Etikettarkiv: motorcykel

Åkersberga American Car Show

I lördags var det Åkersberga American Car Show roddad av Roslagens American Car Club och min granne, Rune som så vänligt lånade ut en av sina pickisar till mig, var där och plockade hem förstapriser precis som i fjol. Jag hade lovat Rune redan förra sommaren att försöka komma förbi och titta när han ställde ut sin Ford. Nu fanns det en lucka i tid och rum som möjligjorde att faktiskt komma på plats och se honom och bilen i all sin prakt. Rune plockade hem pris för bästa bil i 50-talsklassen och för Publikens val. Precis som förra året. Det fanns en hel del sköna bilar och motorcyklar på plats och det växande antalet Indian choppers och customs är verkligen kul att se och bland bilarna var det faktiskt nog en Volvo PV som tände känslorna mest av allt, även om det fanns mängder av sköna bilar på plats.

Runes Ford

Ny Indian-motor i 20-talsstil

Snygg entré

Jo kollar in en skön Rod

Tisdagen 29 maj 2018

Ramon Allones Superiores LCDH EditionIdag hade jag tänkt att jag skulle skriva lite på en text och sedan klyva lite ved åt Johan här hemma på farmen men det blev en lite oväntat utflykt istället. Jag hade lånat Johans Toyota för ett kortare ärende in till Rimbo när jag passerade Runes second-hand lager och såg en oerhört läcker motorcykel som stod lutad mot byggnaden. Den stod där och såg fantastiskt cool ut och utan motor startade den min fantasi och jag såg den för mitt inre stå parkerad i ett framtida vardagsrum, helst på en persisk matta, eller med en speedway-motor som lokalt vrålåk fram och tillbaka till kiosken i Finsta och bestämde mig för att när jag kom tillbaka så skulle jag hoppa ur kärran och ta ett par bilder på den vackra rullande ramen. Väl tillbaka efter uträttat värv så var Rune själv på plats och jag stannade för att prata med honom och plåta hojen. Han hade rullat in hojen i lokalen och nu stod där istället en betydligt modernare knarr i solskenet, en Harley-Davidson förklädd till en Indian. Det visade sig att det var en hoj som Rune skulle sälja, han var mellanhand (en affärsman ut i fingerspetsarna den gode Rune) och nu skulle hojen köras ut till Nifsta Classic Cars i Gottröra. Jag erbjöd mig att köra följebil så att Rune skulle kunna komma tillbaka hem smidigt, så jag hoppade upp i Runes stora Cheva pickis och vi drog iväg.

På plats på i Nifsta väntade vi in ägaren Dick och sedan rullade vi in hojen på plats. Under tiden som de två herrarna gjorde upp affären så passade jag på att kika på alla sköna bilar på plats och drägglade nog lite extra över en Plymouth Business Coupé från 1939 men det fanns andra sköna objekt som Pontiacs, en fet och lyxig Rolls-Roys vid sidan av en massa Cadillacs, en fantastisk GMC Suburban och en handfull FordEn Ford pickis från sent 60- eller tidigt 70-tal föll mig speciellt på läppen. Det blev en mycket lyckad och trevlig liten roadtrip i Roslagen för en motorintresserad.

Väl tillbaka hemma igen så klöv vi ved. Johan hade kabbat upp med motorsågen innan jag var tillbaka och det blev några timmars klyvande innan det var dags att avrunda dagen. Det kändes fantastiskt skönt att avsluta med ett par koppar kaffe och ett par cigarrer. Jag hann röka både en Belinda, den tråkigaste och sämsta kubanska cigarrprodukten någonsin, och en Ramon Allones Superiores LCDH Edition i solnedgången med en kokbok i knät. Bra dag. Bra avslut.

