Etikettarkiv: Morris

Morris: The Cars and the Company – Jon Pressnell

Morris: The Cars and the Company - Jon PressnellDen här boken köpte jag direkt av författaren, Jon Pressnell, på IMM i Maidston, Kent i England 2014. Efter den dramatiska kraschen på väg hem från IMM i Mugello 2013 i kombination med svårigheten att skeppa över en bil till Brittiska öarna så blev det en flygresa över till England och en hyr-Škoda till Maidenstone för mig och Janne. På IMM så stod författaren själv och sålde några av sina senaste alster och jag slog till på den här genomgången av Morris som bilmärke och de olika bilmodellerna. Som undertecknad uppväxt med ett visst intresse för amerikanska muskelbilar så har jag aldrig fått med mig någon kunskap om de Engelska bilmodellerna och det har ju varit ganska få som min generation har fått se rulla på vägarna. Därför var det väldigt intressant och njutbart att få en chans att se och lära mer om Morris historia. Fantastiska bilar. En Morris Six eller Morris Oxford Traveller skulle ju aldrig vara fel på något som helst sätt. Sida upp och ner i den här volymen är absolut fullspäckade med fakta om bilmodellerna och det här är defenitivt den bästa boken från Haynes Publishing jag någonsin har haft efter som alla andra Haynes-böcker jag någonsin har ägt har varit verkstadshandböcker med usla bilder och bristfällig information, som det ju brukar vara med Haynes-böckerna. Det här är en väldigt matnyttig volym för alla som har minsta lilla intresse i Morris som biltillverkare. Det är trevligt att ta fram den och bläddra ibland och det är kul att ha en signerad kopia.

IMM 2014 – Maidstone by Air

Det blev av även i år. IMM gick den här gången av stapeln i Maidston i Kent, England och vi planerade i väldigt god tid för det här evenemanget. Eftersom Janne och Olga hade ett litet barn på väg så kunde vi redan på planeringsstatiet ta hänsyn till detta och fick ganska omgående stryka själva bilfärden fram och tillbaka. Efter le debacle ifjol så kändes det helt okej även om resan är en del av målet.
Det fick bli flyg.

Vi bestämde oss även för att hoppa över tältandet när vi hade vänt och vridigt på för och emot och extrakostnader för bagae hos Ryanair. Så hyrbil som grädde på moset. Vi fick det bra.

Det var en skön helg i ett sommartrevligt Kent och vädret var lysande, som en svensk sommar tillskillnad från Sverige som hade en tropisk sommar.

Nu hoppas vi på en repris nästa år. Då hoppas jag på bildfärd och skönt vårväder eftersom det går av stapeln i Maj redan.

IMM 2014 Maidstone, Kent, England

IMM 2014 Maidstone, Kent, England

IMM 2014 Maidstone, Kent, England

IMM 2014 Maidstone, Kent, England

IMM 2014 Maidstone, Kent, England

IMM 2014 Maidstone, Kent, England

IMM 2014 Maidstone, Kent, England

IMM 2014 Maidstone, Kent, England

IMM 2013 – Autodromen i Mugello

Mugello Circuit:: Vad som än hände på vägen hem så hade vi några skäna upplevelser på plats i Mugello på träffområdet. Det som kommer att leva med mig längst är mötet med massor av trevliga människor, man får ju vid sådana här tillfällen alltid möjlighet att träffa nya bekantskaper, ibland bara trevliga möten och ibland – som den här gången – människor som verkligen berör.
Vi fick också möjligheten att skicka ut kärran på L’autodromo del Mugello. Försök till världsrekord på antal Minis på en Circuit samtidigt. Frågorna är fler än svaren dock. Räknade någon bilarna?
Hade arrangören sett till att ha kontrollant från Guinness World Records på plats?
Vem vet? Nämnde jag att arrangörerna var italienare?

På banan trängdes vi med massor av Minis i alla former och färger. Det var en fantastiskt vacker parad av bilar. Du kan se en del bilder från paraden på min flickr. Klicka bara på länken nedan.

