Etikettarkiv: Minolta

Minolta SRT101

Min Minolta SRT101 köpte jag av min vän och tidigare chef Tomas Ruudh. Det hade varit hans morfars kamera och jag fick kameran med både standard objektivet, ett MC Rokkor ƒ1.7/55mm och ett Tokina ƒ3.5/200mm teleobjektiv. Den här kameran är lite av en favorit bland mina analoga kameror. SRT101 påminner mig mycket om mina Yaschica TL Electro X. De är stora, stabila och underbara att hantera om man som jag har stora händer. SRT101 är i mina ögon till och med en mer komplett kamera än den senare pro-modellen X-700 som jag också har haft en gång i tiden. Den här arbetshästen har nämligen allt utom en funktion för dubbelexponering. Men att kunna låsa spegeln i uppfällt läge (precis som på Yashica TL Electro X för övrigt) är en mycket användbar funktion och framkallar en hel del villhöver-känslor för att prova gamla extrema vidvinkelobjektiv som inte kunde användas utan att fälla upp spegeln som annars var i vägen.

Om man är intresserad av Minoltas kameror så rekommenderar jag et besök på The Rokkor Files där du hittar – inte allt men mycket information om Minolta kameror, objektiv och tillbehör. Om jag inte hade hittat min första systemkamera på pantbanken och därmed köpt det första som jag hittade inom min komomiska ram så hade Minolta kunnat bli mitt första alternativ. Det är så mycket intressant med Minolta kameror och både kvalitativt och ergonomiskt så ligger de definitivt på topp under många många år när kameror var mekaniska och de byggdes för att hålla. Dessutom skulle man kunna skaffa sig en extremt unik och högpresterande utrustning med exempelvis ett lämpligt Minolta-hus, kanske en Minolta XD11 samt ett Sankyo Kohki objektiv. Det skulle ju vara riktigt häftigt.

Minolta SRT 101

Minolta Dynax 5000i

Den här kameran fick jag av min morbror Lars-åke för ett par år sedan. Den hade inte använts på många år skulle jag tro och zoomringen på objektivet var lite trögt av overksamma år men det är ju kul med kameror så jag tog tacksamt emot den. Den här kamera tillhör Minoltas andra generation av autofokuskameror och har ett väldigt egensinnigt system med datakort. Man köper tillolika datakort för att få olika typer av funktionalitet i kameran. Ett minst sagt omständligt system som Minolta med största säkerhet tog till för att kunna mjölka användarna på ytterligare några kronor.Det första jag gjorde när jag fick kameran var att söka rätt på ett datakort för att kunna göra manuella inställningar men jag får erkänna att det var alldeles för omständligt att lista ut hur jag skulle ställa in slutartiderna så jag ledsnade snabbt och plockade ur filmen efter bara ett par exponeringar. Nu har jag bestämt mig för att ge kameran en ny chans och stå ut med automatiken för att få en hel provrulle igenom den. Kameran är annars skön att hålla i så bara plus på ergonomin men jag tror att Minolta hade lite för bråttom in i framtiden och att de konservativa användarna av kameror inte riktigt hängde med. Minolta har alltid varit en tillverkare som har legat mig varmt om hjärtat och genom åren så erbjöd de massor av intressanta och högkvalitativa produkter.

Om jag får ett bra resultat av provfilmen på den här kameran skulle den kunna bli en bra allround-kamera att släpa med sig. Inbyggd blixt och full automatik är inte riktigt vad jag föredrar men jag kan tänka mig att ha den som en enkel point and shoot-kamera som är lämplig att släpa med sig i alla möjliga miljöer. Skall bli intressant att se vad första riktiga provrullen ger för resultat.