Rune redo för en roadtrip

Harley-Davidson förklädd till Indian

Harley utanför Nifsta Classic Cars

Rune Thorsell utanför Nifsta Classic Cars

Dagar i Gdansk

I slutet av augusti var jag några dagar i Gdansk för lite kortare rekreation. Med bara en vecka semester den här sommaren också så kände jag att det skulle vara skönt med några dagar utan plan i en annan stad. Det fick bli vad som var billigast att flyga till. Det fick bli Gdansk.

Min upplevelse efter ett par dagar i Gdansk var att det utanför den gamla delen av staden var rätt tråkigt och osorterat men fint som snus i den gamla delen. De gamla handelsstäderna runt Östersjön har många likheter och det är en fantastiskt historie- och kulturrik region. Gdansk är liksom Tallin en bärnstensstad. Otaliga är de som säljer smycken gjorda på bärnsten längs med de turisttäta gatorna, såväl i butiker som på gatorna.
Restaurangutbudet var både rikligt och humant för plånboken. I den förort där jag huserade på hotell Villa Alfa, Piecko-Migowo, låg en lokal pizzeria vid namn Pizzeria Zapiecek, där man kunde, förutom pizza, få sig en rejäl portion polsk husmanskost och en öl för knappa 45 kronor. Jag återkom tre dagar i rad för en av dagens måltider på min lokala pizzeria med genuin service och bra mat även om de lite lyxigare men mer turistinriktade restaurangerna på stan absolut inte riskerade att ruinera en hederlig svensk semesterkassa.

Med kameran i släptåg så fick jag väl lite bilder. Jag hade väl inte riktigt det tålamod att fotografera som jag borde. Det hade en del att göra med att jag hade lånat ut min Olympus till Erika som samtidigt befann sig i London så att jag istället släpade på min gamla stora och klumpiga Canon 10D. Det blev besök på lite kyrkor där jag hade haft betydligt mycket mer nytta av den lättare Olympusen men jag hade en fantastiskt kontemplativ helg i Gdansk. Bara en sådan sak är ju värd att glädja sig över.

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

MCM i 30 bast

MCMMCM trettio år. Vilken resa.
Jag hade köpt några enstaka nummer av HojMagasinet (hur många nummer gavs ut egentligen?) och när jag sensommaren 1985 hittade MCMPressbyrån (tror det var på Liljeholmens tunnelbanestation på väg hem från jobbet i Södra Hammarbyhamnen) så var det en upplevelse. Det var en tidskrift som gav mig en resa in i en subkultur som jag törstade efter och ville bli en del av. Jag hade klarat av moped och en hemsk Honda XL125 men vad jag verkligen ville ha var en Harley-Davidsson, en Indian eller en BSA, en AJS, en Norton eller åtminstone en Triumph. Drömmar för en sjuttonåring som precis börjat jobba och tjäna sina första pengar. Att spara ihop till en motorcykel kändes avlägset. MCM gjorde inget för att lindra drömmen men den var också en fantastisk spegel av den värld som fanns därute ännu onåbar. Visst hade jag ben i olika läger redan då. Jag älskade japanska hojar också, framförallt Suzuki vars kataloger jag under de första åren på 80-talet hade bläddrat sönder på pojkrummet. Roadracingstjärnorna som körde Yamaha, de otroligt coola Kawasaki-modeller som man stått och dräglat över på H.Flöter på Norra Stationsgatan (SR 650 var ju bland det vackraste man hade sett och var det bara jag här som såg filmen STONE hur många gånger som helst trots att det handlade om Bikers som körde race-hojar?) men Honda var märket jag älskade att hata då jag alltid har gått min egen väg.
Men det var ju en klassisk bikerhoj man drömde om i alla fall, även när polare efter polare köpte japanska racerknarrar och bara tittade på vad det senaste kunde erbjuda.