Bilder:
IMM2013 – II The Event

Vi gled runt i två varv på banan och jag sträckte ut kameran genom sidorutan och filmade en liten snutt längs med start- och målrakan för att få med mig lite av känslan som vi hade på plats. Det hade ju varit otroligt roligt att få testa att köra bilen på banan utan denna trängsel men samtidigt så är det roligt bara att ha fått åkt på banan och varit med och tagit del av den här fullständigt knasiga paraden.

Driving a Mini at the Mugello Autodrom from Roland Casselbrant on Vimeo.

Nu har jag laddat upp bilder även från kraschen på Autobahn på flickr. Du hittar alla tre gallerier från IMM2013 på länkarna nedan.

Bilder:
IMM2013 – I   The road trip to Italy
IMM2013 – II  The Event
IMM2013 – III The Crash

IMM 2013 – The Road Trip of the Year

9MM-girls:: Så var det dags för IMM igen. International Mini Meet, en massa människor med det gemensamt att de är heltokiga i hundkojor. Alltså de som man kör, inte de som hundar bor i.
Det var fyra år sedan senast som vi gjorde detta. Då gick resan till Birmingham och den här gången var målet Mugello i Toscana, Italien.

Janne hade renoverat bil och motor och mer eller mindre fått allt på plats precis lagom till avfärd. Vi hade en hel del packning att ta hänsyn till då vi inte bara skulle ha med oss våra egna grejer utan även klubbens tält och flaggor m.m. så det gällde att packa sin väska så snålt som möjligt. Jag lyckades i alla fall med konstycket att få med mig mer än nog.

Med anledning till mängden packning så struntade vi i att ta med oss något reservdäck. Fyra mer eller mindre nya däck skulle väl ändå inte kunna ställa till det så mycket för oss skulle man ju kunna tycka.
Ack så fel vi hade.
Vi hann passera Hölö med någon kilometer när höger framdäck plötsligt gav upp. Där stod vi i regnet med skägget i brevlådan. Som tur var så trollade Janne fran ett telefonnummer och ett telefonsamtal senare var hjälp på väg. Urban, en Mini-kille från Södertälje, var på plats efter 40 minuter med ett däck på fälg. Vi förlorade totalt endast 80 minuter innan vi var på väg igen.

Resan vidare genom Sverige, Danmark och Tysklan gick alldeles utmärkt. Vi gjorde vårt första övernattningsstopp i Hannover på ett Etap hotell av gammal hederlig budgetkvalitet. Vi bodde på entré-planet så att vi kunde ha bilen parkerad precis utanför fönstret.

Andra etappen gick mellan Hannover och Innsbruck. För första gången i mitt liv skulle jag få sätta ner fötterna i Österrike. På väg ner genom Tyskland fick vi sällskap på vägen av Bernd som anslöt med sin Mini i några timmar. Vi stannade och fikade tillsammans innan vi skildes åt för lite olika vägar till Mugello.
I Österrike så var vi inkvarterade hos ett par studenter som under sina studier bor och jobbar på Techem där vi kunde bo i deras studenkorridor på själva företaget. Inför etapp tre på resan mot Italien insåg vi att vi inte skulle ha en chans att hinna med det inplanerade stoppet i Milano, så vi siktade in oss på att åka direkt till Mugello. Även den här sträckan fick vi sällskap av en tysk på väg till IMM. Hans engelska var inte allt för välutvecklad och det var lite knepigt att veta om han svarade på den fråga man ställde eller om han trodde att frågan var ett påstående men han hade en mycket fin Austin.

Bilder:
IMM2013 – I The road trip to Italy

Tyvärr så hade vi inte riktigt vädret med oss men efter punkteringen i starten så rullade allt på som det skulle. Vi hade problem med att få behålla luften i vänster framhjul men vi kontrollerade trycket vi varje tankstopp för att vara på säkra sidan.
I Mugello vräkte regnet ner när vi kom på plats. Först slog vi upp Mini Seven Club Swedens partytält och när det var på plats var jag genomblöt genom jacka, skjorta och t-shirt. Vädret var inget vidare och det skulle visa sig att en hel del av arrangörskapets organisatoriska detaljer också var bristande men som vanligt på så här stora träffar så är det lite hur man gör det själv. Vi fick träffa mycket trevliga människor och det var den stora behållningen för min del.
Vi hade en stor grupp från den Holland som grannar och ett trevligt par från Danmark som vi kunde låna elektricitet av.