Minolta Dynax 5000i

Yashica Electro 35

Den första gången jag höll en Electro 35 i min hand var nog runt 1994 och redan då kändes det som en mycket gammal kamera i min hand. Då hade jag fotograferat i några år men aldrig haft en mätsökarkamera i min hand och den här kameran verkade inte helt lätt att förstå sig på för mig då. Idag när jag håller en likadan kamera i min hand förstår jag inte riktigt vad det var som verkade så komplicerat den där kvällen för 25 år sedan i min brors lägenhet i Blackeberg. Kameran vi då satt och klämde på hade tillhört Gunnar och han hade låtit Anders ta över den tillsammans med tillbehören med vidvinkel- och tele-linser med den separata vivvinkelsökaren. När mitt fotointresse fick en revitalisering igen i början på 10-talet så blev jag sugen på att prova en mätsökarkamera. Den första mätsökarkameran som jag kände intresse för redan på 1990-talet var Minolta CLE, ett resultat av det tekniska samarbetet mellan Minolta och Leitz, som jag än till denna dag bara sett på bilder och aldrig har haft chansen att hålla i min hand. Efter att ha snurrat runt på internet och förläst mig på diverse kamerasajter så blev Yashica Electro 35 mer och mer det självklara valet.
Det enda problemet jag egentligen hade med den här kameramodellen var att det är ett dedikerat objektiv. Att inte kunna byta objektiv var i mina ögon ett rejält handikapp för kameran men efter att ha skaffat min första Electro 35 och fått erfara den fantastiskt skarpa optiken så var det inget problem längre.

Yashica Electro 35 är en fantastisk kamera men den dras med ett par svagheter när det kommer upp i ålder. Pad of death är kanske det mest klassiska problemet där armen som matar fram filmet slår i en gummidel i kameran där electroniken för ljusmätningen sitter och på så sätt slår ut den. Det finns fortfarande människor som kan åtgärda detta så det är inget problem som behöver betyda döden för kameran.
Beroende på hur populärt analogt fotografi är för tillfället så kan man hitta Yashica Electro 35 för någon hundralapp och ibland mindre, ibland mer. Det här är en fantastisk kamera.

Yashica Electro 35

Att komma ut en stund

:: Först i gryningen lyckades jag somna efter att ha legat och lyssnat på fågelsång och nästan tvingat mig till att somna. Så när Sofia väckte mig var jag allt annat än pigg men jag fick ganska snart nog av att se  Svenska SmåFlicksFörbundet  sitta och glo på TV som två hålögda desillusionerade stackars kulturdöda förortsungar. Jag packade ner kamera och en Los Hermados i väskan och fyllde termosen med kaffe. Efter att ha fått med Elsa på projektet så åkte vi och fyllde pick-nick-korgen med dricka, kakor och kex och begav oss ut på lite historisk vandring. Jag tog med mig gänget till Örstaristningen och efter en välfärtjänt fika och cigarr i den friska kalla luften så lekte vi kurragömma och pappa fick ta lite bilder både analogt och digitalt.

När jag nu hade gänget med mig i den kulturtäta och historietyngda Vallentuna-trakten så fick de även besöka Vallentuna kyrka. Tyvärr kunde vi inte gå in i kyrkan där man vid en renovering 1937 hittade en runstan med Sveriges nu äldsta kända text på rim.

"Ragnhild och Ulfhild lät (resa) stenen efter sin fader och broder och Ingeberg efter sin make.
Han drunknade i Holms hav.
Hans knarr gick i kvav,
endast tre kommo av."

Vallentuna kyrka är ju också historiskt intressant på grund utav Vallentunakalendariet som är Sveriges äldsta bevarade kalendarium. En mycket intressant bok om kalendariet skriven av Staffan Helmfrid finns pä Stockholms stadsbibliotek att läna. Jag rekommenderar den varmt, mycket intressant bok.

Efter Vallentuna kyrka passade vi på att få ett kort stopp vid Arkils tingstad. Arkils tingstad har blivit en lite speciell plats för mig. Jag äterkommer hit med jämna mellanrum och sitter gärna och mediterar vid denna vackra plats.  Svenska SmåFlicksFörbundet  sprang och hoppade sig trötta på platsen och nu har vi kommit hem efter dagens lilla utflykt och det känns ändå som att vi fick lite kvalitetstid tillsammans som slog TV-tittandet med hästlängder.

 

Minolta, kaffe och cigarr
Först en kaffe och cigarr och en ny rulle film i min gamla Minolta.

Örstaristningen
De tidigaste spåren av befolkning i Vallentuna har man funnit vid Angarnssjöängen. Där finns lämningar efter bronsåldersboplatser och Örstaristningen, en av Stockholmstraktens största hällristningar. Den föreställer två skepp och två hingstar och det största skeppet är drygt 2,5 meter långt.

