes dock inte många sekunders övertalning från Pers sida för att få min fåfänga och mitt ego till att straxt ha beställt en bas från Thomann. Det gick fort!

Väl i replokalen så hittade Nicke en låt som han tyckte var lämpligt material för mig att börja med som tondöv och nykläckt basist. Sextondelar. Man tackar.
Efter första repet var jag helt slut i höger underarm; mjölksyran fyllde varenda muskelfiber.
Efter detta första tillfälle så fortsatte våra musiksessioner varje onsdagskväll. Väldigt sart så började vi skapa egna låtar och alla bidrog på olika vi i skapandeprocessen och det var en mycket rolig och positiv period i mitt liv.

Karin och Dolly Style

I torsdags så tog jag med mig Karin till Upplands Väsby och uppträdande av Dolly Style. Det var med, bokstavligen, spänd förväntan som Karin höll ut och väntade på att tjejerna i Dolly Style skulle komma upp på scenen. Det bjöds på fyra låtar innan det var slut. Visst, det är en ung publik och ett köpcentrum men den unga publiken innebär också att det förväntas att inhandlas merchandise så lite mer artisteri kunde man kanske önska. Nåväl, med Karin på axlarna så fick hon en bra plats för att se tjejerna.
Redan under första numret så kände jag en viss undran inför företeelsen som gruppen utgör. Är alla de där dansstegen verkligen riktade till målgruppen flickor 8-12 år eller är det en flört med deras pappor också? Andelen pappor som var på plats antyder att pappor också får ut något av bandet, uppenbarligen.

Efter föreställningen så ställde vi oss i kö för att få plansch och t-shirt som inhandlats att bli signerade. Det var en rejält lång kö och det tog lång tid men Karin var stoisk och efter åttio minuters köande när vi äntligen var framme så hade hon bara frågat om klockan tre gånger. Tjejerna i Dolly Style (och produktionsapparaten runt dem) är oerhört professionella och efter en och en halv timmes signerande och fotande så tog de sig fortfarande tid för varje liten unge som kom förbi och när jag skulle ta en bild på Karin och gruppen så bad de mig ta om bilderna så att hela gruppen kunde titta in i kameran.
Mycket proffsigt.

Karin ville dock inte att jag visade bilden här så det blir en svart bild istället.

Dolly Style i Upplands Väsby

Karin vill inte vara med på bild

The Great Scandinavian Guitar Show

Efter jobbet idag styrde jag kosan mot Fryshuset för årets variant av Scandinavian Guitar Show. Min basistkollega Benke Backhaus skulle också dit så vi synkade ankomsten och lullade runt och kikade på gitarrer och ett fåtal basar och samtalade trevligt och dessutom oerhört initierat i ämnet. Tack vare mässpriser så kunde jag slå till på ett paket nya strängar till min Ibanez och lite patch-kablar till effektboxarna.
En avrundning med kaffe och en chokladmunk så var vi klara för den här gången. Ett trevligt avbrott i min jobbhelg även om antalet basar var begränsat, men sällskapet och en stunds socialt umgänge på musikmässa fungerar ju alltid.

Bas

Rapport från dagen