Etikettarkiv: Mosa Alamin

En plats i solen

Riktig sommarvärme. Min gamla arbetsplats. Jag började här som vikarie under hösten 2012 under tiden som jag fortfarande jobbade på SBA som säljare. I Upplands Väsby blev jag kvar till början av 2014 då jag stack iväg till Vallentuna. Men redan i början av 2015 var jag tillbaka. Det känns som att året i Vallentuna var mycket längre så här i backspegeln, men det var den inte. Det hann bara vara ett skifte av halva personalgruppen och dessutom så hade jag ju redan under sommaren 2013 börjat tagit extrapass i Vallentuna. 2014 var jag där närmast heltid.
I Väsby var jag som sagt tillbaka i början på 2015 igen och i mitten av året var jag etablerad som vikarie i huset igen. Det har varit en underlig period och så fylld av dubbla känslor. Jag har fått jobba med bra personal, framför allt vikarier faktiskt, och jag har träffat en kvinna som betyder mycket för mig privat och jag har stött på ett massivt motstånd mot att utföra arbetet enligt den pedagogik som företaget har ålagt oss att använda. Kampen mot att få kollegor att utvecklas till en effektiv och kompetent arbetsgrupp gick om intet.

När Jens valde att lämna oss så var det väl sista dödsrycket för mig på enheten. Kampen slutade med en förflyttning till Bålsta och jag ser knappast någon ljusning för ”Åttan” inom någon snar framtid.
Trots min hat-kärlek till ”Åttan” så finns det ju händelser som går att binda till precis allt som du ser på bilden nedan. Grillen, de målade möblerna, brandtrappan, Anush…ja, till och med de vita bildäcken, jag kan nog koppla allt till olika händelser och historier. Men nu har jag gjort mitt på det här boendet och sedan sex veckor tillbaka så är jag ännu längre norr om Stockholm.

Anush på Vårljus i Upplands Väsby
Klicka på bilden för en förstoring.

Le ciel est rouge sur Laramie

Jag och min kollega Mosa bestämde oss för att göra något roligt tillsammans då han tyvärr slutar på jobbet till nyår valet föll tillslut på att skjuta pistol. Jag har i många år till och från funderat på att börja skjuta pistol men det har stannat vid tankar och att jag sensta för några år sedan letade runt om information på nätet om olika skytteklubbar i Stockholm. Efter att ha skjutit allt från K-pist m/45 och KSP 58 under militärtjänsten till jaktvapen (en vacker dag kanske jag berättar om skytteresan till Umeå 1987) och hagelbrakare i en massa olika sammanhang, men aldrig pistol. Nu skulle det dock bli av och vi tog oss ut till Västberga och The Target för att prova på lite olika kanoner. Det blev lite blandad kompott av vapen och kalibrar.
Vi startade med Hämmerli X-esse, Glock 17 samt Glock 19 för att sedan trappa upp och sluta med .357 Magnum, .44 Magnum och till sist en Ruger Super Redhawk .454 Casull.

Till min egen stora förvåning så skjöt jag bättre än vad jag hade förväntat mig och det känns som att det skulle vara kul att göra verklighet av skyttedrömmarna. Att börja med kaliber .22 stör mig inte det minsta. Min favoritkaliber 9mm finns att hitta i samma modeller så det skulle kunna vara en lösning. Hur som helst så var det en mycket trevlig upplevelse som gav mersmak.

The Target Shootingrange

Mosa avlossar en Magnum 44

Jag siktar in mig med en Ruger Super Redhawk .454 Casull

Mosa på The Target Shootingrange

Miljöterapi

PM - Överlämningar ur ett miljöterapeutiskt perspektiv Det har ju varit en del intenutbildningar och annat att pyssla med under den senaste tiden. Oktober och november hade jag väl rätt mycket att göra och nu när det bara är julstöket kvar på årets agenda känns det som ett intressant 2017 ligger för våra fötter. Inför 2016 lovade jag mig själv att grilla minst en gång och att äta kräftor minst en gång. Efter som jag misslyckades med det så får det vara min målsättning för 2017 istället.
En av de internutbildningar jag deltog i under hösten var utbildningen i Miljöterapi. Jag och några kollegor i Väsby skrev ett PM om Överlämningar i ett Miljöterapeutiskt perspektiv som jag tänkte att jag kunde delge omvärlden här. Det är skrivet utifrån att vi inom vår egen verksamhet lokalt behöver komma vidare med det miljöterapeutiska förhållningssättet genom bland annat att se till att våra överlämningar följer ett miljöterapeutiskt tankesätt.
Läs om du vill.

On Top Of The World, or at least Stockholm!

Omlagt schema inför planeringsdag med jobbet så att ingen skulle behöva jobba natten innan eller följande natt. Så vad händer? Vikarie sjukskriver sig och jag blir kvar över natten. Vilket leder till att jag naturligtvis är helt slut efter en hel dag med grupparbeten och åsikter. Dock hade vi ett trevligt avslut på Hotel Continental och efter lite häng på deras skybar ”Capital” så rundade vi av med en trevlig middag på restaurang The Market. Den här dagen blev mycket bättre än vad jag hade vågat hoppats och vi har nu en tydlig riktning med vårt arbete mot framtiden. Nu kan det mycket väl vara i elfte timmen då den politiska verkligheten har ställt hela verksamheten, ja hela företaget, inför nya och med största sannolikhet omvälvande utmaninger det närmaste året. Idag passade vi dock på att njuta av kollegor i en mer avslappnad miljö.

Vi hade konferensen i Dalarnas hus på Vasagatan i Stockholms centrala delar. Vi hade ”Gustafsrummet” och det gladde mig oerhört att frukostmackorna hade Gustafskorv som pålägg. Tröttheten jagade jag så gott jag kunde på flykten med kaffe. Servicen på Dalarnas hus var utmärkt och personal bevakade gästernas behov av att ta sig in i lokalerna med ständig närvaro. Låsta dörrar men vi behövde aldrig änta länge på att någon öppnade dörrarna för oss när vi tillfälligt hade lämnat lokalen. Mycket bra betyg måste jag ge dem.
På bilden hänger jag med min vapendragare Mosa, en kalaskille och ytterst kompetent kollega.

På toppen av Stockholm