Örstaristningen

I full flykt

Karin

Sofia

andur : telhti þina fakra sten : ho-t •
Sofia vid texten ”Andor tillhögg denna fagra sten/andur : telhti þina fakra sten : ho-t •” – Vallentuna kyrka

Jarlabanke lät resa denna sten efter sig medan han levde
"Jarlabanke lät resa denna sten efter sig medan han levde. Han ägde ensam hela Täby. Gud hjälpe hans själ." – Vallentuna kyrka

Kattkompis
Karin och Sofia hittar en kattkompis vid Vallentuna Kyrka.

Sofia vid Arkils tingstad
Sofia vid Arkils tingstad

Fullt ställ vid Arkils tingstad
Fullt ställ vid Arkils tingstad

Gunnar högg stenen
"De reste stenar, och gjorde staven, också den höga, till hederstecken. Även Gyrid älskade maken. Därför i tårar ska talas om honom. Gunnar högg stenen." vid Arkils tingstad

Ulvkel och Arnkel och Gye de gjorde här tingsplats
"Ulvkel och Arnkel och Gye de gjorde här tingsplats. Ej skall en större minnesvärd finnas än den Ulvs söner gjorde efter (honom), raska svenner, åt sin fader." vid Arkils tingstad

Analogt fotograferande

Visserligen tar det längre tid än vid digitalfotograferande men det finns fortfarande en aningens mer magi i det analoga fotograferandet. När jag skaffade min första systemkamera för tjugo år sedan så var det för att jag var nyfiken på hur det fungerade. Det var snyggt att plåta med en systemkamera, det såg proffsigt och avancerat ut och jag ville veta hur det fungerade.
Eftersom det låg utanför ett sjukvårdbiträdes budget att köpa en ny systemkamera tog jag mig till pantbanken och där hittade jag en hyfsat ny systemkamera med winder och motljusskydd och grejer så jag slog till.

Minolta SR-T 101Det var min Ricoh XR20sp som jag fortfarande har kvar. En gammal trotjänare. Då tyckte jag att den var riktigt häftig och det har onekligen gått massor med rullar med film genom den. När jag hade haft kameran ett tag så tyckte jag att den var lite för liten för mina händer. Den låg inte så bra i mina händer tyckte jag. Jag har alltid haft lite svårt att första alla som tycker att kamerorna skall vara så små. Det viktigaste måste ju vara att det är bra balans i kameran och att den ligger bra i händerna?

Ett sätt att få lite storlek på kamerorna var ju att slänga på en motor på dem så när jag sedan köpte en Minolta X-700 så var det naturligtvis med motor. Sedan gick mitt fotografiintresse i dvala under några år. När jag sedan började bli sugen på att kunna ta bra bilder igen så köpte jag en kamera begagnat av min polare Janne. Det blev min Canon EOS 10D med ett rejält vertikalgrepp. Idel stora pjäser och det kändes perfekt att plåta med dem men tyvärr så undviker man ju att bära med sig klumparna på sina dagliga äventyr.

Sedan efter att jag skaffade mig min lilla Olympus så började så sakteliga sakna att plåta med film igen. Min gamla Ricoh fick testa ett par rullar film igen och trots att den legat oanvänd i så där en sjutton år så rullade den igång utan protester. Dock så hade ljusmätaren i kameran hunnit jaga vidare till de sälla jaktmarkerna.

Så vad vill man ha för analog kamera för att kunna fotografera med film och få något som ligger bra i de stora händerna man har? Jo man går ytterligare några år tillbaka i tiden. Jag hittade en Yashica TL Electro X med M42-gånga och några sköna gamla objektiv. En blandad utrustning från 60- och 70-talet.
I veckan dök min chef upp med sin morfars gamla utrustning och ville att jag tittade om det var något av värde. Tyvärr för Tomas så var det ingen unik utrustning även om den verkar vara i bra skick och fungerande. Det var en Minolta SR-T 101 och eftersom jag har en gammal fish-eye med Minolta SR-bajonett så har jag funderat på att skaffa en gammal Minolta vid tillfälle och nu blev det ju ett perfekt tillfälle.
Så nu skall jag testa mina nya analoga kamrater och med lite tur så kommer jag kunna möta våren och sommaren 2013 med ett par nya trevliga analoga kameror.