Sedan blev det Sportster så då bled det lite smak på hojsvängen. Det blev en sväng Mälaren Runt 1990 också. Då inte på min Sportster utan en nyare USA-import som en polare inte vågade köra själv (något om frånvaron av MC-kort). När vi kom till Enköping och Strul MCC så fick han dessutom inte vara kvar för flickvännen utan lämnade mig på plats (då gick det bra att köra själv utan körkort plötsligt) och som tur var så fick jag skjuts av en annan polare hem. Det var både första och sista gången jag siter bakpå en stelbenschopper med en sissybar som slutar mellan skulderbladen

Såhär trettio år senare håller jag fortfarande MCM som kanske den absolut bästa hoj-blaska som någonsin funnits. Det är en annan tidning idag än den var när den tog sina lite trevande första steg och det fanns ett par år där i mitten på nittiotalet som jag svek den. Det är en fantastisk tidning och jag tror att den är så bra just för att den inte har varit samma tidning under resans gång. Den har lyckats vara relevant för hoj-scenen hela tiden. Förändrats med den och varit en del av den.

Jag kommer att fortsätta att läsa den här tidningen vare sig jag är en del av kulturen eller inte. Nästa trettio år också.

Massor av hojar

Custom Bike Show i Norrtälje. Jag kom direkt från Västerås och en natt på soffan på cigarrklubben efter att ha jobbat ett sent och långt pass. Trött bortom beskrivning men jag kunde inte missa årets Custom Bike Show nu när jag var ledig och kunde strosa runt i mitt eget tempo. Det var många udda sköna hojar och en bra blandning av olika tillverkare och stilar. Jag sprang in i Lasse Gidbo också, alltid lika trevligt.

En drös med bilder blev det naturligvis också:

flickricon     Bilder på flickr:
     https://www.flickr.com/photos/casselbrant/sets/72157654176243515

Högt styre och långt framhjul

One Moment in Time – VI

Mitt motorcykelintresse startade tidigt i livet. Det började med min kompis Peter vars bror ”Adde” hade en moped som han skötte som vore det ett barn. Varje helg så tvättade Adde sin Zündapp KS50 från hjul till hjul med minitiös noggrannhet och Peter som drillades hårt av sina bröder lät i sin tur mig lida för mina brister i fordonskunskap. Peter kunde avkräva mig svaret på ”tio motordelar på en moped” och i min pojkaktiga naivitet trodde jag att detta var kunskaper som en kille i lågstadiet måste ha och Peter var aldrig sen att rätta mig överlägset när jag inte klarade uppgiften.

Objektet för Addes putstrasa åndrades senare till en Suzuki GT125, en riktig motorcykel, så fantastiskt mycket ballare än en moped. Hur coolt det än hade varit med Addes Zündapp så var detta det ballaste som existerade, en motorcykel.

Efter en kortare hatupplevelse med en Honda XL125 så blev det dags att ta tag i drömmen om motorcykeln. Jag hade läst hojblaskan nummer ett, MCM, sedan första numret och Hojmagasinet, MC-Nytt och Bike innan dess och min dröm om amerikanskt gjutjärn skulle sättas i verket.
Min oförmåga att spara ihop pengar på min arma inkomst gjorde att jag tog mig ner till mitt lokala bankkontor för att låna en slant. Nu blev det en kapplöpning mot min oförmåga att hållla i pengar också och när jag hade lyckats partaja upp förtio procent av lånebeloppet så raggade jag skjuts av morsan och Gunnar till Sulas Custom i Ölsta utanför Uppsala.

Jag hittade en lagom sliten och begagnad Sportster som stod i ett hörn. Det var det enda järnet som jag klarade att lägga vantarna på med min budget och efter en kortare diskussion med en säljare presenterade jag mitt enda krav, att det skulle gå att köra hojen från platsen.
Vi kom överrens om ett datum då jag kunde hämta hojen ett par veckor senare, de ville ha en chans att gå igenom den först.