Bilder:
IMM2013 – II The Event

Jag och Janne bestämde oss för att lämna IMM redan på söndag kväll istället för som planerat på måndagen. Eftersom allt var blött och det fortsatte att regna så kände vi att vi lika gärna kunde fortsätta vår resa som att sova i ett fuktigt tält ytterligare en dag. Så på eftermiddagen rev vi tälten och packade bilen. När vi skulle ge oss av så fungerade inte belysningen. Efter lite felsökning så kom Janne fram till att det antagligen var switchen till hel- och halvljuset som hade brunnit så det blev till att skruva loss panelen och dra ut kablarna så att vi kunde nå dem för hand. Lite kopplande med kablar och kabelskor så hade vi iaf. belysning och kunde ge oss iväg hemmåt.
Vi körde hela natten och först fram emot sju-tiden på morgonen så stannade vi till och sov en stund på en rastplats. Eftersom vi bytte chaufför vid varje tankstopp så var det ingen större fara för tröttheten och vi rullade på norrut i jämnt tempo.
Under måndagen utvecklades vår plan till att vi tänkte ta oss till Hamburg, ta in på hotell där och eftersom vi skulle komma dit i god tid så skulle vi kunna passa på att sova ut ordentligt.

Klicka här för allt om IMM2013 på Twitter

Nu blev det inte riktigt som vi hade planerat. Det blev inget bra alls.
När vi hade passerat Hannover och börjat sikta in oss på en lång skön vila i Hamburg så smäller det. Det smäller ordentligt.
I en lång svepande högerböj passerar vi tre motorcyklar som befinner sig ute i vägrenen. En motorcyckel bogserar en andra samtidigt som den tredje ligger bakom med varningsblinkers på. Det är ganska lätt att förstå att en har fått stopp och nu försöker de i sakta försiktigt mak att ta sig till närmsta avfart.
Det är ingen konstig eller en på något sätt märklig händelse.
Ändå så räcker den här händelsen för att någon fluktare, en skandal- och blodsugen lägre stående varelse av knappt mänsklig sort skall göra valet att det är intressantare att stirra på dessa motorcyklar än på den väg han färdas på. Där han färdas i ganska hög hastighet dessutom.
När han anser sig inte kunna hitta mer intresse av denna icke-händelse så tittar han upp och ser att han kommer att ramma bilen framför. Jag får ingen förvarning alls. Plötsligt smäller det bara till och det sköna susande motorljudetvid 3.500 rpm överröstas av skrikande däck, glas som krossas och plåt som deformeras. Vi kastas ut mot räcket och tack vare Jannes grepp runt ratten så kanar vi sidledes och blir av med fart och kraft innan vi slår i räcket och kastas ut mot Autobahn igen. Det sista jag vill är just att slungas ut mot vägbanorna igen men under tiden bilen är i rörelse är krafterna för starka, jag kommer inte åt att greppa dörren. När vi till slut stannade på vägen så får jag inte upp passagerardörren då karossen är för illa tilltygad. Janne får inte upp förardörren och då vi inte vill vara kvar i bilen ståendes på vägbanan så försöker Janne sparka ut rutorna på passagerarsidan. I samma stund kommer några medtrafikanter som nu har fått stopp på sina bilar och lyckas utifrån få upp förardörren. Vi kommer ut.

Autobahn-krasch

Roadtrip Kungälv

Anders BergDet började med ett mejl från Janne för någon vecka sedan angående en kille i Kungälv som ville skänka bort tre framvagnar till ADO16-bilar, d.v.s Morris/Austin m.fl. 1100/1300-modeller.
Eftersom det hade passerat någon vecka så trodde jag inte att jag skulle hinna lägga vantarna på dem och lät det bero sedan pratade jag med Janne på telefon häromdagen och härde då att framvagnarna fanns kvar och då blev det lite bråttom.

Jag slängde ut en efterlysning av resesällskap på Facebook och lite överraskande så svarade Anders Berg, min gamla kollega från SBA assistans att han ville slå följe.
Överraskande som sagt men jättekul.