Nedan en bild tagen under min semester på Kos med min gamla trotjänare Ricoh XR20sp. Tagen på Ilford HP5+.

Kos september 2012

En eftermiddag i april

Det har varit lite slött med uppdaterandet av hemsidan de senaste veckorna. Anledningen till detta är dels att min mormor, Ingegerd Thor, avled den 12 mars samt att jag har haft mycket fokus på mitt nya jobb. Det har varit mycket som har hänt sista veckorna med andra ord och ibland måste man prioritera lite annorlunda, inget konstigt med det. Nu är det dock dags med en uppdatering och det är dags att hälsa april välkommen även om vårvädret springer lite fram och åter genom dörren till sommaren just nu.

Mormor efterlämnar en mängd fotografier och lite nya dokument som får ytterligare personer i släktleden att framträda. Kyrkfogdar från Stockholm och kvinnfolk fråb Värmland blandas i det bubblande dalablodet. Det är kul att söka och finna nya upptäkter av människor århundraden tillbaka.

När jag satt och letade efter bilder från Eugeniavägen 49 där jag och morfar jobbade tillsammans så uttryckte fotografen Peter med bloggen prosophos.com/ precis vad jag känner inför fotografering av familjen.
Läs hans självklara men sanna ord på Stevehuffphoto.com.

If you’re ”just” photographing your family, get the BEST photo equipment you can afford (that you are able to use, or can learn to use).

Peter – prosophos.com/

Helt sant.
När man ser det arbete som är nedlagt på familjefotografier från den tiden då det inte fanns några billiga ”point-and-shoot”-kameror så representerar fotografierna också de personer de avbildar på ett mycket bättre sätt.

Jag har noterat att de bilder min morfar tog på hans och mormors resor på 60-talet kvalitetsmässigt både vad gäller skärpa och komposition är vida överlägsna de fotografier han tog på 80- och 90-talen och senare.
Någonting hände och jag tror definitivt att det som hände var automatiseringens hämsko.
Med en manuell kamera var, och är, man tvungen att stanna upp och tänka till vad det man vill föreviga och då ter det sig nästan lika självklart att man även kan lägga tanke och energi på att skapa en bättre komposition och att få med även de som skall avbildas på projektet.
Visst ibland kan det vara av fotografisk vikt att ta ”candid shots” men när du fotograferar dina nära och kära är det minst lika viktigt att fånga det som är snyggt och vackert hos dem.
Låt dina närmaste bli väl representerade på dina bilder.

Just nu drömmer jag lite om en Minolta CLE och en Konica Hexanon 60mm/f1.2 och en väska full av svartvit film.
Film är fortfarande ett underbart trevligt sätt att avbilda verkligheten på!

Under den närmaste tiden kommer jag förhoppningsvis kunna uppdatera hemsidan lite mer som vanligt igen.
När jobbet blir min andra natur så skall familjen få lit mer tid också.

Kattskrället

JamesVår nya kissemiss, James, har visat sig ha ett par dåliga sidor. Att han hoppar upp på bordet kan man väl lära sig att leva med men att han ibland utför sina behov på andra ställen än i därför avsedd låda kan leda till plötslig död…för James alltså!

För kattens skull så hoppas jag verkligen att han upphör med de här dumheterna.
Någonting säger mig att James tidigare husse, Pontus, mycket väl kände till det här problemet med katten.
Tror minsannn att jag skall konfrontera honom angående detta vid ett lämpligt tillfälle, när han minst anar det!

Det finns antagligen anledning att återkomma angående kattskrället men han är ofantligt älskad av Sofia och Karin.
Härom natten så vaknade jag av att Karin gnydde och grät så jag gick upp för att hämta henne och hittade henne sittandes på köksgolvet med armarna runt halsen på James.
Katten hade rest sig ur sängen där de sovit tillsammans och gått för att knapra i sig lite torrfoder och Karin hade helt enkelt inte velat bli lämnad så hon kröp efter och försökte hålla sig kvar vid katten.
Kissekatten som hon säger själv.