När den stora dagen för avhämtning var inne så hade jag lyckats få min polare Jörgen Ekström att ge mig skjuts till Ölsta för att hämta min Sportster. Jag skulle jobba natt på behandlingshemmet i Järna där jag var anställd på den här tiden så det var några duktiga mil som skulle utgöra min första roadtrip med hojen.
Jörgen låg bakom mig hela vägen tillbaka till Norsborg där han bodde på den här tiden. Tydligen hade jag svårigheter att hålla jämn hastighet och Jörgen dålde bristfälligt sin skadeglädje över mina tillkortakommanden som hojpilot då jag hade pendlat mellan sjuttio och hundra km/h hela vägen.
Till saken hör att på den gamla järnhästen från 1973 så satt inte bara broms och växelspak spegelvänt mot vad jag var van vid. Avsaknad av hastighetsmätare och varvmätare tog ett ganska bra tag att vänja sig vid och bemästra.

Att köra i jämn hastighet utan hjälp av hastighetsmätare är inte lika enkelt som det vid ett första påseende verkar. Bilden nedan togs just på denna första tur. Jörgen tog bilden precis vid ingången till deras tomt i Norsborg. En kort paus innan turen fortsatte mot Håknäs i Järna.

Jag och min Sportster XLCH 1973

Forever Two Wheels (FTW)

:: WOW – i går när jag kom hem från mitt arbetspass så hade jag på sju dygn jobbat 113,5 timmar och det var inte utan att det kändes skönt att klicka på snooze tre gånger när mobilen larmade på i morse.
Mycket annat än jobb har man inte riktigt hunnit med den senaste veckan med andra ord. Småpysslat lite med svensktbrandskydd.com och konstaterar att det kan bli en kul hockeysäsong både i Nordamerika och Sverige. Kan bara konstatera att i detta nu så ligger Brynäs tvåa i Svenska HockeyLigan och Toronto Maple Leafs har startat strålande i NHL.

Med så mycket arbete och så lite tid för annat så blir allt i min omgivning lidande mer eller mindre. Saknar mina småflickor när jag inte kan vara hemma och jag får inte tid att ägna åt fotografering eller skruva med mina fordonsvrak. Det som man kan få en stund över till är lite slösurfande nu och då och jag samlade ihop förmiddagens bästa länkar här nedan för att ha dem någonstans så jag kommer ihåg att läsa igenom dem ordentligt senare ikväll, eller bara för att de var sköna grejer helt enkelt.

Länkar:
Vintage 1967 EKO Condor Electric Guitar
El Degas Ricky Bass

Black and white film development for lazy people

Processing films – 2

Strindbergs live – Ultras 500e konsert 19870510

Processing films -1



:: Jag har äntligen hittat någon liten del som tar mitt motorcykel-projekt från sin nuvarande slummer. Jag har hittat rätt bakdel till rätt pris hos Wrenchmonkees och det gjorde det lättare att komma till ett slutgiltigt beslut om stuket också. Min Yamaha får bli en caféracer i svart och den enda färg som bryter av får bli på tanken.
Man kanske kan få sin Yamaha att rulla på sikt och äntligen få känna vinden i håret igen.

Meguro motorcyklar

:: Man blir förvånad ibland. Jag har ju varit intresserad av motorcyklar sedan jag var 10 eller 11 år åtminstone, antagligen ett par år längre än så och jag har läst varenda motorcykeltidning i Sverige samt ett antal amerikanska blaskor. Inte ens när internet gjorde entré i mitt liv så dök det upp några motorcykelfabrikat som jag inte kände till sedan tidigare men nu 2013 så plötsligt finns den där, Meguro, motorcykeln som jag inte kände till.
Meguro gick i konkurs 1962, fem år innan jag föddes, och köptes upp av Kawasaki. Det som slår mig nu när jag väl har upptäckt dess existens är att de flesta modellerna är riktigt snygga.

Någonstans finns det något slags logik bakom att det är just nu som jag först upptäcker Meguro. Nu är det plötsligt helt OK att customisera och köra allehanda märkliga hojar och bilar samt att vintage-modet har slagit igenom även i folks hobbies och fritidsintressen.
Nu när jag äntligen har upptäckt henne så hoppas jag att jag kommer att få se fler och framför allt skönt choppade exemplar av Meguron framöver.

Meguro

Meguro

Meguro