Med kunskap om stockholmstrafikens komplexitet så gav jag mig av hemifrån redan tjugo minuter över tre. Anders och jag hade kommit överrens om att åka från Enskede klockan sjutton så jag borde ha haft gott om tid men bara att jag skulle svänga förbi återvinningen med ett par säckar gjorde att jag faktiskt inte var i Enskede förrän strax efter sjutton.

Första stoppet blev för påfyllning av diesel i Nyköping sedan körde vi på i stort sett hela vägen ner till Kungälv.
Det var perioder av regn och perioder av uppehåll, inget kalasväder på något sätt men det gick i hyfsat tempo hela vägen. På plats hos Jonny i Kungälv så möttes vi av grindar med pentagram med spetsen nedåt och en kille med lila tuppkam och en fet mördarhund mötte upp.
Efter att ha nördat ner oss i hardcore och punk lastade vi in framvagnarna i bilen och med ett kort stopp på McDonalds så fortsatte vi via en helt söndergrävd väg 45.
Eftersom Anders trots att han är basist inte riktigt vågat ta steget fullt ut så passade vi på att stanna till i Glanshammar där PrataBas-träffen pågick för fullt. Trots att klockan nästan blivit tre när vi anlände på natten så var det ett helt gäng härliga skäggiga och berusade basister på plats att få träffa en liten stund innan det var dags för vidare färd hemåt. Jag hade gärna stannat med mina basiska vänner men det gällde att komma hem till Erikas konfirmation, det var dags för hennes dag nu!

Bilder:
20120511-12 Roadtrip Kungälv/Glanshammar

:: Fredagen blev lite speciell. På torsdagen sade jag upp mig från Rustabo och återgick till SBA assistans så jag passade på att vara ledig på fredagen. Min vän ”Fontofilen” hade hört av sig och hade problem med sitt nätverk hemma så jag lovade att svänga förbi och se om det var något jag kunde hjälpa till med.
Nu blev jag tidig till Vallentuna så jag passade på att besöka Arkils tingstad innan jag fortsatte hem till ”Fontofilen”. Med lite tur så lyckades jag åtgärda problemet med hans nätverk ganska omgående så att det löste sig på ett bra sätt.

Hade jag inte varit ledig vet jag inte om jag hade orkat med en natt på vägarna trots trevligt sällskap.

Gates to hell

IMM 2009 – Birmingham

Poodle:: En resa att minnas hela livet.
Så kan man absolut säga om den resa jag precis har genomfört tillsammans med min vän Janne.
Jag kommer inte ihåg exakt när det var som Janne kom med frågan om jag ville följa med honom på en träff med Mini-entusiaster från hela världen i Birmingham med anledning av 50-årsjubileumet av denna bilmodell som tillverkades i 5,5 miljoner exemplar fram till år 2000.

Utmaningen bestod i att köra Jannes Mini Clubman 1000 från 1971 hela vägen till Longbridge, Birmingham.
Engelsk ingenjörskonst på 998cc gav mig onekligen lite ångest innan avfärd.
Hur lång tid skulle det ta att komma fram?
Skulle vi överhuvudtaget kunna komma fram?
Det gnagde en känsla av att detta kunde bli en hemsk upplevelse med massor av timmar vid regniga vägrenar med oljiga händer och armar med läckage, trasiga delar och bärgningsbilar.

Redan klocka åtta på morgonen var Janne här och hämtade upp mig. Den mycket optimistiska planen var att vi skulle vara i Quickborn i norra Hamburg till kvällen.
Detta utan färjetrafik, bara bil genom Sverige, hela Danmark och ner till Tyskland.
Med en 25-literstank så hade vi redan bestämt oss innan start för att tanka cirka var tjugonde mil och vid varje tankstopp byta av varandra som förare.
Körschemat fungerade riktigt bra och att köra en så begränsad sträcka gjorde att man inte hann stelna till för mycket eller att tröttna så man tappade fokus på bilkörandet och trafiken.

Två fullvuxna karlar, en lång och en bred…vad i hela friden har ni i den där lilla bilen att göra?

Elsa

Bilen rullade på utmärkt och vi försökte hålla 93 km/h när den rullade.
När vi till kvällen anlände till Quickborn så hade vi lyckats hålla 87,3 km/h i medelhastighet (under tidden bilen var i rörelse) och hade bara varit stillastående 1 timme och 18 minuter, vilket kändes riktigt bra med tanke på hur ofta vi var tvugna att tanka och byta förare. Men jag tror att hemligheten i effektivitet också låg i de täta förarbytena.

Dag två så tog vi oss från Hamburg via Holland och Belgien ner till Frankrike och hamnade som planerat i Calais. På vår resa genom nordvästra Europa hade vi endast sett tre stycken Mini’s. Dessa såg vi i höjd med Braehus där de också svängde av så att vi inte såg dem vidare på vår färd.
Vi lyckades på vägen till Longbridge inte lista ut vilka det var men vi löste senare mysteriet när vi insåg att det var ett gäng finnar som tog vägen via Sverige ner till färjan i Danmark.

över Calais till Dover blev det färja, tunneln hade blivit mycket dyrare och vi var överrens om att detta var en resa på lägsta möjliga budget. I Calais träffade vi ett helt gäng på väg till Longbridge, ett dussintal ungrare, några italienare och slovaker.
Nu började det kännas att det var träff på gång.
Med en rabattkupong på La Parisienne så blev det en riktig middag också. Den enda tillgängliga maten på bensinmackarna genom Europa var samma trista trekantiga sandwichar med smaklöst vitt bröd och lika smaklösa fyllningar.

Vi hade haft en varm resa och ända fram till en bit in i England hade vi upp till dryga 35°C i bilen, i England blev vi dock effektivt nerkylda av ett rejält skyfall som sänkte hastigheten på motorvägen till ner mot 20 km/h som värst. Det var vatten överallt, tyvärr också i bränsle/luft-blandningen genom förgasaren.

Efter mycket om och men hamnade vi då i Longbridge. Själva träffen var placerad i Cofton Park, och det hade hunnit blivit så där härligt brittiskt lerigt.
Vi anmälde oss och fick varsin påse med t-shirts och evenemangsprogram. Ett evenemangsprogram som inte innehöll någon information.
Det skulle visa sig att information och administration inte var britternas bästa sida. Ärligt talat så var hela träffen uselt arrangerad. Besökarna med sina Mini’s var det som var behållningen, britternas arrangemang var i stort sett obefintlig, och det på 50-årsjubileumet. Skandalöst dåligt.

Arrangörerna hade valt att inte nämna var och när olika evenemang gick av stapeln i det program som ingick i avgiften för att deltaga. Detta kunde man läsa i det officiella besöksprogrammet för £5.
Det var dock inte mycket mer information där.
Utställningen för Clubman 40 fanns exempelvis inte omnämnt alls och eftersom Janne skulle ställa ut där så kändes det ju aningen irriterande.

Redan när vi anlände fanns det några hundra bilar på plats och det gick inte att föreställa sig hur mycket bilar det skulle komma in under de följande två dygnen.
Det var en otrolig upplevelse att se så många Mini’s på samma plats, med så mycket underbara och roliga människor.

I jakt på ställen att äta så hamnade vi första kvällen på ett café i Rednal där vi fick en macka som bestod av ett bröd så vitt att det var på gränsen till transparant, bra skinka men en fyllning som det omöjligtvis gick att reda ut vad den bestod av.
Som tur var så hittade vi redan nästa dag ”Old Hare & Hounds” som var utmärkt PUB-mat till bra priser.

En far och dotter från Skottland och ett äldre par från Liverpool blev våra vänner under helgen. Den svenska campen bidrog med flera för mig nya trevliga bekantskaper och det rådde en allmänt positiv och hjälpsam stämning.
Även om det var massor att se, mängder med människor att prata med så blev tre nätter i tält alldeles lagom och vi bestämde oss för att lämna Birmingham en dag tidigare än planerat.
Janne hade fått hjälp med att fylla på det läckande hydralastic-systemet så det var bara att tuffa på hemåt.

Hemresan gick i samma tempo som tidigare. Bilen tuffade också på i ett utmärkt tempo, till och med med en bakramsurrad på takräcket.

4827 kilometer blev det innan vi kom hem.
En resa att minnas.

Bilder:
Bilder från resan till IMM 2009